Svart i Sverige

En dokumentär om Makode, Sharon, Kalle, Blossom, Rennie, Barbara, Colin, Ronnie och de andra musiker och artister som kom hit från Nordamerika, Västindien och Afrika och bosatte sig här.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I vår tid av romregister, skolor som exkluderar hiphopare, bernsstatister i blackface och främlingsfientliga partier är det kanske på sin plats att berätta historien om de nordamerikanska, afrikanska och västindiska artister och musiker som kommit hit och bosatt sig i Sverige. Och att höra dem själva berätta vad dom tycker och anser om att verka och leva här.

Kanske handlar det om oförstånd. Som i affären med Berns 150-årsjubileum nu i somras och de undvikande svaren att man inte kunde få tag i en så kallad afro-svensk artist så att man var tvungna att ta en svensk statist istället och måla henne i brun färg. Måla henne i blackface.

När Louis Armstrong kom på besök med sin musik i början på trettiotalet var etablissemanget rädd för den nya ungdomsmusiken och det etablerade musiklivet försökte med näbbar och klor att förminska jazzen. En skribent beskrev jazzen på följande sätt: ”Den har skapats av negrer. Den har skapats av berusade negrer. Den har skapats av berusade negrer i bordellmiljö".

Louis Armstrong jämfördes med ett farligt djur som hade rymt från den afrikanska djungeln. Den ende recensent som var någorlunda välvillig och fascinerad av musiken var den svenske tonsättaren Sten Broman.

Ola Anderstedt berättar historien om familjen Cherry, familjen Price, familjen Tainton, familjen Jah. Barnen och barnbarnen till Eric Bibb, barnen till Rebecca Ring och alla de andra. En ny generation som knappast ser sig som invandrare längre trots att alla inte tycks vilja förstå det. Och detta med hudfärg. Varför är det fortfarande överhuvudtaget ett problem?
 

En P2 Dokumentär av Ola Anderstedt från produktionsbolag Ogjort, ljudmix Anders Olsén.