6. Almedalen special - kontemplativa spaningar

Samverkanspodden gav sig ut på vandring mellan seminarier och panelsamtal under Almedalsveckan för att spana hur svensk forskning inom samtliga vetenskapsområden behöver förändras. Möt Olle Jansson, prefekt vid Institutionen för speldesign, om att förnya forskning inom humaniora och samhällsvetenskap med inflöde från de kulturella och kreativa näringarna. Johan Kreuger, professor vid Institutionen för medicinsk cellbiologi, om behovet att som forskare fånga energin i samverkansmiljöer. Björn Arvidsson, verksamhetsledare inom STUNS Life science. Maria Hägglund, universitetslektor vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa om forskning som inte blir av när lagstiftning förhindrar att data samlas in på rätt sätt. Maria Tenje, föreståndare för MTSI, Medtech Science & Innovation Centre, ett samarbete mellan Uppsala universitet och Akademiska Sjukhuset. Peter Roos, vd för fusionsenergiföretaget Novatron, om att efterlikna industrins metoder med parallella spår kan höja takten i forskningen för framtidens energi. Och Catrin Ditz, samverkansledare vid Uppsala universitet Samverkan om att samverkan behöver starkare ledarskap.

Episode Transcript

(00:00):
Hej och välkommen till Visby
till det här specialavsnittet av Samverkanspodden.
Visby är våra hemtrakter här på Uppsala universitetoch just nu pågår Almedalsveckan.
Så vi har tänkt ge oss ut i vimlet på jakt efter spaningaroch eftertänksamma reflektioner,

(00:23):
inte om det behövs mer samverkan mellan akademi,
företag och andra organisationer för att åstadkomma innovationoch lösa små och stora samhällsutmaningar,
utan om vi faktiskt även behöver nya sätt att samverka,om samverkan behöver innoveras.
Jag heter Marie-Louise Olsen och jag kommer atthaffa en rad intressanta personer.

(00:45):
Det vi hoppas är att det här specialavsnittet ska skapaett potpurri av tankar som kan ligga där och gro,
medan ni förhoppningsvis har en underbar sommar.Trevlig lyssning!
Hej Olle, kul att se dig!
Det här är måndag eftermiddag och det är dagen föreatt Almedalsveckan ska börja. Hur känns det?

(01:08):
-Det känns alltid lite speciellt.
Å ena sidan är det jätteroligt att det smäller tilloch kommer hit massa folk,
men å andra sidan längtar man ju så här årsefter semester också.
-Men du har lovat att hjälpa till med en liten spaningom framtida innovativa sätt att samverka på, stämmer det?

(01:30):
-Jag har lovat att göra ett försök i alla fall.
-Ja, men det är härligt. I det här sommarspecialavsnittethar vi tagit avstamp i en känsla,
en fråga om att vi kanske inte bara är så att behöver mer samverkanför att skapa mer innovation i vår forskning,
utan att vi faktiskt behöver innoverahur vi jobbar när vi samverkar.
Eller mer specifikt, är innovativa samhällsformerdär företag och andra organisationer

(01:56):
bidrar till universitetet en nödvändighetför att stärka Sverige som forskningsnation?
Och det här med att samverka inom forskningär inget nytt för dig.
Du var fram till förra året rektorsråd härpå Uppsala universitet, Campus Gotland.
Du är partnerskapsansvarig för Uppsala universitetsstrategiska partnerskap med Region Gotland.
Där vet jag att ni jobbar med nya former för samverkan,

(02:20):
något vi har pratat omi ett tidigare avsnitt i den här podden.
Du är prefekt för Institutionen för speldesign,
ett område som har en ganska naturligtät koppling med företag i branschen.
Och ändå så vill jag prata med digom något helt annat,
för jag vet att du är mitt uppe i ett projekt som vill hittanya samarbetsformer för att koppla forskare
inom humaniora och samhällsvetenskap vid Uppsala universitetnärmare de kulturella och kreativa branscherna.

(02:47):
Alltså att få till mer samverkan mellan forskarakademinoch personer som är verksamma inom konst och kultur.
Berätta, vad är det här?
-Jo, men det kan låta som att det ären massa olika uppdrag.
Samtidigt så ser jag ju att mina olika hattar som jag harinom speldesign och med Region Gotland men även
nu det här projektet som handlar om de kulturellaoch kreativa branscherna, de överskuggar ju varandra.

(03:09):
För alla innehåller ett visst måttav olika mycket men ändå
idéer om hur vi kan samverkamed aktörer utanför akademin.
Projektet kring det här med kulturella och kreativa branscherhandlar ju övergripande om att humanistiska,

(03:30):
samhällsvetenskapliga och vetenskapsområdethar uttalat en ambition om att den
typen av samverkan kan förnya forskningoch utbildning vid Uppsala universitet.
Så att det är liksom den yttersta visionenkring att göra det här.
Nu är vi ju liksom i en slags uppstart i det här arbetetoch försöker finna

(03:52):
former för det som är det första som måste händaom samverkan ska uppstå.
Det vill säga att man träffas, att man är tydlig medvad man själv vill, men att man också är
lyssnande inför vad den man ska samarbeta villoch sen att man jobbar på att hitta det här …
Det låter ju barnsligt när man säger detmen liksom hur blir ett plus ett tre?

(04:14):
Varför gör vi det här tillsammans?Varför gör inte jag mitt för sig?
Och det här ser ju liksom olika ut.Om vi nu tar kulturella och kreativa branscherna,
om man vill samarbeta medHistoriska museet i Stockholm där det finns
forskningskompetens och den typen avkommunikationsresurser och så vidare.
Eller om man vill samverka med en enskildliten teatergrupp i Bohuslän med bristande resurser och så vidare.

(04:41):
Så att just nu så är vi inne i en sån härsökande fas för att i alla fall
dels få till de här mötena men sen ocksåkunna stötta forskarna och våra
samarbetspartner i att definiera vad det faktiskt ärman vill göra tillsammans.
Ibland kan man glömma det tycker jag när man pratar samverkanatt man måste göra något ihop.

(05:02):
Det är inte det att man bara liksom träffasoch sen går jag och gör mitt och så
gör ni ert och sen meddelar jag resultatetutan hur ser det här samskapandet ut?
Och det tycker jag inte är givethur det ska gå till.
Men det tycker jag fortfarande är den stora utmaningenoch den stora roligheten med samverkan.
Det vill säga att försöka söka sig fram tillsammans med en annan partnerkring vad det är man vill göra tillsammans.

(05:25):
-Eftersom det här är ett prioriterat områdesom man vill satsa på,
så det låter som att man upptäcktatt det fanns en brist innan.
-Ja, jag tror att …Det kan man nog se på två nivåer.
Dels så tror jag att HumSam-området brottas lite medvad samverkan ska vara.
Jag tror att man tidigare kanske har varit …

(05:46):
Man har definierat samverkan som atten forskare varit ute på ett
bibliotek och haft en föreläsning eller man släpper en boksom blir publik och så vidare.
Men nu vill man ta det där vidare tror jagför att snarare identifiera på vilket sätt
forskningen kan förnyas av att göra det tillsammanspå ett annat sätt med andra aktörer.

(06:07):
Då tror jag att just den här branschen,de kulturella och kreativa branscherna,
är nog en nyfikenhet på att också låta sig inspirerasav andra typer av arbetsmetoder,
andra modeller för hur man samlar dataeller vad man har
för kommunikativa målsättningar med projektet och sådär.Så jag tror att det är två nivåer.

(06:32):
Dels att jag tror att man vill bredda begreppetför samverkan rent generellt på området men också mer
specifikt att man är intresserad av att komma i kontaktmed andra typer av arbetsmetoder helt enkelt,
som man kanske tänker sig finns inom de kulturellaoch kreativa och konstnärliga sektorerna.
-Men exakt vad de är, det vet ni inte änför det är det ni jobbar för att ta reda på?

(06:56):
-Ja, men precis.Det dyker upp olika idéer och vi har inte hunnit göra någon
sammanfattning än men som ett exempel kan nämnasatt vi hade kontakt med Kungliga
Musikhögskolan och träffade en av deras forskareoch musiker där som hade gjort
olika forskningsprojekt och kunskapsbyggande projektkring det här med improvisation.
Det vill säga, hur lär man sig identifiera vad som krävsför att en improvisation ska få hög kvalitet.

(07:23):
Och det där var intressant för det var också någontingsom man skulle kunna applicera på när två stycken samarbetspartner möts
för att se, vad krävs för att vårt samarbeteska klinga harmoniskt och vackert?
Att vi lyssnar på varandra men att man ocksåtar initiativ och så vidare.
Och det där var en sån här idé som vi fick dånär vi träffade honom där på KMH,

(07:47):
att hur skulle det se ut om han kom in och kanske hadelite seminarier med våra forskare och kanske andra samarbetspartner
för att se hur man kan utveckla den därsom jag tror är nästan det viktigaste
i samverkansarbetet för att det ska bli roligtför båda parter.
Det vill säga att man identifierarvarandras behov och att man lyssnar
in varandras olika typer säkert av målsättningarmed samverkansarbetet.

(08:09):
För att jag tror att någon som en forskare samarbetar medmåste ha förståelse för att forskaren har vissa målsättningar.
Att kunna publicera sig, att kunna meritera sig,att kunna erhålla externa anslag och så vidare.
Men forskaren måste också förståoch få insikt i, vad vill …

(08:31):
Vad är samarbetspartnerns målsättningarmed det här?
Är det att få till en bättre verksamhet eller få idéertill nya projekt? Det där kan ju säkert se olika ut.
Men jag tycker ofta det är där samverkansprojektlite faller redan i farstun.
Att man inte ägnar tid åt att förståvarandras behov och målsättningar.

(08:53):
Om vi fokuserar på universitetet, vad kan det här leda tillför slags förändringar gällande anslag, meritering och sånt?
Det tycker jag är tiotusenkronorsfrågan,för det är fortfarande så, tycker jag,
om man ska vara internt lite självkritisk,att det finns inte riktigt uttalat i universitetets system …

(09:16):
dels på Uppsalamen också i universitetsvärlden,
att samverkansarbeten eller samverkanserfarenhetär inte meriterande på samma sätt
som publiceringar i tidskriftereller vad det nu skulle kunna vara.
Där tror jag bara man måste låta den här droppen till sluturholka den där stenen.

(09:38):
För att det här på lång sikt ska bliriktigt intressant för forskare
så behöver det också vara meriterande på ett annat sättatt arbeta med samverkan.
Men det är klart att det man måste identifiera är så klart …
Universitetets grunduppgifter är att hålla påmed utbildning och att göra forskning.
Och ska man göra något av de här två i samverkan,

(10:00):
då måste man ju identifiera just att samverkansinitiativethöjer kvaliteten i forskningen eller utbildningen.
För annars behöver man ju inte samverkaom det så att säga inte blir bättre.
Och det där kan ju säkert se olika ut inom olika områden,men det tror jag också man ska ha med sig.
På vilket sätt förbättrar det här eller höjer kvaliteten i min forskninggenom att jag gör det här tillsammans med någon annan?

(10:22):
Men det som är kul nu när vi mer haften sån här sonderande period,
det är att det finns ett relativt stort,större än vad jag kanske trodde,
intresse bland forskarna av att undersöka det här fältetsom ett samverkansområde.
Vissa har ju gjort det tidigare och museivärlden är kanskeden mest framträdande.
Men vi har ju haft lite mer öppna workshopsoch det har kommit mycket folk

(10:44):
och kommit upp mycket idéer och ambitionerså jag tycker det känns jätteroligt.
-Så om du spanar in i framtiden lite om fem år,kommer det här att vara mer etablerat då?
-Ja, det tror jag. I alla fall på Uppsala universitets HumSam-områdeså tror jag att det kommer …
Vi har förhoppningsvis hittat strukturer för det,vi har hittat ett nätverk av potentiella samarbetspartner,

(11:07):
en större grupp av forskare som är intresserade av det här.
Vi har lyckats få till en del extern finansiering,
kanske hittat strukturer för hur man ocksåkan ha startpengar för den här typen av arbeten.
Men jag om går mer till mitt eget område,alltså speldesign, som ju
också är de kulturella och kreativa branscherna.så tror jag att vi kommer se ett större mått av

(11:27):
spelföretag i samarbete med forskare och studenteri någon slags laborativ verksamhet.
Jag tror om fem år så ser det nogannorlunda ut.

(11:48):
Om vi tar specialfallet speldesign, då tänker jag spontantatt speldesign och AI,
om vi kommer in lite på det området,där sker ju väldigt mycket av utvecklingen i näringslivet.
Och hur påverkar det nödvändighetentill samverkan i universiteten?

(12:08):
-Ja, i rätt hög utsträckning, tror jag.
Den här hastigheten på utvecklingen inom spelindustrin,om vi kallar det det,
den har ju varit hög ända från startnär det gäller digitala verktyg, spelmotorer,
grafiska mjukvaror och sånt där.Det förändras ju nästan år för år.
Och det där har vi inom spelutbildningenalltid varit tvungna att

(12:31):
hålla oss uppdaterade kringså att vi har en relevant utbildning.
Men nu när AI kommer in,och jag är verkligen ingen AI-expert,
men så inser man juatt det blir väldigt stora förändringar.
Och jag tror att dels måste vi hålla oss väldigt näraden toppforskning som finns kopplat till AI när det gäller …
om det så gäller programmering eller visualiseringeller narrativet, alltså berättandet inom speldesign.

(12:57):
Men jag tror också att vi med nödvändighetmåste göra saker ihop med spelföretagen.
Alltså det är ett ungt akademiskt ämne,speldesign,
och vi måste finna vägar, tror jag, där vi gör ossintressanta för spelföretagen.
Att de inser att de behöver samarbeta ocksåmed forskningen för att ligga i framkant.

(13:18):
Men jag kan inte ens riktigt, med min begränsade kunskapmen också kanske begränsade fantasi,
riktigt omfatta vad som kommer att händamed spelbranschen i relation till AI.
För att, ja, vilka typer av programmeringskompetenserbehöver till exempel behövas
eller sköter AI det mesta och att det barasitter någon designer på toppen och gör slutvaran?

(13:41):
Ja, jag vet inte, men frågan är ju jätteaktuellinom spelindustrin just nu.
-Tusen tack.Ha en underbar vecka!
-Tack så mycket för att jag fick vara med.
Hej, nu står jag här mitt i vimlettillsammans med Johan Kreuger.

(14:03):
Jag tänker att du ska få presentera dig själv.
-Ja, Johan Kreuger heter jag.Jag är professor och prefekt på Uppsala universitet.
-Och du har precis varit med i ett panelsamtal omhur nya innovativa samarbetsmetoder ska
kunna stärka Sverige som forskningsnation.Vill du summera, vad handlade det där om?

(14:24):
-Ja, delvis så handlar det ju om att vi inom universitetet,
vi behöver jobba tillsammans med företagen på många områdenoch tillsammans finna lösningar på samhällsutmaningar.
Både universitet och företag tjänar ju påatt samarbeta tillsammans.
Så det var något vi ville lyfta här och sen ville vi diskuteravad det är för förutsättningar för det,

(14:47):
vad det finns för utmaningar med det, men också förståsde fantastiska möjligheterna som finns.
-Och vad tog du med dig?Vad kändes som att ”här behöver vi verkligen jobba”?
-Ja, först och främst tog jag ju med migatt det finns oerhört mycket positiv energi.
Vi hade representanter här för företag,vi hade SwedenBio bland annat,

(15:08):
branschorganisation.Och vi vill ju samma sak, vi vill ju samverka.
Men en utmaning till exempel kan varaatt hitta samarbetsformerna.
Avtalen är förstås någonting som är en springande punkti de här samarbetena.
-Och det kan ju som att ”om det bara är det som är problemet,det borde vi kunna lösa snabbt”.

(15:29):
-Ja, det är någonting som vi i panelen kom fram tillatt vi började titta på det här och förenkla där.
Kanske ha standardavtal så att bolag av olika storlekhar lättare att komma in.
Men sen är det ju också ett stort arbete i att hittarätt matchning, om man säger så.
Universiteten har ju sina styrkor, områden där man är excellenta,och sen så har företagen sitt fokus.

(15:55):
Och det bästa är ju, det ska ju vara så, att det finnsett verkligt behov i botten
och att man verkligen behöver varandraför att ta ett steg, utveckla någonting nytt.
En sak som kom fram under seminariet var attdet känns som att det har utvecklats mycket de senaste tio åren.
Men att det fortfarande finnsett behov av mer information,
alltså att företag vet hur mankan samverka med universitetet.

(16:18):
Det är viktigt att skapa tydliga vägar in till universiteten.Till vart hör man av sig?
Många samarbeten har sitt ursprungi att det finns en relation
mellan forskare på universitetetoch personal vid företagen.
Men vi vill ju göra det enklare att närma sig universitetenoch komma in och komma rätt så fort som möjligt.

(16:38):
Så om jag sitter där ute och har ett företagoch tänker ”Uppsala universitet”,
”det kanske finns något där”, vad gör jag då?
-Antingen så söker du reda påden expert du vill åt.
Det kan vara forskare till exempel,och tar direktkontakt.
Ett annat alternativ är att gå in och kontaktauniversitetets samverkansavdelning.

(17:02):
Jag tror det viktigaste är att man tar kontaktmed någon vid universitetet.
Då kommer vi absolut att hjälpa tillatt man hamnar rätt.
-Det där låter ganska skönt och avdramatiserande.Det är inte speciellt konstigt.
-Nej, men jag tycker att det ska vara …Universitetet är ju en öppen organisation.
Samverkan är en del av vårt DNA.Det finns i våra mål och våra visioner.

(17:27):
Jag vill absolut inbjuda till att man tar kontakt.
-Om vi nu vänder lite på det, för nu lät det somatt vi pratade om ganska små saker,
men det här handlar också omväldigt stora samarbeten ibland,
där det är stora organisationer där man kanskemer behöver långledning och sånt.
Hur jobbar vi mer med det?

(17:49):
-Där har universitetet ett antalstrategiska partnerskap om du tänker på det,
med större företag till exempeloch tillsammans med regionen.
Så det är på olika nivåer. Och vi har nätverkoch sedan är det mer
samarbeten direkt mellan verksamhetpå universitetet och ett företag.
Sedan har vi också kompetenscentersom samlar ett stort antal företag

(18:11):
under ett gemensamt paraply.
Så det är på något sätt stor diversitetskulle jag säga.
-Tusen tack för att du tog dig tid.
-Tack så mycket.
Hej Björn Arvidsson från STUNS. Jag tycker det är extra kulatt träffa dig i dag och hinna fånga dig.

(18:35):
För er som lyssnar så ska vi sägaatt nu är klockan åtta på kvällen och jag vet
att du höll ditt första seminarium klockan 8.30,för du gjorde inget innan det, va?
-Nej, det var faktiskt mitt första.Ja, absolut.
-Och du har hållit i gång sedan dess?
-Ja, jag har haft tre sessionersom jag modererat i dag
men det var ett tag sedan det senaste,så det har varit ganska intensivt.
Men jag är morgonpigg men kvällströtteller vad man ska säga,

(18:57):
kvällstrött och morgonpiggså att det här börjar bli sent för mig.
-Ja, men det var tur att jag fick tag i dig nu då.-Ja.
-Det seminarium som du hade allra tidigast i morsehade en fråga som löd:
Kan innovativa samarbetsformerdär företag delar spjutspetsteknik
på universitetet göra att Sverigekan stärka som forskningsstation?

(19:19):
Och i den frågan så fastnade vipå Samverkanspodden i två saker.
Det ena att den mellan raderna är lite självkritiskatt universiteten behöver faktiskt företagen mer för att stärkas.
Men vi är också nyfikna på, vad är innovativa samarbetsformer?Vad är det nya? Vad behövs? Vad kommer?
Och så tänker jag att du har varit runt här i Almedalen,du har hört massvis, vad är din spaning?

(19:42):
-Oj, ja men det var många frågor på en gång.Men jag börjar där.
Jag hoppas att ingen tvivlar på att egentligen all ny teknologipå något vis kommer från företagsamhet och näringsliv.
Sen kan ju det bygga på forskningsom har kommersialiserats.
Om man tar, jag som jobbar mycket med life scienceoch hälso- och sjukvård så är det så här,
hälso-och sjukvården eller sjukhuset har ju massormed balla teknologier, väldigt mycket spännande nytt.

(20:06):
Någonstans så är det ju företag som ligger bakom detoch innan det så ligger det ju forskning bakom det.
Så att, ja, företagen behövs. Sen är frågan, när ska företagenkomma in och samarbeta med akademin?
Och den är ju också lite filosofiskför att det är ju också väldigt mycket
av den akademiska forskningensom blir företagsamhet.
Och det är också mycket så att de tidigare företagenkanske köper ett annat företag eller blir uppköpta

(20:28):
av ett annat företag och liksom blir på något visassimilerade in i det på något sätt.
Alternativet är, någonstans på vägen så samarbetar manför att man ska lyckas,
för att man delar kompetenseller kunskap på något sätt.
Och det är ju det som är styrkan i ett bra kluster,till exempel som vi tycker att Uppsala är,
där många kommer från akademinför vi har organisk tillväxt.
Och det innebär att de har en fot i akademin,

(20:50):
en fot i det nya näringslivetoch de samarbeten de kan ha där ungefär.
Sen var din andra fråga,vad var det du sa där?
-Vad du har sett här i Almedalen?
-Ja, men jag skulle säga så här,
vi som jobbar mycket med policyfrågor,för det gör jag också, vi är alltid frustrerade.
Det är liksom grejen.Man vill få in en massa saker,

(21:11):
man vill få förändring, man jobbar med vissa ämnen,vissa buzzwords.
Det som vi inte förstår är att den svenska kulturenbygger på en jättelång tid av förankring,
konsensusbyggande och att se tillatt alla är med på tåget.
Och det gör att … Om jag hade kunnat rita nu så skulle jagrita en kurva som ser ut som en klassisk hockeystick,
det vill säga det händer inte så mycket under lång, lång tidoch sen är det plötsligt händer det en massa.

(21:33):
Och all den här förankringsperioden är ju liksom plattoch det händer ingenting och därför blir vi frustrerade.
Men innan vi hinner se den positiva utvecklingen av förankringenså har vi gått vidare till nästa ämne,
vilket innebär att vi börjar om från noll igenoch är tillbaka på den platta kurvan.
Men det ämnet vi pratade om förra året har redan häntoch det har blivit någonting nytt.

(21:54):
Så vi behöver förstå mer att vi alltid kommer vara frustreradenär man jobbar med förändring.
Och det är en bra sakför förändring kommer från frustration.
-Alltså jag älskar din inställning där.
Den känns fantastisk.Om du skulle liksom spå framtiden,
vad behövs det för nya innovati…alltså om du får önska dig fritt vad du vill?

(22:15):
-Du har ju rätt i … och det var den fråganjag hoppade över lite.
Det är stor skillnad på att ta in innovationkontra att jobba på ett innovativt sätt.
Och jag skulle säga tillbaka till hur manska samarbeta eller samverka,
vi behöver liksom hitta nya sätt att göra det påsom vi inte har gjort det förut.
Och det behöver man ju utforskaoch det finns inga evidens på det,

(22:39):
utan vi behöver bara prova och lära oss ifrån detoch prova igen och lära oss ifrån det.
För det är bara så vi kommer vidare.Det är någon form av kreativ förstörelse.
Vi tar bort någonting gammalt,vi försöker med någonting nytt.
Det betyder inte att vi kommer lyckas men vi kommerförmodligen lyckas mer än om vi inte gör någonting.
Det låter lite tråkigt att säga det och förutsägbartmen jag tror det är viktigt att ha den inställningen.

(23:01):
-Så framtiden är att vi fortsätteratt misslyckas och ibland lyckas?
-Ja, här gör ju många bort sig. Många sägerdet här klassiska ”fail fast”
eller ”våga misslyckas” och jag tycker att det är så dumtoch nu vill jag inte trampa någon på tårna.

Man ska säga så här (23:14):
”vi ska lära oss ifrån våra misslyckanden”.
Det är stor skillnad på att misslyckasoch lära sig från sina misslyckanden.
-Då kommer vi ju jättenaturligt in på någontingsom är väldigt trevligt och det är att
STUNS firar 40 år i år och då borde ni ha en hel delmisslyckanden som ni har lärt er av.
Jag funderade precis, vad var din cue därfrån misslyckanden till STUNS?

(23:36):
Nej, men absolut, vi firar 40 år i åroch saken är den att STUNS kom till i en tid där man …
Vi hade inte uppfunnit Trippelhelix ännu.
Folk vet ju inte vad STUNS är kanske,ska vi säga det? Vad är STUNS?
-Absolut, och det är inte meningenatt man ska behöva förstå det.
STUNS står för Stiftelsen för samverkanmellan universiteten i Uppsala,
näringsliv och samhälle och kom tillden 14 augusti 1984.

(24:00):
Och skälet var att regementet i Uppsala S1 flyttade till Enköpingoch det frigjordes väldigt många fina lokaler,
väldigt centralt i Uppsala, någonstans mellanBMC, Biomedicinskt centrum, och sjukhuset.
Och då samlade dåvarande landshövdingen, Ingvar Mundebo,han samlade aktörer som kommunen,
regionförbundet, landstinget,näringslivet, länsstyrelsen,

(24:21):
universiteten. Och så sa man”vad ska vi göra med de här lokalerna?”
Och då kom man fram tillatt man skulle skapa en forskarby.
Det låter lite norskt men det är detsom blev en science park sen.
Och det är det som ärUppsala Science Park i dag.
Så att där vi sitter, både du och jag i dag,mitt i Uppsala Science Park,
är också skälet tillatt STUNS instiftades för 40 år sen.
Sen är det ju inte det vi gör i dag,vi förvaltar inte en science park, utan vi jobbar ju med

(24:45):
verkligen icke-förvaltning. Vi jobbar medatt katalysera förändringar
som krävs för att vi ska skapa kunskapsbaseradoch hållbar tillväxt i Uppsala.
Och det kan vara att ta tillvara på möjlighetereller hitta hinder som hindrar
tillväxt och se till att lösa dem på något sätttillsammans med andra aktörer.
-Då, bara en sista fråga. När du nu kanske får semesteroch får lägga dig i hängmattan,

(25:06):
vad kommer du ta med dig av Almedalen då?
Jag kommer ta med mig att vi är väldigt fega.
Vi pratar väldigt mycket men vi vågar aldriggå djupare i frågorna riktigt.
För att ge ett exempel så tycker jagatt vi är för försiktiga.
Vi kan prata klimat eller AI eller precisionsmedicin,men vi vågar aldrig prata om vad det egentligen handlar om.

(25:26):
Om jag säger att vi ska bli bättre på klimatet,vad tänker du då?
Tänker du att det ska bli mer, mindre, högre?
-Förhoppningsvis att jorden kommer klara sig.
-Då måste vi prata om, vad det är som göratt jorden kommer klara sig?
Och det är likadant med precisionsmedicin eller AI,vad är det då?
Är det diagnostiken i precisionsmedicin eller är dethur vi ska behandla eller hur vi ska samordna oss?
Vi behöver alltid ta ner ett steg till men då blir vi nerepå handlingsplaner och då är vi nere på

(25:51):
commitments och det vill inte Almedalen ha att göra medutan det är mycket enklare att hålla sig på en hög nivå
och prata om de där enkla ämnena och det tycker jag är lite synd faktiskt.Vi behöver gå djupare.
-Tusen tack för att du hade tid.
-Tack själv.
Nu har jag precis kommit från ett seminarium som heter

(26:12):
Anhörigperspektivet i den digitala vården –utmaningar och möjligheter med ny medicinteknik.
Och med mig så har jag två av paneldeltagarna,Maria Tenje och Maria Hägglund.
Jag har tänkt att ni ska få presentera er självaoch berätta om vad som är ett praktiskt problem
i vardagen för forskare och vårdpersonaloch patienter som har med samverkan att göra.

(26:39):
-Tack! Jag heter Maria Tenje och är föreståndare förUppsala MedTech Science and Innovation Center,
MTSI kallar vi det för kort.
Det är ett samarbete mellan universitetetoch Akademiska sjukhuset i Uppsala inom medicinsk teknik.
För tanken är att när vi ska utveckla ny medicinsk teknikför att komma vården och patienter till nytta,

(27:00):
då måste vi samverka över ämnesgränserså att vi samlar ihop
alla aktörer som är relevanta för de härnya utvecklingarna som sker.
Vad ser ni för utmaningar i samverkan just nu?
Det som ledde oss fram till att arrangeradet här seminariet i Almedalen i år,
det är att vi har sett inom forskning som bedrivsvid centret att även när man samlar …

(27:24):
när man tänker att man har samlat alla relevanta aktörerså har vi fortfarande glömt bort personer och aktörer.
Så att en utmaning som vi står inför i centret,
det är att vi vill verkligen bredda och koppla flerverksamheter och personer till oss.

(27:45):
-Och vad kan det vara för verksamheteroch personer som behöver in?
-Ja, det vi diskuterade just i går var att vi inte fårglömma bort de anhöriga som är
jätteviktiga inom vården och speciellt vad vi ser kommainom vården som flyttar mer ut i hemmet.
Men inom centret … Vid Uppsala universitetsom är ett brett universitet,
då har vi nu i dag teknisk-naturvetenskaplig fakultetoch medicinsk-farmaceutisk fakultet.

(28:08):
Men varför har vi inte med osshumaniora och samhällsvetenskapliga fakulteten också?
De har ju superviktiga perspektiv.
Så det är ju någonting som jag som föreståndarevill verka för att vi samverkar framöver.
-Jag räcker bara vidare micken till digoch så får du berätta mer om ditt
perspektiv på det här för det ser utatt nicka väldigt instämmande.
-Tack så mycket! Maria Hägglund heter jagoch jag är forskare med koppling till MedTech-centrumet.

(28:32):
Jag är docent i hälsoinformatikoch lektor i implementeringsforskning.
Så jag har ett ganska interdisciplinärtangreppssätt till de här frågorna.
Mycket av min forskning handlar om e-hälsa, digitaliseringoch om de nationella e-tjänsterna via 1177.
Bland annat patienters tillgång till sin journal.

(28:55):
Vi har egentligen haft ett väldigt långt samarbeteförst med regionen, Region Uppsala,
som var den första regionen i Sverigeatt ge patienter tillgång till sin journal via nätet.
Redan där så såg man nyttan av att ha ett samarbetemed universitetet för att kunna följa den här förändringen.

(29:17):
Sen så har det samarbetet följt mednär den lokala Uppsala-lösningen flyttades över till
Inera AB som då är det bolag som ägs av SKRsom nu driver 1177, så följde samarbetet med.
Så vi har i över tio år haft ett väldigt nära samarbetemellan universitetet och Inera.

(29:40):
Som har möjliggjort för oss att ge demsvar på frågor som de behöver
få besvarade utifrån, vad är det som funkar bra?Vad funkar dåligt?
Och varför är det så viktigt att patienterkan ta del av sin hälsoinformation?
Och de har hjälpt oss. Vi har fått möjlighet atttill exempel skicka ut enkäter via 1177
så att vi har kunnat samla in den här informationen.Och det har ju varit jätteviktigt.

(30:06):
Men vad vi har svårt att fånga är ju just dådet som jag kallar för skugganvändning.
Alltså i dagsläget så kan man inte som patient tillåta,
till exempel en nära anhörig …det finns ingen ombudsfunktion på 1177.
Så man kan inte säga att ”jag vill att min dotter eller min manska kunna logga in och göra ärenden åt mig och mina vägnar”.

(30:31):
Vilket gör att man då istället lånar patientens bank-idför att kunna stötta i de här ibland ganska
jobbiga situationerna där man som patient kanske inteorkar sköta den här kommunikationen med vården.
Och den typen av skugganvändning, den kan vi inte fångamed de data vi kan få från Inera.

(30:52):
Vad får det för konsekvenser för forskningsresultaten?
Men det kan ju få ganska …vi kan ju liksom sitta här och tolka då
och säga ”oj, oj, oj, det är jättemånga personeröver 80 år som loggar in”.
”Det är säkert inget problem alls för äldreatt använda de här digitala tjänsterna.”
”Det är jättemånga tonåringar som loggar in,ja, men det är bra, då kan de använda de här tjänsterna.”
Men i själva verket så är det förmodligen såsom jag gör när jag hjälper mina tonåringar.

(31:17):
”Du kan du komma och logga in här nuså skickar jag ett meddelande till vården.”
Tonåringen har inte alls använt 1177utan det är en förälder som har gjort det.
Men i statistiken ser det ut somatt tonåringen loggar in.
Det här verkar bli ett större problem för vi får jumer och mer medicinsk teknik hemma hos oss.
Ja, vi får mer och mer medicinsk teknik hemmaoch digitaliseringen i vården

(31:39):
den formaliserar också det där vi kanske tidigarehar haft mer informella kontakter
där det har varit uppenbart att det ären anhörig som ringer till exempel.
Men i dagsläget så vet man inte, inte heller vårdpersonalen vet riktigt,vem det är som faktiskt sitter bakom spakarna.
Är det patienten själv eller är det en anhörig?
Jag tror att när vi utformarden här typen av tjänster eller teknik

(32:02):
i framtiden så behöver vi veta mer omvilka de faktiska användarna är.
Inte bara det som står i statistiken.
Om du skulle göra en studie i dag där du faktisktfångade upp exakt vem det är som använder,
hur skulle den behöva se ut och byggas uppoch vilka skulle behöva samverka med?

(32:24):
-Ja, eftersom vi i dagsläget inte kan få den informationenfrån statistiken så skulle
det behöva vara andra typer av studier.Vi behöver göra kvalitativa studier.
Förmodligen i nära samverkan med både anhörigföreningar,med patientföreningar, med vårdgivare
som jobbar med de här grupperna för att fåen djupare förståelse för, hur går det här till egentligen?

(32:48):
Sen så hoppas vi förstås att det i framtidenockså blir lättare att designen
av den här typen av tjänster gör det möjligtför anhöriga att få visst ansvar
så att vi kan få en mer korrekt bildäven i statistiken av vem det är som använder
den här typen av tjänster.-Och där känns det som att vi även får med x antal företag som utvecklar teknik.

(33:10):
Nu nickar ni båda väldigt ivrigtså jag räcker micken där till Maria.
-Ja, men det stämmer alltså.
Jag nämnde ju tidigare att vi vill koppla flera aktöreroch rent internt vid Uppsala,
ja, men då behöver vi ha medalla vetenskapsområdena.
Men tittar vi utanför, vi har i dagAkademiska sjukhuset med.
Vi behöver ju titta på alla olika instanseri vårdkedjan och vi måste titta på kommun,
region och givetvis näringslivet också,

(33:32):
som spelar en jätteviktig roll i utvecklingen av teknikoch implementering av nya tekniska lösningar.
På universitetet, ja, men där kan vi forska fram,
men sen ska det ta nästa vidare stegtill att komma ut till användning i samhället.
Då måste vi ju samverka med industrin.
-Det är snart sommar, höll jag på att säga.Det är sommar åtminstone här i Visby.
Är det någon tanke som ni tar med erfrån hela Almedalen?

(33:55):
Det är ju massvis av olika ämnen härsom liksom kommer växa i hängmattan.
Men jag kan egentligen upprepa mig igen.
Almedalen visar ju hur tydligt och hur viktigtdet är att man träffas över ämnesgränser.
Jag har både i går och även i dag bara tagit förmånenatt gå på liksom så här helt konstiga

(34:17):
seminarier inom ämnen som jag inte ens visste fannsbara för att använda andra delar av hjärnan.
Och efter varje sånt möte så har jag fyllts med idéerför vad vi kan göra inom centret.
Helt oväntade idéer som jag inte hade kunnat komma på själv.
Så träffa många olika aktörer från olika områden.Det är då det sker spännande grejer.

(34:40):
-Och du Maria Hägglund?
-Jag återvänder till det här med anhörigperspektivetsom jag tycker är så viktigt fortfarande.
Vi har jobbat jättelänge med att säkerställaatt patientperspektivet finns med i all
forskning och all utveckling vi görkring digitalisering och medicinsk teknik.
Och ibland så får anhöriga vara med men de får oftastrepresentera patientperspektivet ändå.

(35:05):
Och jag vill verkligen slå ett slag för att det är skillnadpå att vara patient och att vara anhörig.
Och vi behöver lyfta även anhörigas upplevelseroch behov bättre när vi både utvecklar,
implementerar och beforskar digitaliseringoch medicinsk teknik.
-Tusen, tusen tack för att ni tog er tid och jag hoppasatt ni får en fortsatt trevlig Almedalsvecka.

(35:29):
-Tack så mycket!
-Tack, tack!
Okej, hej och välkomna igen till den härspecialpodden från Samverkanspodden.
Vi pratar ju om önskemål och spaningar och i vilken riktningsamverkansforskning borde gå.
Och jag har hittat Peter Roos som är VD på Novatron Fusion Grouphär i Vimlet på Almedalen.

(35:54):
Han hängde i Techarenan.Välkommen till podden!
-Tusen tack!
-Jag tänkte att det kanske inte är alla som vet exaktvad ni jobbar med. Vill du berätta?
-Gärna. Det är ju lite märkliga saker vi gör på det visetatt vad vi försöker utveckla är en fusionsreaktor.
Och det är en reaktor som tillverkar energi eller frigör energi.

(36:16):
Och för det så använder man väte, tungt väte,slår ihop och så skapas det stora mängder energi.
Ren, säker, billig, obegränsad, ständigt tillgänglig.
Och om ni skulle lyckas,då skulle vi inte ha ett energiproblem i världen?
Nej, det är faktiskt så enkelt.
För att det här bränslet har vi i principobegränsade mängder av på jorden.

(36:40):
Och det är en resurs som är tillgänglig för alla länderså att alla kan bli helt självförsörjande på energi.
Och det är ju fantastiskt bra geopolitiskt också.
Nu vet jag att det är ju inte riktigt …
det verkar inte vara jättelätt att få till detoch det är väldigt många som försöker.
Och en av anledningarna till varför jag ville prata med just dig,

(37:02):
det är att det sker väldigt mycket forskning,det sker mycket utveckling, det finns många projekt.
Det finns ett gigantiskt projekt i Europa som heter ITERsom om 70 år tänker leverera det här.
Vi vill kanske inte vänta så länge.Så vad föreslår ni?
Vi behöver ju hitta just samverkan, vill jag säga,mellan akademi och industri.

(37:23):
Och naturligtvis nationer också.Det är dyrt att bygga den här typen av anläggningar.
Det är svårt.Man behöver riktigt skickliga människor.
Och man behöver industrier som förståratt accelerera tidslinjen för 70 år,
det är inte okej.Vi har inte tid att vänta så länge.
-Så om du får önska dig,vad vill du ha från universiteten?
-Jag skulle vilja att vi hittar parallella spårför att lösa de olika tekniska

(37:51):
delsystemutmaningarna som vi har.Det är många olika komplexa saker som ska lösas.
Men det är inte riktigt forskning längre,utan nu börjar det likna utveckling.
Men det kommer fortfarande finnas alla möjliga skälatt försöka sänka kostnader,
hitta smarta lösningar som ökar hållbarhet på saker och ting.
Sånt som mänskligheten behöver långt fram.

(38:13):
Sen är det faktiskt så att vi behöver mycket trovärdighet.Det här är ju otroligt svåra saker.
Och om industrin ska lyckas övertyga allasom ska hjälpa till,
att det här ska bli en verklighet,då måste vi få med oss nationer och starka investerare.
Och där spelar faktiskt akademin en jättestor rollför att förklara om det här är relevant och rimligt.

(38:36):
Och vad skulle ni ta med er till smörgåsbordet då?
Från industrin om man tänker,vad är det universiteten behöver som ni har?
Jag skulle nog säga att vi har stora investeringarsom vi gör åt andra hållet.
Till exempel så bygger vi väldigt avancerad infrastruktur.Just nu så bygger vi på KTH till exempel,

(39:01):
ett jättestort experiment, ett plasmaexperiment,den första novatronen.
Den är värd ungefär 150 miljoner kronor.Och när vi är klara med den och har gjort våra experiment,
då kommer vi överlämna den till KTHsom de kan använda i sin forskning.
Och nästa maskin,då pratar vi miljardklassen,
och även den är ju lämplig att överlämnadtill akademin för forskning.

(39:24):
-Så fler som vill prova mer saker,exempelvis ren infrastruktur?
-Ja, men verkligen, precis så.Och vi märker ju redan att det har också en positiv
inverkan på söktrycket på utbildningarpå KTH och i universitet överlag.
Vi har ju många fysiker som har gåttpå Uppsala universitet också.

(39:47):
Vi märker att de frågar specifikt,vad ska jag läsa för någonting för att få jobba med fusion?
-Det är ju ofta så att när man börjartänka på någonting så hittar man
lösningar och fler frågor och intressanta sakersom spinner runt det ämnet.
Har vi tänkt för lite på fusion i Sverige?
-Ja, det får man nog säga.Det har nog varierat över tid.

(40:07):
Det var ett tag det var faktiskt väldigt många som fokuseradeoch man trodde att nu börjar vi närma oss en lösning.
Och då får vi backa ungefär en 15-20 år.Men då sprang man på nya stora utmaningar.
Och då resonerade man lite grann och intresset har svalnat.
Men det har funnits en kärna av forskaresom har funnits framförallt på KTH,

(40:28):
Chalmers och Uppsala där man har fokuserat på det här.Men de är för få.
-Tusen, tusen tack för att du tog dig tid och jag hoppasatt det går bra och att ni blir klara inom 70 år.
-Jag ska göra mitt allra bästaoch resten av gänget också.
Nu sitter jag här i vimlet efter ett seminariumsom hette Bra bättre Sverige som blivit världsledande inom forskning,

(40:54):
där bland annat Lunds universitet,Uppsala universitet och Vetenskapsrådet
pratar om hur man ska utveckla forskningför att vi ska bli världsledande.
Och jag har hittat Katrin Dietzsom är samverkansledare på Uppsala universitet.
Jag tänkte att hon ska få göra en liten spaning om vad honser händer nu och vad hon tror kommer hända i framtiden.

(41:16):
Men först vill du berätta lite vem du är?
-Ja, jag är som du säger samverkansledarepå Uppsala universitet och det är jag därför att jag tror att
samverkan behöver jättemycket starkt ledarskapoch det blir bara viktigare och viktigare frågor framöver.
Och då menar jag samverkan både inom och mellanorganisationer och sektorer och branscher.
Och ledarskap är väl det jag har som centralpunkti mitt yrkesliv och jag har ägnat det åt att vara chef i väldigt många år.

(41:43):
För ofta ganska stora organisationermen nu vill jag lägga det på andra ledden
och bidra till att vi kan kanske få ihop sakeri form av samverkan.
Så att någon slags samverkansledarskapoch det är ju precis det som är titeln.
-Och vad har du sett hittills av hur samverkanpratas om här i Almedalen i år?

(42:06):
Ja, för det första så pratas det om det mycket.Det pratas mycket om både samverkan och ledarskap.
Och jag tycker att det är ganska intressantjust kopplingen till akademin för jag har varit på två
Uppsala universitetsseminarier bara i dagsom har handlat om samverkan fast på två helt olika ledder.
På morgonen tidigt i morseså startade det med samverkansmeritering.

(42:26):
Alltså hur kan vi få något slags samlat meriteringssystemför forskare som handlar om samverkan?
Annars blir ju samverkan bara en administrativ pålagaeller någonting som stör gebitet som man är forskare inom.
Om vi inte har ett meriteringssystemsom fångar upp även det där crossover.

(42:47):
Och som en av våra samverkansdekanerpå Uppsala universitet har sagt:
”Att meritera för samverkan i akademinär avgörande för att vi ska lyckas locka”
”unga forskare att ta sig an samhällsutmaningar”.För de är ju komplexa.
En samhällsutmaning håller sig inte inom ettvetenskapsområde eller ett forskningsfält.
Utan där handlar det om att gå på tvärsen.

(43:09):
Så det är ju ett perspektiv på samverkan.Alltså att samverka på tvärs inom akademin.
Och sen det andra seminariet handlade, tycker jag,väldigt mycket om …
Det du nämner, Bra bättre och Team Sverigesas flera gånger blivit bättre nationellt.
Och där handlar det om samverkan.Kanske väldigt mycket mellan universiteten.
Och vilket universitet ska göra vad och var ligger excellensenoch kan vi alla vara excellent på allt och så där?

(43:33):
Så där var det ju nog mycket samverkanöver lärosätesgränserna.
Så det är två helt olika sakermen båda handlar om samverkan.
-En av de sakerna som nämndes på det seminarietvar att radera ut gränserna mellan vetenskapsområdena.
Vad tänker du om det?

(43:53):
-Ja, det var ju roligt. Det var ju Vetenskapsrådets generaldirektörsom sa att det var en trend i Europa.
Och alltså jag tänker väl lite det jag nyss var inne på att
samhällsutmaningar kräver samverkanöver vetenskapsområdena. Men radera?
Alltså akademi och forskning ochkunskapsbygge är ju områdesspecifikt.

(44:17):
Så bara är det.Sen måste man också få dem att sitta ihop.
Så det är liksom inte antingeneller utan det är både och.
Och det finns nog olika trender på det här området.
Men det är ju också så att vi har ju lösten otrolig massa samhällsutmaningar bakåt i tiden.
Både det senaste decenniet och århundradetoch ta vilket tidsperspektiv du vill.

(44:38):
Så det betyder att vi har haft väldigt mycketfungerande samverkan.
Jag vet inte om jag kan säga att det är en trendeller någon spaning som jag kan göra här i Almedalen i år.
Men jag önskar att jag kunde det.
Om jag kanske tänker lite mer på vad jag vill seän vad jag faktiskt ser,
så är det nog det där med att vi ska …Det är klart vi ska vara självkritiska och utveckla oss.

(45:00):
Men vi ska också förstå att vi är väldigt duktiga.Apropå Team Sweden.
Vi är bra på samverkan.Vi kan få ihop saker över gränserna.
Så att det är. Jag hoppas och vill att det ska vara en trend.
Att vi ser det mer och mer och bygger på det vi kan.
Det betyder inte att vi stannar och slutar utveckla oss.
Det betyder bara att vi hämtar kraft iatt vi verkligen kan någonting.

(45:21):
För det är vi bra på.Det har flera sagt i de här seminarierna också.
-Så om man ska glida in lite på det som har varitden röda tråden i den här specialpodden.
Alltså nya former för samverkan.
Så kanske snarare att ha mer samverkanmellan vetenskapsområden och mellan olika akademier.
Och även då aktörer utanför akademin.Att det är det som är vägen framåt.

(45:43):
-Ja, det tror jag.Det är också en både-och-grej.
Det kanske är mycket att säga att det är en trend.Men i alla fall en observation åtminstone.
Ibland pratar man om att eldsjälaroch personberoenden inte är något bra.
Och det är klart att inte det håller hela vägen.
Utan det måste stå en organisation där bakomeller någonting större än en människa.

(46:06):
Samtidigt så är det människor som samarbetar.Det är inte organisationer som samarbetar.
Även om vi skulle skriva det någonstans eller säga det.
Att nu finns det ett samarbete mellan till exempelUppsala universitet och Lunds universitet,
vars rektorer vi såg på scenen här alldeles nyss.Det är ju sant.
Men vad består det av?Det består av en massa människor.

(46:28):
Så att det där med individenoch att det finns människor som vill någonting.
Och att all form av samverkan bygger ju …Man bryter ner den på att det är människor.
-Så att människorna apropå ledarskapet är liksom …
Vad får det för praktiska implikationer?
Vad behöver jag göra i praktikenom jag ska ta hänsyn till det?

(46:49):
-Ett sätt att ta hänsyn till detär att hylla samverkanshjältar.
Det finns ju jättemånga sätt att göra detmed andra kategorier inom organisationer.
Men man skulle kunna hitta sätt.Det måste ju inte vara priser eller fina rankningar.
Men något sätt att hylla samverkanshjältarna.Därför att det där jobbet,

(47:10):
vare sig man är på organisation eller individnivå,
som gör att saker sitter ihop på andra leddensom jag snackade om initialt.
Det är ganska mycket jobb. Eller inte ganska.Det är ett stort jobb. Och det är ofta lite osynligt.
Så att hylla, lyfta fram, göra det tydligt.Det tror jag är ett sätt att hantera det.
-Och som ett minimum att det åtminstone ska finnas ett brameriteringssystem som belönar dem som arbetar med det.

(47:35):
-Ja, absolut. Och det gäller bådeakademiskt och icke-akademiskt.
-Är det någonting mer som du tycker att du har sett här nusom vi borde prata om?
-Ja, men då tänker jag på hela Almedalen som koncept.
Och hela den här idén med att bara blanda ihopen massa människor, högt och lågt.
Och från akademi och näringslivoch politik och var man än kommer ifrån.

(47:59):
Och lite se vad som händer.Det är en experimentell samverkan nästan.
Så hela Almedalen-konceptetär ju ett case på samverkan.
Och så kanske vi inte kan jobba alltid.Men det är också en metod.
Att bara sätta ihop olika människormed olika perspektiv
och så händer någonting nytt.Så att Almedalen lika med samverkan kan man säga.

(48:20):
-Tusen, tusen tack!Jag hoppas att du får en fortsatt trevlig vecka.
-Tack och tack detsamma!
-Och med det avslutar viden här spaningen från Almedalen.
Tack för att du har gjort oss sällskap.
Samverkanspodden produceras avUppsala universitet Samverkan.
Jag heter Marie-Louise Olsen och för musikenstår Johannes Bergenheim. Vi hörs igen i höst.