October 23, 2025 • 44 mins
När något inträffar som gör att du måste ringa 112 kan du i vissa delar av Sverige bli erbjuden att koppla på video under samtalet. Men långt ifrån alla regioner har den möjligheten i dag. Detta vill IoT Sverige-projektet Videoassisterade 112-samtal för tillgänglig och jämlik vård ändra på.
Hur fungerar tekniken? Vad innebär det att filma på allmän plats? Behövs samtycke?
I detta avsnitt berättar Elin Maxstad och Douglas Spangler mer om projektet som pågår till och med september 2026.
Producerat av: Maria Bergenheim
Listen
Watch
Mark as Played
Transcript
Episode Transcript
Available transcripts are automatically generated. Complete accuracy is not guaranteed.
(00:12):
När något inträffar som gör att du måste ringa 112 kan du i vissa
delar av Sverige bli erbjuden att koppla på video under samtalet.
Men långt ifrån alla regioner har den möjligheten.
Det vill IoT Sverige-projektet Videoassisterade 112-samtal för tillgänglig och jämlik vård ändra på.
(00:38):
Men hur fungerar tekniken? Vad innebär det att filma? på allmän plats?
Och hur påverkas den som ringer in av att ytterligare ett moment läggs till under en redan stressig situation?
Det här och mycket mer ska vi förhoppningsvis få svar på i det här avsnittet.
(00:59):
Jag heter Maria Bergenheim och du lyssnar till IoT Sveriges podcast om innovativa IoT-projekt i offentlig sektor.
Varmt välkommen, du som lyssnar, till ett nytt avsnitt.
Och hej och välkommen, välkomna ska jag säga till dagens gäster, Elin Maxstad och Douglas Berngler.
(01:22):
Tack så mycket.
Tackar, tackar.
Ni är ju båda med i det här projektet som vi brukar kalla för VALS-projektet,
videoassisterade 112-samtal för tillgänglig och jämlik vård.
Och det ska vi dyka ner i alldeles strax.
Men först är jag nyfiken på att veta lite mer om vilka ni är?
(01:44):
Så Elin, jag börjar med dig. Du är projektledare. Berätta lite kort om dig.
Ja, jo, men jag har en master i industridesign och jobbar som projektledare för det här projektet,
men också som projektledare på någonting som heter PICTA.
Just det.
Prehospital innovationsarena som ligger under Lindholmen Science Park och PICTA,
(02:09):
vi är en kunskapsnod och neutral samverkansplattform för ökad samverkan och interaktion mellan ambulanssjukvården,
akademi, näringslivet, myndigheter och civilsamhället.
Just det. För frågor som rör prehospital vård.
Ja, och jag måste bara fråga prehospital vård. Det är alltså när det händer saker utanför sjukhuset.
(02:32):
Just det.
Ja, precis.
För oss har det varit mycket ambulanssjukvård, men som nu.
Då handlar det också om att larmsjukvården, om man ska kalla den.
Ja. Och Douglas berätta vem du är?
Ja, jag är verksamhetsutvecklare vid Region Uppsala, det är min tjänstetitel.
Där jobbar jag ganska mycket i utvecklingsprojekt åt både ambulanssjukvården
(02:55):
i regionen och även är med i projekt åt sjukvårdens larmcentral som det heter
som vi delar då i regionen med Västmanland och Sörmland och Värmland numera.
Just det.
Sen har jag väl även en fot i forskningen, så jag jobbar som forskare då på Uppsala universitet.
Med projekt då kring ambulanssjukvården,
särskilt kvantitativa projekt kring riskbedömningsinstrument och digital vård. Som det här då handlar om.
(03:22):
Och projektet, det finansieras med knappt 4 miljoner från oss då via IoT Sverige.
Det är ett genomförandeprojekt och ni samverkar ju med många projektparter, så jag tänkte.
skulle rabbla upp de här så att vi vet, men kärnan i projektet,
det är då Lindholmen Science Park, eller PICTA, där du jobbar Elin,
(03:44):
Region Uppsala, Uppsala universitet och Västra Götalandsregionen.
Och sen så har ni ju ytterligare regioner med, för målet är ju att skala upp det här.
Och då är det Örebro, Jönköping, Sörmland och Västmanland.
Och sen så har vi då teknikleverantörer med i det här också,
och då och då är det Norsk Luftambulanse Teknologi och Bliksund och de kommer vi också prata om alldeles strax.
(04:13):
Jag vill börja med hur den här lösningen fungerar. Alltså inte tekniskt, utan egentligen …
Kan ni beskriva ett scenario vad som händer om någon ringer 112 och
hur det blir när den här videoströmmen kopplas på?
Just det. Ja, men du ringer 112 av någon anledning.
(04:33):
Du hamnar i luren hos en larmoperatör som vill veta …
få en snabb överblick av vad det är, liksom läget är.
När den har fått det så kan det vara så att den ber dig om det hade varit okej att man kopplar på video.
Och om du svarar ja på det så kommer det ett sms i din telefon.
(04:55):
I det sms finns det en länk som du får trycka på och så får du godkänna att man kan komma åt kameran.
Och då öppnas kameran upp i ett webbaserat gränssnitt och du som har ringt in kommer se vad du filmar.
Och det du filmar är det som larmoperatören ser.
Och så kanske den ber dig då att filma
(05:17):
vad det nu är som är relevant för den att få information om.
Och när den har sett det den vill se så stänger man ner videostreamen
och så går man tillbaka till ett vanligt röstsamtal.
Spännande.
Ja, det är om man tar inringarperspektivet har man ju det. Och sen om man tänker från.
(05:41):
larmoperatörens sida, så är det ju också ett webbaserat gränssnitt med båda de här leverantörerna.
Det är ju en av målen med projekten här,
att få i gång den här funktionen ganska snabbt i de här regionerna.
Och det innebär ju då att man har en fristående lösning i båda de här fallen.
Så man har ett system vid sidan av sitt vanliga larmsystem.
(06:01):
Man sätter in inringarens uppgifter då när man har identifierat ett behov
av att det är någonting hos patienten i det här systemet.
Så poppar det upp då enligt det som Elin sa.
Det som man kan notera om det här är att allting som sker utanför videon,
som all ljudupptagning och all utlarmning av ambulanser och allt sånt, det är ju ett separat system.
(06:25):
Så allt det här sker ju i ett system som bara pysslar med själva videobedömningen så att säga.
Så det gör ju att det är väldigt enkelt att implementera
utan att man behöver integrera i en massa olika system och så vidare.
Det är både fördelar och nackdelar med det.
Om vi håller oss kvar då vid den som ringer in så att säga.
(06:47):
Det känns ju extremt viktigt att det är lätt att använda.
Ja, alltså det är ju egentligen grundpelaren i hela projektet,
att hålla allting så enkelt som möjligt.
-Ja, precis.-Ju mer komplexitet man bygger in i de här systemen,
ju svårare blir både organisatoriskt och juridiskt och tekniskt att implementera.
Så vi har ju valt två leverantörer då som är med i projektet hittills som båda har en ganska liknande lösning,
(07:13):
Man bygger ju på vedertagna protokoll, RTC protokollet och så vidare
som man har implementerat i ett system som gör det väldigt enkelt att komma i gång med.
Så man tar bara inringarens telefonnummer. Man klistrar in det i det här videosystemet.
Man fortsätter sitt samtal enligt de system som man har sen tidigare.
Och bara gör videobedömningen via det här systemet.
(07:37):
I båda de här lösningarna,
videon strömmas, ingenting lagras. Det är också för och nackdelar med.
Men det gör ju att man minimerar de behandlingar som man gör av personuppgifter också.
Just det.
Och från inringarperspektivet så är det ju så,
alltså du ringer ju inte 112 om du inte måste.
Ofta är du stressad redan som det är och i det där så gör ju de här
(07:59):
väldigt kompetenta larmoperatörerna en bedömning om de tror att det
är möjligt att du kommer kunna genomföra det här steget som ...
Ja, när man sitter så här känns inte det så stort, men i en stressad situation så blir ju allting mycket svårare för dig att hantera.
Men det är så pass enkelt då att du öppnar din sms-konversation och så trycker
(08:23):
du på det sms som du får på den länken. Och ingenting mer behöver du göra.
Och om du skulle hålla telefonen upp och ner till exempel, eller på sidan eller så.
Eller att du inte behöver tänka på någonting sånt,
utan allt sånt kan larmoperatören styra från sitt bord.
Den kan rotera kameran om du håller telefonen upp och ner
(08:44):
Eller vända eller flippa mellan bak och framkameran också om den behöver se.
Ja, just det. Jag behöver bara kunna rikta kameran såklart mot det som jag behöver hjälp med.
Men finns det särskilda situationer som passar särskilt bra att använda videosamtal?
Absolut. Så vi har ju gjort lite pilotundersökningar och så vidare kring systemet och sett.
(09:09):
Dels kvantitativt. Var tenderar vi att använda de här videobedömningarna?
Och jag brukar ju uttrycka det som att vi använder det kanske främst
vid båda är väldigt högakuta och väldigt lågakuta fall,
så dels väldigt högakuta situationer som till exempel HLR,
där det kan ske väldigt mycket som är väldigt svårt och sätta i ord om man säger så.
(09:31):
Någon får hjärtstopp?
Exakt så om man ska hålla på med HLR.
Det är ganska vedertaget att om man instruerar i telefon HLR,
men folk kan ju hitta på ganska mycket i de här situationerna som är väldigt svåra att upptäcka om man bara har rösten.
Så till exempel är det väldigt lätt att glömma att säga fråga om patienten ligger i en säng.
(09:52):
-Just det.-Så då kanske man drar dragit i gång med att
tryck 60 gånger per minut och så vidare.
Men så ligger de i en säng så får man ingen effekt av HLR.
Man slår på videon så ser man det direkt.
Till exempel. Och sen även i lägre akuta fall,
så en av de sakerna som vi har sett vid [ohörbart] att man tenderar att använda det här
(10:13):
i fall man ser att det finns en möjlighet att patienten kanske inte ens behöver en ambulans.
Att man kan hänvisa patienten antingen till ett alternativt transportmedel,
så sjukresa till exempel till sjukhus eller till och med till en annan slutgiltig vårdform,
så till exempel till en vårdcentral för att sy lite stygn i ett sår till exempel.
(10:33):
Huvudsår tenderar att blöda väldigt mycket,
även om de är ganska lindriga till exempel,
så det kan man ju se ganska snabbt med video och göra en bedömning om.
Ja, och då sparar man ju in kostnader då. Du behöver inte göra den här utryckningen förstås.
Ja, exakt så. Och då sparar man ju resurser till de patienterna som
kanske behöver den här väldigt snabba responsen då med ambulansen.
(10:56):
Jag vet att vi, apropå att spara kostnader, så pratade vi om helikopterutryckning också.
Berätta kort om det.
Det är en ganska ny applikation kan man säga. De har blivit intresserade.
Det är verkligen en uppenbar fördel.
(11:17):
Det är en stor kostnad att dra ut en helikopterambulans helt enkelt.
Den flygningen vill man inte göra i onödan. Men man vill absolut göra den om den behövs.
Att då kunna få ett större och bättre underlag.
Att kunna ta beslut om man ska köra ut helikopter eller inte.
Det kanske inte är allvarligheten på situationen,
(11:39):
men det handlar om landningsplatsen och var personen befinner sig.
Går det att landa där eller inte?
Och att man kan ju visa det också då med videon.
Ja, men berätta lite, för lösningen används ju redan på olika platser i Sverige.
I vilken utsträckning används den?
(11:59):
Alltså från början här nu då så var det ju Uppsala.
Region Uppsala och Västra Götalandsregionen, de var först ut.
Uppsala var först, om vi ska vara noga.
Douglas tyckte det var bra.
Ja. Och kransregionerna här kring Uppsala då.
Så när vårt projekt startade så var det egentligen med de parterna som var i gång.
(12:22):
Örebro hade precis också kommit i gång lite grann.
Ja, vi tjuvstartade ju lite projektet kan man ju säga.
Vi drev ju det här lite grann utan externa resurser först,
men då hade vi inte så jättemycket tid att arbeta med dataskyddsombud och arbeta med
dokumentationen och ta fram och mer aktivt gå in i de här regionerna och faktiskt göra
(12:42):
lite mer arbete åt de regionala verksamhetsutvecklarna och så där som vi jobbar med.
Men nu har vi ju resurser att göra det i lite större utsträckning.
Precis så att i dag om man räknar … det beror på lite hur man räknar. En del regioner som här i Uppsala,
alltså SUV brukar man ju säga, Västmanland, Sörmland
och Uppsala jobbar mer tillsammans, och så är det på andra ställen också.
(13:06):
Men när jag räknade ihop det här i dag så är vi ju uppe i
11 av våra 21 regioner.
Nej, om jag räknar lite större då 15 av våra 21 regioner är faktiskt
engagerade på något sätt och det i lite olika utsträckning då.
En del har det helt implementerat och använder det dagligdags i stor utsträckning och några är på gång
(13:30):
och har inte startat upp än och några då har valt att se om man kan starta i gång,
framför allt då med
helikopterdelen.
Ja, det är ju lite intressant att se hur det har spritt sig både mellan regionerna och
även inom regionerna till andra angränsande verksamheter. Vi har pratat om helikoptern.
(13:51):
Vi har ju en annan applikation där man har blivit …
Man ser ju att om den här möjligheten finns. Det är enkelt.
Man skickar ett sms, man får video. Sen får man ju väldigt lätt
tankar att till exempel våra vårdcentraler ute i kranskommunerna här i Uppsala,
det är ju ett intresse att dra tillbaka läkarstödet under natten.
Och vad ska man göra om man inte har de läkarna på plats?
(14:12):
Jo, det näst bästa är ju att ge dem möjlighet att göra videobedömningar i alla fall med sina sjuksköterskor.
Där ser vi ju att där har vi en till ganska närliggande applikation för de här verktygen.
Likaså våra mobila familjeläkarenheter ute
i Västmanland till exempel har blivit intresserade av det här.
Det är ju egentligen en applikation som liknar de norska lägervakterna där i ganska stor utsträckning.
(14:37):
Då blir det ju mer åt de här lågakuta bedömningarna som vi också har sett och har haft ganska mycket nytta av på larmcentralen.
Vad säger forskningen om det här? Har det forskats?
Ja, absolut. Ja, men dels så vi gör ju lite forskning i projektet kan vi ju säga.
(14:58):
Det är ju inget publicerat än, men vi har ju planer på att i alla fall
genomföra två studier i inom ramen för projektet.
Det är ju dels en beskrivande kartläggande studie som vi diskuterat lite grann.
Vilka fall används det här i? Vi har ju ganska lösa kliniska riktlinjer,
så våra sjuksköterskor som sitter på larmet får ju göra en bedömning själva om man har
nytta av en sån här videobedömning och då kan vi se vilka typer av patienter väljer man att använda det här på.
(15:25):
Jag tror att den bästa studien som har gjorts, har gjorts nere i Danmark på det här faktiskt.
Det är en klusterrandomiserad studie där man i en interventionsarm då sa att man skall använda video i samtliga fall egentligen.
Sen kommer man inte kanske upp i det i samtliga fall,
utan det blir språkbarriärer och så vidare som förhindrar det.
Men där har man ju sett ganska tydliga effekter i termer av att man tenderar att hänvisa mer.
(15:49):
Som sagt att man tenderar att bedöma patienter inte är i behov av en ambulans i större utsträckning.
Och sen även viktigt att de bedömningar som man gör tenderar att vara av bättre kvalitet.
Det brukar man mäta i termer av andelen patienter som till exempel söker vård i efterhand.
Efter att man har hänvisats bort från akutsjukvården. Okej.
(16:11):
Så det är väl där man kan se de största effekterna.
Sen har det gjorts ganska mycket forskning kring HLR. Just det här att vägleda i HLR.
Där ser man också ganska tydliga effekter av att särskilt … Det är mycket simuleringsstudier och så som
har gjorts, så man kan se att man lyckas identifiera de vanliga felen som man gör när man gör HLR.
(16:31):
Och det vet man ju att tidig bra HLR leder till bättre överlevnad.
Just det.
Hur stor procentsats, av alla samtal, hur många är videosamtal i dag? Vet ni?
Hos oss cirka 5 procent, 4–5 procent.
Och ”hos oss”, då är det?
I SUV-regionerna här i larmcentralen.
(16:52):
Men jag tror att det är också det som man ser i internationell forskning,
att utanför den här danska randomiserade studien,
där man faktiskt tvingade larmoperatörerna att använda video i bedömningen,
i form av den här studien, då tenderar det att ligga där någonstans, när man har infört det.
Så det är långt ifrån alla patienter som man bedömer som lämpliga att videobedömas.
(17:14):
Nej, men och det handlar ju också om att det blir ju tidspålägg.
Det tidspålägget som blir för det samtalet där och då kan man ju ofta hämta hem i slutändan,
alltså i kostnader om att man inte skickar ut en ambulans till exempel,
eller att man gjorde det till rätt patient. Men där och då så blir det ju så att själva
(17:34):
samtalet och behandlingen av just den patienten tar ju lite längre tid.
Och då är det någon annan som kanske behöver vänta eller att
man kan inte ta hand om lika många samtal på en dag.
Men i slutändan så tror vi ju att det blir vinster ändå.
-Eller att det behövs fler operatörer då.-Precis.
Jag tror att just danskarna fick ju anställa faktiskt,
(17:57):
ha en liten överanställning för att hinna med att de skulle göra videosamtal på alla patienter.
Okej. Ja, men jag sa ju där i början att ni samarbetar med norska teknikleverantörer.
Varför det? Har de kommit längre?
Ja, det har de ju. De har ju kört eller implementerat video på det här sättet tidigare.
(18:20):
2018 någonting tror jag och mellan 2018 och 2020 så var de i gång
och har gjort det på mer nationell nivå så att det är mer utbrett i både Norge och i Danmark.
Precis, alltså den här norska luftambulansstiftelsen tillhandahåller ju den här lösningen då som vi också erbjuds att använda.
(18:41):
Vi kan ju notera att de är ju väldigt vänliga och ger oss möjlighet att använda det här utan kostnad faktiskt.
Så det är ju ganska trevligt. Det gör det väldigt enkelt att implementera om man säger så,
att man slipper hela upphandlingsförfarandet.
Den används ju i hela Norge i samtliga larmcentral- och lägervaktscentraler.
(19:03):
Att ta sig igenom de implementeringsprocesser som finns i de olika svenska regionerna som är den stora barriären.
Och man kan kanske också säga att både Norge och Danmark är ju mindre länder.
Framför allt så är det färre regioner. Alltså som Sverige uppbyggt med våra 21
regioner med allt vad det innebär och att man är ansvarig för sin egen vårdutövelse.
(19:25):
Tror jag inte ett ord, men jag tror att ni vet vad jag menar.
Så är det mer komplext.
Sen har vi också, det ska vi ju kanske lägga till här.
Vi har ju SOS Alarm som är den nationella aktören.
Och har det nationella ansvaret i Sverige för vårt nödnummer.
Både vad gäller vård och polisiära och brandrelaterade ärenden.
(19:49):
Och ja, de är inte en part i projektet.
Men de har varit med i dialog och de har också nu under projektets gång
har ju de också kommit i gång och gjort en videopilot
som är jätteroligt. Och det ser lite olika ut i våra regioner. SOS Alarm har ju avtal med alla regioner.
Och avtalen ser lite olika ut. Det vanligaste är ju att de driftar helt själva.
(20:14):
Eller att man har någon regional personal på plats inne på SOS Alarm.
Och som Uppsala och typ VGR kan man säga har ju mer en egen larmcentral helt och hållet.
som är regional där man tar hand om både bedömningen och prioriteringen och utlarmningen av ambulans.
Men det ser som sagt lite olika ut.
(20:35):
Ja, precis.
Man brukar kunna dela upp att antingen så gör SOS Alarm primärbedömningen och sen har
vi flera regioner som också är med i projektet som gör en så kallad sekundär bedömning.
Så man kan antingen gå in i pågående samtal eller ta samtal där man har bedömt
att patienten kan vänta en stund och försöka sålla i de här patienterna.
(20:59):
Försöka hitta de bästa vägarna in till vården för de patienterna.
En så kallad inre befäl eller inre sjukvårdsledningsposition.
Sen har vi ju i Uppsala, Sörmland,
Västmanland och Värmland en primärbedömning som vi sköter regionalt helt i vårt eget system.
Så vi överkopplas, 112/SOS Alarm överkopplar samtalet till vår larmcentral
(21:22):
där man får en sjuksköterskebedömning direkt.
Så det är lite olika modeller. Sen har man ju de här hybridlösningarna som i VGR
där man har antingen prioriteringen eller dirigeringen i regional regi.
Det gått lite fram och tillbaka där i VGR.
Låt oss komma in på de här regulatoriska aspekterna i projektet,
(21:47):
för det finns ju en del lagstiftning och annat att förhålla sig till.
Jo, så det här är spännande. Var börjar vi? GDPR är väl en bra början. Hur går det?
Ja, GDPR är helt okej, tycker jag faktiskt. Det är mycket kravställande,
(22:07):
men det är ändå en hyfsat hierarkisk lagstiftning, jag är ju född i USA,
jänkare i början. Där har vi någonting som heter HIPAA.
Det är ju en annan best om man säger så.
Om man tycker att GDPR är krångligt så kan jag säga att det är ingenting jämfört med amerikansk lagstiftning.
Vi får göra ett annat avsnitt om det. Det låter spännande.
(22:29):
Nej, men som sagt,
man börjar med principerna GDPR och det är ju egentligen att all databearbetning ska ha någon slags rättslig grund.
Och då finns det ju, det är som ett smörgåsbord av olika alternativ där som man kan välja mellan när man ska bedöma:
Hur gör vi en databehandling på ett lagligt vis?
(22:50):
-För att få använda video alltså?-Ja, precis.
Och då är det ju frestande att gå på egentligen samtycke som en laglig grund.
Problemet är ju att GDP är ju ganska specifikt när det gäller, vad är ett informerat samtycke och vilka krav ska uppfyllas?
Och de kraven är väldigt svåra. Om inte omöjliga att uppfylla verbalt.
(23:11):
Att man får ett muntligt samtycke så att säga.
Det är svårt att få det att funka i termer av GDPR. Som tur är, som offentlig verksamhet
så har vi andra lagliga grunder att gå på. Dels så finns det ju ett allmänintresse
i att vi tillhandahåller en vård av en hög kvalitet.
Vi utför en myndighetsutövning. Så den paragrafen funkar ju väldigt bra för oss,
(23:32):
att utföra den här bearbetningen på. Sen har vi även en rättslig förpliktelse att utföra
enligt hälso- och sjukvårdslagen en systematisk kvalitetsutveckling av den vården som vi tillhandahåller.
Och att ge bedömningar av högre kvalitet med hjälp av video ingår ju under den paragrafen.
(23:53):
Sen, all databehandling egentligen handlar om avvägningar.
Så vi behöver ju ständigt tänka på vilken risk för intrång och integritetsintrång
gör vi när vi gör de här behandlingarna? Det måste vi ju minimera.
Samtidigt så måste vi uppfylla journalföringslagens krav på att vi sammanställer
(24:17):
en tillräckligt god grund för att kunna kvalitetssäkra våra ärenden i efterhand.
Så de två sakerna står ju lite grann i spänning när man tänker på om vi ska lagra de här videorna i videofilmerna då.
Vi har ju gjort den bedömningen att om vi strömmar den här videon som vi bara har
krypterad end-to-end-lösning här som vi då har med [ohörbart] videosystem,
(24:43):
då kan vi dokumentera tillräckligt väl i våra andra kanaler för att uppfylla våra krav på journalföring och så vidare.
Så vi fortsätter ju att spela in röstsamtalet så att säga medans videobedömningen pågår.
Så vi brukar ju säga till personalen att man ska tala in det man ser i ljudupptagningen
så att man har sitt beslutsunderlag dokumenterat samtidigt som man också
(25:05):
då dokumenterar de viktigaste fynden, de viktigaste beslutsunderlagen i skrift.
Ja, så själva videon, det är en videoström som inte spelas in och inte lagras eller journalförs.
- Just så. Exakt. Så det är den avvägningen som vi har valt att göra.
Jag tror att det är, pratar man med olika jurister så kanske man gör olika avvägningar.
(25:26):
Och den rättsliga grunden som ni vilar detta på?
Det är framför allt allmänintresse och myndighetsutövning.
Och sekundärt kring våra rättsliga förpliktelser och sen är det ju egentligen de facto
så att vi måste ju få ett samtycke från den som ringer in att godkänna kameradelning och så vidare.
Ja, då godkänner ju den det.
Ja, i praktiken så har man gjort det,
(25:48):
men sen är det ju tveksamt om det rent rättsligt uppfyller de här kraven på informerat samtycke enligt GDPR.
Och sen är det ju flera betänkligheter kring,
ja, men vi spelar ju in fler än bara den som samtycker verbalt i telefonen,
och då ska de också samtycka i så fall, om man ska använda det som rättslig grund.
Det blir ju väldigt krångligt att använda verktyget i praktiken om man vilar bearbetningen på samtycke.
(26:14):
Just det, så ni får ju de här röstfilerna, så att säga. De lagras och journalförs.
-Och det har de alltid gjort.-Det är inget nytt.
Exakt, så den enda anledning att det är ens egentligen en fråga …
Nej, precis.
… är att videobedömning är nytt.
Att man ringer in till 112 och att det spelas in, det är sen gammalt.
(26:37):
Men om man säger på ett annat sätt,
skulle det vara bra att få de här videorna lagrade för att kunna lära sig av dem?
Ja, nej, men absolut. Och det är ju dels vår förmåga, till exempel, att följa upp avvikelser.
Ibland så får vi in att ja, men vi kanske har gjort en felbedömning, till exempel.
(26:57):
Då måste vi utreda det. Varför fick till exempel den här patienten inte en ambulans?
Och om vi inte har ett tillräckligt bra underlag då utifrån våra dokumenterade material,
då blir det ju väldigt svårt för oss att följa upp den avvikelsen.
Så det är ju som sagt,
det är mycket viktigt med dokumentationen då kring videolösningen i och med att den då inte spelas in.
(27:22):
Alltså, det här är ju en viktig sak och lite av en förändring när du slår på video om du är larmoperatör,
att du behöver ju som Douglas sa förut beskriva det du ser.
Eftersom att din video inte sparas än och du kan inte titta på den i efterhand så behöver …
Det är ju ett lite annat sätt att ta sig an det här samtalet då.
För att du ser ju saker och kan ju göra en bedömning på det.
(27:46):
Men för arkiveringens skull så behöver du säga det du ser då som larmoperatör.
Jag vet att ni har jobbat aktivt då med frågor kring jämlikhet. Berätta lite om det.
Ja, men någonstans så är det ju en allmän förståelse av att det här med att ta upp sin telefon,
(28:09):
att ta upp sin en sms-konversation,
att trycka på en på en länk och liksom de popup-fönstren som kommer därefter.
Att klara det.
Att klara det. Det vet vi ju att det klarar vi inte alla lika bra,
Så vi vill adressera det och sen så också med tanke på tillgänglighetsdirektivet på
(28:30):
EU nivå då som trädde i kraft nu i somras så känns det viktigt att ta det här då.
Så att vi har samarbetat med någonting som heter Träffpunkt Simonsland i Borås som är ett allaktivitetshus som Borås stad driver. Ett jättefint arbete.
Där fick vi komma in och anordna två workshops.
(28:53):
Dels med seniora personer, men också med personer med någon form av kognitiv funktionsnedsättning.
Så vi hade faktiskt studenter från Chalmers som var inblandade här och gjorde ett projektarbete.
Då fick de helt enkelt testa att ringa ett sånt här samtal i en trygg och fiktiv miljö.
(29:16):
Men vi hade ändå en larmoperatör på plats som satt
som i sin ände och gjorde det här rollspelet då helt enkelt.
Man fick testa på detta och det gjordes jättefina och bra fynd
ifrån de här workshopsen. Bland annat då vikten av att få testa innan.
Det var det många som sa, att framför allt av de äldre som var så där,
(29:40):
ja, men ”nu känner jag mig väldigt förberedd om det här skulle hända”.
”Då vet jag ju vad var hur jag skulle gå tillväga och att jag ska trycka
på de här sakerna och det hade jag nog klarat av”, var det många som sa.
Ja, precis. Vad fick ni för resultat av det? Var det att man klarade det här?
Ja, alltså under workshopen så var det ju absolut en hel del vägledning som krävdes.
(30:05):
Så de här som gjorde det där och då hade nog inte klarat det
i en riktig situation helt enkelt. Det hade nog varit för stressigt för dem.
Så ett förslag som kom då var ju att man skulle … SOS Alarm har ju 112-appen,
att man däri kanske skulle kunna haft en testfunktion helt enkelt,
(30:28):
där man fick lov att faktiskt kunna gå in där och testa det här när som helst.
Eller att man kunde skapa ett videounderlag,
där man kunde se hur det här går till och lite såna förslag kom upp.
Så det har vi tagit tillvara och tar med oss in i projektet och i planer om vidareutveckling
och sätta upp eventuella riktlinjer för hur man ska använda det här.
(30:54):
Vi ser ju att det inte alltid som videoöverföringen lyckas.
Det är ungefär kanske 10–20% av de här försöken som vi gör när vi skickar ut ett sms till en inringare
där man aldrig lyckas upprätta den här videokopplingen.
Det kan ju dels bero på rent tekniska orsaker.
I synnerhet säkerhetsinställningarna på telefonen redan är inställda.
(31:18):
Jag godkänner aldrig kameran i browsern till exempel.
Men sen är det ju också just om en stressmoment,
lite mer utsatta delar av befolkningen, äldre personer.
Att det är svårt att bara klara av det i en sån här stressfull situation.
Det är någonting som jag tror att vi tar med oss här.
(31:40):
Att ge möjlighet att göra en testuppkoppling för högriskanvändare, om man säger så.
Att testa det en gång. Se till att allting funkar. Och då, när det gäller, så löser det sig.
Ja, då känner man sig trygg, så att säga.
Jag tänkte, har ni gjort några fler tester?
(32:00):
Och hur har den här lösningen ändå tagit sig emot? Vad är er uppfattning?
Hur har den tagits emot av användare? Till att börja med.
Vi har gjort lite undersökningar kring det här, vi skulle göra det mera,
men vi har ju ringt runt till lite inringare då.
Det var i ett läkarprojekt faktiskt som vi gjorde det och jag skulle säga att det är dels väldigt,
(32:23):
väl mottaget. Man känner sig liksom tryggare med en videobedömning.
Och användarupplevelsen från larmoperatörernas sida är ju förstås att det är fenomenalt.
Ja, det är det, för det var min nästa fråga, vad larmoperatörerna tycker.
Och sen är det väl vissa farhågor just kring de här integritetsbitarna skulle man kunna säga.
(32:48):
Det såg vi i alla fall i en informant där i den här intervjustudien som vi gjorde,
att man hade tankar om att det här kommer hamna på internet och så vidare.
Så man måste vara tydlig med just den här väldigt snäva uppgiftsminimeringen som vi gör kring den här videon.
Att det lagras inte, strömmas krypterat, det är inga tredje parter som kommer åt videon.
(33:09):
Men i övrigt väldigt tryggt och bra som man kan känna sig.
I synnerhet när vi använder det mot andra vårdgivare faktiskt.
Så sjuksköterskor som får hjälp av en läkare till exempel.
Då vet de ju att läkaren ser ju också det som jag ser.
Ja, just det, precis.
Jag brukar säga att de får chans att nyttja sin kliniska blick.
Det blir ju såklart ett helt nytt sätt att få göra en bedömning,
(33:33):
att man får nyttja lite mer av hela sin kompetens.
När en annan inte ens vet vad en hudkostym är eller hur man skulle beskriva den så vet de väldigt väl vad det är.
-Tack och lov.–Ja, men precis. Och om den är blek på det här sättet,
ja, men då kan det ha den här indikationen, eller nu hänger du faktiskt lite med din mungipa där.
(33:56):
Det kanske inte du uppfattat och ser,
men det ser de och är liksom snabba på att kunna göra bra bedömningar.
Så att det tycker jag är ju …
varför jag tycker om det här projektet så mycket.
Ja, berätta, hur är det att jobba i det här projektet?
Nej, men det är fantastiskt. Det är ju i projektgruppen om man säger,
(34:18):
det är bara eldsjälar. Douglas och gänget, de brinner verkligen för det här, tror på det här.
Och jobbar så fint och bra med det här på alla fronter.
Nej, men sen är det just det där att upplevelsen är ju att …
Alla parter ser fördelar och nyttor med detta.
(34:42):
Det känns som att det är ovanligt.
Ibland så, eller ofta tycker jag att det i vården framför allt,
att man som patient kan uppleva att ”nej, men jag kan förstå att ni måste göra det här,
att ni måste sköta. på det här sättet, men för mig är det inte toppen”.
Att jag ska behöva upprepa mig så här många gånger till exempel.
Det är inte jättekul för mig, men jag förstår att det är viktigt för er.
Och ibland tvärtom då att man som vårdpersonal kanske kan känna att det här gör vi bara för patientens skull,
(35:07):
men för oss betyder det ingenting. Eller det här gör vi för statistikens skull,
men i vårt arbete så gör det liksom ingen större skillnad just nu.
Men det här är verkligen så direktuppfyllande av nyttovärdet för båda parter.
Och ibland tre parter när man gör ett trepartssamtal. Men att det här var tryggheten då.
Alltså att man dels som patient eller inringare får känna sig trygg.
(35:30):
Och tryggare med att någon har sett det man försöker att beskriva
och sin situation. Och samma då för den som är larmoperatör och gör bedömningen.
Att den har fått använda lite mer av sina förmågor. Att göra en bra bedömning.
Så jag vet inte, det där bulta mitt hjärta hårt för.
(35:51):
Där saker får komma till nytta för alla.
Ja, vad är dina drivkrafter, Douglas?
Ja, just det här projektet … Jag tror att det är just den självklara nyttan med själva verktyget.
Att när man sätter en vårdgivare med det här systemet så ser de ju direkt hur det ska funka,
vad meningen är med det. Ibland är det ju lite svårt när man ska hålla på med …
(36:13):
Jag pysslar mycket med prediktiv modeller och bedömningsstöd och så vidare.
Det är ganska esoteriskt. Det här är extremt konkret.
Att utvärdera det här känns nästan som att utvärdera om ett fallskärm funkar bra.
Det är just den här väldigt tydliga nyttan.
Möjligheten att ta sig igenom det här.
(36:37):
Det är så enkel teknik. Det är så tydlig nytta.
När man väl har gått igenom den här implementeringsprocessen så ser man att
det är några pusselbitar som behöver ligga på plats för att det här ska funka i en verksamhet.
Och att kunna gå in i en region och bara, ja, men här har du ett, två, tre,
gör så här och så här och så här.
(36:58):
Och så att gå från bara första möte till implementering på spann av kanske ett par månader bara
är ju underbart. Det är kul.
Och så modellen tycker jag också av att vi faktiskt ser hur man kan
lära av varandra. För det är ju Douglas stora uppgift i projektet,
(37:22):
att vara den som är implementeringsansvarig och kontakten in mot nya regioner.
Och då finns han där. Och han har pratat snart med alla dataskyddsombud
i våra regioner på vårdsidan. Och har all den erfarenheten med sig
och kan ge den rakt in till en ny region, en ny verksamhet.
(37:43):
Och det har ju funkat så jättebra, den modellen.
Får vi med oss alla regioner i Sverige?
Jag skulle säga att det svåraste med det hela är att få kontakt med rätt människor på regionerna.
Att hitta vem som är ansvarig för dels den här funktionen på larmcentralen i varje region.
Det kan vara svårt.
Och sen att inom regionen få reda på vem som ska skriva under ett personuppgiftsbiträdesavtal.
(38:10):
Det är ju inte helt klart i många regioner. Så det är mycket interna byråkratiska
processer som behöver lösas för att kunna få igenom det här.
Men alla är nog lite mycket att hoppas på. Ganska många, tror jag.
Men jag tänker, det handlar ju om en jämlik vård i Sverige.
Det ska ju egentligen kanske inte spela någon roll var jag befinner mig om jag ringer 112
(38:32):
om jag kan få lika god bedömning eller hjälp, så att säga.
Vad finns det för utvecklingspotential? Vad kan man förbättra med det här systemet?
Ja, men alltså användarfallen och sättet att kunna använda det här ökar ju hela tiden.
(38:55):
Alltså det ser vi ju i projektet.
Men som Douglas var inne på lite förut, det här med integration med befintligt system
är väl en sak som vi absolut har identifierat i projektet. Det är ingenting som vi kommer lösa.
-Alltså larmoperatörernas system som de sitter med.-Precis.
(39:15):
Att kunna få liksom en knapp in i sitt system som är video.
Idag behöver du kopiera över inringarens telefonnummer in i det här webbgränssnittet då.
Det är ju enkelt, men enklare hade ju varit att bara ha ett knapptryck typ.
Desto färre knapptryck, desto bättre implementering man har.
Och sen såklart det här med AI måste vi ju nämna.
(39:39):
Det är ju något vi behandlar i projektet också.
Vad finns det för utvecklingspotential med det? Och det är ju alltså …
Ja, det är säkert massor, att kunna ha olika AI-modeller som körs på videon då.
Men en utmaning med det är ju då att de här algoritmerna skulle behöva tränas någonstans.
Och eftersom vi inte får lagra, eller vi lagrar inte video i dag, så är det en utmaning.
(40:02):
Kanske kan de tränas på andra material. Och föras över här.
Där är vi ju inte så nära en implementation utan bara i någon form av idé- och teststadie.
Nej, men just de här behoven kan ju också,
som sagt, det är alltid en avvägning med de här besluten.
Så ser vi att vi har en stor möjlighet att bygga strokeprediktionsmodeller
(40:25):
och så vidare på den här typen av underlag,
och vi ser att vi kan faktiskt förbättra kvaliteten i vården om vi nu tar ett beslut att lagra video,
i alla fall av vissa typer, då kanske man vill göra det.
Det är alltid en avvägning i de här frågorna kring risken med större,
mer omfattande behandlingar och nyttan med de behandlingarna.
(40:47):
Svåra frågor att ta ställning till ju.
Men om det nu sitter några regioner och lyssnar på det här,
vad har ni för tips då om man inte har kommit i gång?
Mejla oss.
Ja, löser resten.
Ja, lite så är det. Det är ju ett öppet projekt,
så egentligen både i termer av leverantörer. Nu har vi två stycken,
(41:08):
men har man liknande lösningar och vill ge testlicenser till regioner att använda, då är vi öppna för det.
Likaså regioner som är intresserade av att implementera det här.
Då är det väl att mejla till, jag antar att vi har någon projekt-e-post.
Ja, visst.
Okej, mejla mig eller mejla Elin. Det går jättebra.
Ja, precis. Douglas är ju Mr. Video till larmcentral-guy, i Sverige.
(41:32):
Här finns kompetensen i det här projektet skulle jag säga. Absolut.
Projektet håller ju på till september 2026.
Vad ska ni göra? Vad händer härnäst i projektet?
Vi har ju ett antal regioner som är i startgroparna för att komma i gång, så de jobbar vi med.
(41:54):
Forskningen som vi bedriver i projektet fortsätter ju.
Och vi hoppas på någon form av nationell sammanslutning innan projektet är slut.
Att få samla regioner, myndigheter, ja …
De som vill vara med och ta upp den här frågan.
Och lägga den på ett nationellt bord helt enkelt.
(42:18):
Och så kommer vi avsluta alltihopa med en slutkonferens i september 2026.
Ja, det rullar ju på med de här implementeringarna.
Vi har ju en hyfsat väl utarbetad implementeringsplan
för de här grejerna. Så det är testning och sen utvärdering, val av lösning,
(42:39):
klinisk pilottestning och sen en vidare förvaltning egentligen.
Så det är ju olika regioner som ligger på olika steg i den här implementeringsskalan helt enkelt.
Ja, och paketera det här sen såklart i slutändan.
Så att det kan få leva vidare utan projektet kanske.
Vi har ju ett gäng ganska välutvärderade dokument kring projektet i termer av riskvärdering.
(43:06):
Regeringar och konsekvensbedömningar och avtal och så vidare kring videoverktyget som kan vara användbart.
Som sagt långt efter projektet är slut som mallar för fler regioner som vill implementera det här.
Likaså forskning lever ju vidare för alltid.
Och tekniker utvecklas ju också hela tiden inte minst.
(43:27):
Ja, verkligen.
Det händer ju mycket. Inte minst med mobiltelefoner.
Då har det faktiskt blivit dags att avsluta, så jag säger stort tack till er.
Dagens gäster, Elin Maxstad och Douglas Spangler.
Tack för att ni kom hit och berättade om projektet Videoassisterade 112-samtal för tillgänglig och jämlik vård.
(43:53):
Tusen tack för att vi fick vara med.
Tack själv.
Du har lyssnat till en podcast från IoT Sverige.
Ett strategiskt innovationsprogram finansierat av myndigheterna Vinnova,
Energimyndigheten och Formas.
Musiken i programmet är skriven av Johannes Bergenheim. Själv heter jag Maria Bergenheim.
När något inträffar som gör att du måste ringa 112 kan du i vissa
delar av Sverige bli erbjuden att koppla på video under samtalet.
Men långt ifrån alla regioner har den möjligheten.
Det vill IoT Sverige-projektet Videoassisterade 112-samtal för tillgänglig och jämlik vård ändra på.
(00:38):
Men hur fungerar tekniken? Vad innebär det att filma? på allmän plats?
Och hur påverkas den som ringer in av att ytterligare ett moment läggs till under en redan stressig situation?
Det här och mycket mer ska vi förhoppningsvis få svar på i det här avsnittet.
(00:59):
Jag heter Maria Bergenheim och du lyssnar till IoT Sveriges podcast om innovativa IoT-projekt i offentlig sektor.
Varmt välkommen, du som lyssnar, till ett nytt avsnitt.
Och hej och välkommen, välkomna ska jag säga till dagens gäster, Elin Maxstad och Douglas Berngler.
(01:22):
Tack så mycket.
Tackar, tackar.
Ni är ju båda med i det här projektet som vi brukar kalla för VALS-projektet,
videoassisterade 112-samtal för tillgänglig och jämlik vård.
Och det ska vi dyka ner i alldeles strax.
Men först är jag nyfiken på att veta lite mer om vilka ni är?
(01:44):
Så Elin, jag börjar med dig. Du är projektledare. Berätta lite kort om dig.
Ja, jo, men jag har en master i industridesign och jobbar som projektledare för det här projektet,
men också som projektledare på någonting som heter PICTA.
Just det.
Prehospital innovationsarena som ligger under Lindholmen Science Park och PICTA,
(02:09):
vi är en kunskapsnod och neutral samverkansplattform för ökad samverkan och interaktion mellan ambulanssjukvården,
akademi, näringslivet, myndigheter och civilsamhället.
Just det. För frågor som rör prehospital vård.
Ja, och jag måste bara fråga prehospital vård. Det är alltså när det händer saker utanför sjukhuset.
(02:32):
Just det.
Ja, precis.
För oss har det varit mycket ambulanssjukvård, men som nu.
Då handlar det också om att larmsjukvården, om man ska kalla den.
Ja. Och Douglas berätta vem du är?
Ja, jag är verksamhetsutvecklare vid Region Uppsala, det är min tjänstetitel.
Där jobbar jag ganska mycket i utvecklingsprojekt åt både ambulanssjukvården
(02:55):
i regionen och även är med i projekt åt sjukvårdens larmcentral som det heter
som vi delar då i regionen med Västmanland och Sörmland och Värmland numera.
Just det.
Sen har jag väl även en fot i forskningen, så jag jobbar som forskare då på Uppsala universitet.
Med projekt då kring ambulanssjukvården,
särskilt kvantitativa projekt kring riskbedömningsinstrument och digital vård. Som det här då handlar om.
(03:22):
Och projektet, det finansieras med knappt 4 miljoner från oss då via IoT Sverige.
Det är ett genomförandeprojekt och ni samverkar ju med många projektparter, så jag tänkte.
skulle rabbla upp de här så att vi vet, men kärnan i projektet,
det är då Lindholmen Science Park, eller PICTA, där du jobbar Elin,
(03:44):
Region Uppsala, Uppsala universitet och Västra Götalandsregionen.
Och sen så har ni ju ytterligare regioner med, för målet är ju att skala upp det här.
Och då är det Örebro, Jönköping, Sörmland och Västmanland.
Och sen så har vi då teknikleverantörer med i det här också,
och då och då är det Norsk Luftambulanse Teknologi och Bliksund och de kommer vi också prata om alldeles strax.
(04:13):
Jag vill börja med hur den här lösningen fungerar. Alltså inte tekniskt, utan egentligen …
Kan ni beskriva ett scenario vad som händer om någon ringer 112 och
hur det blir när den här videoströmmen kopplas på?
Just det. Ja, men du ringer 112 av någon anledning.
(04:33):
Du hamnar i luren hos en larmoperatör som vill veta …
få en snabb överblick av vad det är, liksom läget är.
När den har fått det så kan det vara så att den ber dig om det hade varit okej att man kopplar på video.
Och om du svarar ja på det så kommer det ett sms i din telefon.
(04:55):
I det sms finns det en länk som du får trycka på och så får du godkänna att man kan komma åt kameran.
Och då öppnas kameran upp i ett webbaserat gränssnitt och du som har ringt in kommer se vad du filmar.
Och det du filmar är det som larmoperatören ser.
Och så kanske den ber dig då att filma
(05:17):
vad det nu är som är relevant för den att få information om.
Och när den har sett det den vill se så stänger man ner videostreamen
och så går man tillbaka till ett vanligt röstsamtal.
Spännande.
Ja, det är om man tar inringarperspektivet har man ju det. Och sen om man tänker från.
(05:41):
larmoperatörens sida, så är det ju också ett webbaserat gränssnitt med båda de här leverantörerna.
Det är ju en av målen med projekten här,
att få i gång den här funktionen ganska snabbt i de här regionerna.
Och det innebär ju då att man har en fristående lösning i båda de här fallen.
Så man har ett system vid sidan av sitt vanliga larmsystem.
(06:01):
Man sätter in inringarens uppgifter då när man har identifierat ett behov
av att det är någonting hos patienten i det här systemet.
Så poppar det upp då enligt det som Elin sa.
Det som man kan notera om det här är att allting som sker utanför videon,
som all ljudupptagning och all utlarmning av ambulanser och allt sånt, det är ju ett separat system.
(06:25):
Så allt det här sker ju i ett system som bara pysslar med själva videobedömningen så att säga.
Så det gör ju att det är väldigt enkelt att implementera
utan att man behöver integrera i en massa olika system och så vidare.
Det är både fördelar och nackdelar med det.
Om vi håller oss kvar då vid den som ringer in så att säga.
(06:47):
Det känns ju extremt viktigt att det är lätt att använda.
Ja, alltså det är ju egentligen grundpelaren i hela projektet,
att hålla allting så enkelt som möjligt.
-Ja, precis.-Ju mer komplexitet man bygger in i de här systemen,
ju svårare blir både organisatoriskt och juridiskt och tekniskt att implementera.
Så vi har ju valt två leverantörer då som är med i projektet hittills som båda har en ganska liknande lösning,
(07:13):
Man bygger ju på vedertagna protokoll, RTC protokollet och så vidare
som man har implementerat i ett system som gör det väldigt enkelt att komma i gång med.
Så man tar bara inringarens telefonnummer. Man klistrar in det i det här videosystemet.
Man fortsätter sitt samtal enligt de system som man har sen tidigare.
Och bara gör videobedömningen via det här systemet.
(07:37):
I båda de här lösningarna,
videon strömmas, ingenting lagras. Det är också för och nackdelar med.
Men det gör ju att man minimerar de behandlingar som man gör av personuppgifter också.
Just det.
Och från inringarperspektivet så är det ju så,
alltså du ringer ju inte 112 om du inte måste.
Ofta är du stressad redan som det är och i det där så gör ju de här
(07:59):
väldigt kompetenta larmoperatörerna en bedömning om de tror att det
är möjligt att du kommer kunna genomföra det här steget som ...
Ja, när man sitter så här känns inte det så stort, men i en stressad situation så blir ju allting mycket svårare för dig att hantera.
Men det är så pass enkelt då att du öppnar din sms-konversation och så trycker
(08:23):
du på det sms som du får på den länken. Och ingenting mer behöver du göra.
Och om du skulle hålla telefonen upp och ner till exempel, eller på sidan eller så.
Eller att du inte behöver tänka på någonting sånt,
utan allt sånt kan larmoperatören styra från sitt bord.
Den kan rotera kameran om du håller telefonen upp och ner
(08:44):
Eller vända eller flippa mellan bak och framkameran också om den behöver se.
Ja, just det. Jag behöver bara kunna rikta kameran såklart mot det som jag behöver hjälp med.
Men finns det särskilda situationer som passar särskilt bra att använda videosamtal?
Absolut. Så vi har ju gjort lite pilotundersökningar och så vidare kring systemet och sett.
(09:09):
Dels kvantitativt. Var tenderar vi att använda de här videobedömningarna?
Och jag brukar ju uttrycka det som att vi använder det kanske främst
vid båda är väldigt högakuta och väldigt lågakuta fall,
så dels väldigt högakuta situationer som till exempel HLR,
där det kan ske väldigt mycket som är väldigt svårt och sätta i ord om man säger så.
(09:31):
Någon får hjärtstopp?
Exakt så om man ska hålla på med HLR.
Det är ganska vedertaget att om man instruerar i telefon HLR,
men folk kan ju hitta på ganska mycket i de här situationerna som är väldigt svåra att upptäcka om man bara har rösten.
Så till exempel är det väldigt lätt att glömma att säga fråga om patienten ligger i en säng.
(09:52):
-Just det.-Så då kanske man drar dragit i gång med att
tryck 60 gånger per minut och så vidare.
Men så ligger de i en säng så får man ingen effekt av HLR.
Man slår på videon så ser man det direkt.
Till exempel. Och sen även i lägre akuta fall,
så en av de sakerna som vi har sett vid [ohörbart] att man tenderar att använda det här
(10:13):
i fall man ser att det finns en möjlighet att patienten kanske inte ens behöver en ambulans.
Att man kan hänvisa patienten antingen till ett alternativt transportmedel,
så sjukresa till exempel till sjukhus eller till och med till en annan slutgiltig vårdform,
så till exempel till en vårdcentral för att sy lite stygn i ett sår till exempel.
(10:33):
Huvudsår tenderar att blöda väldigt mycket,
även om de är ganska lindriga till exempel,
så det kan man ju se ganska snabbt med video och göra en bedömning om.
Ja, och då sparar man ju in kostnader då. Du behöver inte göra den här utryckningen förstås.
Ja, exakt så. Och då sparar man ju resurser till de patienterna som
kanske behöver den här väldigt snabba responsen då med ambulansen.
(10:56):
Jag vet att vi, apropå att spara kostnader, så pratade vi om helikopterutryckning också.
Berätta kort om det.
Det är en ganska ny applikation kan man säga. De har blivit intresserade.
Det är verkligen en uppenbar fördel.
(11:17):
Det är en stor kostnad att dra ut en helikopterambulans helt enkelt.
Den flygningen vill man inte göra i onödan. Men man vill absolut göra den om den behövs.
Att då kunna få ett större och bättre underlag.
Att kunna ta beslut om man ska köra ut helikopter eller inte.
Det kanske inte är allvarligheten på situationen,
(11:39):
men det handlar om landningsplatsen och var personen befinner sig.
Går det att landa där eller inte?
Och att man kan ju visa det också då med videon.
Ja, men berätta lite, för lösningen används ju redan på olika platser i Sverige.
I vilken utsträckning används den?
(11:59):
Alltså från början här nu då så var det ju Uppsala.
Region Uppsala och Västra Götalandsregionen, de var först ut.
Uppsala var först, om vi ska vara noga.
Douglas tyckte det var bra.
Ja. Och kransregionerna här kring Uppsala då.
Så när vårt projekt startade så var det egentligen med de parterna som var i gång.
(12:22):
Örebro hade precis också kommit i gång lite grann.
Ja, vi tjuvstartade ju lite projektet kan man ju säga.
Vi drev ju det här lite grann utan externa resurser först,
men då hade vi inte så jättemycket tid att arbeta med dataskyddsombud och arbeta med
dokumentationen och ta fram och mer aktivt gå in i de här regionerna och faktiskt göra
(12:42):
lite mer arbete åt de regionala verksamhetsutvecklarna och så där som vi jobbar med.
Men nu har vi ju resurser att göra det i lite större utsträckning.
Precis så att i dag om man räknar … det beror på lite hur man räknar. En del regioner som här i Uppsala,
alltså SUV brukar man ju säga, Västmanland, Sörmland
och Uppsala jobbar mer tillsammans, och så är det på andra ställen också.
(13:06):
Men när jag räknade ihop det här i dag så är vi ju uppe i
11 av våra 21 regioner.
Nej, om jag räknar lite större då 15 av våra 21 regioner är faktiskt
engagerade på något sätt och det i lite olika utsträckning då.
En del har det helt implementerat och använder det dagligdags i stor utsträckning och några är på gång
(13:30):
och har inte startat upp än och några då har valt att se om man kan starta i gång,
framför allt då med
helikopterdelen.
Ja, det är ju lite intressant att se hur det har spritt sig både mellan regionerna och
även inom regionerna till andra angränsande verksamheter. Vi har pratat om helikoptern.
(13:51):
Vi har ju en annan applikation där man har blivit …
Man ser ju att om den här möjligheten finns. Det är enkelt.
Man skickar ett sms, man får video. Sen får man ju väldigt lätt
tankar att till exempel våra vårdcentraler ute i kranskommunerna här i Uppsala,
det är ju ett intresse att dra tillbaka läkarstödet under natten.
Och vad ska man göra om man inte har de läkarna på plats?
(14:12):
Jo, det näst bästa är ju att ge dem möjlighet att göra videobedömningar i alla fall med sina sjuksköterskor.
Där ser vi ju att där har vi en till ganska närliggande applikation för de här verktygen.
Likaså våra mobila familjeläkarenheter ute
i Västmanland till exempel har blivit intresserade av det här.
Det är ju egentligen en applikation som liknar de norska lägervakterna där i ganska stor utsträckning.
(14:37):
Då blir det ju mer åt de här lågakuta bedömningarna som vi också har sett och har haft ganska mycket nytta av på larmcentralen.
Vad säger forskningen om det här? Har det forskats?
Ja, absolut. Ja, men dels så vi gör ju lite forskning i projektet kan vi ju säga.
(14:58):
Det är ju inget publicerat än, men vi har ju planer på att i alla fall
genomföra två studier i inom ramen för projektet.
Det är ju dels en beskrivande kartläggande studie som vi diskuterat lite grann.
Vilka fall används det här i? Vi har ju ganska lösa kliniska riktlinjer,
så våra sjuksköterskor som sitter på larmet får ju göra en bedömning själva om man har
nytta av en sån här videobedömning och då kan vi se vilka typer av patienter väljer man att använda det här på.
(15:25):
Jag tror att den bästa studien som har gjorts, har gjorts nere i Danmark på det här faktiskt.
Det är en klusterrandomiserad studie där man i en interventionsarm då sa att man skall använda video i samtliga fall egentligen.
Sen kommer man inte kanske upp i det i samtliga fall,
utan det blir språkbarriärer och så vidare som förhindrar det.
Men där har man ju sett ganska tydliga effekter i termer av att man tenderar att hänvisa mer.
(15:49):
Som sagt att man tenderar att bedöma patienter inte är i behov av en ambulans i större utsträckning.
Och sen även viktigt att de bedömningar som man gör tenderar att vara av bättre kvalitet.
Det brukar man mäta i termer av andelen patienter som till exempel söker vård i efterhand.
Efter att man har hänvisats bort från akutsjukvården. Okej.
(16:11):
Så det är väl där man kan se de största effekterna.
Sen har det gjorts ganska mycket forskning kring HLR. Just det här att vägleda i HLR.
Där ser man också ganska tydliga effekter av att särskilt … Det är mycket simuleringsstudier och så som
har gjorts, så man kan se att man lyckas identifiera de vanliga felen som man gör när man gör HLR.
(16:31):
Och det vet man ju att tidig bra HLR leder till bättre överlevnad.
Just det.
Hur stor procentsats, av alla samtal, hur många är videosamtal i dag? Vet ni?
Hos oss cirka 5 procent, 4–5 procent.
Och ”hos oss”, då är det?
I SUV-regionerna här i larmcentralen.
(16:52):
Men jag tror att det är också det som man ser i internationell forskning,
att utanför den här danska randomiserade studien,
där man faktiskt tvingade larmoperatörerna att använda video i bedömningen,
i form av den här studien, då tenderar det att ligga där någonstans, när man har infört det.
Så det är långt ifrån alla patienter som man bedömer som lämpliga att videobedömas.
(17:14):
Nej, men och det handlar ju också om att det blir ju tidspålägg.
Det tidspålägget som blir för det samtalet där och då kan man ju ofta hämta hem i slutändan,
alltså i kostnader om att man inte skickar ut en ambulans till exempel,
eller att man gjorde det till rätt patient. Men där och då så blir det ju så att själva
(17:34):
samtalet och behandlingen av just den patienten tar ju lite längre tid.
Och då är det någon annan som kanske behöver vänta eller att
man kan inte ta hand om lika många samtal på en dag.
Men i slutändan så tror vi ju att det blir vinster ändå.
-Eller att det behövs fler operatörer då.-Precis.
Jag tror att just danskarna fick ju anställa faktiskt,
(17:57):
ha en liten överanställning för att hinna med att de skulle göra videosamtal på alla patienter.
Okej. Ja, men jag sa ju där i början att ni samarbetar med norska teknikleverantörer.
Varför det? Har de kommit längre?
Ja, det har de ju. De har ju kört eller implementerat video på det här sättet tidigare.
(18:20):
2018 någonting tror jag och mellan 2018 och 2020 så var de i gång
och har gjort det på mer nationell nivå så att det är mer utbrett i både Norge och i Danmark.
Precis, alltså den här norska luftambulansstiftelsen tillhandahåller ju den här lösningen då som vi också erbjuds att använda.
(18:41):
Vi kan ju notera att de är ju väldigt vänliga och ger oss möjlighet att använda det här utan kostnad faktiskt.
Så det är ju ganska trevligt. Det gör det väldigt enkelt att implementera om man säger så,
att man slipper hela upphandlingsförfarandet.
Den används ju i hela Norge i samtliga larmcentral- och lägervaktscentraler.
(19:03):
Att ta sig igenom de implementeringsprocesser som finns i de olika svenska regionerna som är den stora barriären.
Och man kan kanske också säga att både Norge och Danmark är ju mindre länder.
Framför allt så är det färre regioner. Alltså som Sverige uppbyggt med våra 21
regioner med allt vad det innebär och att man är ansvarig för sin egen vårdutövelse.
(19:25):
Tror jag inte ett ord, men jag tror att ni vet vad jag menar.
Så är det mer komplext.
Sen har vi också, det ska vi ju kanske lägga till här.
Vi har ju SOS Alarm som är den nationella aktören.
Och har det nationella ansvaret i Sverige för vårt nödnummer.
Både vad gäller vård och polisiära och brandrelaterade ärenden.
(19:49):
Och ja, de är inte en part i projektet.
Men de har varit med i dialog och de har också nu under projektets gång
har ju de också kommit i gång och gjort en videopilot
som är jätteroligt. Och det ser lite olika ut i våra regioner. SOS Alarm har ju avtal med alla regioner.
Och avtalen ser lite olika ut. Det vanligaste är ju att de driftar helt själva.
(20:14):
Eller att man har någon regional personal på plats inne på SOS Alarm.
Och som Uppsala och typ VGR kan man säga har ju mer en egen larmcentral helt och hållet.
som är regional där man tar hand om både bedömningen och prioriteringen och utlarmningen av ambulans.
Men det ser som sagt lite olika ut.
(20:35):
Ja, precis.
Man brukar kunna dela upp att antingen så gör SOS Alarm primärbedömningen och sen har
vi flera regioner som också är med i projektet som gör en så kallad sekundär bedömning.
Så man kan antingen gå in i pågående samtal eller ta samtal där man har bedömt
att patienten kan vänta en stund och försöka sålla i de här patienterna.
(20:59):
Försöka hitta de bästa vägarna in till vården för de patienterna.
En så kallad inre befäl eller inre sjukvårdsledningsposition.
Sen har vi ju i Uppsala, Sörmland,
Västmanland och Värmland en primärbedömning som vi sköter regionalt helt i vårt eget system.
Så vi överkopplas, 112/SOS Alarm överkopplar samtalet till vår larmcentral
(21:22):
där man får en sjuksköterskebedömning direkt.
Så det är lite olika modeller. Sen har man ju de här hybridlösningarna som i VGR
där man har antingen prioriteringen eller dirigeringen i regional regi.
Det gått lite fram och tillbaka där i VGR.
Låt oss komma in på de här regulatoriska aspekterna i projektet,
(21:47):
för det finns ju en del lagstiftning och annat att förhålla sig till.
Jo, så det här är spännande. Var börjar vi? GDPR är väl en bra början. Hur går det?
Ja, GDPR är helt okej, tycker jag faktiskt. Det är mycket kravställande,
(22:07):
men det är ändå en hyfsat hierarkisk lagstiftning, jag är ju född i USA,
jänkare i början. Där har vi någonting som heter HIPAA.
Det är ju en annan best om man säger så.
Om man tycker att GDPR är krångligt så kan jag säga att det är ingenting jämfört med amerikansk lagstiftning.
Vi får göra ett annat avsnitt om det. Det låter spännande.
(22:29):
Nej, men som sagt,
man börjar med principerna GDPR och det är ju egentligen att all databearbetning ska ha någon slags rättslig grund.
Och då finns det ju, det är som ett smörgåsbord av olika alternativ där som man kan välja mellan när man ska bedöma:
Hur gör vi en databehandling på ett lagligt vis?
(22:50):
-För att få använda video alltså?-Ja, precis.
Och då är det ju frestande att gå på egentligen samtycke som en laglig grund.
Problemet är ju att GDP är ju ganska specifikt när det gäller, vad är ett informerat samtycke och vilka krav ska uppfyllas?
Och de kraven är väldigt svåra. Om inte omöjliga att uppfylla verbalt.
(23:11):
Att man får ett muntligt samtycke så att säga.
Det är svårt att få det att funka i termer av GDPR. Som tur är, som offentlig verksamhet
så har vi andra lagliga grunder att gå på. Dels så finns det ju ett allmänintresse
i att vi tillhandahåller en vård av en hög kvalitet.
Vi utför en myndighetsutövning. Så den paragrafen funkar ju väldigt bra för oss,
(23:32):
att utföra den här bearbetningen på. Sen har vi även en rättslig förpliktelse att utföra
enligt hälso- och sjukvårdslagen en systematisk kvalitetsutveckling av den vården som vi tillhandahåller.
Och att ge bedömningar av högre kvalitet med hjälp av video ingår ju under den paragrafen.
(23:53):
Sen, all databehandling egentligen handlar om avvägningar.
Så vi behöver ju ständigt tänka på vilken risk för intrång och integritetsintrång
gör vi när vi gör de här behandlingarna? Det måste vi ju minimera.
Samtidigt så måste vi uppfylla journalföringslagens krav på att vi sammanställer
(24:17):
en tillräckligt god grund för att kunna kvalitetssäkra våra ärenden i efterhand.
Så de två sakerna står ju lite grann i spänning när man tänker på om vi ska lagra de här videorna i videofilmerna då.
Vi har ju gjort den bedömningen att om vi strömmar den här videon som vi bara har
krypterad end-to-end-lösning här som vi då har med [ohörbart] videosystem,
(24:43):
då kan vi dokumentera tillräckligt väl i våra andra kanaler för att uppfylla våra krav på journalföring och så vidare.
Så vi fortsätter ju att spela in röstsamtalet så att säga medans videobedömningen pågår.
Så vi brukar ju säga till personalen att man ska tala in det man ser i ljudupptagningen
så att man har sitt beslutsunderlag dokumenterat samtidigt som man också
(25:05):
då dokumenterar de viktigaste fynden, de viktigaste beslutsunderlagen i skrift.
Ja, så själva videon, det är en videoström som inte spelas in och inte lagras eller journalförs.
- Just så. Exakt. Så det är den avvägningen som vi har valt att göra.
Jag tror att det är, pratar man med olika jurister så kanske man gör olika avvägningar.
(25:26):
Och den rättsliga grunden som ni vilar detta på?
Det är framför allt allmänintresse och myndighetsutövning.
Och sekundärt kring våra rättsliga förpliktelser och sen är det ju egentligen de facto
så att vi måste ju få ett samtycke från den som ringer in att godkänna kameradelning och så vidare.
Ja, då godkänner ju den det.
Ja, i praktiken så har man gjort det,
(25:48):
men sen är det ju tveksamt om det rent rättsligt uppfyller de här kraven på informerat samtycke enligt GDPR.
Och sen är det ju flera betänkligheter kring,
ja, men vi spelar ju in fler än bara den som samtycker verbalt i telefonen,
och då ska de också samtycka i så fall, om man ska använda det som rättslig grund.
Det blir ju väldigt krångligt att använda verktyget i praktiken om man vilar bearbetningen på samtycke.
(26:14):
Just det, så ni får ju de här röstfilerna, så att säga. De lagras och journalförs.
-Och det har de alltid gjort.-Det är inget nytt.
Exakt, så den enda anledning att det är ens egentligen en fråga …
Nej, precis.
… är att videobedömning är nytt.
Att man ringer in till 112 och att det spelas in, det är sen gammalt.
(26:37):
Men om man säger på ett annat sätt,
skulle det vara bra att få de här videorna lagrade för att kunna lära sig av dem?
Ja, nej, men absolut. Och det är ju dels vår förmåga, till exempel, att följa upp avvikelser.
Ibland så får vi in att ja, men vi kanske har gjort en felbedömning, till exempel.
(26:57):
Då måste vi utreda det. Varför fick till exempel den här patienten inte en ambulans?
Och om vi inte har ett tillräckligt bra underlag då utifrån våra dokumenterade material,
då blir det ju väldigt svårt för oss att följa upp den avvikelsen.
Så det är ju som sagt,
det är mycket viktigt med dokumentationen då kring videolösningen i och med att den då inte spelas in.
(27:22):
Alltså, det här är ju en viktig sak och lite av en förändring när du slår på video om du är larmoperatör,
att du behöver ju som Douglas sa förut beskriva det du ser.
Eftersom att din video inte sparas än och du kan inte titta på den i efterhand så behöver …
Det är ju ett lite annat sätt att ta sig an det här samtalet då.
För att du ser ju saker och kan ju göra en bedömning på det.
(27:46):
Men för arkiveringens skull så behöver du säga det du ser då som larmoperatör.
Jag vet att ni har jobbat aktivt då med frågor kring jämlikhet. Berätta lite om det.
Ja, men någonstans så är det ju en allmän förståelse av att det här med att ta upp sin telefon,
(28:09):
att ta upp sin en sms-konversation,
att trycka på en på en länk och liksom de popup-fönstren som kommer därefter.
Att klara det.
Att klara det. Det vet vi ju att det klarar vi inte alla lika bra,
Så vi vill adressera det och sen så också med tanke på tillgänglighetsdirektivet på
(28:30):
EU nivå då som trädde i kraft nu i somras så känns det viktigt att ta det här då.
Så att vi har samarbetat med någonting som heter Träffpunkt Simonsland i Borås som är ett allaktivitetshus som Borås stad driver. Ett jättefint arbete.
Där fick vi komma in och anordna två workshops.
(28:53):
Dels med seniora personer, men också med personer med någon form av kognitiv funktionsnedsättning.
Så vi hade faktiskt studenter från Chalmers som var inblandade här och gjorde ett projektarbete.
Då fick de helt enkelt testa att ringa ett sånt här samtal i en trygg och fiktiv miljö.
(29:16):
Men vi hade ändå en larmoperatör på plats som satt
som i sin ände och gjorde det här rollspelet då helt enkelt.
Man fick testa på detta och det gjordes jättefina och bra fynd
ifrån de här workshopsen. Bland annat då vikten av att få testa innan.
Det var det många som sa, att framför allt av de äldre som var så där,
(29:40):
ja, men ”nu känner jag mig väldigt förberedd om det här skulle hända”.
”Då vet jag ju vad var hur jag skulle gå tillväga och att jag ska trycka
på de här sakerna och det hade jag nog klarat av”, var det många som sa.
Ja, precis. Vad fick ni för resultat av det? Var det att man klarade det här?
Ja, alltså under workshopen så var det ju absolut en hel del vägledning som krävdes.
(30:05):
Så de här som gjorde det där och då hade nog inte klarat det
i en riktig situation helt enkelt. Det hade nog varit för stressigt för dem.
Så ett förslag som kom då var ju att man skulle … SOS Alarm har ju 112-appen,
att man däri kanske skulle kunna haft en testfunktion helt enkelt,
(30:28):
där man fick lov att faktiskt kunna gå in där och testa det här när som helst.
Eller att man kunde skapa ett videounderlag,
där man kunde se hur det här går till och lite såna förslag kom upp.
Så det har vi tagit tillvara och tar med oss in i projektet och i planer om vidareutveckling
och sätta upp eventuella riktlinjer för hur man ska använda det här.
(30:54):
Vi ser ju att det inte alltid som videoöverföringen lyckas.
Det är ungefär kanske 10–20% av de här försöken som vi gör när vi skickar ut ett sms till en inringare
där man aldrig lyckas upprätta den här videokopplingen.
Det kan ju dels bero på rent tekniska orsaker.
I synnerhet säkerhetsinställningarna på telefonen redan är inställda.
(31:18):
Jag godkänner aldrig kameran i browsern till exempel.
Men sen är det ju också just om en stressmoment,
lite mer utsatta delar av befolkningen, äldre personer.
Att det är svårt att bara klara av det i en sån här stressfull situation.
Det är någonting som jag tror att vi tar med oss här.
(31:40):
Att ge möjlighet att göra en testuppkoppling för högriskanvändare, om man säger så.
Att testa det en gång. Se till att allting funkar. Och då, när det gäller, så löser det sig.
Ja, då känner man sig trygg, så att säga.
Jag tänkte, har ni gjort några fler tester?
(32:00):
Och hur har den här lösningen ändå tagit sig emot? Vad är er uppfattning?
Hur har den tagits emot av användare? Till att börja med.
Vi har gjort lite undersökningar kring det här, vi skulle göra det mera,
men vi har ju ringt runt till lite inringare då.
Det var i ett läkarprojekt faktiskt som vi gjorde det och jag skulle säga att det är dels väldigt,
(32:23):
väl mottaget. Man känner sig liksom tryggare med en videobedömning.
Och användarupplevelsen från larmoperatörernas sida är ju förstås att det är fenomenalt.
Ja, det är det, för det var min nästa fråga, vad larmoperatörerna tycker.
Och sen är det väl vissa farhågor just kring de här integritetsbitarna skulle man kunna säga.
(32:48):
Det såg vi i alla fall i en informant där i den här intervjustudien som vi gjorde,
att man hade tankar om att det här kommer hamna på internet och så vidare.
Så man måste vara tydlig med just den här väldigt snäva uppgiftsminimeringen som vi gör kring den här videon.
Att det lagras inte, strömmas krypterat, det är inga tredje parter som kommer åt videon.
(33:09):
Men i övrigt väldigt tryggt och bra som man kan känna sig.
I synnerhet när vi använder det mot andra vårdgivare faktiskt.
Så sjuksköterskor som får hjälp av en läkare till exempel.
Då vet de ju att läkaren ser ju också det som jag ser.
Ja, just det, precis.
Jag brukar säga att de får chans att nyttja sin kliniska blick.
Det blir ju såklart ett helt nytt sätt att få göra en bedömning,
(33:33):
att man får nyttja lite mer av hela sin kompetens.
När en annan inte ens vet vad en hudkostym är eller hur man skulle beskriva den så vet de väldigt väl vad det är.
-Tack och lov.–Ja, men precis. Och om den är blek på det här sättet,
ja, men då kan det ha den här indikationen, eller nu hänger du faktiskt lite med din mungipa där.
(33:56):
Det kanske inte du uppfattat och ser,
men det ser de och är liksom snabba på att kunna göra bra bedömningar.
Så att det tycker jag är ju …
varför jag tycker om det här projektet så mycket.
Ja, berätta, hur är det att jobba i det här projektet?
Nej, men det är fantastiskt. Det är ju i projektgruppen om man säger,
(34:18):
det är bara eldsjälar. Douglas och gänget, de brinner verkligen för det här, tror på det här.
Och jobbar så fint och bra med det här på alla fronter.
Nej, men sen är det just det där att upplevelsen är ju att …
Alla parter ser fördelar och nyttor med detta.
(34:42):
Det känns som att det är ovanligt.
Ibland så, eller ofta tycker jag att det i vården framför allt,
att man som patient kan uppleva att ”nej, men jag kan förstå att ni måste göra det här,
att ni måste sköta. på det här sättet, men för mig är det inte toppen”.
Att jag ska behöva upprepa mig så här många gånger till exempel.
Det är inte jättekul för mig, men jag förstår att det är viktigt för er.
Och ibland tvärtom då att man som vårdpersonal kanske kan känna att det här gör vi bara för patientens skull,
(35:07):
men för oss betyder det ingenting. Eller det här gör vi för statistikens skull,
men i vårt arbete så gör det liksom ingen större skillnad just nu.
Men det här är verkligen så direktuppfyllande av nyttovärdet för båda parter.
Och ibland tre parter när man gör ett trepartssamtal. Men att det här var tryggheten då.
Alltså att man dels som patient eller inringare får känna sig trygg.
(35:30):
Och tryggare med att någon har sett det man försöker att beskriva
och sin situation. Och samma då för den som är larmoperatör och gör bedömningen.
Att den har fått använda lite mer av sina förmågor. Att göra en bra bedömning.
Så jag vet inte, det där bulta mitt hjärta hårt för.
(35:51):
Där saker får komma till nytta för alla.
Ja, vad är dina drivkrafter, Douglas?
Ja, just det här projektet … Jag tror att det är just den självklara nyttan med själva verktyget.
Att när man sätter en vårdgivare med det här systemet så ser de ju direkt hur det ska funka,
vad meningen är med det. Ibland är det ju lite svårt när man ska hålla på med …
(36:13):
Jag pysslar mycket med prediktiv modeller och bedömningsstöd och så vidare.
Det är ganska esoteriskt. Det här är extremt konkret.
Att utvärdera det här känns nästan som att utvärdera om ett fallskärm funkar bra.
Det är just den här väldigt tydliga nyttan.
Möjligheten att ta sig igenom det här.
(36:37):
Det är så enkel teknik. Det är så tydlig nytta.
När man väl har gått igenom den här implementeringsprocessen så ser man att
det är några pusselbitar som behöver ligga på plats för att det här ska funka i en verksamhet.
Och att kunna gå in i en region och bara, ja, men här har du ett, två, tre,
gör så här och så här och så här.
(36:58):
Och så att gå från bara första möte till implementering på spann av kanske ett par månader bara
är ju underbart. Det är kul.
Och så modellen tycker jag också av att vi faktiskt ser hur man kan
lära av varandra. För det är ju Douglas stora uppgift i projektet,
(37:22):
att vara den som är implementeringsansvarig och kontakten in mot nya regioner.
Och då finns han där. Och han har pratat snart med alla dataskyddsombud
i våra regioner på vårdsidan. Och har all den erfarenheten med sig
och kan ge den rakt in till en ny region, en ny verksamhet.
(37:43):
Och det har ju funkat så jättebra, den modellen.
Får vi med oss alla regioner i Sverige?
Jag skulle säga att det svåraste med det hela är att få kontakt med rätt människor på regionerna.
Att hitta vem som är ansvarig för dels den här funktionen på larmcentralen i varje region.
Det kan vara svårt.
Och sen att inom regionen få reda på vem som ska skriva under ett personuppgiftsbiträdesavtal.
(38:10):
Det är ju inte helt klart i många regioner. Så det är mycket interna byråkratiska
processer som behöver lösas för att kunna få igenom det här.
Men alla är nog lite mycket att hoppas på. Ganska många, tror jag.
Men jag tänker, det handlar ju om en jämlik vård i Sverige.
Det ska ju egentligen kanske inte spela någon roll var jag befinner mig om jag ringer 112
(38:32):
om jag kan få lika god bedömning eller hjälp, så att säga.
Vad finns det för utvecklingspotential? Vad kan man förbättra med det här systemet?
Ja, men alltså användarfallen och sättet att kunna använda det här ökar ju hela tiden.
(38:55):
Alltså det ser vi ju i projektet.
Men som Douglas var inne på lite förut, det här med integration med befintligt system
är väl en sak som vi absolut har identifierat i projektet. Det är ingenting som vi kommer lösa.
-Alltså larmoperatörernas system som de sitter med.-Precis.
(39:15):
Att kunna få liksom en knapp in i sitt system som är video.
Idag behöver du kopiera över inringarens telefonnummer in i det här webbgränssnittet då.
Det är ju enkelt, men enklare hade ju varit att bara ha ett knapptryck typ.
Desto färre knapptryck, desto bättre implementering man har.
Och sen såklart det här med AI måste vi ju nämna.
(39:39):
Det är ju något vi behandlar i projektet också.
Vad finns det för utvecklingspotential med det? Och det är ju alltså …
Ja, det är säkert massor, att kunna ha olika AI-modeller som körs på videon då.
Men en utmaning med det är ju då att de här algoritmerna skulle behöva tränas någonstans.
Och eftersom vi inte får lagra, eller vi lagrar inte video i dag, så är det en utmaning.
(40:02):
Kanske kan de tränas på andra material. Och föras över här.
Där är vi ju inte så nära en implementation utan bara i någon form av idé- och teststadie.
Nej, men just de här behoven kan ju också,
som sagt, det är alltid en avvägning med de här besluten.
Så ser vi att vi har en stor möjlighet att bygga strokeprediktionsmodeller
(40:25):
och så vidare på den här typen av underlag,
och vi ser att vi kan faktiskt förbättra kvaliteten i vården om vi nu tar ett beslut att lagra video,
i alla fall av vissa typer, då kanske man vill göra det.
Det är alltid en avvägning i de här frågorna kring risken med större,
mer omfattande behandlingar och nyttan med de behandlingarna.
(40:47):
Svåra frågor att ta ställning till ju.
Men om det nu sitter några regioner och lyssnar på det här,
vad har ni för tips då om man inte har kommit i gång?
Mejla oss.
Ja, löser resten.
Ja, lite så är det. Det är ju ett öppet projekt,
så egentligen både i termer av leverantörer. Nu har vi två stycken,
(41:08):
men har man liknande lösningar och vill ge testlicenser till regioner att använda, då är vi öppna för det.
Likaså regioner som är intresserade av att implementera det här.
Då är det väl att mejla till, jag antar att vi har någon projekt-e-post.
Ja, visst.
Okej, mejla mig eller mejla Elin. Det går jättebra.
Ja, precis. Douglas är ju Mr. Video till larmcentral-guy, i Sverige.
(41:32):
Här finns kompetensen i det här projektet skulle jag säga. Absolut.
Projektet håller ju på till september 2026.
Vad ska ni göra? Vad händer härnäst i projektet?
Vi har ju ett antal regioner som är i startgroparna för att komma i gång, så de jobbar vi med.
(41:54):
Forskningen som vi bedriver i projektet fortsätter ju.
Och vi hoppas på någon form av nationell sammanslutning innan projektet är slut.
Att få samla regioner, myndigheter, ja …
De som vill vara med och ta upp den här frågan.
Och lägga den på ett nationellt bord helt enkelt.
(42:18):
Och så kommer vi avsluta alltihopa med en slutkonferens i september 2026.
Ja, det rullar ju på med de här implementeringarna.
Vi har ju en hyfsat väl utarbetad implementeringsplan
för de här grejerna. Så det är testning och sen utvärdering, val av lösning,
(42:39):
klinisk pilottestning och sen en vidare förvaltning egentligen.
Så det är ju olika regioner som ligger på olika steg i den här implementeringsskalan helt enkelt.
Ja, och paketera det här sen såklart i slutändan.
Så att det kan få leva vidare utan projektet kanske.
Vi har ju ett gäng ganska välutvärderade dokument kring projektet i termer av riskvärdering.
(43:06):
Regeringar och konsekvensbedömningar och avtal och så vidare kring videoverktyget som kan vara användbart.
Som sagt långt efter projektet är slut som mallar för fler regioner som vill implementera det här.
Likaså forskning lever ju vidare för alltid.
Och tekniker utvecklas ju också hela tiden inte minst.
(43:27):
Ja, verkligen.
Det händer ju mycket. Inte minst med mobiltelefoner.
Då har det faktiskt blivit dags att avsluta, så jag säger stort tack till er.
Dagens gäster, Elin Maxstad och Douglas Spangler.
Tack för att ni kom hit och berättade om projektet Videoassisterade 112-samtal för tillgänglig och jämlik vård.
(43:53):
Tusen tack för att vi fick vara med.
Tack själv.
Du har lyssnat till en podcast från IoT Sverige.
Ett strategiskt innovationsprogram finansierat av myndigheterna Vinnova,
Energimyndigheten och Formas.
Musiken i programmet är skriven av Johannes Bergenheim. Själv heter jag Maria Bergenheim.
Popular Podcasts
Stuff You Should Know
If you've ever wanted to know about champagne, satanism, the Stonewall Uprising, chaos theory, LSD, El Nino, true crime and Rosa Parks, then look no further. Josh and Chuck have you covered.
Dateline NBC
Current and classic episodes, featuring compelling true-crime mysteries, powerful documentaries and in-depth investigations. Follow now to get the latest episodes of Dateline NBC completely free, or subscribe to Dateline Premium for ad-free listening and exclusive bonus content: DatelinePremium.com
The Joe Rogan Experience
The official podcast of comedian Joe Rogan.