Medicin, Hybris & Otrohet

Att börja med Adhd-medicin är ingen enkel resa, Lina har nyligen börjat med ADHD-medicin för att se hur det skulle hjälpa henne i vardagen. Vi delar våra erfarenheter kring medicinering och praktiska råd kring problem som aptitförlust och ångest. Vi tar upp betydelsen av ärliga och öppna relationer. Vi reflekterar över våra arbetsvanor som kanske inte alltid är i hälsans bana och hur just hyperfokus påverkar oss i arbetet. Slutligen delar vi våra roliga och ibland absurda berättelser, hur vi hanterar missförstånd, och hur vi ständigt strävar efter att förbättra oss själva. 

Reklam www.brainies.se

Kontakt: [e-mail]

Episode Transcript

(00:00):
Det skulle vara ASMR det där. Det där var lite... Vad heter det?
Bygglunch tänkte jag säga. En stark öl.
Nej, det är en energilugn. Nej, så ser du kärlek förtvivlad ut.
Och tittar på honom och bara vad var det en stark öl?
Jag tänker såhär, jag vet inte, byggarbetare, jag tänker såhär,
de tar en stark öl till lunch och så fortsätter de såhär. Nej, inte riktigt.

(00:23):
Kanske det är för att det blir så mycket felbyggen.
Tror du att det var någon som somnade av den där ASMR? Nej, det tror jag verkligen inte. Nej.
Och jag gillar ASMR, men det finns att bygga på. Det finns förbättringar att göra.
Jag satt på det till barnen när de dör när de skulle sova. Det var det värsta
som har hänt. De började ju för fan gympa i sängen. Va?

(00:45):
Ja, ja, ja. De tyckte det var helt fruktansvärt. Men vilken typ av ASMR?
För att jag gillar ASMR, men jag gillar inte all.
Kan du berätta för folk vad ASMR är? Om någon inte vet.
Alltså jag vet ju inte vad det står för. För det har jag glömt bort.
Men ASMR kan ju vara sån här. As min röv. Nej. Asmr.
Asmr. Min röv. Ja precis. Nej men det är såhär sköna ljud. Men ASMR. Liv.

(01:11):
Nej. Nej. Nej. Nej vi släpper det.
Nej men ASMR är lite såhär sköna ljud som man kan lyssna på när man behöver
avslappning. Det kan ju vara någon som viskar.
Det kan ju vara någon med lösnaglar som sitter och såhär pillar på micken.
Eller tappat på någonting. Ja, det var ju sånt de var på med.
Och på en micka och en massa grejer. Jag kan säga att jag har fått nervsammanbrott av att titta på det.

(01:32):
Jag blev så irriterad. Titta inte på det, blunda.
Jaha, tror du att det skulle hjälpa?
Ja, för då stänger du ju av en kanal och sen så får du bearbeta ljuden istället. För det ser...
Alltså, alla gillar ju inte ASMR. Men man ska ju inte tvinga sig till någonting.
Du får ju lyssna på något annat då. Men det här är ändå ganska intressant.

(01:54):
Jag hittade någon sån här, du vet, reels som man skickar runt.
Och så var det någon som var så här, det här är min kollega som emotional skiftar,
beroende på vilken låt det kommer.
Kommer, så är det först en sån här lugn låt så är det någon som sitter och gråter
och som är jättebra och så är det någon som bara woho då skickar jag den till
Henrik som jag sitter bredvid på kontoret för att han känner ju igen det där

(02:15):
hundra procent, för jag kan ju bara sitta här och bara, alltså vet du vad,
nu blir jag så deppig så nu får jag byta musik ja, jag måste byta musik,
annars kommer jag att somna
och sen så kommer låten, jag bara den här är ju så jävla bra ska vi dricka bubbel?
Ja, ja men jag förstår det och jag är precis likadan och har jag en favoritlåt,
jag kan ju lyssna på den låten, för då vill jag stanna Anna i den här härliga känslan.

(02:37):
Kan du lyssna på den låten två timmar? På repeat. Någonstans.
Jaja, i några veckor. Tills man är riktigt trött. Då hittar man en ny.
Då hittar man en ny. Det är ju läskigt att komma till kontoret.
Då sitter liksom två män här ute på varsitt.

(02:57):
Tittar rakt in i varsin skärm. Det är helt tyst.
Och jag tänker så här. Wow, vad är det för fel på dem? Varför har de ingen musik på? Vad gör de?
De kanske har mottagit ett dödsbesked.
Båda två. Aska frågar när jag kommer hit. De tänker så här nu.
Vi jobbar på mens Linda inte har kommit.

(03:20):
Jag kan ju inte fokusera utan musik. Det kunde inte jag när jag gick i skolan.
Jag skulle i mina läxor heller.
Jag måste ju ha musik. Eller någonting ljud i bakgrunden. Tittar jag inte på tv har jag tvn på ändå.
Music.
Jag har ju undrat vart vi tog vägen. Och det är så enkelt att vårt liv tog över

(03:42):
och vi försökte få ihop det. Men vi kommer alltid tillbaka till er.
Det är egentligen fint att vi inte rubbar på hela våran hälsa.
För det tror jag inte de som lyssnar vill göra heller. Nu vet inte jag hur jag formulerar.
Förstår du vad jag menar? Vi prioriterar ju ändå oss.

(04:03):
Gör vi det? Nej, det gör vi inte ändå. Fan vad... Jag har inte gjort det i någonting.
Skitsamma. Att vi prioriterar oss själva. Både ja och nej.
Ibland när både du och jag har mått dåligt. Då har vi kortat ner podden.
Eller kanske spelat in någon annan dag. Sparat det sen.

(04:24):
Men vi två är otroligt dåliga på att prioritera oss själva. Vi känns dåliga.
Börja inte det här året med en lögn. Nej det ska jag inte göra.
Men det jag tycker ändå blir väldigt bra på det är att visa förståelse för varandra
det har vi ju pratat om här innan och det är väldigt skönt att ha en person som Lina,

(04:46):
att man liksom jag vet att vad jag än inte svarar om jag svarar,
när jag ringer, vad jag än säger vad jag än skriver vad jag än gör.
Så vet du att det här är hon vill inte såra mig Nej, hon vill mig inget illa.

(05:06):
Hon mår dåligt. Vi kan prata sen. Hon kan inte nu.
Hon klarar det inte nu. Hon vet att jag finns här. Och...
Jag tror vi aldrig har bemött varandra med någon form av ilska på något vis.
Nej, det har vi absolut inte. Och jag tänker så här, vi har ju försökt båda

(05:29):
två att ringt till varandra under den här tiden som vi inte har poddat.
Men när jag ser att du har ringt och jag har missat det,
då känner jag mig så himla trygg i att jag behöver inte ringa till Linda och
släcka en eventuell brand för att svarar inte jag så vet du, du tar inte illa upp.

(05:51):
Det värsta jag vet är folk som är på mig om jag inte svarar och att jag blir
så stressad över den typen av relationen att jag då måste höra av mig fast jag
egentligen inte kan eller vill eller har ork och att liksom släcka den branden.
Men du och jag, vi står inte och brinner på varsitt håll. Även om vi inte har fått tag i varandra.

(06:13):
För vi vet så mycket om varandra att den andra personen har fullt upp.
Och vi är så trygga i den relationen.
Det är faktiskt väldigt fint att vi har fått den men vi knappt har...
Vi har ju sist varit i närvarande med varandra.
Nej, exakt. Nej men det är ju jättefint. Tonna människor ska man ju ha i vanliga livet.

(06:34):
Nu menar jag att jag har något låtsasliv med dig. Vi bor ju en bit ifrån varandra
och har liksom våra familjer och umgänges krets och sådär.
Och sådana människor och sådana relationer är jätteviktiga. Jag känner att ju
äldre jag blir desto mindre viktigt känner jag. Fan det här tänker jag lägga ner min energi på.

(06:54):
Att låtsas relationer. Du förstår vad jag menar. Ja man har kommit till den
punkten i livet att det enda vi kan göra det är att förklara så gott vi kan.
Hur vi funkar, hur vi mår, hur vi vill bli bemötta.
Och om inte det kan på något sätt efter ett par gånger,
bemötas och förstås från det andra hållet då är det ju tyvärr ingen relation

(07:16):
man kan bibehålla i längden,
oavsett hur mycket man försöker visst är det hemskt att avsluta relationer och
det kanske man inte gör men till slut rinner de ut i sanden annars ändå för
det går inte och det som är att det säger jag också alltid till alla mina vänner
att oavsett vad Om ni skriver, som du pratade om,

(07:36):
om eld här. Det brinner. Akut.
Ja, men då tar det inte lång tid i när jag lämnar.
Music.
Börja med medicin. Det var någon som frågade mig, men varför vill du äta medicin?
Och då förklarade jag att jag vill äta medicin för att jag känner att jag klarar allting på håret.

(08:01):
Jag klarar det som jag ska göra, men det tar all min energi och det är på håret
jämnt. Och det är aldrig någon marginaler över.
Nu när jag äter medicin så känner jag att jag har de där marginalerna men jag pressar in ännu mer.
Jag har två frågor till dig om det är okej ett, hur känner du när folk ifrågasätter

(08:24):
varför du vill ta medicin känner du att de har rätten att fråga dig det,
och känner du att du vill liksom förklara det,
jag känner mig inte ifrågasatt för folk som ifrågasätter mig de kommer heller inte få ett svar,
för jag känner såhär alltså den minen du har nu det är såhär du bara gick in

(08:47):
i hela fejset såhär, bitchmord de som ifrågasätter mig de som ifrågasätter mig kommer jag inte ens,
lägga min energi och svara dig,
men de som har frågat mig upplever jag ändå såhär genuint undrar liksom har
också varit i samma process eller nyss har påbörjat en utredning och är väldigt

(09:11):
nyfiken på den men folk som Som ifrågasätter mig. Du kommer inte få förklara mig.
Det är som att stå och stånga en vägg. Det är inte värt det.
Vad var det andra jag skulle fråga dig? Jag älskar det. Du förklarar att du
trycker in ännu mer. Nu när du tar medicinen.

(09:32):
Jag förstår ju dig helt här. Efter ett år. Så gick jag in i väggen.
Det är väldigt lätt för att du känner såhär, wow jag har koll på grejer,
nu kan jag kämpa på ännu mer.
Det är bara det att när du börjar på medicinen, du märker ju att du är mer klar i huvudet. Ja.
Du är lugn, du ser bättre och det du känner direkt är att, åh jag kan trycka in mer.

(09:53):
Men nej, det är det här, klarheten i huvudet,
du ska försöka använda till att strukturera upp din dag på ett sätt där du faktiskt
kan försöka Ännu mer att inse Hur lång tid tar allting Hur mycket energi tar
Och när ska jag ha min återhämtning Och sen jag Vet.

(10:16):
Ja förlåt Men det är jättelätt att ge råd Alltså mitt jobb bestämmer jag till
viss del Eller till väldigt väldigt stor del Så bestämmer jag mina tider själv
Och mycket av jobb kan jag göra hemma Och jag har alltid haft svårigheter att
jobba hemma För det finns så mycket annat som distraherar mig nej, nu kan jag jobba hemma.
Ja, märker du den skillnaden? När du tar medicinen? Ja, herregud ja.

(10:41):
Men också att jag pressar in lite mer. Och vissa dagar när jag börjar lite senare,
då tar jag medicinen och så tänker jag så här, jag har inte gjort någonting.
Ja men gud vad dålig jag är. Jag har inte gjort någonting nu den här förmiddagen.
För jag gillar att komma igång tidigt. Men ibland så måste jag börja jobba senare.
Så kan jag sätta mig ner och skriva en lista. Vad har du gjort idag?

(11:03):
Jaha, du har gjort 30 grejer. Du menar att du inte har gjort någonting.
Inte undra på att du liksom är slut.
Det är så sjukt. Jag är så glad att du tar upp det här. För att det var senast
igår. Jag satt här på kontoret. Så kände jag så här.
Fan jag har inte gjort någonting idag. Och så tänkte jag. Har jag gjort något?
Och så kom jag på. Det du sa nu. Att undra hur det vore om jag varje dag.

(11:25):
Varje dag skriver jag en lista vad jag ska göra. Sen är det tyvärr så att jag
är jättebra på att planera. Jag är jättebra på att skriva listor.
Men det är väldigt ofta så att jag gör en lista när planeringen.
Och sen så andas jag. Och sen gör jag allting annat som inte står på listan av planeringen.
Men då känner man ju efteråt fan också, jag har inte gjort någonting idag.
Exakt, för du har inte följt den här planerade listan.

(11:48):
Jo, precis. Men det jag ofta inser när jag tänker efter det är att fast du har
inte hunnit komma dit för att det har ju kommit upp mer akuta saker som du har fått ta tag i.
Så du har ju gjort massor med saker. Du hann bara inte dit.
Alltså vissa dagar, jag har sett mig ju inte ner förrän klockan tre.

(12:09):
Då sitter jag för första gången. Eller kanske äter. För att jag har ju ingen...
Det är väl också det som drar ner mitt... Jag känner själv nu när jag pratar
att jag har liksom ingen energi typ.
För att jag är ju... Jag har ju tappat aptiten av den här medicinen vilket jag
vet skulle hända. Eller är typ den vanligaste biverkningen.
Så att jag tappar ju också ork för att jag inte äter så himla mycket. Mycket.

(12:34):
Och det har ju också skapat en ångest som jag inte har haft tidigare.
Som har varit så jävla onödig. Att när jag väl äter sen, då får jag jättedåligt samvete.
Så jag har ju typ startat någon form av värdstörning.
Det jag brukar säga när folk skriver till mig på Instagram. Att jag ska börja

(12:55):
med medicin. Då brukar jag råda dem så här. Okej.
Öka din medicin långsamt. Ofta mer långsamt än vad vården säger att du ska.
Just på grund av att min erfarenhet och vad jag har hört från många.
Det är liksom att du vet inte ens hur mycket den hjälper dig på den korta tiden.

(13:17):
Jag har ju en erfarenhet av att de ska öka så fort.
Varenda gång jag har slutat och kommit tillbaka. Sist då fick jag ju så här
stopp jag ska äta lägsta dosen tack.
I minst två månader. Jag säger till när jag är redo att öka. Och hon blev ju så här.
Va hjälper det? Jag bara, men jag vill inte ha biverkningar och därför vill
jag öka långsamt för att jag har en känslig kropp.
Jag är känslig för sånt här, för att få biverkningar lätt.

(13:38):
När du inte äter, det här är skitfarligt. Du börjar med en ADHD-medicin.
Du tappar aptiten. Du äter inte. Sen går du tillbaka till läkaren och säger
så här, nej medicinen funkar inte så bra. Nej vi behöver öka, säger hon.
Problemet är, medicinen kanske
funkar. Men du funkade inte med medicinen på grund av att du åt inte.

(14:01):
Exakt. Så varför inte medicinen funkar var för att du hade inte ätit.
Sen är det vissa som kommer, nej jag fick så mycket biverkningar av den här
medicinen så då får vi byta. Okej.
Biverkningarna kanske inte ens var från medicinen utan biverkningarna kanske
var för att du hade inte ätit.
Exakt. Förstår du? Så ångesten, oron, det här ångesten, allting,

(14:23):
det kan liksom ha kommit för att,
Du hade inte ätit, du hade inte blodsocker. Du har gått på tom tank.
Och det här är ju jättefarligt. Och jag pratade med min dotters läkare om det här.
Och han sa liksom att om man tappar aptiten så, det är många som gör det.
Då kan man tänka okej, jag vet att det är så här.
Det finns ju så här, jag kan ju liksom äta frukost tillsammans med medicinen

(14:46):
och det går bra för mig. Nej, min vän här på jobbet, Ellen, hon säger ju liksom
att om hon ska äta frukost så måste hon göra det innan hon tar medicinen.
För hon tappar aptiten så fort.
Så alla är ju olika. Men att man ser till att veta hur man är och äter en ordentlig frukost.
Sen på dagen, du behöver inte äta, sa den här lackaren.

(15:08):
Men se till då att få i dig vätska som inte bara är vatten.
Drick ordentligt för det första. Första, få i dig en smoothie eller en juice.
Alltså två stycken kanske under dagen. Jag har skrivit det här.
Ja, när aptiten kommer upp på kvällen.
Det är okej att du äter då en middag och sen ett kvällsmål. Då har du liksom täckt upp för dagen.

(15:33):
Det spelar ingen roll när du får i dig så. Bara du liksom får i någonting annat över dagen.
När jag tuggar mat innan medicinen har gått ur så är jag så himla illamående.
Så jag har skrivit upp det här att liksom så här, drick. Alltså dricksmot.
Gör liksom någonting som inte jag behöver kämpa och tugga med.

(15:53):
För att jag har ju gått ner i vikt. Det finns vissa kläder som jag inte kan
ha längre. Och då blir det så här. Och det här blir så jävla skevt.
För då blir jag jätteglad över det.
Nu ska jag stanna kvar på det här. Fast om jag skriver upp vad jag äter på en hel dag. Det är så här.
Så lite kan du inte äta. Det vet jag för jag jobbar i träningsbranschen.
Så här lite kan du inte äta. när du ska göra det här jobbet.

(16:16):
Så jag försöker ändå ha blivit bättre på att få i mig i form av att dricka.
Bra. Jag vet att det är skitsvårt men jag är bara glad att höra att,
Att du redan är där och att du försöker. För det viktigaste är ju att lära känna sig själv.
Man kan inte tro att medicin löser alla problem. Du och jag är ju väldigt medvetna

(16:37):
om oss själva. Och varför vi reagerar på ett.
Alltså vi kan ifrågasätta oss själva. Vi kan prata med oss själva.
Du förstår vad jag menar.
Och det är ju viktigt i alla lägen. Oavsett om man har det hård eller inte.
Det är ju viktigt i relationer och erfarenhet. Och trauma och vad det nu kan vara för någonting.
Att lära känna sig själv. Varför reagera så här och ifrågasätta sig själv.

(17:02):
Inte att någon annan ifrågasätter, men man kan få göra det själv.
Man kan behöva det, men det är svårare.
Särskilt om det är någonting man vet själv. Man känner bara, va?
Igår handlade det om en sak att va, men du går ju i försvar.
Jag bara, ja. Men vet du vad? När jag går i försvar då innebär det att jag vill

(17:26):
ju inte det är ingenting man är stolt över när någon försöker berätta något
för dig när man går i försvar.
Då måste du förstå att den personen som gör det i det här fallet för jag då
är det ju för att det är någonting rotat djupt i mig känslomässigt som gör att
jag direkt går till försvar, vilket jag inte hinner tänka på att jag gör.

(17:46):
Därför så är det ingen idé att ta det med mig där och då. Du kan ta det vid
ett senare tillfälle när jag liksom kan, ah det var det som hände och försöka
komma på varför det hände. det.
Precis. Det finns en historia. För att försöka förstå. Ja. För att försöka förstå
varför jag gjorde det. För det är inte så att jag vill göra det utan man vill
ju förstå och man vill ju komma vidare.
Och jag sa liksom att dalta aldrig med mig. Var alltid ärlig och rak. Och så rak som möjligt.

(18:11):
För ju mer man lindar in saker till mig ju mer missförstår jag.
Ja, det blir så konstigt.
Det går inte. Och bara för att jag går till försvar så betyder inte det Det
är att jag inte behöver vara jättetacksam över kritiken.
Eller insikta. Utan det är jag.

(18:33):
Förstår du hur jag menar det? Mm, jag förstår hur du menar det.
Sen, gick du i försvar eller ville du förklara?
För det är ju en skillnad. Och jag tycker att ibland så kan jag vilja förklara någonting.
Men att jag då får höra att jag... Det behöver inte gå i försvar.
Fast det gör jag inte, utan jag förklarar. Jag tror att folk också blandar ihop det här.

(18:59):
Faktiskt. Du har nog en poäng där. Jag tror att jag vill förklara.
Men att jag gjorde det med känslor i förklaringen. Ja, då kanske det blir mer försvar.
Men det beror ju på vilken tonläge Och hur man presenterar den här förklaringen.

(19:20):
För att det kanske blev ett försvar i det här. Ja, jag tror det.
Men det betyder ju inte att jag var tacksam. Att jag inte var tacksam.
Nej, det var tydligare. Släpper det.
Tur att vi rör till det ännu mer.

(19:44):
Försöker räta på trådarna men vi knallar ihop dem igen till ett bra nyss.
Ja, och så får man liksom analysera själv. Komma fram till sitt.
Vi öppnar upp för alla tankebanor. Jajamän.
Nu tänker jag på en bild på vägkaos där alla vägar.
Kan du få säga reklam för eget varumärke? Wow, vad kul!

(20:10):
Reklam för Brainy's.se Vad ska du säga, vad roligt Alltså dina Belly brainies,
Jag har Alltså jag har ju haft Alltså gud, min mage har ju varit ett ständigt,
Kaos forever Och det är inte det nu Det är många gånger som jag tidigare får
vara såhär Jag måste lägga ner sånt i magen, sånt i magen Och det har inte hänt nu,

(20:34):
Två månader Du har ju inte haft magkrämpor Nej,
Den är jävligt bra den där Den är fruktansvärt bra.
Så det är en ny favorit. Alltså den här stressade magen. Och att jag.
När det känns som att magen ska dra ihop sig. För att.
Som att man har en hand där inne. För tidigare har det varit så att det känns

(20:56):
som att den handen har greppat tag i min mage.
Så bara dragit till sjuk. Liksom med full kraft.
Och så har det inte varit på två månader nu. Du vi får nog prata om efteråt. Om du behöver mer.
Och det är ju brainless.se ni kan hitta det här på.
Det är ju så att man kan få hyperfokus. När man ska jobba och ta tag i administrativa saker som faktiskt...

(21:19):
Man vet det viktiga men det går inte. Och det kan vara så att folk säger till en, men gör det bara.
Gå och lägg dig. Det är inte bara.
Det går inte att bara göra det. När du väl sätter fart. Och du kommer i ett
flow. Och du kan beta av det här.
Då får man ta vara på den stunden. Tills det är över. Det här hände mig en dag på jobbet.

(21:43):
Vilket resulterar i. Att jag kör på till klockan 04.00 på morgonen.
Nej 05 var det till och med. Och då tänkte jag så här. Varför ska jag ens åka
hem för? Jag kan lika gärna sova på jobbet.
Så jag lägger mig i soffan här och skriver. Sätt inte på larmet. Jag lägger här.

(22:04):
Drar på mig jackan och lite fällar. För det var så jävla kallt. Och sov.
Men då fick jag starka reaktioner här.
Av oro såklart. Dagen efter från både Felix och pappa.
Och jag blev så här. Jag orkar inte.

(22:25):
De bara, vi blir så oroliga för dig och du är hela tiden så stressad och du
är på gränsen till att krascha hela tiden och så gör du det här och jag bara
såhär, vet ni ni hjälper inte mig nu, för det som händer mig nu det är att jag,
mår mer dåligt, jag får alltså dåligt samvete över att ni mår dåligt eller att

(22:46):
ni är oroliga för mig, för att jag sviker det känns det som och det jag har
gjort, det är att jag bara har följt hur jag fungerar,
Sen kanske jag får sova fatt en dag då. Ja, det kan jag göra.
Men det kommer jag aldrig göra. Men du fattar. Du förstår mig.
Och det är inte så att jag inte vet att det är ohälsosamt. Och ja,

(23:09):
det vore en sak om det hände hela tiden. Men det gör det inte.
Så snälla, ge mig inte skuldkänslor. Men det är inte det vi vill göra.
Man bara, nej. Men ni gör det.
Ja, alltså gränsen är ju hårfin ibland. Och då blir det liksom såhär,
men vi bryr oss bara om dig.
Jag bara, men om ni bryr er om mig, ge mig inte skuld. Förstår du vad jag menar där?

(23:32):
Jag förstår vad du menar, fast samtidigt så menar de väl inte att ge dig skuld.
Utan ibland måste man ju vara jobbig mot dem man älskar.
Så är det. Man kan inte klappa dem och smeka dem med då. Så jag förstår vad
du menar. Jag förstår precis.
Men syftet är ju inte att ge dig dåligt samvete. Men tänk om alla hade haft

(23:53):
käften då? tänk om alla hade hållit käften det hade ju ju sånt vart det ännu
konstigare, men jag förstår dig och jag förstår vad du vill säga också eller det du säger,
Det är ganska intressant också. När man pratar med olika människor.
Det förstår jag alltid på en gång.
Det gör jag egentligen alltid med alla andra. Nej.

(24:14):
Nej men det är sant. Så att igår blev det ju så här. Då var jag ju på jobbet
sent. Och då blev det den här frågan. Kan du lova mig en tid du åker hem och jobbar?
Nej. Nej. Oj. Det tänkte jag inte göra.
Och skrev. Nej.
Säg av mig. Jag bara nej. Men jag kan lova dig att jag inte sover här.

(24:35):
Men jag kan inte lova dig att jag inte åker. Nej.
Det måste ju vara rimligt. Snälla Sören och Felix. Det vill jag ju finnas.
Jag vill ju finnas i mitt rimlighet. Varför kan du inte göra det?
För jag tänker inte sitta. För då blir jag stressad av att jag har lovat någon.
Jag vill inte svika någon.
Jag är inte någons barn. Jo det är klart det är. Men jag är vuxen.

(24:57):
Jag åker hem när jag åker hem.
Ja absolut. Absolut, det gör det. Men pappasören slutar aldrig vara pappasören.
Så är det. Och fel ska vara mig.
Får jag hoppas. Nej!
Nej! Nej! Nej, men gud vad konstigt. Oj!

(25:20):
Alltså jag har tittat på för mycket Love is Blind, det tror jag.
Ja, jag lyssnade precis innan du ringde när jag satt och jobbade,
så lyssnade jag på ett program som såhär, de pratade om Love is blind och pratade
om han Sergio Jag kan inte säga det.
Fyllfisk,
Mm. Ja. Han har lite röda flaggor som sticker ut här och var.

(25:44):
Alltså. Det är som att han byggde av dem. Jag tänker så här,
du vet en sån här cykelflagg som man hade när man var liten. Ja.
Han har ju jättemånga som sticker upp ur nacken tror jag. Nacken och ut ur övern överallt, ja ja.
Undrar om han inte har en i penishålet också.
Ja. Kanske sitter bra på g-punkten i och för sig.

(26:07):
Nej. Jag måste berätta en rolig sak som min dotter sa.
På tal om? Nej, ingenting. Nej.
Nu var det adhålen som kickade in. Ja, men jag kom på att det hade skrivit ner
det när vi skulle podda i december förut. Alltså det var så jävla roligt.
För du vet ibland när man träffar barnen och man har jobbat.

(26:28):
De kastar sig in i bilen. Och så ska de berätta allt.
Allt. Allt. Allt. Och man har kanske inte ätit. Och jag försöker andas och tänker, kom till saken.
Och så ska man ju inte säga, men jag har sagt det några gånger ändå.
Så Heidi hoppade in i bilen och ska berätta en historia. Så säger han så här,

(26:49):
mamma, en kille sa idag att jag var fin.
Så jag sa att jag inte är kär i honom. Vad sa du nu? En kille går fram till
Heidi och säger, du är fin. Och hon svarar upp, jag är inte kär i dig.
Ja, och jag bara, oj. Men Heidi, så kan du väl inte säga?
Han sa ju bara att du var fin. Han kanske tyckte att du hade fin outfit.
Och du säger att du inte är kär i honom. Hon bara ja. Men hej det så kan du

(27:13):
inte säga. Tänk om inte han är kär i dig.
Han är det. Han är kär i mig. För han sa ju det. Nej det sa han ju inte.
Han sa ju bara att du var kär. Ja men jag hoppade till slutet.
Ja men du säger ju alltid att jag ska hoppa till slutet. Så jag hoppade till
slutet. Och jag bara åh herregud.
Nej du måste lära om. Du måste lära om. Ja för att du inte orkar höra något

(27:36):
rövla på. Åh nej fan. Ja men ibland kan det vara.
Du får ju säga det så här. Säger han så här. Du är fin. då får du säga,
ja men jag tycker du är ful. Du kan säga att jag är ful.
Hon förstod liksom inte hur jag kunde reagera som jag gjorde.
Hon bara, men du säger att jag ska hoppa till slut.

(27:57):
Ja. Jo. Det finns en enda grej i ditt föräldraskap som jag tycker du ska jobba på.
Nu. Och det är det här. Med hoppet i slutet. För hejdisken.
Han bara, får jag pussa dig? Hon bara nej, vi ska. När hon blir äldre liksom.
Mamma säger att jag ska hoppa till slutet.

(28:18):
Förstår du hur viktigt det är att utta tag i det här?
Hoppa till slutet. Och det är ju en sjukintressant sak. Att man själv ska berätta allting.
Och sen när någon berättar något för mig. Visst, jag vill förstå hela bilden.
Berätta gärna. Det finns vissa delar.
Men jag känner så här. Berätta gärna så kort som möjligt. Och sen får jag ställa
de frågorna jag behöver.

(28:40):
Berätta inte en massa olika saker som inte hör dit jag blir bara förvirrad jag
blir bara såhär presterad jag försöker gissa och lägga meningar i munnen på
dig till vad slutet är för att du bara ska sluta,
sån jävla dubbelmoral jag tänker mig nu händer det här nej Felix berättar något

(29:04):
du kommer inte kunna gissa vad det är så lyssna klart.
Jag ser dig typ i någon frågesportsprogram.
Att du står där. Och att Felix står framför dig. Att du ska försöka gissa hela hans story.
Och så får du poäng. Och så får du avdrag när du har rätt och fel.

(29:24):
Det är den bilden jag har i huvudet nu.
Ibland när jag gör det här. Då blir han plötsligt helt tyst.
Fortsätt då. Det går ju inte. För du ska ju gissa hela tiden.
Okej. Men pratar du och så är jag tyst nu. Sen bara.
Men när någon annan avbryter. Helvete. Då. Låt bli. Tröjan.

(29:52):
Jag hade. Nu tänkte jag på köpgaran.
Ja, jag och Bobby, vi dansar hem till Chambana på morgonen.
Och nu sa vi så här, oh, ah. Aha. Hans låtar varje ö ju så. Åh, ja just det. Oh, ah.
Chambana, du du du du. Ja, ursäkta. Vad sa du? Nede i morgonmöte?

(30:12):
Nej, förra veckan sade vi personalmöte och då, när ena instruktören vände sig
om, hon är också ADHD, det är så roligt.
Och då har hon på sig ADHD-tröjan.
Bara för att jag lyssnar behöver det inte betyda att jag hör.
Så jag bara blir jätteglad under mötet och skriker du avbröt alla ja.

(30:33):
Exakt jättekul jag tänkte säga det det här är sista veckan man kan beställa
den så reklambrainis.se vad står det på tröjan jag,
nej avbryt inte nej, prata inte prata inte när jag avbryter exakt,
on your chest on the back Bara för att jag lyssnar betyder det inte att jag hör.

(30:57):
Och det finns ju även i kids.
Hur går relationen då? Är ni tillsammans fortfarande? Oj, vad ja! Bra.
Ja, det är vi. Herregud.
Varför frågar vi så? Jag drömde inatt att det var någon som bröt sig in hos mig.

(31:22):
Filmade oss när vi hade sex och skickade till Mattias så skrev jag såhär du,
din tjej var med på det här. Så det var helt knäckt när jag vaknade framför mig.
Oj. Så det var typ att det var sant. Ja men du vet innan man vaknade till.
Ja. Hur ska jag släcka den här branden då tänkte jag.
Inte såhär har jag gjort det här utan bara, ja du liksom tar för givet också
att I have done it. Ja, det var ju så verkligt.

(31:44):
Usch. Var det bra då? Nej.
Då var det inte värt det. Det var inte värt det? Nej, absolut inte.
Du vill aldrig vara. Varför säger jag något sånt? Då får du inte fört.
Försöker vi förstöra varandras förhållanden? Jag lägger ett frö. Jag har inte fel.

(32:08):
Så att han inte älskar mig. Jag säger till dig. Jag hade läggit ett frö hos
Mattias om han lyssnade. Att du brukar vara otrogen.
Men om det inte är bra. Då var det inte värt det.
Nej fy fan ojojojojo nej men alltså den kom så nej men alltså den kom så fruktansvärt
jävla fabulous ska ni gifta er,

(32:31):
du kan tänka dig det, det ser jag det har jag aldrig sett dig tänka dig göra
med någon annan mycket bra recension nej men vet du ja ja,
det finns massa receptioner på dickrafter.com receptioner?
Vad säger jag,
Nej, nu har du spårat ur. Du, har du kollat Felix recensioner på dickraiter.com?

(32:54):
Vad fan är det här? Har han recensioner där?
Nej, men vet du en sak? Jag har ju i år, så är det tio år sedan som jag separerade
från barnens pappa och jag har ju bara bott med en enda människa i hela mitt liv, tänkte jag säga.
Men det här är på sig. Vilken jävla min stolte.

(33:15):
Eller hur? Och killar som jag har haft efteråt Det har varit såhär,
flytta ihop nu Ja men du vet ju Det här är första gången som jag kan tänka mig
det Eller tänka mig det Jag förstår det, ska han flytta till dig?
Nej, det kommer sen, det hoppas jag Jag har ju fått en impuls,
jag kanske ska åka till Norrby och åka Ingebrigtsloppet På söndag Är det sant?

(33:37):
Om jag åker, hejar du på mig då? Det är klart, jag kommer Och jag kommer att
ta med alla Sergios röda flaggor och vifta överallt.
Nu var det jag är sugen på att åka.
Ja, du måste. Har du anmält dig?
Nej, men det är ju därför jag tvekar lite. För att nu, Felix ska ju åka Vasaloppet.

(33:58):
Och jag åkte ju för fem år sedan. Och sen dess hade jag ju bara åkt skidor en
gång. Och nu har vi åkt två gånger för jag har tränat med han.
Och han har ju sjunkit ganska mycket.
Ja, och det här är ju fyra och en halv mil. Och han bokade, jag bara,
men ska jag ändå då, om jag ska åka med dig då tänker jag såhär,
varför ska jag stå bredvid?
Då är det bättre att jag också åker. Det tar ju skitlång tid.

(34:18):
Det blir ju ganska tråkigt att stå där och vänta. Då är det bättre att jag åker istället.
Ja men du har ju bara åkt skidor två gånger. Och jag bara, ja men jag kommer inte dö.
Det är liksom fyra och en halv mil. Jag behöver ju inte ha någon jävla press
på hur lång tid. Det är väl bättre att jag bara åker.
Och sen, jag åkte ju vasaloppet när jag hade åkt skidor fem gånger på 16 år.
Och då dog jag ju inte. Så varför skulle jag dö på fyra och en halv mil?

(34:39):
Nej men gud vad tråkigt om du bara skulle stå och titta. du hade ju blivit uttråkad
ja men då anmäler jag mig då jag tycker att du ska anmäla dig.
Jag behöver ju inte åka fort nej jag behöver ju vara tur,
lyssna på din musik jag ska åka till Norberg och då ska vi sova hos min kompis
i Ludvika, för han har ju aldrig varit där jag bor i Fagersta så jag bara okej,

(35:02):
och han vet ju att jag tävlade i skid när jag var liten,
tills jag typ var 14 tror jag. 15 eller något. Och han bara,
i Norrberg? Jag bara, okej. Jag bara, vet du om att min pappa, han bor ju i Fagersta.
Och det är där jag är uppvuxen. Han bara, det är en mil från Norrberg.
Och Lina finns i Avesta. Ja, jag bara, Lina bor i Avesta. Och där,
det är ju en mil ifrån Norrberg.

(35:23):
Jag bara, och vet du vilken klubb jag tävlade i? När jag tävlade.
Han bara, nej. Jag bara, i Norrberg.
Jag bara, så vad tror du folk kommer tro? Om jag står bredvid och tittar när du åker?
Då kommer de undra, vad fan har det blivit av henne? Men alltså,
Linda, tror du att de känner igen dig? Nej.
Vad jävla övertråd. Vad jävla övertråd.

(35:47):
Linda har fått hybris.
Avsnittet heter. Jag ska trycka upp en dröja. Där på min rygg ska det stå. Lyssnar ni mig?
Alltså, du tror att du är Charlotte Kalla som kommer först och skriver att du
är hybris. För i helvete.
Du vet du vad jag kommer inte åka fort Lina det kanske är värre om jag åker

(36:10):
för då kommer det vara såhär då ser de namnet i listan och bara om hon kom sist,
varför fan har du blivit av henne jag anmäler dig du kan få 1,5 tusen så you're welcome do it,
tack gärna.
Ska Norberg ha hem sin stjärna då får hon ha röjsan Jag ringer.

(36:32):
Ja, jag ringer dit så är jag. Tja.
Jag tänkte åka. Ni fixar det va? Du. Ja, men det vet ni väl.
Åh herregud vad sjukt. Nu lär vi fan lägga på för nu har jag lite brådis.
Okej. Okej. Ja, det var ju ett tag sedan du ville sluta så att jag fattade.
Ja, precis. Ja, jag har ett möte så jag måste iväg.
Eller koppla upp mig på annat håll. Jag gillar din lugg.

(36:55):
Ja, den var otrolig. Det är den där Mary.
Ja, den där Mary. Med svett och inte sperma. Boom.
Boom! Det tackar vi för. Tack Felix. Ha det så bra. Tack för att ni lyssnade.
Hej då. För spärrman. Puss.
Nej, du är det jag säger tack för.
Jaha. Hej. Hej.