September 25, 2024 • 42 mins
I detta avsnitt dyker vi ned i ämnet 3D-printing (även kallat additiv tillverkning) inom sjukvården. Vi möter PULSE, en samverkansprojekt för 3D-printing inom life science i Uppsalaregionen.
Tre experter gästar dagens avsnitt: Erik Asplund, näringslivsstrateg på Region Uppsala, Cecilia Persson, professor i materialvetenskap vid Uppsala universitet och entreprenör inom biomaterial, samt Nils Hailer, överläkare och professor inom ortopedi på Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet.
Producerat av: Kristin Blom Klippning: Maria Bergenheim
Mark as Played
Transcript
Episode Transcript
Available transcripts are automatically generated. Complete accuracy is not guaranteed.
(00:00):
Välkommen till Samverkanspodden.
En podcast från Uppsala universitet Samverkan.
Det här avsnittet produceras av mig, Kristin Blom.
Jag är tf enhetschef på Uppsala universitet Samverkan.
(00:22):
Samverkan är det begrepp som används när forskning
möter företag eller organisationer på lika villkor
och alla arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål.
I denna poddserie vill vi ta reda på lite mer om vad samverkan är
och varför den är viktig för både universitetet och samhället.
Temat för dagens avsnitt handlar om 3D-printing inom sjukvården,
det som också kallas additiv tillverkning eller
(00:45):
additive manufacturing på engelska. Kärt barn har många namn.
Framför allt ska vi tala om den plattform för 3D-printing inom
life science som håller på att skapas inom Uppsalaregionen
och som kallas för PULSE, det engelska ordet för puls.
Med oss i dag har vi tre gäster. Erik Asplund,
du är näringslivsstrateg på Region Uppsala.
-Ja, det stämmer. Hej, hej.
-Hej och välkommen. Cecilia Persson,
(01:07):
du är professor i materialvetenskap på Uppsala universitet,
men har också varit med och startat företag inom nya biomaterial.-Japp.
Och så har vi Nils Hailer,
du är överläkare och professor inom ortopedi vid Uppsala universitet.
-Ja, precis och vid Akademiska sjukhuset, en dubbel roll så att säga.
-Varmt välkomna alla tre.
(01:30):
Jag tänkte att jag ska be er presentera er bakgrund och hur det
kommer sig att ni arbetar i det här projektet och ert förhållande
till 3D-printing generellt. Jag tänker, ska vi börja med Erik?
-Absolut. Jag har en bakgrund från privat näringsliv och jobbat på bolag,
(01:50):
drivit egna bolag.
Den röda tråden är att vi har skapat värde ur offentligt
finansierad forskning kan man väl säga. Kommersialisering
av forskning är ett begrepp som man brukar använda ibland.
Nyttoskapande från forskning på en mängd olika sätt.
Men sen april 2017 så finns jag på Region
Uppsala som näringslivsstrateg.-Nils?
(02:14):
-Ja, min bakgrund är ju då att jag är ortoped, då är man läkare i botten.
Jag har jobbat på lite olika håll i världen, Tyskland, England, Sverige.
Började jobba på KS någon gång strax efter 2000-talet och
sen så flyttade jag till Uppsala 2005. Och här har jag liksom fastnat.
Jobbat på Akademiska sen dess och blev sedermera professor i ortopedi.
(02:34):
Och har sen länge ett intresse för det här med biomaterial
och biokompatibilitet av olika ämnen.
Vi kommer nog prata mer om det lite längre fram.
Sen träffade jag på Cecilia för några år sen
och så började vi samarbeta och där är vi i dag.
-Men hur relaterar ortopedi och 3D-printing till varandra?
-Jo, enkelt sagt kan man säga att det finns etablerade
(02:59):
sätt att använda 3D-printing inom ortopedin redan i dag.
Vi kan berätta om lite olika användningsområden sen.
Men en hel del standardimplantat tillverkas i dag med
hjälp av additiv tillverkning, alltså 3D-printing.
Och sen finns det naturligtvis en mängd framtida
forskningsprojekt, som regeneration av ben,
(03:19):
defekter och så vidare där 3D-printing är en jättespännande möjlighet.
-Och sen Cecilia,
får vi höra lite om din bakgrund och hur du jobbar med de här sakerna?
-Mm. Jag är professor i materialvetenskap men specialiserad inom
biomaterial och jobbar främst nu med additiv tillverkning.
Jag har en bakgrund inom … Jag är civilingenjör i materialteknik och
(03:45):
har gått en europeisk utbildning i detta så jag har också flyttat
runt en hel del precis som Nils innan jag kom till Uppsala 2009.
Men här trivs man ju bra.
Huvudanledningen till att vi ger mig PULSE är att jag leder ett
kompetenscentrum inom additiv tillverkning för livsvetenskaperna.
(04:09):
Och där utför vi forskning inom 3D-printing tillsammans
med sjukhus och företag. Men vi har ingen direkt
implementeringsmöjlighet och det får vi genom PULSE.
(04:30):
-Men när man säger 3D-printing då tänker man ju mest
på olika prylar som printas i hemmet av entusiaster.
Men vad är egentligen 3D-printing inom sjukvården och för life science?
-Det kan ju vara allt ifrån anatomiska modeller för
att förklara för en patient och anhöriga vad man ska
göra eller för kirurger att öva på och lära sig ifrån,
(04:53):
till guider inom kirurgin, men också implantat så klart.
-Nils, har du någonting att tillägga här?
Hur tänker du på 3D-printing i sjukvården?
-Det Cecilia säger är ju en väldigt bra sammanfattning av området.
Jag skulle vilja nämna tre användningsområden inom
ortopedin i dag där det redan är etablerat och sen
(05:14):
kan vi prata om framtida utvecklingsmöjligheter.
En väldigt trivial till synes användning i dag är
ju att man 3D-printar så enkla saker som skoinlägg,
sulor alltså, för folk som har lite avvikande
fötter och som inte kan få på sig standardskor.
Och sen så barn med sned kotpelare,
det kallas för skolios, det är ju ingen ovanlig sjukdom.
(05:36):
Den behandlas ofta först med hjälp av så kallade korsetter,
det är liksom hylsor man tar på sig.
De är inte jättebehagliga, men man kan göra dem bättre och göra
det lättare för barnen att bära dem genom att 3D-printa dem.
Så det är liksom etablerade användningsområden redan i dag.
Sen är det ju så att en himla massa implantat tillverkas
(05:57):
ju redan i dag med hjälp av additiv tillverkning.
Inom ortopedin är ju titan ett väldigt välanvänt material
och förr i tiden så göt man proteser, alltså ledersättningar
i titan, men nu så gör man det ofta med additiv tillverkning.
Alltså man har ett titanpulver och sen enkelt uttryckt så smälter
man det på olika sätt och bygger upp en form som man vill ha.
(06:20):
Och det har ju många tillverkare på hyllan redan nu.
Ja, och sen så finns ju det här som Cecilia berättade om, guider.
Om man har ett väldigt krokigt ben och vill göra det rakt
så måste man såga det och sätta ihop det på ett nytt sätt.
Och det där gjorde vi ju liksom på frihand med eyeballing
historiskt sett och nu kan man då om man vill 3D-printa
(06:41):
plastguider som man kan såga igenom för att öka
precisionen och allt sånt har vi ju gjort på Ackis också.
-Jättespännande. Sen Cecilia så har jag också förstått
att man faktiskt kan printa läkemedel.
Så inom AM4Life, vårt kompetenscentrum då så finns det en grupp som jobbar med
att utveckla skrivbara material som innehåller läkemedel och att
(07:07):
försöka behålla svårlösliga läkemedel mer lösliga inom materialet.
Så att det är någonting man kan göra med hjälp av 3D-printing.
En annan del är också att man använder sig av 3D-printing för att
dosera på ett säkrare och enklare sätt till exempel inom pediatrin.
(07:29):
-Men om vi ska gå över då på PULSE som är lite temat för dagen.
Vad är PULSE, Erik?
-Ja, men om man börjar med vad det står för,
det är ju en förkortning faktiskt. Om vi börjar där då så
står det för Printing in Uppsala Life Science Ecosystem.
Får man ihop bokstäverna så hittar man det där begreppet där.
(07:51):
Och det här PULSE är ju egentligen ett försök att svara
upp mot ett behov som jag med flera såg tidigare.
Att få ihop alla spelare på 3D-printigens spelplan i Uppsala.
Jag tror att många när man tänker om man inte är så bekant med 3D-printing
(08:12):
så förknippar man 3D-printing med den där lådan och så den
där knappen och så trycker man där så kommer det ut coola grejer.
Lite så. Men det här är ju ett helt kompetensfält
som omfamnar allt från materialutveckling till Freeform design,
hantering av bilder och sen har vi liksom själva
produktionsmomentet som vi då kallar för 3D-printing
(08:34):
och sen efterbearbetning av de komponenter som kommer ut,
postprocess som man säger ibland, och sen användning.
Så där har vi en hel förädlingskedja som man måste
kunna och där de som sitter och kan saker inom
respektive del måste förhålla sig till varandra.
Och i Uppsala har vi ju jättemycket kompetens på olika håll och platser.
(08:56):
En stark materialforskning, en stark medicinsk forskning,
vi har en stark life science-industri som också producerar.
Vi har ett starkt innovationsstödsystem och sen har vi faktiskt
två universitetssjukhus, vi har Akademiska sjukhuset men
också Universitetsdjursjukhuset som sitter på kliniska behov.
Så om man ser på det här som en spelplan …
(09:17):
Nu kör vi den här slitna fotbollsklyschan,
det spelar ingen roll om man ser elitspelare på planen
om de inte lirar ihop. Nu fick ni den.
Så det är väl det som ger PULSE existensberättigande på något vis
att öka gränssnittet, samverkan mellan de här spelarna om vi säger så.
Det kan handla om konkret samverkan,
(09:40):
det kan handla om att vi känner till varandra lite bättre,
vilka behov vi har, vilka drivkrafter vi har och lite så.
Och sen har vi konkreta aktiviteter i PULSE.
-Det är jättespännande. Så roligt att få knyta ihop alla de här delarna.
Många som jobbar har inte riktigt koll på alla andra inom det här
fältet så det är också ett stort mål med det här ekosystemet
(10:01):
att man ska hitta synergieffekter mellan alla som finns på den där spelplanen.
-Exakt så.
-Du nämnde förut, Cecilia, att du jobbar med AM4Life
som är ett kompetenscentrum inom 3D-printing inom sjukvården.
Kan du inte berätta lite mer om vad det är och vad ni gör där?
-AM4Life samlar ungefär 25 olika partners från akademin,
(10:26):
industrin och sjukvården.
Tanken är att i samverkan ska vi kunna accelerera forskningen
helt enkelt och nå ut till patient snabbare. Det har varit ett
väldigt tydligt mål för mig personligen också inom forskningen.
Att just det här om vi inte försäkrar oss om att vi dels jobbar mot
(10:53):
ett riktigt behov inom sjukvården och pratar med sjukvården kring det,
så har vi lite nytta till slut om vi faktiskt jobbar
inom tillämpad forskning. Så det är en aspekt.
Sen är det också för vår del, vi utvecklar väldigt mycket nya material.
(11:14):
Då behöver vi också tänka på att skydda den här
kunskapen som vi utvecklar genom patent och så vidare.
För annars kommer det aldrig någonsin att komma en patient till nytta.
Så all den medvetenheten också hos doktoranderna som jobbar
inom centret är väldigt viktig. och en del av vårt arbete.
(11:36):
Det blir väldigt tydligt när man jobbar ihop med de här olika partnerna.
-På vilket sätt kan du se att PULSE kan skapa nytta för dig och ditt arbete?
-För oss har det varit väldigt nyttigt
att få en större kontaktyta mot sjukhuset. Det är en del.
(11:59):
Sen har vi gjort ett arbete kring regulatoriska aspekter
och vad man faktiskt får och kan printa inne på sjukhuset,
vad man ska skriva ut utanför. Och om det vi skriver ut till
exempel i metall på universitetet och Ångströmlaboratoriet,
(12:19):
kan den metoden och den utrustning vi har certifieras på något
sätt så att vi faktiskt kan göra till exempel prototypimplantat
och studier på de material som vi skriver ut lokalt?
-Ja, för här har jag förstått att det finns ett regelverk för 3D-printing,
(12:40):
sånt som inte ska in i kroppen.
Där kan man printa modeller som man kan använda.
Det kan man göra nästan hur som helst. För det är utanför kroppen.
Men sen de här regelverken kring medicinteknik är väldigt
snåriga så fort … Och det får man vara tacksam för så klart.
Men det ska ju också hanteras på ett smidigt sätt
för att man ska kunna få innovationer till nytta.
-Och det är ju en typisk del av implementationen som vi inte kan
(13:04):
göra på universitetet som har som uppdrag att göra forskning.
Så det har ju varit väldigt användbart.
-Och så tänker jag Nils på dig och ditt arbete som
ortoped så använder du dig av 3D-printade produkter.
Och kan du inte ge några fler exempel på hur du
gör nytta för patienterna? Och sen också hur PULSE,
(13:26):
vad spelar det för roll för dig i ditt arbete?
-Om vi börjar med PULSE, det knyter ju an
till det både Erik och Cecilia har sagt.
Det är ju ett ekosystem där vi helt enkelt får möjlighet att mötas.
För det har man ju identifierat för länge sen på alla
möjliga områden att vi lever i våra små bubblor på det här
universitetet och i samhället som helhet ibland kanske.
(13:47):
Och det här har ju gjort det möjligt för oss att interagera med
andra forskare som Cecilia och andra på Ångströmlaboratoriet.
Det har gjort det möjligt att skapa den här
universitetsgemensamma 3D-printingfacilitet U-Print.
Det har gjort det möjligt att skapa en 3D-printingfacilitet
på Akademiska sjukhuset som har en tydlig användarorientering,
där det handlar om att just 3D-printa grejer för användning inom
(14:11):
sjukvården. Allt möjligt från guider till kanske-implantat
Men där blir det regulatoriskt krångligt. Det kan vi komma tillbaka till.
Så att PULSE är ju ett ekosystem som uppfyller en otroligt
viktig uppgift att föra samman alla de här aktörerna.
Sen frågade du om var det kan göra nytta,
alltså 3D-printing, för sjukvården.
(14:32):
Som sagt, etablerade användningsområden finns ju redan.
Jag nämnde dem inledningsvis.
Sen finns det ju spännande utmaningar.
Om vi då talar fortsatt bendefekter på patienter som
antingen har haft ett benbrott som inte har velat läka,
kanske har infekterats där det saknas flera centimeter ben.
Eller om man tar patienter där proteser, alltså konstgjorda leder,
(14:55):
har lossnat och lämnat stora bendefekter bakom sig.
I såna situationer så har vi fortfarande stora utmaningar
som vi i dag inte har några jättebra metoder för.
Och där kan man säga att 3D-printing kan erbjuda två alternativa vägar.
Den ena är att, precis som vi använder i dag, tillverka metallimplantat
fast när man då 3D-printar, att man gör det custom made.
(15:16):
Att man gör det precis efter patientens mått och behov.
Man skannar av bendefekten och sen gör man ett implantat
som matchar den defekten perfekt. Och sånt görs redan i dag,
men då pratar vi produkter som inte är CE-märkta.
Alltså de har inte fått någon officiell stämpel.
De använder man på eget ansvar.
(15:36):
Och det måste man juridiskt stå till svars för också som kirurg.
Det är det ena användningsområdet som är lite mer experimentellt
så att säga. Och det andra är ju att försöka fylla bendefekter.
Och där har ju Cecilia och jag samarbetat
med material som sedermera försvinner.
Alltså du stoppar in någonting som sen omvandlas till eget ben.
(16:00):
Och där finns alla möjliga utgångspunkter,
vilka material man kan använda, hur man bygger upp dem,
vilka strukturer man använder. Så att kort sagt,
printa metall för att tillverka exakt passande ledproteser
eller printa substanser som så småningom resorberas,
(16:20):
försvinner och blir till ben. Det är väl de stora
experimentella användningsområdena inom ortopedin i dag.
Men är dina läkarkollegor som inte jobbar så
mycket med 3D-printing nyfikna på det här området?
Märker du att det finns ett intresse från olika delar av läkarkåren?
-Absolut. Inom ortopedin så har ju det här varit stort i många år och
(16:44):
vi har haft på ortopediveckor, allstå alla svenska ortopeders sammankomster,
symposier som har varit dedikerade just till detta område.
Men i angränsande medicinska fält så finns ju behov och
intresse på samma vis. En av våra mest aktiva kollegor inom
3D-printing på sjukhuset är ju käkkirurg, Andreas Thor.
Sen vet jag att hjärtkirurgerna och en mängd andra discipliner,
(17:07):
barnläkarna, Cecilia nämnde det här, printa tabletter,
läkemedel. Det finns otroligt många användningsområden.
Så att intresset är stort.
-Jag kan hoppa in där och lägga till också att inom PULSE
så håller vi på och utvecklar och etablerar det vi kallar
för 3D-printingfacilitet inne på Akademiska sjukhuset.
(17:28):
En fysisk plats där vi kan producera lösningar.
Och den baserades ju på en ganska djup …
alltså flera intervjuer med läkare.
Jag tror vi är uppe i 40–50 intervjuer nu och nu är det så att
läkare hör av sig till den här personen som ansvarar för
3D-printingcentret och undrar ”varför har inte jag blivit intervjuad?”
(17:49):
Så att det blir en buzz kring det här också faktiskt.
Även de som kanske inte använder 3D-printing i dag får upp
ögonen för vad den här tekniken faktiskt kan hjälpa till med.
Så att det blir liksom också som en liten snöbollseffekt.
-Det är fantastiskt. Jag tänker att det måste vara roligt både
för er som forskare att hitta konkreta användningsområden
(18:13):
och för läkare att få hjälp i sitt arbete och för patienter
som verkligen får praktisk nytta av det här området och att
det går så fort med utvecklingen här. Det är jättespännande.
Nu är det här en samverkanspodd och PULSE är ett tydligt
samverkansprojekt där många olika intressen och parter möts.
(18:33):
Hur tänker ni kring samverkan utifrån era
respektive perspektiv? Kan inte du börja Erik?
-Ja, jag tänker dels … Det finns många perspektiv på det.
Men jag tycker att PULSE har en uppgift att fylla och
snappa upp tempot i värdeskapande från forskningen.
Det finns så mycket spännande kunskap och möjliga innovationer
(18:55):
inom forskningsfältet, inte minst på Uppsala universitet.
Och AM4Life som Cecilia berättar om,
som vi måste fånga upp och göra bra saker av. Många av de här
kanske inte är möjliga att implementera i sjukvården imorgon.
Men de kan ge grund för nya bolag som fortsätter utveckla de här.
Vi kan koppla på de regulatoriska perspektiven.
(19:16):
Allt utifrån de kliniska behoven på sjukhuset. Så det finns ett
flöde från forskningen som vi måste fånga upp och skapa värde av.
Sen tänker jag också att den här 3D-printingfaciliteten
som vi nämnde på Akademiska sjukhuset,
de ska ju producera lösningar här och nu.
Men det är ju en produktionsplats men det ska
(19:38):
också bli en mötesplats mellan kliniker, forskare,
studenter och i min värld hoppas jag även företag ska kunna mötas där.
Så jag tror att det kommer komma upp kliniska
behov som vi kanske inte löser där och då direkt,
men som vi kan kanalisera ut utanför sjukhusets väggar och fånga upp,
(19:58):
så att vi kan använda de kliniska behoven inne i
sjukhuset för att driva innovation på marknaden utanför.
På olika sätt, det kan vara att det blir en ny produktidé inom
ett befintligt bolag eller det kan bli ett helt nytt bolag.
Det kanske ger ett nytt forskningsprojekt,
såna saker. Det kan ingå som en ny modul i en utbildning.
Men så att vi fångar upp de kliniska behoven för att driva
(20:20):
en utveckling också utanför Akademiska sjukhuset,
men fortfarande utifrån de kliniska behoven.
Och där ser jag 3D-printingfacilitetens
funktion som mötesplats blir väldigt viktig.
Och det är ju ett samverkansperspektiv i mötesplatsen här,
att vi får bryta perspektiv och liksom jobba utifrån behov av
(20:42):
helt nya lösningar och sen får man se var hittar vi lösningen.
-Och utifrån forskningens perspektiv då, Cecilia,
hur tänker du på samverkan i det här projektet?
-AM4Life har ju funnits nu i några år,
nu har vi precis fått beviljat fem år till.-Grattis! -Tack!
Så att nu jobbar vi mycket med att sätta ihop framtiden så att säga,
(21:04):
hur vi ska jobba ännu bättre tillsammans och
vilka partners som ska vara med och så vidare.
Och en sak som vi inte har pratat så mycket om i dag, det är …
Vi säger 3D-printing så väldigt generellt,
men det innebär ju egentligen väldigt många olika typer
av metoder och också många olika typer av material.
Skriver man ut polymerer till exempel,
(21:26):
alltså plaster för anatomiska modeller eller guider så kan man ju
använda sig av minst tre olika sätt att skriva ut, till exempel med tråd,
filament eller med pulver och så vidare.
Och för metaller så är det väldigt mycket pulverbaserat.
Så att det är olika tekniker man använder sig för att skriva ut,
men vi använder oss också av olika material beroende på tillämpning så.
(21:49):
Så det är väldigt brett.
Och i det nya centret så tittar vi mycket på att få till kompletterande
partners så att vi har hela kedjan från råvara till utrustning,
hur vi skriver ut men också, vem ska efterbearbeta?
Finns det företag där som vill lära sig mer
(22:09):
om optimala processer för just deras metoder?
Också, vem tar det vidare? Det är dels kontrakttillverkare
som Nils har nämnt eller medicinteknikbolag.
För att just det här samverkansupplägget i kompetenscentren handlar
ju väldigt mycket om att, precis som Erik sa, försöka snabba
(22:31):
upp processen från forskning till implementering och produkt.
Så klart. Så det spenderar vi väldigt mycket tid på.
Sen är det ju inte bara det det handlar om utan det handlar ju
också väldigt mycket om att bygga kompetens och utbilda och det
är ju en av våra främsta uppgifter på universitetet så klart.
(22:51):
Det är ju inte bara de här forskningsprojekten utan
det är också utbildning av nya medarbetare på de
olika företagen som är med och sjukhus och så vidare.
Så att det är en väldigt viktig aspekt och det kopplar också lite till
att de också får lära sig samverkan.
Alltså hur man pratar med olika typer av aktörer.
(23:14):
Det är inte alltid helt självklart hur man gör det.
-Vad är de stora utmaningarna med samverkan inom kompetenscentret?
-Ja, men jag tror att det handlar ju som sagt
mycket om att få ett gemensamt språk.
För forskarnas del handlar det mycket om att lära sig att presentera
sina resultat på ett begripligt sätt och förstå vad man menar.
(23:38):
Många av våra ingenjörer som börjar hos oss, de behöver
ju också lära sig medicinskt fackspråk och anatomi
och så där för att förstå vad folk menar helt enkelt.
Och sen behöver de också lära sig väldigt mycket
kring entreprenörskap och IP och hur är det här …
Kan man faktiskt kommersialisera den här lösningen?
(24:02):
Är det möjligt överhuvudtaget? Så att det är ju en bit.
Sen är ju en utmaning i de här samverkansprojekten är ju …
just kring ägande av IP kan det vara.
Oftast så är det inte ett problem om man är väldigt tydlig från
(24:22):
början om vad som gäller och alla vet hur det fungerar till exempel
på universitetet att vi har lärarundantag och såna saker.
-Och mycket avtalsskrivning.-Mm.
-Nils, hur funkar det med samverkan utifrån
ditt perspektiv som professor och överläkare?
-Samverkan med samhället är väl någon slags integral del
(24:43):
av det vi håller på med ändå och har alltid varit.
Sen kan man väl tycka att vår samverkan kan utvecklas åt olika håll.
Vi har ju alltid liksom köpt produkter av industrin och
varit med och utvecklat de produkterna på något sätt.
Men historiskt sett så har ju Sverige och Europa kanske
generellt inte varit jättestarka på att vara innovativa.
(25:05):
Mario Draghi lämnade ju just på uppdrag av Europeiska
kommissionen en rapport om Europas möjligheter och utmaningar.
Och det här var ju liksom en utav grejerna han lyfte.
Techsektorn och innovation behöver ju stärkas så att det här
att knyta ihop forskare som har idéer med kliniker som har
ett behov som behöver fyllas med … och på den tredje parten då
(25:28):
företag som faktiskt kan kommersialisera en idé är väl helt
avgörande för att man ska lyckas bli bättre på det här fältet.
-Hur tänker du kring relationen mellan innovation och samverkan, Erik?
-Ja, jag tror att samverkan är ju en grundförutsättning.
Det är ju ett medel, sällan målet i sig,
(25:48):
utan ett medel för att nå innovation.
Jag tyckte att du var inne på det, Nils,
att forskare behöver förstå de kliniska behoven som ett
sätt och företagen behöver förstå de kliniska behoven.
Företagen behöver förstå vad forskningsfronten ligger och vad som
ligger i pipeline och hur man kan ta upp det här och inspirera.
(26:11):
Så det är ju liksom en gränssnittsfråga hela tiden här.
I grund och botten handlar det om att vi måste prata med varandra.
Och PULSE är ju en sån plattform i någon mening.
Oavsett i vilken låda man sitter och vart man går till
jobbet om dagarna så finns PULSE där för att montera
ner de här osynliga hindren mellan oss på olika sätt.
(26:32):
Innovation är ju sällan en linjär process.
Man gör A som leder till B och att det leder till C.
Utan det är lite mer en kaotisk process i någon mening
som har att göra med människor. Och det är ju PULSE,
att vi ska få vara lite kaotiska tillsammans i någon mening.
(26:54):
Så där någonstans tror jag att det ligger. Jag vet inte,
jag kom på en annan sak när vi pratar om värde från 3D-printing.
Vi har pratat här om 3D-printings betydelse faktiskt
för att rädda liv och göra livet lättare för patienter.
Men en annan aspekt på det också,
det är ju att effektivisera sjukvårdsproduktionen.
Nu får du hoppa in Nils om jag säger tokiga saker här.
Men det är liksom att effektivisera sjukvårdsproduktionen.
(27:17):
Till exempel pratar vi om modeller för preoperativ planering
som man säger. Att operationen,
planeringsprocessen blir mer effektivt och det blir mer
pricksäkert när man väl gör det kirurgiska ingreppet direkt.
Så att det finns en tidsaspekt,
kostnadsaspekt i det här också som är jätteintressant för sjukvården.
Du nickar lite här Nils så jag hoppas att du håller med mig.
(27:39):
Så att man får inte glömma bort det också.
-Nej, men det är helt rätt att det finns en effektiviseringsaspekt
i det hela. Just att man kan liksom planera saker på ett annat
sätt med hjälp av 3D-modeller, med hjälp av guider och så vidare.
Sen är det ju naturligtvis som varje innovation,
den kommer ju inte gratis. Du vet vad vårt 3D-printingcenter på
Akademiska har kostat både i reda pengar och i möda och i timmar.
(28:03):
Så att det är ju sällan så att man på kort sikt vinner
på det så att säga, utan det är investeringar som krävs.
Och det är väl också en sak som är viktig för oss allihopa,
att förmedla inom ramen för den här samverkan.
För att få innovation att flyga så behövs det
folk som är beredda att satsa lite stålar.
(28:24):
För det går liksom inte att som vi sitta på ett litet labb på Rudbeck
och skriva ut något som vi tror kan bli något som liknar konstgjort ben
och tro att det blir en produkt liksom mer eller mindre av sig självt.
Bara som ett exempel, nya Medical Device Regulation som
trädde i kraft i EU för några år sen har ju gjort att
innovationsprocessen har ju blivit avsevärt krångligare.
(28:46):
Regelverket har gjort att det har blivit både mer tidsödande
och dyrare att få en produkt från idé till CE-märkning.
Och där måste man ju förstå att det behövs aktörer,
jag vill inte säga ordet riskkapitalister tvunget,
men både staten och företagen behöver ju identifiera
(29:07):
idéer som är lämpliga att stötta och som behöver
finansiering för att bli något som faktiskt går att sälja.
-Och där tycker jag att det finns fortfarande ett problem
i att väldigt många företag vill inte gå in i
så pass tidig fas som vi ofta är på universitetet.
(29:27):
Och vi har inte medel eller möjlighet att brygga det.
Vi kan ju inte göra utveckling på universitetet
utan vi sysslar ju med forskning.
Så att jag tycker att det finns fortfarande …
Och det här är ett problem som vi har pratat om i jättemånga år,
men som vi fortfarande inte riktigt lyckas få bukt med.
(29:50):
Och det har delvis att göra med,
vilket jag egentligen tycker är en stor fördel för Sverige
och en unique selling point, och det är ju vårt lärarundantag
att vi äger vår IP själva som forskare på universitetet.
Men det gör också att vi förväntas utföra väldigt mycket
(30:11):
arbete för att det ska bli en innovation,
så något som faktiskt är implementerat.
Så ta en idé från idé till innovation.
Och jag har inte riktigt sett att det har hänt så mycket där
utan det ligger väldigt mycket på individuella forskare fortfarande,
(30:32):
och har man inte tillräckligt med kunskap eller tid
och energi och rätt kontakter så är det väldigt, väldigt svårt.
Där kan det ju också bli väldigt viktigt med den här
typen av plattform där man ser andra och man kan prata
med varandra och man kan få inspiration och tankar.
Jag tänker att vi ska slå ett litet slag för vår
avdelning här på universitetet som heter UU Innovation,
(30:53):
där man faktiskt kan få hjälp med den här typen av frågor om man är en
forskare som sitter och funderar över hur man kan skydda sin forskning
eller sälja sin forskning. Om man själv vill forska och inte starta
företag så kan man ju ändå se till att den nyttjas på olika sätt.
Och här finns det både samverkanskompetens genom UU Samverkan
och kompetens att ta sitt företag eller
(31:16):
sina idéer och skydda dem genom UU Innovation.
-Och just i Uppsala fungerar det väldigt, väldigt bra
men det ser ju inte alltid ut så.
Det finns fortfarande väldigt mycket vi kan göra tror jag.
-Och det där UU Innovation är en jättefin verksamhet och nu har vi
pratat mycket om forskningen som någon slags resurs för nyföretagande
och innovation och såna saker och det ska vi fortsätta jobba på
(31:38):
för det är verkligen jättespännande i Uppsala men vi får inte
glömma bort att PULSE
har ju också lett till att liksom andra
människor har börjat få företagsidéer och innovativa idéer.
Alltså redan efter kickoffen så två veckor efter så började det ringa
företag och personer som hade företagsidéer för att de sa:
”Vad händer i Uppsala? Vad spännande.” Det finns ett sammanhang. Universitetet kommer in,
(32:02):
sjukhuset är med liksom att helt plötsligt får man ett sammanhang
där det känns liksom spännande att komma fram med sina innovativa idéer.
Och det är ju inte bara forskare utan det kan vara andra människor,
det kan vara sjukvårdspersonal som hör av sig med spännande saker
som man vill göra så att det är liksom en mylla för nya idéer,
innovationer, nya bolag.
-Ja, någonting som vi glömde ta upp här i början det är,
(32:24):
Erik, hur finansieras PULSE?
-Ja, just det, det finansieras delvis av EU någonting som
heter Europeiska regionala utvecklingsfonden, förkortas Eruf.
Och sen har Region Uppsala gått in med en slant också.
Så det är finansieringen.
(32:46):
Det kanske viktigaste ju all tid som människor lägger in då.
-Som i de här sammanhangen kallas för medfinansiering.
-Ja, eller in-kind på engelska, de som kan projekttekniska termer.
Precis. Så så är det.
-PULSE mobiliserar ju en väldigt massa människor från olika
håll och kanter så att det blir mycket tid i projektet
som är det kanske viktigaste och mest värdefulla förstås.
(33:10):
-Om man tänker på PULSE och framtiden då?
PULSE-initiativet har ju funnits i snart två år och
vilka tror ni är de viktigaste förflyttningarna som
ni har gjort i systemet och vad tror ni om framtiden?
-För vår del så har det ju varit, jag nämnde det här innan,
dels så har vi fått en stor kontaktyta gentemot sjukhuset.
(33:36):
Vi har ju pratat förut,
men att ha någon som faktiskt säger åt en ”att nu finns det ett möte”,
”gå dit”. Och så kommer det väldigt mycket nya idéer ut
ur det här när vi och klinikerna träffas faktiskt.
Det tycker jag har varit en stor fördel. Och sen också just det
(33:58):
här arbetet kring de regulatoriska aspekterna som ju är då en
del av implementeringen som vi inte kan jobba med som forskare.
Hur vi kan faktiskt bidra till framtiden på till exempel Akademiska,
hur vi kan hjälpa till att skriva ut implantat lokalt på Ångström.
(34:20):
Så mer information kring den aspekten har vi absolut vunnit under den
här tiden och jag hoppas att vi hinner komma ännu längre i nästa steg.
-Vad tänker du om PULSE och framtiden, Nils?
-PULSE är ju det här ekosystemet som vi behöver och har längtat
efter och man kan väl nämna tre nyckelhändelser som har varit
(34:41):
viktiga för att få fart på additiv tillverkning inom sjukvården.
AM4Life är det ena som Cecilia bossar över.
Det har ju skapat kontakter mellan forskare, kliniker och företag.
Sen U-PRINT har varit en viktig tändgnista därför att det
har gett oss möjlighet att enkelt och relativt billigt få
tillgång till 3D-printade prototyper i alla möjliga sammanhang.
(35:03):
Till exempel det här med modeller för operationsplanering.
Allt det här är ju liksom inga medicinprodukter i regulatorisk mening.
Det är betydligt vassare krav på sånt.
Och det tredje nyckel-eventet är ju 3D-printingfaciliteten på
Akademiska sjukhuset som vi har jättestora förhoppningar på.
Om det ska bli så att vi faktiskt kan printa egna guider som uppfyller
(35:26):
det regulatoriska regelverket och till och med implantat kanske,
då kommer vi att behöva jobba intensivt vidare med detta.
Men grunden är ju lagd.
-Jag är ju lite så här visionsdriven människa och jag ser ju
framför mig att Uppsala faktiskt har möjlighet att positionera
sig som en av Europas mest innovativa platser på det här området.
(35:48):
Och hur mäter man det då? Ja, det är en bra fråga.
Men när det börjar ringa bolag utanför Uppsala och utanför
Sverige för att intressera sig för vad som händer här,
då har vi i någon mån lyckats att tala om för omvärlden
vad vi har och vad vi kan och vad vi erbjuder.
Så det är en viktig framtidsfråga för mig att
positionera Uppsala utanför Uppsalas gränser.
(36:09):
Det är en jätteviktig del i det här tycker jag.
Och det mår Cecilia bra av. Det är lättare för henne att
attrahera forskningsfinansiering och studenter och såna saker
och det är bra för Nils Hailer också på olika perspektiv.
Och det finns många såna här, men det är den övergripande
framtiden och en drivkraft varför jag driver PULSE.
(36:34):
-Och det handlar ju väldigt mycket om personer i det här för att någonting
ska hända överhuvudtaget och AM4Life var väl det första stora som vi
liksom blev beviljade men vi började jobba med det här tidigare än så.
Och Erik var ju drivande tidigare också.
Och AM4Life har ju också gjort att vi har fått
(36:54):
ganska mycket uppmärksamhet både nationellt och
internationellt vilket gör det enklare att driva vidare.
Vi har ju kommit en hel del spin-off-effekter.
PULSE är ju liksom en del av det här men sen har
vi ju också lyckats bygga upp en bra infrastruktur
inom additiv tillverkning vid Uppsala universitet.
(37:15):
Dels U-PRINT som Nils nämnde som har mer fokus på polymerer
och modeller och sen AM@Å vid Ångströmlaboratoriet
där vi fokuserar mer på metallprintning.
Och där har vi också rört oss mer och mer mot ett fokus
på hållbarhet i och med att 3D-skrivning kan i sig själv
(37:36):
tänkas vara ett hållbart alternativ till tillverkning i och
med att man bara använder det material man faktiskt behöver
när man tillverkar ett implantat eller vad det nu kan vara.
Men vi behöver mer utrustning för att göra det här ännu bättre.
Så till exempel hur mycket kan vi återanvända pulver och så vidare.
(37:59):
Så vi har då faktiskt lyckats få finansiering också från Knut och
Alice Wallenbergs stiftelse för att liksom utöka vår utrustningspark.
Så det är ju också ett kvitto på att vi gör någonting
rätt och vi har lyckats bygga upp någonting väldigt
kraftfullt i Uppsala just inom additiv tillverkning.
(38:20):
-Ja, och jag tänker ju också på alla de långa transporter
som man inte gör när man kan producera någonting på plats.
Förutom att man lyckas göra det exakt det man behöver där och då så
är det ju också väldigt många långa transporter som inte behövs.
-Det finns exempel på bolag också som har lyckats sänka sitt CO2-avtryck
kraftigt när man printar en komponent jämfört med om du
(38:48):
hade tillverkat samma komponent med traditionell subtraktiv teknik.
Så det här är ju faktiskt en hållbarhetsteknik, kan man säga så?
-Vi säger så.-Vi säger så. Jag uppfann ordet nu.
Cecilia nämnde den här fantastiska infrastrukturen
(39:11):
på Uppsala universitet. Bland annat AM@Å och U-PRINT.
Och det är ju någonting i PULSE som vi gör, att försöka
öppna upp de här infrastrukturerna för externa användare.
Inte minst bolag då som har nya idéer och som kanske
står i begrepp att testa det här med 3D-printing.
Och slippa behöva investera själv,
utan tillsammans med forskare och studenter kan prova
(39:32):
en innovativ idé tillsammans med Uppsala universitet.
För att sen gå hem och avgöra om det här kan vara affärsmässigt
och tekniskt motiverat att driva vidare i bolaget.
-Jättebra tips på samverkan.
Har ni några fler tips till andra som vill testa på samverkan?
-Alltså generellt sett så skulle jag bara
vilja upprepa det som Erik sa tidigare.
(39:54):
Det är att träffas och prata och prata och prata och prata.
Men framför allt lyssna så klart. Vi behöver prata för att förstå varandra.
Och det är verkligen en nyckel till framgångsrik samverkan.
-Jag skulle vilja lägga till att det här med att lyssna
är ju en nyckelfaktor. Det måste skapas kontaktytor men
(40:15):
jag tror att vi allihopa kan bli bättre på att förstå var
behoven och var möjligheterna och var utmaningarna finns.
För att ta ett enkelt exempel,
inom materialvetenskapen utvecklas det ju massor med grejer.
Men om man då på ett tidigt stadium pratar ihop sig så
kanske man förstår att den här grejen kommer sannolikt
aldrig att bli något som man kan tillämpa i en människa.
(40:36):
Medan andra idéer har en allt större potential att faktiskt
kunna göra det till en användbar CE-märkt produkt.
Och där tror jag att vi kan bli bättre på
att prata ihop oss på ett tidigt stadium.
Och vi kliniker måste förstå att allt vi drömmer om går liksom inte
tillverkningsmässigt att producera. Det går ju liksom both ways det här.
Så att prata och lyssna är jätteviktigt.
(40:58):
-Men man ska inte alltid lyssna om någon
säger att det där kommer aldrig att gå.
För ibland går det ändå.-För ibland går det ändå ja.
-Ja, precis, man ska lyssna lite lagom ibland också.-Ja.
-Man ska välja vad man lyssnar på kanske.
-Ja, just det, precis.
-Men hörni, det är jättespännande och stort tack
för att ni ville komma och vara med här i dag.
Ni som är intresserade kan läsa mer om PULSE om
(41:21):
ni söker på PULSE Innovation Arena på LinkedIn.
I Samverkanspodden ska vi fortsättningsvis belysa samverkan
ur olika aspekter och inom vitt skilda branscher.
Följ oss gärna på denna resa. Ni kan följa oss på Podbean,
Spotify eller på andra platser där poddar finns.
Jag heter Kristin Blom och Samverkanspodden
publiceras på Uppsala universitet.
Ansvarig för innehållet är Uppsala universitet Samverkan.
(41:44):
Musik av Johannes Bergenheim. Stort tack för i dag.
-Tack ska ni ha!-Tack så mycket!
Välkommen till Samverkanspodden.
En podcast från Uppsala universitet Samverkan.
Det här avsnittet produceras av mig, Kristin Blom.
Jag är tf enhetschef på Uppsala universitet Samverkan.
(00:22):
Samverkan är det begrepp som används när forskning
möter företag eller organisationer på lika villkor
och alla arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål.
I denna poddserie vill vi ta reda på lite mer om vad samverkan är
och varför den är viktig för både universitetet och samhället.
Temat för dagens avsnitt handlar om 3D-printing inom sjukvården,
det som också kallas additiv tillverkning eller
(00:45):
additive manufacturing på engelska. Kärt barn har många namn.
Framför allt ska vi tala om den plattform för 3D-printing inom
life science som håller på att skapas inom Uppsalaregionen
och som kallas för PULSE, det engelska ordet för puls.
Med oss i dag har vi tre gäster. Erik Asplund,
du är näringslivsstrateg på Region Uppsala.
-Ja, det stämmer. Hej, hej.
-Hej och välkommen. Cecilia Persson,
(01:07):
du är professor i materialvetenskap på Uppsala universitet,
men har också varit med och startat företag inom nya biomaterial.-Japp.
Och så har vi Nils Hailer,
du är överläkare och professor inom ortopedi vid Uppsala universitet.
-Ja, precis och vid Akademiska sjukhuset, en dubbel roll så att säga.
-Varmt välkomna alla tre.
(01:30):
Jag tänkte att jag ska be er presentera er bakgrund och hur det
kommer sig att ni arbetar i det här projektet och ert förhållande
till 3D-printing generellt. Jag tänker, ska vi börja med Erik?
-Absolut. Jag har en bakgrund från privat näringsliv och jobbat på bolag,
(01:50):
drivit egna bolag.
Den röda tråden är att vi har skapat värde ur offentligt
finansierad forskning kan man väl säga. Kommersialisering
av forskning är ett begrepp som man brukar använda ibland.
Nyttoskapande från forskning på en mängd olika sätt.
Men sen april 2017 så finns jag på Region
Uppsala som näringslivsstrateg.-Nils?
(02:14):
-Ja, min bakgrund är ju då att jag är ortoped, då är man läkare i botten.
Jag har jobbat på lite olika håll i världen, Tyskland, England, Sverige.
Började jobba på KS någon gång strax efter 2000-talet och
sen så flyttade jag till Uppsala 2005. Och här har jag liksom fastnat.
Jobbat på Akademiska sen dess och blev sedermera professor i ortopedi.
(02:34):
Och har sen länge ett intresse för det här med biomaterial
och biokompatibilitet av olika ämnen.
Vi kommer nog prata mer om det lite längre fram.
Sen träffade jag på Cecilia för några år sen
och så började vi samarbeta och där är vi i dag.
-Men hur relaterar ortopedi och 3D-printing till varandra?
-Jo, enkelt sagt kan man säga att det finns etablerade
(02:59):
sätt att använda 3D-printing inom ortopedin redan i dag.
Vi kan berätta om lite olika användningsområden sen.
Men en hel del standardimplantat tillverkas i dag med
hjälp av additiv tillverkning, alltså 3D-printing.
Och sen finns det naturligtvis en mängd framtida
forskningsprojekt, som regeneration av ben,
(03:19):
defekter och så vidare där 3D-printing är en jättespännande möjlighet.
-Och sen Cecilia,
får vi höra lite om din bakgrund och hur du jobbar med de här sakerna?
-Mm. Jag är professor i materialvetenskap men specialiserad inom
biomaterial och jobbar främst nu med additiv tillverkning.
Jag har en bakgrund inom … Jag är civilingenjör i materialteknik och
(03:45):
har gått en europeisk utbildning i detta så jag har också flyttat
runt en hel del precis som Nils innan jag kom till Uppsala 2009.
Men här trivs man ju bra.
Huvudanledningen till att vi ger mig PULSE är att jag leder ett
kompetenscentrum inom additiv tillverkning för livsvetenskaperna.
(04:09):
Och där utför vi forskning inom 3D-printing tillsammans
med sjukhus och företag. Men vi har ingen direkt
implementeringsmöjlighet och det får vi genom PULSE.
(04:30):
-Men när man säger 3D-printing då tänker man ju mest
på olika prylar som printas i hemmet av entusiaster.
Men vad är egentligen 3D-printing inom sjukvården och för life science?
-Det kan ju vara allt ifrån anatomiska modeller för
att förklara för en patient och anhöriga vad man ska
göra eller för kirurger att öva på och lära sig ifrån,
(04:53):
till guider inom kirurgin, men också implantat så klart.
-Nils, har du någonting att tillägga här?
Hur tänker du på 3D-printing i sjukvården?
-Det Cecilia säger är ju en väldigt bra sammanfattning av området.
Jag skulle vilja nämna tre användningsområden inom
ortopedin i dag där det redan är etablerat och sen
(05:14):
kan vi prata om framtida utvecklingsmöjligheter.
En väldigt trivial till synes användning i dag är
ju att man 3D-printar så enkla saker som skoinlägg,
sulor alltså, för folk som har lite avvikande
fötter och som inte kan få på sig standardskor.
Och sen så barn med sned kotpelare,
det kallas för skolios, det är ju ingen ovanlig sjukdom.
(05:36):
Den behandlas ofta först med hjälp av så kallade korsetter,
det är liksom hylsor man tar på sig.
De är inte jättebehagliga, men man kan göra dem bättre och göra
det lättare för barnen att bära dem genom att 3D-printa dem.
Så det är liksom etablerade användningsområden redan i dag.
Sen är det ju så att en himla massa implantat tillverkas
(05:57):
ju redan i dag med hjälp av additiv tillverkning.
Inom ortopedin är ju titan ett väldigt välanvänt material
och förr i tiden så göt man proteser, alltså ledersättningar
i titan, men nu så gör man det ofta med additiv tillverkning.
Alltså man har ett titanpulver och sen enkelt uttryckt så smälter
man det på olika sätt och bygger upp en form som man vill ha.
(06:20):
Och det har ju många tillverkare på hyllan redan nu.
Ja, och sen så finns ju det här som Cecilia berättade om, guider.
Om man har ett väldigt krokigt ben och vill göra det rakt
så måste man såga det och sätta ihop det på ett nytt sätt.
Och det där gjorde vi ju liksom på frihand med eyeballing
historiskt sett och nu kan man då om man vill 3D-printa
(06:41):
plastguider som man kan såga igenom för att öka
precisionen och allt sånt har vi ju gjort på Ackis också.
-Jättespännande. Sen Cecilia så har jag också förstått
att man faktiskt kan printa läkemedel.
Så inom AM4Life, vårt kompetenscentrum då så finns det en grupp som jobbar med
att utveckla skrivbara material som innehåller läkemedel och att
(07:07):
försöka behålla svårlösliga läkemedel mer lösliga inom materialet.
Så att det är någonting man kan göra med hjälp av 3D-printing.
En annan del är också att man använder sig av 3D-printing för att
dosera på ett säkrare och enklare sätt till exempel inom pediatrin.
(07:29):
-Men om vi ska gå över då på PULSE som är lite temat för dagen.
Vad är PULSE, Erik?
-Ja, men om man börjar med vad det står för,
det är ju en förkortning faktiskt. Om vi börjar där då så
står det för Printing in Uppsala Life Science Ecosystem.
Får man ihop bokstäverna så hittar man det där begreppet där.
(07:51):
Och det här PULSE är ju egentligen ett försök att svara
upp mot ett behov som jag med flera såg tidigare.
Att få ihop alla spelare på 3D-printigens spelplan i Uppsala.
Jag tror att många när man tänker om man inte är så bekant med 3D-printing
(08:12):
så förknippar man 3D-printing med den där lådan och så den
där knappen och så trycker man där så kommer det ut coola grejer.
Lite så. Men det här är ju ett helt kompetensfält
som omfamnar allt från materialutveckling till Freeform design,
hantering av bilder och sen har vi liksom själva
produktionsmomentet som vi då kallar för 3D-printing
(08:34):
och sen efterbearbetning av de komponenter som kommer ut,
postprocess som man säger ibland, och sen användning.
Så där har vi en hel förädlingskedja som man måste
kunna och där de som sitter och kan saker inom
respektive del måste förhålla sig till varandra.
Och i Uppsala har vi ju jättemycket kompetens på olika håll och platser.
(08:56):
En stark materialforskning, en stark medicinsk forskning,
vi har en stark life science-industri som också producerar.
Vi har ett starkt innovationsstödsystem och sen har vi faktiskt
två universitetssjukhus, vi har Akademiska sjukhuset men
också Universitetsdjursjukhuset som sitter på kliniska behov.
Så om man ser på det här som en spelplan …
(09:17):
Nu kör vi den här slitna fotbollsklyschan,
det spelar ingen roll om man ser elitspelare på planen
om de inte lirar ihop. Nu fick ni den.
Så det är väl det som ger PULSE existensberättigande på något vis
att öka gränssnittet, samverkan mellan de här spelarna om vi säger så.
Det kan handla om konkret samverkan,
(09:40):
det kan handla om att vi känner till varandra lite bättre,
vilka behov vi har, vilka drivkrafter vi har och lite så.
Och sen har vi konkreta aktiviteter i PULSE.
-Det är jättespännande. Så roligt att få knyta ihop alla de här delarna.
Många som jobbar har inte riktigt koll på alla andra inom det här
fältet så det är också ett stort mål med det här ekosystemet
(10:01):
att man ska hitta synergieffekter mellan alla som finns på den där spelplanen.
-Exakt så.
-Du nämnde förut, Cecilia, att du jobbar med AM4Life
som är ett kompetenscentrum inom 3D-printing inom sjukvården.
Kan du inte berätta lite mer om vad det är och vad ni gör där?
-AM4Life samlar ungefär 25 olika partners från akademin,
(10:26):
industrin och sjukvården.
Tanken är att i samverkan ska vi kunna accelerera forskningen
helt enkelt och nå ut till patient snabbare. Det har varit ett
väldigt tydligt mål för mig personligen också inom forskningen.
Att just det här om vi inte försäkrar oss om att vi dels jobbar mot
(10:53):
ett riktigt behov inom sjukvården och pratar med sjukvården kring det,
så har vi lite nytta till slut om vi faktiskt jobbar
inom tillämpad forskning. Så det är en aspekt.
Sen är det också för vår del, vi utvecklar väldigt mycket nya material.
(11:14):
Då behöver vi också tänka på att skydda den här
kunskapen som vi utvecklar genom patent och så vidare.
För annars kommer det aldrig någonsin att komma en patient till nytta.
Så all den medvetenheten också hos doktoranderna som jobbar
inom centret är väldigt viktig. och en del av vårt arbete.
(11:36):
Det blir väldigt tydligt när man jobbar ihop med de här olika partnerna.
-På vilket sätt kan du se att PULSE kan skapa nytta för dig och ditt arbete?
-För oss har det varit väldigt nyttigt
att få en större kontaktyta mot sjukhuset. Det är en del.
(11:59):
Sen har vi gjort ett arbete kring regulatoriska aspekter
och vad man faktiskt får och kan printa inne på sjukhuset,
vad man ska skriva ut utanför. Och om det vi skriver ut till
exempel i metall på universitetet och Ångströmlaboratoriet,
(12:19):
kan den metoden och den utrustning vi har certifieras på något
sätt så att vi faktiskt kan göra till exempel prototypimplantat
och studier på de material som vi skriver ut lokalt?
-Ja, för här har jag förstått att det finns ett regelverk för 3D-printing,
(12:40):
sånt som inte ska in i kroppen.
Där kan man printa modeller som man kan använda.
Det kan man göra nästan hur som helst. För det är utanför kroppen.
Men sen de här regelverken kring medicinteknik är väldigt
snåriga så fort … Och det får man vara tacksam för så klart.
Men det ska ju också hanteras på ett smidigt sätt
för att man ska kunna få innovationer till nytta.
-Och det är ju en typisk del av implementationen som vi inte kan
(13:04):
göra på universitetet som har som uppdrag att göra forskning.
Så det har ju varit väldigt användbart.
-Och så tänker jag Nils på dig och ditt arbete som
ortoped så använder du dig av 3D-printade produkter.
Och kan du inte ge några fler exempel på hur du
gör nytta för patienterna? Och sen också hur PULSE,
(13:26):
vad spelar det för roll för dig i ditt arbete?
-Om vi börjar med PULSE, det knyter ju an
till det både Erik och Cecilia har sagt.
Det är ju ett ekosystem där vi helt enkelt får möjlighet att mötas.
För det har man ju identifierat för länge sen på alla
möjliga områden att vi lever i våra små bubblor på det här
universitetet och i samhället som helhet ibland kanske.
(13:47):
Och det här har ju gjort det möjligt för oss att interagera med
andra forskare som Cecilia och andra på Ångströmlaboratoriet.
Det har gjort det möjligt att skapa den här
universitetsgemensamma 3D-printingfacilitet U-Print.
Det har gjort det möjligt att skapa en 3D-printingfacilitet
på Akademiska sjukhuset som har en tydlig användarorientering,
där det handlar om att just 3D-printa grejer för användning inom
(14:11):
sjukvården. Allt möjligt från guider till kanske-implantat
Men där blir det regulatoriskt krångligt. Det kan vi komma tillbaka till.
Så att PULSE är ju ett ekosystem som uppfyller en otroligt
viktig uppgift att föra samman alla de här aktörerna.
Sen frågade du om var det kan göra nytta,
alltså 3D-printing, för sjukvården.
(14:32):
Som sagt, etablerade användningsområden finns ju redan.
Jag nämnde dem inledningsvis.
Sen finns det ju spännande utmaningar.
Om vi då talar fortsatt bendefekter på patienter som
antingen har haft ett benbrott som inte har velat läka,
kanske har infekterats där det saknas flera centimeter ben.
Eller om man tar patienter där proteser, alltså konstgjorda leder,
(14:55):
har lossnat och lämnat stora bendefekter bakom sig.
I såna situationer så har vi fortfarande stora utmaningar
som vi i dag inte har några jättebra metoder för.
Och där kan man säga att 3D-printing kan erbjuda två alternativa vägar.
Den ena är att, precis som vi använder i dag, tillverka metallimplantat
fast när man då 3D-printar, att man gör det custom made.
(15:16):
Att man gör det precis efter patientens mått och behov.
Man skannar av bendefekten och sen gör man ett implantat
som matchar den defekten perfekt. Och sånt görs redan i dag,
men då pratar vi produkter som inte är CE-märkta.
Alltså de har inte fått någon officiell stämpel.
De använder man på eget ansvar.
(15:36):
Och det måste man juridiskt stå till svars för också som kirurg.
Det är det ena användningsområdet som är lite mer experimentellt
så att säga. Och det andra är ju att försöka fylla bendefekter.
Och där har ju Cecilia och jag samarbetat
med material som sedermera försvinner.
Alltså du stoppar in någonting som sen omvandlas till eget ben.
(16:00):
Och där finns alla möjliga utgångspunkter,
vilka material man kan använda, hur man bygger upp dem,
vilka strukturer man använder. Så att kort sagt,
printa metall för att tillverka exakt passande ledproteser
eller printa substanser som så småningom resorberas,
(16:20):
försvinner och blir till ben. Det är väl de stora
experimentella användningsområdena inom ortopedin i dag.
Men är dina läkarkollegor som inte jobbar så
mycket med 3D-printing nyfikna på det här området?
Märker du att det finns ett intresse från olika delar av läkarkåren?
-Absolut. Inom ortopedin så har ju det här varit stort i många år och
(16:44):
vi har haft på ortopediveckor, allstå alla svenska ortopeders sammankomster,
symposier som har varit dedikerade just till detta område.
Men i angränsande medicinska fält så finns ju behov och
intresse på samma vis. En av våra mest aktiva kollegor inom
3D-printing på sjukhuset är ju käkkirurg, Andreas Thor.
Sen vet jag att hjärtkirurgerna och en mängd andra discipliner,
(17:07):
barnläkarna, Cecilia nämnde det här, printa tabletter,
läkemedel. Det finns otroligt många användningsområden.
Så att intresset är stort.
-Jag kan hoppa in där och lägga till också att inom PULSE
så håller vi på och utvecklar och etablerar det vi kallar
för 3D-printingfacilitet inne på Akademiska sjukhuset.
(17:28):
En fysisk plats där vi kan producera lösningar.
Och den baserades ju på en ganska djup …
alltså flera intervjuer med läkare.
Jag tror vi är uppe i 40–50 intervjuer nu och nu är det så att
läkare hör av sig till den här personen som ansvarar för
3D-printingcentret och undrar ”varför har inte jag blivit intervjuad?”
(17:49):
Så att det blir en buzz kring det här också faktiskt.
Även de som kanske inte använder 3D-printing i dag får upp
ögonen för vad den här tekniken faktiskt kan hjälpa till med.
Så att det blir liksom också som en liten snöbollseffekt.
-Det är fantastiskt. Jag tänker att det måste vara roligt både
för er som forskare att hitta konkreta användningsområden
(18:13):
och för läkare att få hjälp i sitt arbete och för patienter
som verkligen får praktisk nytta av det här området och att
det går så fort med utvecklingen här. Det är jättespännande.
Nu är det här en samverkanspodd och PULSE är ett tydligt
samverkansprojekt där många olika intressen och parter möts.
(18:33):
Hur tänker ni kring samverkan utifrån era
respektive perspektiv? Kan inte du börja Erik?
-Ja, jag tänker dels … Det finns många perspektiv på det.
Men jag tycker att PULSE har en uppgift att fylla och
snappa upp tempot i värdeskapande från forskningen.
Det finns så mycket spännande kunskap och möjliga innovationer
(18:55):
inom forskningsfältet, inte minst på Uppsala universitet.
Och AM4Life som Cecilia berättar om,
som vi måste fånga upp och göra bra saker av. Många av de här
kanske inte är möjliga att implementera i sjukvården imorgon.
Men de kan ge grund för nya bolag som fortsätter utveckla de här.
Vi kan koppla på de regulatoriska perspektiven.
(19:16):
Allt utifrån de kliniska behoven på sjukhuset. Så det finns ett
flöde från forskningen som vi måste fånga upp och skapa värde av.
Sen tänker jag också att den här 3D-printingfaciliteten
som vi nämnde på Akademiska sjukhuset,
de ska ju producera lösningar här och nu.
Men det är ju en produktionsplats men det ska
(19:38):
också bli en mötesplats mellan kliniker, forskare,
studenter och i min värld hoppas jag även företag ska kunna mötas där.
Så jag tror att det kommer komma upp kliniska
behov som vi kanske inte löser där och då direkt,
men som vi kan kanalisera ut utanför sjukhusets väggar och fånga upp,
(19:58):
så att vi kan använda de kliniska behoven inne i
sjukhuset för att driva innovation på marknaden utanför.
På olika sätt, det kan vara att det blir en ny produktidé inom
ett befintligt bolag eller det kan bli ett helt nytt bolag.
Det kanske ger ett nytt forskningsprojekt,
såna saker. Det kan ingå som en ny modul i en utbildning.
Men så att vi fångar upp de kliniska behoven för att driva
(20:20):
en utveckling också utanför Akademiska sjukhuset,
men fortfarande utifrån de kliniska behoven.
Och där ser jag 3D-printingfacilitetens
funktion som mötesplats blir väldigt viktig.
Och det är ju ett samverkansperspektiv i mötesplatsen här,
att vi får bryta perspektiv och liksom jobba utifrån behov av
(20:42):
helt nya lösningar och sen får man se var hittar vi lösningen.
-Och utifrån forskningens perspektiv då, Cecilia,
hur tänker du på samverkan i det här projektet?
-AM4Life har ju funnits nu i några år,
nu har vi precis fått beviljat fem år till.-Grattis! -Tack!
Så att nu jobbar vi mycket med att sätta ihop framtiden så att säga,
(21:04):
hur vi ska jobba ännu bättre tillsammans och
vilka partners som ska vara med och så vidare.
Och en sak som vi inte har pratat så mycket om i dag, det är …
Vi säger 3D-printing så väldigt generellt,
men det innebär ju egentligen väldigt många olika typer
av metoder och också många olika typer av material.
Skriver man ut polymerer till exempel,
(21:26):
alltså plaster för anatomiska modeller eller guider så kan man ju
använda sig av minst tre olika sätt att skriva ut, till exempel med tråd,
filament eller med pulver och så vidare.
Och för metaller så är det väldigt mycket pulverbaserat.
Så att det är olika tekniker man använder sig för att skriva ut,
men vi använder oss också av olika material beroende på tillämpning så.
(21:49):
Så det är väldigt brett.
Och i det nya centret så tittar vi mycket på att få till kompletterande
partners så att vi har hela kedjan från råvara till utrustning,
hur vi skriver ut men också, vem ska efterbearbeta?
Finns det företag där som vill lära sig mer
(22:09):
om optimala processer för just deras metoder?
Också, vem tar det vidare? Det är dels kontrakttillverkare
som Nils har nämnt eller medicinteknikbolag.
För att just det här samverkansupplägget i kompetenscentren handlar
ju väldigt mycket om att, precis som Erik sa, försöka snabba
(22:31):
upp processen från forskning till implementering och produkt.
Så klart. Så det spenderar vi väldigt mycket tid på.
Sen är det ju inte bara det det handlar om utan det handlar ju
också väldigt mycket om att bygga kompetens och utbilda och det
är ju en av våra främsta uppgifter på universitetet så klart.
(22:51):
Det är ju inte bara de här forskningsprojekten utan
det är också utbildning av nya medarbetare på de
olika företagen som är med och sjukhus och så vidare.
Så att det är en väldigt viktig aspekt och det kopplar också lite till
att de också får lära sig samverkan.
Alltså hur man pratar med olika typer av aktörer.
(23:14):
Det är inte alltid helt självklart hur man gör det.
-Vad är de stora utmaningarna med samverkan inom kompetenscentret?
-Ja, men jag tror att det handlar ju som sagt
mycket om att få ett gemensamt språk.
För forskarnas del handlar det mycket om att lära sig att presentera
sina resultat på ett begripligt sätt och förstå vad man menar.
(23:38):
Många av våra ingenjörer som börjar hos oss, de behöver
ju också lära sig medicinskt fackspråk och anatomi
och så där för att förstå vad folk menar helt enkelt.
Och sen behöver de också lära sig väldigt mycket
kring entreprenörskap och IP och hur är det här …
Kan man faktiskt kommersialisera den här lösningen?
(24:02):
Är det möjligt överhuvudtaget? Så att det är ju en bit.
Sen är ju en utmaning i de här samverkansprojekten är ju …
just kring ägande av IP kan det vara.
Oftast så är det inte ett problem om man är väldigt tydlig från
(24:22):
början om vad som gäller och alla vet hur det fungerar till exempel
på universitetet att vi har lärarundantag och såna saker.
-Och mycket avtalsskrivning.-Mm.
-Nils, hur funkar det med samverkan utifrån
ditt perspektiv som professor och överläkare?
-Samverkan med samhället är väl någon slags integral del
(24:43):
av det vi håller på med ändå och har alltid varit.
Sen kan man väl tycka att vår samverkan kan utvecklas åt olika håll.
Vi har ju alltid liksom köpt produkter av industrin och
varit med och utvecklat de produkterna på något sätt.
Men historiskt sett så har ju Sverige och Europa kanske
generellt inte varit jättestarka på att vara innovativa.
(25:05):
Mario Draghi lämnade ju just på uppdrag av Europeiska
kommissionen en rapport om Europas möjligheter och utmaningar.
Och det här var ju liksom en utav grejerna han lyfte.
Techsektorn och innovation behöver ju stärkas så att det här
att knyta ihop forskare som har idéer med kliniker som har
ett behov som behöver fyllas med … och på den tredje parten då
(25:28):
företag som faktiskt kan kommersialisera en idé är väl helt
avgörande för att man ska lyckas bli bättre på det här fältet.
-Hur tänker du kring relationen mellan innovation och samverkan, Erik?
-Ja, jag tror att samverkan är ju en grundförutsättning.
Det är ju ett medel, sällan målet i sig,
(25:48):
utan ett medel för att nå innovation.
Jag tyckte att du var inne på det, Nils,
att forskare behöver förstå de kliniska behoven som ett
sätt och företagen behöver förstå de kliniska behoven.
Företagen behöver förstå vad forskningsfronten ligger och vad som
ligger i pipeline och hur man kan ta upp det här och inspirera.
(26:11):
Så det är ju liksom en gränssnittsfråga hela tiden här.
I grund och botten handlar det om att vi måste prata med varandra.
Och PULSE är ju en sån plattform i någon mening.
Oavsett i vilken låda man sitter och vart man går till
jobbet om dagarna så finns PULSE där för att montera
ner de här osynliga hindren mellan oss på olika sätt.
(26:32):
Innovation är ju sällan en linjär process.
Man gör A som leder till B och att det leder till C.
Utan det är lite mer en kaotisk process i någon mening
som har att göra med människor. Och det är ju PULSE,
att vi ska få vara lite kaotiska tillsammans i någon mening.
(26:54):
Så där någonstans tror jag att det ligger. Jag vet inte,
jag kom på en annan sak när vi pratar om värde från 3D-printing.
Vi har pratat här om 3D-printings betydelse faktiskt
för att rädda liv och göra livet lättare för patienter.
Men en annan aspekt på det också,
det är ju att effektivisera sjukvårdsproduktionen.
Nu får du hoppa in Nils om jag säger tokiga saker här.
Men det är liksom att effektivisera sjukvårdsproduktionen.
(27:17):
Till exempel pratar vi om modeller för preoperativ planering
som man säger. Att operationen,
planeringsprocessen blir mer effektivt och det blir mer
pricksäkert när man väl gör det kirurgiska ingreppet direkt.
Så att det finns en tidsaspekt,
kostnadsaspekt i det här också som är jätteintressant för sjukvården.
Du nickar lite här Nils så jag hoppas att du håller med mig.
(27:39):
Så att man får inte glömma bort det också.
-Nej, men det är helt rätt att det finns en effektiviseringsaspekt
i det hela. Just att man kan liksom planera saker på ett annat
sätt med hjälp av 3D-modeller, med hjälp av guider och så vidare.
Sen är det ju naturligtvis som varje innovation,
den kommer ju inte gratis. Du vet vad vårt 3D-printingcenter på
Akademiska har kostat både i reda pengar och i möda och i timmar.
(28:03):
Så att det är ju sällan så att man på kort sikt vinner
på det så att säga, utan det är investeringar som krävs.
Och det är väl också en sak som är viktig för oss allihopa,
att förmedla inom ramen för den här samverkan.
För att få innovation att flyga så behövs det
folk som är beredda att satsa lite stålar.
(28:24):
För det går liksom inte att som vi sitta på ett litet labb på Rudbeck
och skriva ut något som vi tror kan bli något som liknar konstgjort ben
och tro att det blir en produkt liksom mer eller mindre av sig självt.
Bara som ett exempel, nya Medical Device Regulation som
trädde i kraft i EU för några år sen har ju gjort att
innovationsprocessen har ju blivit avsevärt krångligare.
(28:46):
Regelverket har gjort att det har blivit både mer tidsödande
och dyrare att få en produkt från idé till CE-märkning.
Och där måste man ju förstå att det behövs aktörer,
jag vill inte säga ordet riskkapitalister tvunget,
men både staten och företagen behöver ju identifiera
(29:07):
idéer som är lämpliga att stötta och som behöver
finansiering för att bli något som faktiskt går att sälja.
-Och där tycker jag att det finns fortfarande ett problem
i att väldigt många företag vill inte gå in i
så pass tidig fas som vi ofta är på universitetet.
(29:27):
Och vi har inte medel eller möjlighet att brygga det.
Vi kan ju inte göra utveckling på universitetet
utan vi sysslar ju med forskning.
Så att jag tycker att det finns fortfarande …
Och det här är ett problem som vi har pratat om i jättemånga år,
men som vi fortfarande inte riktigt lyckas få bukt med.
(29:50):
Och det har delvis att göra med,
vilket jag egentligen tycker är en stor fördel för Sverige
och en unique selling point, och det är ju vårt lärarundantag
att vi äger vår IP själva som forskare på universitetet.
Men det gör också att vi förväntas utföra väldigt mycket
(30:11):
arbete för att det ska bli en innovation,
så något som faktiskt är implementerat.
Så ta en idé från idé till innovation.
Och jag har inte riktigt sett att det har hänt så mycket där
utan det ligger väldigt mycket på individuella forskare fortfarande,
(30:32):
och har man inte tillräckligt med kunskap eller tid
och energi och rätt kontakter så är det väldigt, väldigt svårt.
Där kan det ju också bli väldigt viktigt med den här
typen av plattform där man ser andra och man kan prata
med varandra och man kan få inspiration och tankar.
Jag tänker att vi ska slå ett litet slag för vår
avdelning här på universitetet som heter UU Innovation,
(30:53):
där man faktiskt kan få hjälp med den här typen av frågor om man är en
forskare som sitter och funderar över hur man kan skydda sin forskning
eller sälja sin forskning. Om man själv vill forska och inte starta
företag så kan man ju ändå se till att den nyttjas på olika sätt.
Och här finns det både samverkanskompetens genom UU Samverkan
och kompetens att ta sitt företag eller
(31:16):
sina idéer och skydda dem genom UU Innovation.
-Och just i Uppsala fungerar det väldigt, väldigt bra
men det ser ju inte alltid ut så.
Det finns fortfarande väldigt mycket vi kan göra tror jag.
-Och det där UU Innovation är en jättefin verksamhet och nu har vi
pratat mycket om forskningen som någon slags resurs för nyföretagande
och innovation och såna saker och det ska vi fortsätta jobba på
(31:38):
för det är verkligen jättespännande i Uppsala men vi får inte
glömma bort att PULSE
har ju också lett till att liksom andra
människor har börjat få företagsidéer och innovativa idéer.
Alltså redan efter kickoffen så två veckor efter så började det ringa
företag och personer som hade företagsidéer för att de sa:
”Vad händer i Uppsala? Vad spännande.” Det finns ett sammanhang. Universitetet kommer in,
(32:02):
sjukhuset är med liksom att helt plötsligt får man ett sammanhang
där det känns liksom spännande att komma fram med sina innovativa idéer.
Och det är ju inte bara forskare utan det kan vara andra människor,
det kan vara sjukvårdspersonal som hör av sig med spännande saker
som man vill göra så att det är liksom en mylla för nya idéer,
innovationer, nya bolag.
-Ja, någonting som vi glömde ta upp här i början det är,
(32:24):
Erik, hur finansieras PULSE?
-Ja, just det, det finansieras delvis av EU någonting som
heter Europeiska regionala utvecklingsfonden, förkortas Eruf.
Och sen har Region Uppsala gått in med en slant också.
Så det är finansieringen.
(32:46):
Det kanske viktigaste ju all tid som människor lägger in då.
-Som i de här sammanhangen kallas för medfinansiering.
-Ja, eller in-kind på engelska, de som kan projekttekniska termer.
Precis. Så så är det.
-PULSE mobiliserar ju en väldigt massa människor från olika
håll och kanter så att det blir mycket tid i projektet
som är det kanske viktigaste och mest värdefulla förstås.
(33:10):
-Om man tänker på PULSE och framtiden då?
PULSE-initiativet har ju funnits i snart två år och
vilka tror ni är de viktigaste förflyttningarna som
ni har gjort i systemet och vad tror ni om framtiden?
-För vår del så har det ju varit, jag nämnde det här innan,
dels så har vi fått en stor kontaktyta gentemot sjukhuset.
(33:36):
Vi har ju pratat förut,
men att ha någon som faktiskt säger åt en ”att nu finns det ett möte”,
”gå dit”. Och så kommer det väldigt mycket nya idéer ut
ur det här när vi och klinikerna träffas faktiskt.
Det tycker jag har varit en stor fördel. Och sen också just det
(33:58):
här arbetet kring de regulatoriska aspekterna som ju är då en
del av implementeringen som vi inte kan jobba med som forskare.
Hur vi kan faktiskt bidra till framtiden på till exempel Akademiska,
hur vi kan hjälpa till att skriva ut implantat lokalt på Ångström.
(34:20):
Så mer information kring den aspekten har vi absolut vunnit under den
här tiden och jag hoppas att vi hinner komma ännu längre i nästa steg.
-Vad tänker du om PULSE och framtiden, Nils?
-PULSE är ju det här ekosystemet som vi behöver och har längtat
efter och man kan väl nämna tre nyckelhändelser som har varit
(34:41):
viktiga för att få fart på additiv tillverkning inom sjukvården.
AM4Life är det ena som Cecilia bossar över.
Det har ju skapat kontakter mellan forskare, kliniker och företag.
Sen U-PRINT har varit en viktig tändgnista därför att det
har gett oss möjlighet att enkelt och relativt billigt få
tillgång till 3D-printade prototyper i alla möjliga sammanhang.
(35:03):
Till exempel det här med modeller för operationsplanering.
Allt det här är ju liksom inga medicinprodukter i regulatorisk mening.
Det är betydligt vassare krav på sånt.
Och det tredje nyckel-eventet är ju 3D-printingfaciliteten på
Akademiska sjukhuset som vi har jättestora förhoppningar på.
Om det ska bli så att vi faktiskt kan printa egna guider som uppfyller
(35:26):
det regulatoriska regelverket och till och med implantat kanske,
då kommer vi att behöva jobba intensivt vidare med detta.
Men grunden är ju lagd.
-Jag är ju lite så här visionsdriven människa och jag ser ju
framför mig att Uppsala faktiskt har möjlighet att positionera
sig som en av Europas mest innovativa platser på det här området.
(35:48):
Och hur mäter man det då? Ja, det är en bra fråga.
Men när det börjar ringa bolag utanför Uppsala och utanför
Sverige för att intressera sig för vad som händer här,
då har vi i någon mån lyckats att tala om för omvärlden
vad vi har och vad vi kan och vad vi erbjuder.
Så det är en viktig framtidsfråga för mig att
positionera Uppsala utanför Uppsalas gränser.
(36:09):
Det är en jätteviktig del i det här tycker jag.
Och det mår Cecilia bra av. Det är lättare för henne att
attrahera forskningsfinansiering och studenter och såna saker
och det är bra för Nils Hailer också på olika perspektiv.
Och det finns många såna här, men det är den övergripande
framtiden och en drivkraft varför jag driver PULSE.
(36:34):
-Och det handlar ju väldigt mycket om personer i det här för att någonting
ska hända överhuvudtaget och AM4Life var väl det första stora som vi
liksom blev beviljade men vi började jobba med det här tidigare än så.
Och Erik var ju drivande tidigare också.
Och AM4Life har ju också gjort att vi har fått
(36:54):
ganska mycket uppmärksamhet både nationellt och
internationellt vilket gör det enklare att driva vidare.
Vi har ju kommit en hel del spin-off-effekter.
PULSE är ju liksom en del av det här men sen har
vi ju också lyckats bygga upp en bra infrastruktur
inom additiv tillverkning vid Uppsala universitet.
(37:15):
Dels U-PRINT som Nils nämnde som har mer fokus på polymerer
och modeller och sen AM@Å vid Ångströmlaboratoriet
där vi fokuserar mer på metallprintning.
Och där har vi också rört oss mer och mer mot ett fokus
på hållbarhet i och med att 3D-skrivning kan i sig själv
(37:36):
tänkas vara ett hållbart alternativ till tillverkning i och
med att man bara använder det material man faktiskt behöver
när man tillverkar ett implantat eller vad det nu kan vara.
Men vi behöver mer utrustning för att göra det här ännu bättre.
Så till exempel hur mycket kan vi återanvända pulver och så vidare.
(37:59):
Så vi har då faktiskt lyckats få finansiering också från Knut och
Alice Wallenbergs stiftelse för att liksom utöka vår utrustningspark.
Så det är ju också ett kvitto på att vi gör någonting
rätt och vi har lyckats bygga upp någonting väldigt
kraftfullt i Uppsala just inom additiv tillverkning.
(38:20):
-Ja, och jag tänker ju också på alla de långa transporter
som man inte gör när man kan producera någonting på plats.
Förutom att man lyckas göra det exakt det man behöver där och då så
är det ju också väldigt många långa transporter som inte behövs.
-Det finns exempel på bolag också som har lyckats sänka sitt CO2-avtryck
kraftigt när man printar en komponent jämfört med om du
(38:48):
hade tillverkat samma komponent med traditionell subtraktiv teknik.
Så det här är ju faktiskt en hållbarhetsteknik, kan man säga så?
-Vi säger så.-Vi säger så. Jag uppfann ordet nu.
Cecilia nämnde den här fantastiska infrastrukturen
(39:11):
på Uppsala universitet. Bland annat AM@Å och U-PRINT.
Och det är ju någonting i PULSE som vi gör, att försöka
öppna upp de här infrastrukturerna för externa användare.
Inte minst bolag då som har nya idéer och som kanske
står i begrepp att testa det här med 3D-printing.
Och slippa behöva investera själv,
utan tillsammans med forskare och studenter kan prova
(39:32):
en innovativ idé tillsammans med Uppsala universitet.
För att sen gå hem och avgöra om det här kan vara affärsmässigt
och tekniskt motiverat att driva vidare i bolaget.
-Jättebra tips på samverkan.
Har ni några fler tips till andra som vill testa på samverkan?
-Alltså generellt sett så skulle jag bara
vilja upprepa det som Erik sa tidigare.
(39:54):
Det är att träffas och prata och prata och prata och prata.
Men framför allt lyssna så klart. Vi behöver prata för att förstå varandra.
Och det är verkligen en nyckel till framgångsrik samverkan.
-Jag skulle vilja lägga till att det här med att lyssna
är ju en nyckelfaktor. Det måste skapas kontaktytor men
(40:15):
jag tror att vi allihopa kan bli bättre på att förstå var
behoven och var möjligheterna och var utmaningarna finns.
För att ta ett enkelt exempel,
inom materialvetenskapen utvecklas det ju massor med grejer.
Men om man då på ett tidigt stadium pratar ihop sig så
kanske man förstår att den här grejen kommer sannolikt
aldrig att bli något som man kan tillämpa i en människa.
(40:36):
Medan andra idéer har en allt större potential att faktiskt
kunna göra det till en användbar CE-märkt produkt.
Och där tror jag att vi kan bli bättre på
att prata ihop oss på ett tidigt stadium.
Och vi kliniker måste förstå att allt vi drömmer om går liksom inte
tillverkningsmässigt att producera. Det går ju liksom both ways det här.
Så att prata och lyssna är jätteviktigt.
(40:58):
-Men man ska inte alltid lyssna om någon
säger att det där kommer aldrig att gå.
För ibland går det ändå.-För ibland går det ändå ja.
-Ja, precis, man ska lyssna lite lagom ibland också.-Ja.
-Man ska välja vad man lyssnar på kanske.
-Ja, just det, precis.
-Men hörni, det är jättespännande och stort tack
för att ni ville komma och vara med här i dag.
Ni som är intresserade kan läsa mer om PULSE om
(41:21):
ni söker på PULSE Innovation Arena på LinkedIn.
I Samverkanspodden ska vi fortsättningsvis belysa samverkan
ur olika aspekter och inom vitt skilda branscher.
Följ oss gärna på denna resa. Ni kan följa oss på Podbean,
Spotify eller på andra platser där poddar finns.
Jag heter Kristin Blom och Samverkanspodden
publiceras på Uppsala universitet.
Ansvarig för innehållet är Uppsala universitet Samverkan.
(41:44):
Musik av Johannes Bergenheim. Stort tack för i dag.
-Tack ska ni ha!-Tack så mycket!
Popular Podcasts
Stuff You Should Know
If you've ever wanted to know about champagne, satanism, the Stonewall Uprising, chaos theory, LSD, El Nino, true crime and Rosa Parks, then look no further. Josh and Chuck have you covered.
24/7 News: The Latest
The latest news in 4 minutes updated every hour, every day.
Crime Junkie
Does hearing about a true crime case always leave you scouring the internet for the truth behind the story? Dive into your next mystery with Crime Junkie. Every Monday, join your host Ashley Flowers as she unravels all the details of infamous and underreported true crime cases with her best friend Brit Prawat. From cold cases to missing persons and heroes in our community who seek justice, Crime Junkie is your destination for theories and stories you won’t hear anywhere else. Whether you're a seasoned true crime enthusiast or new to the genre, you'll find yourself on the edge of your seat awaiting a new episode every Monday. If you can never get enough true crime... Congratulations, you’ve found your people. Follow to join a community of Crime Junkies! Crime Junkie is presented by audiochuck Media Company.