August 3, 2024 • 53 mins
*** Är du intresserad av en AI-kurs för projektledare där du får lära dig använda de vanligaste AI-verktygen för en projektledare? Anmäl intresse på www.projektledarpodden.se/ai ***
Idag gästas vi av Helena Frisk, författare till den prisbelönta boken "Design Thinking och konsten att bemästra hajar". Helena delar med sig av sina insikter om hur projektledare kan använda Design Thinking för att lösa problem på ett kreativt och användarcentrerat sätt.
Vi dyker djupt in i vad Design Thinking innebär, dess historiska bakgrund och hur det skiljer sig från andra problemlösningsmetoder. Helena förklarar också olika modellvarianter så som dubbeldiamanten och trediamantmodellen, och hur dessa kan tillämpas i praktiken.
Få tag på Helena eller hennes bok:
Hemsidan: www.creosa.se
Boken: https://webshop.publit.com/webshop/4963/9789152762196
Linkedin: https://www.linkedin.com/in/helena-frisk/
Som vanligt får du gärna höra av dig på lyssnare@projektledarpodden.se med dina tankar och åsikter. Jag som har Projektledarpodden heter Mattias Ejbe och du kan läsa mer om podden på www.projektledarpodden.se
Mark as Played
Transcript
Episode Transcript
Available transcripts are automatically generated. Complete accuracy is not guaranteed.
(00:00):
Man skulle kunna ha flera point of views, men man måste ju också veta när man
testar det, vilken point of view det är man håller på att testa och söker.
Så gärna att man faktiskt jobbar med en i taget.
Den som pratar är Helena Frisk. Hon har skrivit boken Design Thinking som har
blivit årets projektledarbok, men också är nominerad till årets HR-bok.
(00:22):
Helena kommer bland annat i dagens avsnitt berätta hur du som projektledare
kan tänka kring problemlösning med hjälp av Design Thinking.
Dagens avsnitt är sponsrat av kursen Så använder du AI som projektledare.
Daniel Karlsson från avsnitt 50 och jag har satt ihop en kurs med praktiska
övningar med hur du som projektledare kan använda AI redan idag för att effektivisera ditt arbete.
(00:45):
Gå in på projektledarpodden.se för att göra en intresseanmälan och för att få mer information.
Jag som har projektledarpodden heter Mattias Ejbe och nu kör vi!
Du lyssnar på projektledarpodden. En podd för dig som gillar att leda projekt
och vill lära dig mer av andra om projektledning.
(01:07):
Idag har vi med oss Helena Frisk, årets vinnare av projektforumspris Årets projektledarbok.
Välkommen till projektledarpodden!
Tack så mycket Mattias. Och vad heter boken du vann med och varför tror du att
du vann ett projektledarpris?
Ja den heter Design Thinking och konsten att bemästra hajar.
Och sen har jag en undertitel också som är en steg för steg guide för att lösa
(01:30):
problem med kreativitet och handlingskraft.
Och varför jag vann det priset, motiveringen var att det var precis den där
undertiteln där. Att det var en steg för steg guide.
Den var tydlig, pedagogisk och visade hur man jobbar med design thinking,
innovation och kreativitet på ett väldigt tydligt sätt.
(01:50):
Och det kanske en projektledare behöver göra. Kan du börja med att förklara, vad är design thinking?
Jag förstår att det är jättestort. Och hur skiljer det sig från andra problemlösningsmetoder?
Kortfattat, med ett ord kan man säga att det är en kreativ problemlösningsmetod.
Och sen kan man då ta en ytterligare mening och säga att det är ett användarcentrerat
(02:12):
och experimentellt iterativt process helt enkelt.
Det vill säga att man utgår ifrån människors personer, behov,
upplevelser och så därifrån så experimenterar man fram lösningar och provar
hela tiden mot användaren och ser om det funkar, om det löser behoven för användaren.
(02:33):
Var kommer du ifrån? Ja, alltså begreppet design thinking har funnits länge
sedan säkert 60-talet. Jag tror att jag är någonstans där.
Någon som lyssnar på det här som hade tid. Men det är tidigt alltså.
Men sen kommer det här företaget Ideo från Silicon Valley. Och de är ju ett
(02:54):
företag som jobbar med innovation och design.
De paketerar helt enkelt sin metod. De är väldigt framgångsrika.
De paketerade den runt 2000-2010 och sen så spred de den utöver världen.
Det är den paketeringen som vi ofta möter när vi jobbar med design thinking.
(03:15):
Sen har den spridits utöver andra områden och andra har gjort sin konceptualisering
av det. Så att det utvecklas, metodiken utvecklas hela tiden.
Kan du beskriva lite grann om konceptet och det här med dubbeldiamanten,
trediamantmodellen, det finns massor med sådana ord.
(03:37):
Ja, alltså om man söker på design thinking på nätet så kommer ju ofta dubbeldiamanten
upp, den brukar ju förknippas väldigt mycket med design thinking.
Och det är ju egentligen en, det kommer från British Design Council.
Som har visualiserat kärnan i design thinking processen, design processen så
(03:58):
som den ser ut egentligen när man pratar om design oavsett område.
Det vill säga den här diamanten, det är som en figur, en triangel som öppnas
upp och sen en som sluter.
Det handlar om en visualisering av tänkandet,
(04:19):
att man öppnar tänkandet för att utforska och sen så smalnar man av tänkandet
för att ta beslut så småningom.
Och sen så idéer också, samma sak, divergent tänkande.
Man öppnar upp och för att ta beslut så smalnar man av.
Och det där, den här dubbeldiamanten, det vill säga två stycken sådana här, öppna upp och stänga,
(04:42):
det betyder egentligen att man först är i problemområdet, det vill säga man
utforskar ett problem för att finna det helt enkelt.
Man utforskar, vad har människor för problem?
Vad får människor för behov helt enkelt? Och när man har funnit det,
det är då man börjar att lösa problemet helt enkelt.
(05:03):
Och då går man in i den andra diamanten som är då den här lösningsområdet.
Det vill säga man genererar lösningar, testar, gör om, bygger prototyper gör
man ju i design thinking. Man visualiserar och gör modeller av idéer som man kan testa på människor.
Så då visualiseras det här övergripande i två diamanter.
(05:29):
Men jag har ju då använt tre diamanter. Och varför då?
Jo, men det är för att jag vill göra design thinking till en strukturerad,
tydlig metod för att man ska kunna designa sina egna processer i det specifika
sammanhanget i situationen där man befinner sig, de sammansättningarna med människor.
(05:53):
För det här, alltså, det är ju,
om man ska backa tillbaka lite grann så kan man ju se design-tänken som först
och främst en metod att man gör de här steg för steg, man går igenom olika faser i processen.
Och sen så finns det i metoden en process, och det är ju den här kreativa öppna
(06:16):
upp för att kunna smalna av.
Och man går in i någonting okänt hela tiden för att finna någonting och sen
så smalnar man av för att ta beslut, välja och komma vidare i processen.
Och det där är ju lite.
Utmanande får man ju säga. Eller hur? Ja, jag tänker som projektledare så ställs
(06:39):
jag ofta inför situationer där det kanske behövs problemlösning.
Var det några exempel du skulle kunna gå igenom i den här stegen? Ja, men precis.
Ja men det kan ju vara som, jag har ju det i min bok till exempel,
exempel på, jag har ju sådana här personas, för det jobbar man ju mycket i,
det gör man ju inom andra metoder också.
(07:03):
Men just det här att få följa en människa och utgå ifrån en verklig människa,
då har jag en person som heter Laura som jobbar på en myndighet, hon är projektledare.
Och hon då har ju samlat ett team och de har ju fått ett uppdrag att förbättra
de interna processerna för de funkar inte så bra där på den här myndigheten de jobbar.
(07:26):
Och då börjar ju de, de egentligen vet inte vad problemen finns någonstans.
De antar ju massa saker, ledningen antar ju att det här är problem och så.
Men är det verkligen så? Och då jobbar ju det här teamet ganska intensivt med
att utforska och intervjua personalen eller medarbetarna på myndigheten helt enkelt.
(07:49):
Och söka, vad finns det i de här problemområdena som vi raskt behöver ta tag i?
Och då hittar man att handläggarna, de kan inte prestera automat helt enkelt
för att de får göra massa annat sidoarbete helt enkelt.
Så där börjar man. Så att man har funnit det beror ju på att man har gått ut
(08:14):
och tittat hur folk jobbar, man har observerat.
Och sen så har då det här teamet ställt frågor och pratat med medarbetarna.
Man har intervjuat och suttit med i olika sammanhang.
Och sen så har de då jobbat tillsammans i teamet till att förstå vad det är
de har funnit egentligen.
(08:35):
För det vet man ju inte när man går ut och pratar med människor man vet ju inte
det utan det är när man kommer tillsammans i teamet och kan få upp det på väggarna,
titta på mönster man tittar på samband man ser saker och får insikt till det
här ja men det är det här som skaver så och skapar sån resurslöseri så det är
(09:01):
det här vi ska ta tag i så man smalar ner det ganska långt Och det är ju det här,
liksom att diamanten alltså, då har man liksom varit i en första diamant helt enkelt. Så.
Tycker du det blev tydligt? Jättebra! Och jag som är stor fan av lin och gillar lin så är det här.
Besökverksamheten och ja men du beskriver det så väl.
(09:25):
Så du är inne lite grann på det här med vad är det då som är speciellt med design
thinking? Är det just att du har en modell du följer?
Ja men Ja, men precis. Då har ju jag verkligen strukturerat upp det här tydligt
och noggrant, ska jag säga.
För det är ju uppenbarligen att när man går ut och...
(09:47):
Utforskar omvärlden, pratar med människor och observerar att när man inte är
van vid att jobba på det här viset så blir det väldigt svårt, ohanterbart nästan.
För att man vill ha, vad ska det här leda till?
Man vill ha resultat av sina studier på en gång.
(10:08):
Och det måste man ha is i magen där. Men då jobbar jag med att man verkligen
strukturerar den här processen så tydligt.
Och man vet varför man gör varje sak och vad det ska leda till.
Och sen ser man helheten så jag vet att jag kommer till ett resultat till slut.
(10:29):
Jag kan ha is i magen och göra det jag ska.
Och jag vet att jag kommer att komma till en värdeskapande resultat lite längre.
Men nu bara tittar jag, nu bara observerar jag, nu bara lyssnar jag och skapar empati.
Det där är ju intressant, du säger empati.
(10:50):
Berätta lite mer, alltså bristande empati och antaganden som kan leda till ineffektiva
lösningar. Vad är det där?
Ja, alltså det är som jag sa, det här fiktiva exemplet då, att ledningen ser
att man har massa problem så man säger att ja, men vi ska lösa dem.
Är det verkligen de som är problemen?
För ofta så har vi ju, vi vet ju hur tänkandet fungerar att vi antar massa saker
(11:14):
på grundval av det vi vet tidigare det som andra säger, att så här är det.
Och så ser vi, vi ser någonting som kanske inte finns ens.
Och då är ju design thinking, den liksom strävar ju hela tiden efter att liksom
vara där det händer att kunna använda de verktyg som vi faktiskt utrustade med vi människor.
(11:42):
Känslomässigt sätta oss in i hur andra människor ser och tänker och känner kring saker och ting.
Att faktiskt bromsa i viljan att pressa på antaganden på omvärlden.
Vi kan ju göra det genom att bara invända att öppna upp helt enkelt för att
bara se utan att tolka allt för mycket.
(12:03):
Och det där är ju det speciella med design thinking skulle jag vilja säga.
Just den här att vi hela tiden återgår till fältet som jag kallar det för.
Hela tiden testar av. Så när vi har hypotes, när vi har antaganden som vi hela
tiden gör så handlar det hela tiden om att återgå dit till fältet för att testa det.
(12:27):
Alltså återgå till kontexten men återgå till om vi använder den här myndigheten.
Vi går dit och testar våra idéer och lösningar och provar det helt enkelt.
Och då är det ju den här empatin.
Varje utvecklare, designers eller innovatörs egna personliga förmåga att öppna upp.
(12:53):
Och det är det som är också så speciellt. För det gör ju att allting blir så,
vi involveras hela tiden själva vilket gör också att det fylls av ett mycket
djupare syfte det vi gör.
Vi känner att det här blir värdefullt på ett annat sätt, det blir meningsfullt
(13:16):
för oss själva som designers, innovatörer också.
Och när man är ute och frågar, vi tar Laura vidare som exempel här på myndigheten.
Det är väldigt komplex information och mycket information som finns om ett sånt här problem.
Hur jobbar man med det och hur identifierar man mönster så att det inte bara
(13:39):
är att man får en bild? Mm.
I det ultimata arbetssättet är att samla ett team som har väldigt olika erfarenheter
och olika sätt att tänka och ser olika saker.
Så när man sen samlas i teamet så har man olika data med sig tillbaka.
(14:03):
Man har sett olika saker. Och då har vi ju en mängd olika verktyg för att sortera bland det här.
Att vi jobbar ju, det är som en kollega som hade den här, när poliser,
utredare, som vi ser i så här däckarserier.
(14:25):
De sätter ju upp allting de har på väggarna.
Och sen så ser de en mönster och så diskuterar. Och det är ju precis så.
Det är som att kliva in i en däckarserie.
För det är det där detektivarbetet. Att förstå vad det är man har sett och vad
(14:47):
det är man har hört helt enkelt. Och knyta samman det.
Så när ett team kommer tillsammans och man har olika perspektiv och ser olika saker.
Så växer ju bilden ut och man ser någonting nytt.
För det är ju det vi vill här. Vi vill se de här underliggande behoven,
det här som ingen egentligen kan formulera eller den som det gäller inte kan formulera själv.
(15:12):
För att den har redan en förförståelse om den har redan tänkt kring det här
eller också är det så att man vill verka på ett speciellt sätt.
Det är så att man kan inte få fatt själv i ens djupare drivkrafter utan de blir
väldigt synliga när man blir studerad på det viset.
(15:33):
Och det är så man jobbar då. Och så jobbar man sig fram till en problemdefinition och då...
Det kallas ju för point of view. Det är ju ett perspektiv som man väljer.
Så det handlar inte om att man har funnit en sanning utan det är att man har
funnit ett perspektiv som kan vara sant.
(15:55):
Och den här chefen som anlitade dig för att komma in och göra det här hade ju
redan bestämt sig för vilka problem du hade. Hur hanterar du det?
Ja då gäller det att visa och berätta det
här är det som vi har hittat det
är det här som vi har sett och det här som vi har upplevt och
det här som vi har förstått och de här insikterna har vi fått och
(16:17):
då visar det och då har jag
till exempel Berit du ser hennes vardag ser ut så här och det skapar de här
och de här problemen för henne och då blir det ju tydligt att man får en tydlighet
om problemets art och vilken betydelse det får för helheten framförallt.
(16:39):
Än att man då har en modell att man visar.
Man har en hypotes om ett problem. Har det hänt att det visar att det är dålig ledning och styrning?
Ja, men så...
Ja, alltså... Det är väl klart att ett sånt här design-thinking-arbete Att det
(16:59):
kan utmana mycket i en organisation, det är klart.
Men det är ju då, om man väljer att jobba med det så får, då är det ju,
i så fall så måste man ju ha den beredskapen att det faktiskt gör det, utmanar.
Ställer nya frågor kring, varför gör vi så här för?
Och vad är grunden till det?
(17:21):
Och i det här teamet, är de alltid helt utanför problemet eller kan de även
vara del av problemet, design thinking teamet? Ja, alltså det...
Jag skulle säga att det kan man ju aldrig egentligen...
Det finns nog ingen, det ena eller det andra egentligen, så ska man kunna lösa.
(17:42):
För jag är ju för att man ska kunna använda det här design thinking-förhållningssättet
eller modellen, metoden, där man befinner sig.
Och då är det klart att jobbar man i en organisation och sedan väljer att vara
med i ett sånt här team som löser problem så är det klart att man är del i det på något sätt.
(18:03):
Och det jag
hela tiden återgår till det är ju att man också
gör man gör ju antaganden man
gör ju fel slutsatser helt
enkelt men själva grejen är att man hela tiden testar det man testar ju på man
(18:24):
hela tiden ser effekterna av de antaganden man gör och det är det som då minimerar
risker för att faktiskt utveckla fel lösningar.
För sen när vi har, om vi tänker i den här point of view och har valt det här
problemet som faktiskt vi tycker i det här teamet är väldigt angeläget att lösa.
Och sen hittar vi en idé, vi hittar en lösning på det här och testar av den.
(18:47):
Och sen funkar inte den alls.
Då måste vi ju gå tillbaka helt enkelt.
Då har vi lärt oss någonting på vägen. Vi gjorde fel antagande, vi hade fel idé.
Så går vi tillbaka och antingen gör om alltihopa eller också gör om den här
(19:08):
problemdefinitionen, point of view helt enkelt.
Och för att jag ska förstå det, kan man ha många point of view?
Vi kommer in i en myndighet, man identifierar många problem och då kan man också
sätta upp många point of view och göra många små tester.
Eller har vi en point of view för helheten och sen gör vi många små tester för att förbättra den?
Man skulle kunna ha flera point of views men man måste ju också veta när man
(19:33):
testar det vilken point of view det är man håller på att testa och söker så
att gärna att man faktiskt jobbar med en i taget helt enkelt för det är ju också
point of view är ju kopplat till en eller flera,
användare eller de här personerna som jag pratade om, det är ju kopplat till en.
(19:54):
Användare som har ett specifikt behov och vi har upptäckt varför den har det
här behovet och sen har vi utvecklat en lösning på hur vi ska tillgodose behovet helt enkelt,
Vi kan jobba med parallella, absolut. Men bara det att man vet vad det är man testar, helt enkelt.
Och vilken feedback man får tillbaka då.
(20:15):
Så den första triangeln, då samlar vi först in. Sen kommer vi fram till point
of view. Och sen så hittar vi på en massa saker.
Berätta. Sen är det då, då har vi en point of view. Och den här point of view,
den formuleras ju, den ramas ju in.
Och det här, det är ju en superkraft för kreativiteten.
(20:36):
Och det är det som den här metodiken ger också.
Det är förmågan att rama in problemen och rama om dem.
Och rama om dem utifrån olika perspektiv helt enkelt. Så med enkla formuleringar,
med frågor så kan vi rama in ett problem.
(20:56):
Och det är som att man har en liten facett, eller vad kan jag kalla det, skåp.
Man gör små justeringar och ser olika saker. Men point of view ska ju liksom
riktas mot ett specifikt håll och rama in.
Med vissa begränsningar naturligtvis, så är det ju.
(21:20):
Men därifrån då, för då har vi kommit liksom till spetsen av den första diamanten.
Vi har liksom, det är som en laserstråle nu.
Så handlar det om att go wild helt enkelt. Alltså att man bara genererar massor med idéer på det här.
Så om man har en point of view som har den här formuleringen.
Hur ska vi kunna lösa det här problemet för den här typen av användare?
(21:44):
Då är det bara att ösa ur idéer. Hur mycket idéer som man kan helt enkelt.
Och det här är ju också en av de här skillset på engelska. Men färdigheterna.
Att kunna bejaka impulser från varandra när man befinner sig i ett team.
(22:07):
Som vi tar det här Laura-teamet.
Att kunna jobba tillsammans med idéer och hela tiden bejaka varandra.
Music.
Smalna av processen då vi börjar titta på idén och börja värdera och ta ett
(22:30):
beslut så småningom om det är en eller flera idéer som vi går vidare och jobbar med.
Men så att det får man särskilja väldigt noga på när man genererar idéer och
när man då börjar att titta på, alltså värderar dem på något sätt.
Och återigen det här med antaganden och tankar om någonting.
(22:52):
Det är det vi vill befria oss från så mycket som möjligt i idégenereringsfasen.
Och det är ju den här delen som jag har lagt till beslut, kallar jag det för.
Just det här för att vara stringent kring hur man jobbar med idéer.
Att man inte bara har den här ganska trubbiga, bra eller dålig,
(23:15):
realistisk eller orealistisk. Det är inte den typen, utan man ställer nya frågor om idéer.
Vad kan jag tillföra den här idén som ger ett nytt värde eller ett fördjupat
värde eller värde för andra?
Hur kan man jobba med idéer för att göra dem realistiska till exempel?
(23:39):
Man har ju olika kriterier här. Det kanske inte är realistiska man vill ha egentligen,
där man vill ha väldigt kreativa idéer för att sen kunna jobba vidare med dem.
Alltså det här är också någonting som man ska vara noga med helt enkelt,
särskilt skilja på idéer, genereringar och beslut.
Kan du ge ett konkret exempel på en point of view och sen så beskriva några
(24:03):
av sina idéer och hur man utvärderar dem då?
Ja, jag tar det här andra exemplet som jag har i min bok då.
Han heter Stefan och han är gymägare. Och han har ju problem med sina kunder.
Han får ju ett kundtapp hela tiden.
Alltså de försvinner. Så han har ju utforskat då och sett att hans användare,
(24:25):
hans persona då blir ju en senior.
Gösta helt enkelt som han ser nu.
Alltså de äldre seniorerna tränar på ett helt annat sätt än vad han har liksom föreställt sig ens.
Och då blir hans point of view, hur ska, med hans kunskaper alltså.
Hur ska vi kunna hjälpa Gösta att träna för att få ökad samvaro och kunna orka
(24:48):
med sina fritidsintressen med barnbarnen?
Det är ganska långt ifrån man tänker så här.
Den här skrivbordsanalysen som man brukar göra av sina kunder.
Här ser man ju att han tränar för att orka med barnbarnen. Han tränar för att han vill träffa folk.
(25:13):
Och sen då därifrån, när man har format den point of viewn.
Så kan man ju, hur kan man möta socialt samvaro? Hur kan man träna för socialt samvaro?
Man kan ju göra olika träningsprogram där många ingår. Man kan göra,
man behöver inte vara på gymmet ens för att träna för socialt samvaro.
(25:34):
Man kan ju ordna promenader eller löprunder tillsammans. Alltså man kan göra
hur många saker som helst egentligen.
Och funktionell träning när man lekar med barn.
Vad behöver man då för att träna en seniorkropp för att göra de sakerna?
Så att det handlar om att förstå den man designar för. och sen så designa utifrån de specifika behoven.
(26:00):
Så det är en massa, massa idéer på det här.
Och sen så testa. Så väljer man då, som Stefan då, han kom på att han skulle
ha en seniorklubb helt enkelt.
Då man då ger seniorerna en liten mer guldkant, blir lite mer service på det här seniorklubben.
Så att han skräddarsyr det här programmet. Och sen så bjuder han in ett antal
(26:25):
seniorer och testar det här. Hur funkar det?
När ni får göra det här, ni får den här appen och så får ni det här träningsprogrammet. Vad tycker ni?
Men han frågar inte så, vad tycker ni? Det gör han inte. Utan han låter dem testa.
Och så ser han hur resultatet blir.
(26:47):
Blir de glada? Tycker de att det här är toppen? eller vad möter de för nya problem
nu? Tycker de att det här var krångligt?
Så det blir massa feedback tillbaka. Hur utvärderar han vilken idé han ska testa?
Då om man jobbar i ett team till exempel,
då är det ju i den här beslutsfasen som är idégenerering och beslut då finns
(27:11):
det ju massa olika verktyg som man belyser och inventerar en idé vilket gör då att.
Man fastnar inte i de första älsklingsidéerna utan man ser successivt vilken
idé som den här tror jag faktiskt på.
Den här kommer att ge det här och det här resultatet, jag tror på det.
(27:34):
Man kan ju rösta om man är ett team till exempel i sluttampen.
Det är ju det där handlingsdrivet, rösta på idéer.
Man inventerar idéer och ser dem från olika håll. Och sen så har man till exempel
kriterier för att välja idéer.
(27:54):
Man kanske har att den ska vara väldigt nyskapande eller också ska den inte vara det.
Det är sådana kriterier som man vill ha en liten förbättring.
Men man fokuserar på upplevelsen och inte på den här flashiga, innovativa delen.
Har du sett några utmaningar du har sett på när du tillämpar det här i olika
(28:15):
projekt? Och hur har du övervunnit dem?
Det största utmaningen skulle jag säga.
Det är ju att det som jag pratade om allra inledningsvis tror jag.
Det är det här med när man ska gå in i det här okända.
Och det är därför som jag gjorde den här modellen så tydligt och uppstrukturerad.
(28:38):
För när man visualiserar den på det här viset som jag har gjort.
Och sen har man alla de post-it-lappar som man hela tiden jobbar i modellen.
Så skapade det tryggheten. När jag testade det själv, för jag jobbar ju med
det här jättelänge för att utveckla den här metodiken som jag använder.
Så tyckte jag att jag såg att det blev en mer avspänd hållning kring att våga
(29:03):
till exempel gå ut och prata med människor som man inte känner för där. Det är det som är...
Att faktiskt inte göra enkäter utan man pratar, man går till vänlaren och pratar med personen i frågan.
Man skapar kontakt, man vågar ställa frågor som inte har omedelbart med projektet att göra.
(29:33):
Utan man ställer frågor som får människor att berätta om sig själv.
Och genom att de gör det så kan jag förstå dem på ett djupare sätt och jag kan
få en större helhetsbild av personens liv helt enkelt.
Då tänker jag att den här personen använder en tjänst.
(29:56):
Varför den här, vilka motiv som ligger bakom att en person använder en tjänst
till exempel. Och hur anpassar du design thinking-processerna för olika sammanhang
eller är det alltid samma?
Nej, själva grunden, jag skulle säga så här att för att kunna anpassa processen
så behöver man kunna den på något sätt.
(30:19):
Man måste lära sig verktyget först.
Och det är också därav att jag har gjort den ganska tydligt och strukturerad.
Att man går igenom den steg för steg som man lär sig. Man mognar in i den.
För när man har gjort det en gång, då är det inte så konstigt att man går baklänges mot den lösningen.
(30:42):
Man börjar hos användare eller behoven.
Har man gjort det flera gånger så blir det här mer och mer till en vana och
en självklarhet och man får ett förhållningssätt.
När man möter ett problem och det är då man kan börja att designa sina egna
(31:02):
processer mycket, mycket enklare.
Då ser man ju, man kan ju ha till exempel ett problem nu om vi tar den här myndigheten.
Då kan man ju ha en hel workshop, hela den här diamanten, en drippel diamanten
bara för att hitta problemet helt enkelt.
(31:24):
Kan du ge tips om hur man faciliterar effektivt en sån här design thinking workshop,
typ den som du tog som exempel?
Ja, som facilitator så är man ju där för att hålla processen helt enkelt.
Så att den här öppna upp och stänga följs.
Och det är ju min uppgift helt enkelt att ge dem aktiviteterna så att deltagarna gör det.
(31:49):
Jag behöver inte säga att de ska vara kreativa. Jag har ju en planerad rutt
i den här trippeldiamanten som jag leder dem i.
Och då gäller det ju att skapa en god stämning. Det är ju superviktigt.
Och det vet ju alla som jobbar med team och workshops.
(32:12):
Just det här att känna det här stora engagemanget för det man gör.
Och det tycker jag, jag lyfter det ganska mycket, just kärleken för uppgiften.
För att det är då, när man har det här engagemanget, man tycker att det är roligt,
en design thinking workshop är oftast väldigt rolig.
Och det man ser till som facilitator ser man till att det blir roligt. För det ger...
(32:37):
Både den här tryggheten i gruppen och sen så att man får den här lekfullheten.
Man blir modigare och i slutändan blir det bättre resultat helt enkelt.
Så då är det att leda den här processen helt enkelt.
Att skapa den här tryggheten och plocka ut aktiviteter som passar till gruppen.
(33:02):
För att en del grupper som jag har träffat på, de är helt wild and crazy.
Där kan man göra ganska mycket med för att de tillåter det.
Och det känner man ju ganska instinktivt, man känner det ganska omedelbart.
Medan vissa grupper känner inte varandra, kanske de är en annan sammansättning
(33:24):
och då måste man ju anpassa aktiviteterna så att hela gruppen känner sig bekväm.
Och sen har jag också det här med ritualer som också är, det tror jag också de flesta känner till,
just att man, ja men incheckning och utcheckning men också de här för att värma
upp de här olika faserna så kan man ha olika övningar som liksom värmer upp mindsetet.
(33:47):
Så när man ska ut och intervjua så är det ju lämpligt att träna på att bara
göra en liten övning där man får intervjua varandra till exempel.
Att ställa frågor om fritidsintressen, att locka varandra, att berätta saker på ett lekfullt sätt.
Och ska man idégenerera då kanske det är mer av de här spontanitetsövningarna,
(34:11):
lite mer improövningar som man kan göra.
Och sen när man ska bygga prototyp, för det är ju vanligt i design thinking
att man bygger hela tiden med händerna, man klipper och klistrar kartonger och så.
Och det är också att få igång händerna så att man omedelbart om man får en idé
också kan skissa upp den, bygga upp den.
(34:35):
Och göra det visuellt. Så att det där, att ha de här övningarna som triggar det här hela tiden.
Det är också ett sätt att både skapa lekfullhet men också få kvalitet i processen.
Hur övertygar du dig att det ger kvalitet när någon tycker att det här känns jätteflummigt? Ja.
(34:56):
Ja, jag förklarar syftet oftast faktiskt. Det här är en... Eller också efteråt.
Och fullföljer man det? Tycker man att det är flummigt men fullföljer det?
Oftast så brukar man se vitsen med det sen efteråt.
(35:16):
Det är inte så att jag gör övningar bara för att. Utan det finns alltid en tanke med alla övningar.
Och en del kan verka... Jag har ju till exempel... För jag jobbar ju mycket
med improvisationsteater. Det ligger i min bakgrund.
Teater och improvisationsteater. Men jag har ju en idégenerering, då brukar jag göra det.
Och då är det så här att man får två och två och sen så ska man ta upp en...
(35:41):
Alltså man har en hatt och så ska man ta upp fantasigrejer ur den här hatten.
Så här, här, det låter ju jättelarvigt.
Och det kan ju de deltagare och de kunder tycka att det är lite så här.
Men ofta så gör de det. Och då får du upp en apelsin. Jag får upp en och ha
(36:01):
ett paraply och så vidare.
Men när man kopplar det, vad har det här med design thinking att göra?
Det har med idégenerering att göra.
Det har med att bejaka de impulser av idéer som jag får.
Och det handlar också om att bejaka andras impulser, andras bidrag.
(36:21):
För om jag har en negativ, nej men det där går inte. Det sprider sig som en
löpeld i samarbetet helt enkelt.
Istället för att hela tiden träna det här, ja och, ja men titta där,
du fick en sån, och och, så va.
Så det blir som att de flöde helt enkelt.
(36:42):
Och det där är också någonting som jag har sett när jag har gjort det här.
Ja, de greppar det när man kopplar det sen till arbetet. Absolut.
Andra missuppfattningar kring design thinking som du ofta möter?
Det är att det handlar om idéer mycket.
(37:05):
Man är redan så här, nu ska vi jobba med, för man pratar ju om,
det heter designutmaning när man börjar i ett projekt.
Ja men då har jag en idé på det, redan.
Ja men det handlar ju om idéer.
Vänta, skriv ner idéerna, ha dem. Och sen nu lägger vi undan dem och så ska vi börja att utforska.
(37:29):
Och det är ju, ja, stor. Och sen så är också det här att använda studier,
använda empati. Det kan göras genom enkäter också.
Det är också en vanlig missuppfattning.
Och att man, jag kan ju prata med, ja men Bengt i kundtjänst har ju träffat
(37:53):
kunder. Jag kan ju prata med Bengt.
Och det är också en stor, alltså jag, jag med min erfarenhet.
Jag med mina känslor ska möta en användare.
Det är vår kontakt som det handlar om.
Det är min kreativitet som det handlar om.
Och när man ska leda och hantera förändringar i organisationer.
(38:15):
Kan man använda det här då? Ja, absolut.
Det som jag skriver i och visar i boken egentligen. När man möter problemlösning.
Men det är ju också det här med att visst då har vi ett team som jobbar med
Design Thinking men ingen annan i organisationen känner till Design Thinking
(38:37):
vilket gör att teamet blir ganska ensamt i sin kunskap och i sitt arbetssätt.
Och så funkar det ju ofta, att man har någon liten grupp där,
man har en litet labb där någonstans som håller på med de här sakerna och sen
så verkar det jättespännande och så.
Men man vill ju egentligen att det här ska mogna.
(39:02):
Det är då som jag, det är min ambition att visa hur det här kan mogna och flytta
in i som ett förhållningssätt i en hel kultur helt enkelt. I en organisationskultur.
Och det behöver ju inte betyda att man hela tiden håller på med en massa design thinking-projekt.
Utan det handlar om mindsetet. Att vi, hur, det värde som vi skapar, skapar vi ju för någon.
(39:30):
Och hur väl känner vi den typ användaren eller de kunderna som vi är där för?
Hur väl känner vi dem egentligen? Och hur kan vi möta de behoven när vi ser
att saker och ting förändras i omvärlden eller i vår organisation?
Blir jag panikslagen och ska ha kontroll eller kan jag följsamt hitta nya sätt
(39:56):
och nya möjligheter i förändring?
När saker och ting blir väldigt komplexa ska jag försöka fånga in någonting
och göra det mindre eller ska jag se komplexiteten som en möjlighet och se hur
delarna samspelar i en större helhet helt enkelt.
(40:18):
Har du någon fallstudie du skulle kunna dela om hur det här har löst någonting i ett projekt?
Jag jobbar ju ofta att jag kommer in i organisationer och jag kan jobba med
utbildning och då lär jag den här processen. Lär verktygen, lär arbetssättet.
(40:39):
Eller också så kan jag designa processer för att...
Då handlar det inte om lärande utan då handlar det om att man vill ha någonting
i slutändan och då leder jag den processen och så går vi igenom det och så får man ett resultat.
Det kan ju handla om att man vill jobba med en fråga eller ett möte,
(41:01):
man vill ha information om en användare till exempel.
Så hela processen går man och så involverar man den användaren som man vill
ha information om i processen.
Och det där är ett typ uppdrag som jag har så jag jobbar inte med att jag leder under en helt projekt,
(41:23):
som till exempel det som jag beskriver med Laura, att jag skulle vara Laura
och sen så det är inte så jag jobbar utan,
men jag ser ju i de kunder som jag har vad det ger för effekt i deras organisation
när de kommer med och har den kunskapen Och jag ser också hur till exempel i en sån här,
(41:45):
när jag har en designad process och de resultat som de använder sig av,
att det kommer till nytta helt enkelt.
Det kan vara egentligen en dialog med marknaden, en dialog med kunder.
Så det är så. Där kan jag se tydliga bra fallstudier.
(42:07):
Sen har jag ju deltagare från kurser som hör av sig till mig och säger att de
har fått så bra hjälp av det här förhållningssättet när de har utvecklat sina produkter,
många som jobbar med verksamhetsutveckling också och utvecklar förmågan att
komma samman på arbetsplatsen och jobba kring frågor.
(42:28):
Då använder man den här workshopsformen helt enkelt och metoderna och att det
har fungerat väldigt bra. Om jag som projektledare skulle vilja använda mig
av det här. Vad börjar? Vilka råd skulle du ge?
Jag skulle börja med.
Om du aldrig har stött på det här. Då provar du.
(42:50):
Du kan ju köpa min bok. Eller också gå på en liten kurs som ger en liten prova på.
Eller också testa på förhållningssättet helt enkelt. För att bekanta dig med det.
Sen om du har flera stycken i en grupp. Då kan ni ju prova att faktiskt göra
tillsammans en workshop.
(43:14):
Att ha en utmaning. Vi behöver inte vara så allvarlig. Så att man provar.
För att bekanta sig med förhållningssättet. Det är där man måste börja.
Utifrån din erfarenhet då, vad är de kritiska faktorerna om jag vill börja integrera
det här i min organisation, i min kultur?
(43:35):
Vad är det som jag måste trycka på eller jobba med?
Ja, det beror ju på hur stort det är. Men det som själva, det är många saker.
Det är ju det här med processen. Att kunna få tillåtelse att ha en process som
(43:56):
inte är så tydligt. Vi vet inte vad resultatet blir i slutändan.
Vi hoppas att det blir något som blir värdeskapande men vi vet ju att det kan misslyckas.
Det måste det ju få göra annars så går det ju inte.
Det blir ju en linjär process helt enkelt.
(44:18):
Så en beredskap för processen och att man måste få tillåtelse att misslyckas.
Sen är det ju helt enkelt hela vokabulären kring empati, användarstudier eller
fältstudier, vad man väljer att säga,
(44:38):
vad är det som problem, alltså alla de där sakerna som vi använder i design
thinking, de används ju, personer används ju på olika håll och kanter.
Och här betyder ju någonting specifikt så det är där att det kan bli en missuppfattning,
(44:59):
begreppsmissuppfattning man pratar om olika saker och så tror man att man pratar om samma saker,
och sen att få tiden för det är också den här när man forskar helt enkelt när
man går ut på fältet eller vad man nu går ut och vi säger i en organisation
att utforska så tar det tid helt enkelt och det måste ta tid och där är det också kanske att det är.
(45:24):
Nej, men det där har vi inte resurser till riktigt. Och då blir allting haltande.
För det är ju där själva nyckeln ligger.
Det är ju där starten är, helt enkelt.
Så lägger vi inte tid där, då kan vi lika gärna göra något annat.
(45:44):
Och du var inne på det här med misslyckanden. Har du själv gjort några misstag
du skulle kunna dela med dig av?
Som andra kan lära sig av? Ja men jag har ju gjort massor med misstag.
Som kursledare och facilitator har jag ju gjort en del. Jag kan börja där då ett par.
Det är det där att när man leder, jag sa ju det just det här att ha koll på
(46:08):
processen lite och så leda i, både hålla och leda i processen.
Och där känner jag att de misstag jag har gjort är att jag har styrt för mycket.
Jag har inte lyssnat in deltagarna när de börjar få flow.
(46:29):
När det händer saker. Utan då har jag blivit så här, men vår planering.
Jag måste hålla tiden här. Och då har jag hindrat det som var på väg.
Och då det känns att det liksom ska sen har jag gjort det andra misstaget det
var då när man upptäckte att jag ska ge dem mycket mer frihet ja då,
(46:51):
då har det blivit så mycket frihet att att man ger utrymme till diskussioner som inte är,
relevanta, att man hamnar i en slags liksom.
Kaninhål, där man tror att ja men det här är ju intressant Men det har ingenting
med workshopen och det kommande resultatet att göra utan man hamnar i en slags energisluk.
(47:19):
Och det har jag också sett. Både inlyssnande men också ha det här,
nej men nu måste vi släppa det och gå vidare.
Det är de misstagen och de lärdomar jag har gjort när det gäller bland annat.
Sen så har ju jag alltid varit en idésprut. Alltså jag har alltid haft massa, massa idéer.
(47:41):
Och innan jag kom i kontakt med design så hade jag ju kanske en uppsjö affärsidé
som jag försökte utveckla.
Och där hade jag ju, jag tyckte ju att de var geniala ska jag säga, de var ju,
lysande och sen så utvecklade jag dem och sen så började jag kolla med kunder och,
(48:02):
det var ju ingen som förstod vad ska vi ha det där till jag hade ju till exempel en sån här.
Liksom konstnärsprojekt som jag skulle sälja och jag jobbade ganska länge in
i liksom produktutveckling När jag började sälja det var det ingen som ville ha det.
(48:23):
Det var ju strålande bra men det var ju ingen som ville ha det.
Så då hade jag lagt ner all den här tiden på att inte skapa empati med mina kunder.
Att inte förstå deras verklighet helt enkelt.
För det är ganska svårt att komma in till exempel med en clown eller en performanceartist,
i en organisation bara sådär som jag hade tänkt. Utan att ha koll på hur det här tas emot.
(48:50):
Jag har gjort ganska många sådana misstag där jag faktiskt har utvecklat idéer
och sen så har jag inte testat dem tidigt.
Men så kom jag i kontakt med design thinking och då insåg jag ju,
verkligen, att så fort man har en idé, få ut den.
(49:14):
Vad är den minsta möjliga prototypen man kan göra? Vad är det minsta jag kan
göra för att testa av den?
Alltså bara en halvtimme efter man har fått idén kan man testa den.
Då ser man ganska klart och tydligt var det leder.
Tack för att du delade det här. Och jag tror du inser också att hade du inte
gjort de här misstagen tidigare. Så hade du kanske aldrig kommit in på design thinking spåret.
(49:38):
Och aldrig förstått hur bra det var. Nej. Nej.
Det hade jag inte gjort kan jag säga. Jag tycker det finns så mycket att lära
sig av det. Att misstag är inte misstag.
Utan det är bara ett sätt att lära sig. Det är otroligt bra.
Ja. Och du har ju. Man kan lära sig mer av dig.
Du har ett kommande program som heter Design Thinking Leadership.
(49:58):
Vad kan deltagarna förvänta sig där?
Ja men då kan man ju gå hela den här basic.
Från den första nosningen på design thinking.
Och sen växla upp mognadsgraden hela tiden.
Man lär sig. Alltså det här online baserat helt enkelt.
Så att man kan lära sig det här. Hur det hänger ihop i sin takt.
(50:22):
Men jag har workshops och jag har coachning och webbinarier.
Så att jag är med på hela resan.
Men så kan man också se hur man kan applicera det här sen när man har fått upp
ångan och förstår vad det handlar om. Hur leder jag då?
Hur kan jag leda andra och lära andra?
Det ingår också i det här konceptet design thinking leadership.
(50:44):
Man blir liksom en designtänkare. För vad som händer när man jobbar med det
här är ju att man slutar att bli så bunden till den här metoden,
modellen, trippel, diamant och det.
Utan det blir ett mindset, det blir ett förhållningssätt helt enkelt.
Och det är där man, jag skulle säga, det är en superkraft helt enkelt.
(51:09):
Och då kunna applicera, man lär sig helt enkelt applicera det här på olika områden,
på olika sätt helt enkelt.
Om man skulle vilja få tag på dig, hur gör man det? Då kan du gå in på min hemsida
www.creosa.se och där finns allting om Design Thinking Leadership och mina kontaktuppgifter.
(51:31):
Och så finns jag ju förstås på LinkedIn, Helena Frisk. Vi kan lägga länkar i
anteckningen till avsnittet.
Idag har vi lärt oss vad design thinking är. Vi har lärt oss mycket om att man
kan lära sig av misstag och framförallt tipsat om hur vi som projektledare kan använda oss av det här.
Stort tack för att du tog dig tid att vara med i projektledarpodden. Tack ska du ha själv.
(52:10):
Music.
Man skulle kunna ha flera point of views, men man måste ju också veta när man
testar det, vilken point of view det är man håller på att testa och söker.
Så gärna att man faktiskt jobbar med en i taget.
Den som pratar är Helena Frisk. Hon har skrivit boken Design Thinking som har
blivit årets projektledarbok, men också är nominerad till årets HR-bok.
(00:22):
Helena kommer bland annat i dagens avsnitt berätta hur du som projektledare
kan tänka kring problemlösning med hjälp av Design Thinking.
Dagens avsnitt är sponsrat av kursen Så använder du AI som projektledare.
Daniel Karlsson från avsnitt 50 och jag har satt ihop en kurs med praktiska
övningar med hur du som projektledare kan använda AI redan idag för att effektivisera ditt arbete.
(00:45):
Gå in på projektledarpodden.se för att göra en intresseanmälan och för att få mer information.
Jag som har projektledarpodden heter Mattias Ejbe och nu kör vi!
Du lyssnar på projektledarpodden. En podd för dig som gillar att leda projekt
och vill lära dig mer av andra om projektledning.
(01:07):
Idag har vi med oss Helena Frisk, årets vinnare av projektforumspris Årets projektledarbok.
Välkommen till projektledarpodden!
Tack så mycket Mattias. Och vad heter boken du vann med och varför tror du att
du vann ett projektledarpris?
Ja den heter Design Thinking och konsten att bemästra hajar.
Och sen har jag en undertitel också som är en steg för steg guide för att lösa
(01:30):
problem med kreativitet och handlingskraft.
Och varför jag vann det priset, motiveringen var att det var precis den där
undertiteln där. Att det var en steg för steg guide.
Den var tydlig, pedagogisk och visade hur man jobbar med design thinking,
innovation och kreativitet på ett väldigt tydligt sätt.
(01:50):
Och det kanske en projektledare behöver göra. Kan du börja med att förklara, vad är design thinking?
Jag förstår att det är jättestort. Och hur skiljer det sig från andra problemlösningsmetoder?
Kortfattat, med ett ord kan man säga att det är en kreativ problemlösningsmetod.
Och sen kan man då ta en ytterligare mening och säga att det är ett användarcentrerat
(02:12):
och experimentellt iterativt process helt enkelt.
Det vill säga att man utgår ifrån människors personer, behov,
upplevelser och så därifrån så experimenterar man fram lösningar och provar
hela tiden mot användaren och ser om det funkar, om det löser behoven för användaren.
(02:33):
Var kommer du ifrån? Ja, alltså begreppet design thinking har funnits länge
sedan säkert 60-talet. Jag tror att jag är någonstans där.
Någon som lyssnar på det här som hade tid. Men det är tidigt alltså.
Men sen kommer det här företaget Ideo från Silicon Valley. Och de är ju ett
(02:54):
företag som jobbar med innovation och design.
De paketerar helt enkelt sin metod. De är väldigt framgångsrika.
De paketerade den runt 2000-2010 och sen så spred de den utöver världen.
Det är den paketeringen som vi ofta möter när vi jobbar med design thinking.
(03:15):
Sen har den spridits utöver andra områden och andra har gjort sin konceptualisering
av det. Så att det utvecklas, metodiken utvecklas hela tiden.
Kan du beskriva lite grann om konceptet och det här med dubbeldiamanten,
trediamantmodellen, det finns massor med sådana ord.
(03:37):
Ja, alltså om man söker på design thinking på nätet så kommer ju ofta dubbeldiamanten
upp, den brukar ju förknippas väldigt mycket med design thinking.
Och det är ju egentligen en, det kommer från British Design Council.
Som har visualiserat kärnan i design thinking processen, design processen så
(03:58):
som den ser ut egentligen när man pratar om design oavsett område.
Det vill säga den här diamanten, det är som en figur, en triangel som öppnas
upp och sen en som sluter.
Det handlar om en visualisering av tänkandet,
(04:19):
att man öppnar tänkandet för att utforska och sen så smalnar man av tänkandet
för att ta beslut så småningom.
Och sen så idéer också, samma sak, divergent tänkande.
Man öppnar upp och för att ta beslut så smalnar man av.
Och det där, den här dubbeldiamanten, det vill säga två stycken sådana här, öppna upp och stänga,
(04:42):
det betyder egentligen att man först är i problemområdet, det vill säga man
utforskar ett problem för att finna det helt enkelt.
Man utforskar, vad har människor för problem?
Vad får människor för behov helt enkelt? Och när man har funnit det,
det är då man börjar att lösa problemet helt enkelt.
(05:03):
Och då går man in i den andra diamanten som är då den här lösningsområdet.
Det vill säga man genererar lösningar, testar, gör om, bygger prototyper gör
man ju i design thinking. Man visualiserar och gör modeller av idéer som man kan testa på människor.
Så då visualiseras det här övergripande i två diamanter.
(05:29):
Men jag har ju då använt tre diamanter. Och varför då?
Jo, men det är för att jag vill göra design thinking till en strukturerad,
tydlig metod för att man ska kunna designa sina egna processer i det specifika
sammanhanget i situationen där man befinner sig, de sammansättningarna med människor.
(05:53):
För det här, alltså, det är ju,
om man ska backa tillbaka lite grann så kan man ju se design-tänken som först
och främst en metod att man gör de här steg för steg, man går igenom olika faser i processen.
Och sen så finns det i metoden en process, och det är ju den här kreativa öppna
(06:16):
upp för att kunna smalna av.
Och man går in i någonting okänt hela tiden för att finna någonting och sen
så smalnar man av för att ta beslut, välja och komma vidare i processen.
Och det där är ju lite.
Utmanande får man ju säga. Eller hur? Ja, jag tänker som projektledare så ställs
(06:39):
jag ofta inför situationer där det kanske behövs problemlösning.
Var det några exempel du skulle kunna gå igenom i den här stegen? Ja, men precis.
Ja men det kan ju vara som, jag har ju det i min bok till exempel,
exempel på, jag har ju sådana här personas, för det jobbar man ju mycket i,
det gör man ju inom andra metoder också.
(07:03):
Men just det här att få följa en människa och utgå ifrån en verklig människa,
då har jag en person som heter Laura som jobbar på en myndighet, hon är projektledare.
Och hon då har ju samlat ett team och de har ju fått ett uppdrag att förbättra
de interna processerna för de funkar inte så bra där på den här myndigheten de jobbar.
(07:26):
Och då börjar ju de, de egentligen vet inte vad problemen finns någonstans.
De antar ju massa saker, ledningen antar ju att det här är problem och så.
Men är det verkligen så? Och då jobbar ju det här teamet ganska intensivt med
att utforska och intervjua personalen eller medarbetarna på myndigheten helt enkelt.
(07:49):
Och söka, vad finns det i de här problemområdena som vi raskt behöver ta tag i?
Och då hittar man att handläggarna, de kan inte prestera automat helt enkelt
för att de får göra massa annat sidoarbete helt enkelt.
Så där börjar man. Så att man har funnit det beror ju på att man har gått ut
(08:14):
och tittat hur folk jobbar, man har observerat.
Och sen så har då det här teamet ställt frågor och pratat med medarbetarna.
Man har intervjuat och suttit med i olika sammanhang.
Och sen så har de då jobbat tillsammans i teamet till att förstå vad det är
de har funnit egentligen.
(08:35):
För det vet man ju inte när man går ut och pratar med människor man vet ju inte
det utan det är när man kommer tillsammans i teamet och kan få upp det på väggarna,
titta på mönster man tittar på samband man ser saker och får insikt till det
här ja men det är det här som skaver så och skapar sån resurslöseri så det är
(09:01):
det här vi ska ta tag i så man smalar ner det ganska långt Och det är ju det här,
liksom att diamanten alltså, då har man liksom varit i en första diamant helt enkelt. Så.
Tycker du det blev tydligt? Jättebra! Och jag som är stor fan av lin och gillar lin så är det här.
Besökverksamheten och ja men du beskriver det så väl.
(09:25):
Så du är inne lite grann på det här med vad är det då som är speciellt med design
thinking? Är det just att du har en modell du följer?
Ja men Ja, men precis. Då har ju jag verkligen strukturerat upp det här tydligt
och noggrant, ska jag säga.
För det är ju uppenbarligen att när man går ut och...
(09:47):
Utforskar omvärlden, pratar med människor och observerar att när man inte är
van vid att jobba på det här viset så blir det väldigt svårt, ohanterbart nästan.
För att man vill ha, vad ska det här leda till?
Man vill ha resultat av sina studier på en gång.
(10:08):
Och det måste man ha is i magen där. Men då jobbar jag med att man verkligen
strukturerar den här processen så tydligt.
Och man vet varför man gör varje sak och vad det ska leda till.
Och sen ser man helheten så jag vet att jag kommer till ett resultat till slut.
(10:29):
Jag kan ha is i magen och göra det jag ska.
Och jag vet att jag kommer att komma till en värdeskapande resultat lite längre.
Men nu bara tittar jag, nu bara observerar jag, nu bara lyssnar jag och skapar empati.
Det där är ju intressant, du säger empati.
(10:50):
Berätta lite mer, alltså bristande empati och antaganden som kan leda till ineffektiva
lösningar. Vad är det där?
Ja, alltså det är som jag sa, det här fiktiva exemplet då, att ledningen ser
att man har massa problem så man säger att ja, men vi ska lösa dem.
Är det verkligen de som är problemen?
För ofta så har vi ju, vi vet ju hur tänkandet fungerar att vi antar massa saker
(11:14):
på grundval av det vi vet tidigare det som andra säger, att så här är det.
Och så ser vi, vi ser någonting som kanske inte finns ens.
Och då är ju design thinking, den liksom strävar ju hela tiden efter att liksom
vara där det händer att kunna använda de verktyg som vi faktiskt utrustade med vi människor.
(11:42):
Känslomässigt sätta oss in i hur andra människor ser och tänker och känner kring saker och ting.
Att faktiskt bromsa i viljan att pressa på antaganden på omvärlden.
Vi kan ju göra det genom att bara invända att öppna upp helt enkelt för att
bara se utan att tolka allt för mycket.
(12:03):
Och det där är ju det speciella med design thinking skulle jag vilja säga.
Just den här att vi hela tiden återgår till fältet som jag kallar det för.
Hela tiden testar av. Så när vi har hypotes, när vi har antaganden som vi hela
tiden gör så handlar det hela tiden om att återgå dit till fältet för att testa det.
(12:27):
Alltså återgå till kontexten men återgå till om vi använder den här myndigheten.
Vi går dit och testar våra idéer och lösningar och provar det helt enkelt.
Och då är det ju den här empatin.
Varje utvecklare, designers eller innovatörs egna personliga förmåga att öppna upp.
(12:53):
Och det är det som är också så speciellt. För det gör ju att allting blir så,
vi involveras hela tiden själva vilket gör också att det fylls av ett mycket
djupare syfte det vi gör.
Vi känner att det här blir värdefullt på ett annat sätt, det blir meningsfullt
(13:16):
för oss själva som designers, innovatörer också.
Och när man är ute och frågar, vi tar Laura vidare som exempel här på myndigheten.
Det är väldigt komplex information och mycket information som finns om ett sånt här problem.
Hur jobbar man med det och hur identifierar man mönster så att det inte bara
(13:39):
är att man får en bild? Mm.
I det ultimata arbetssättet är att samla ett team som har väldigt olika erfarenheter
och olika sätt att tänka och ser olika saker.
Så när man sen samlas i teamet så har man olika data med sig tillbaka.
(14:03):
Man har sett olika saker. Och då har vi ju en mängd olika verktyg för att sortera bland det här.
Att vi jobbar ju, det är som en kollega som hade den här, när poliser,
utredare, som vi ser i så här däckarserier.
(14:25):
De sätter ju upp allting de har på väggarna.
Och sen så ser de en mönster och så diskuterar. Och det är ju precis så.
Det är som att kliva in i en däckarserie.
För det är det där detektivarbetet. Att förstå vad det är man har sett och vad
(14:47):
det är man har hört helt enkelt. Och knyta samman det.
Så när ett team kommer tillsammans och man har olika perspektiv och ser olika saker.
Så växer ju bilden ut och man ser någonting nytt.
För det är ju det vi vill här. Vi vill se de här underliggande behoven,
det här som ingen egentligen kan formulera eller den som det gäller inte kan formulera själv.
(15:12):
För att den har redan en förförståelse om den har redan tänkt kring det här
eller också är det så att man vill verka på ett speciellt sätt.
Det är så att man kan inte få fatt själv i ens djupare drivkrafter utan de blir
väldigt synliga när man blir studerad på det viset.
(15:33):
Och det är så man jobbar då. Och så jobbar man sig fram till en problemdefinition och då...
Det kallas ju för point of view. Det är ju ett perspektiv som man väljer.
Så det handlar inte om att man har funnit en sanning utan det är att man har
funnit ett perspektiv som kan vara sant.
(15:55):
Och den här chefen som anlitade dig för att komma in och göra det här hade ju
redan bestämt sig för vilka problem du hade. Hur hanterar du det?
Ja då gäller det att visa och berätta det
här är det som vi har hittat det
är det här som vi har sett och det här som vi har upplevt och
det här som vi har förstått och de här insikterna har vi fått och
(16:17):
då visar det och då har jag
till exempel Berit du ser hennes vardag ser ut så här och det skapar de här
och de här problemen för henne och då blir det ju tydligt att man får en tydlighet
om problemets art och vilken betydelse det får för helheten framförallt.
(16:39):
Än att man då har en modell att man visar.
Man har en hypotes om ett problem. Har det hänt att det visar att det är dålig ledning och styrning?
Ja, men så...
Ja, alltså... Det är väl klart att ett sånt här design-thinking-arbete Att det
(16:59):
kan utmana mycket i en organisation, det är klart.
Men det är ju då, om man väljer att jobba med det så får, då är det ju,
i så fall så måste man ju ha den beredskapen att det faktiskt gör det, utmanar.
Ställer nya frågor kring, varför gör vi så här för?
Och vad är grunden till det?
(17:21):
Och i det här teamet, är de alltid helt utanför problemet eller kan de även
vara del av problemet, design thinking teamet? Ja, alltså det...
Jag skulle säga att det kan man ju aldrig egentligen...
Det finns nog ingen, det ena eller det andra egentligen, så ska man kunna lösa.
(17:42):
För jag är ju för att man ska kunna använda det här design thinking-förhållningssättet
eller modellen, metoden, där man befinner sig.
Och då är det klart att jobbar man i en organisation och sedan väljer att vara
med i ett sånt här team som löser problem så är det klart att man är del i det på något sätt.
(18:03):
Och det jag
hela tiden återgår till det är ju att man också
gör man gör ju antaganden man
gör ju fel slutsatser helt
enkelt men själva grejen är att man hela tiden testar det man testar ju på man
(18:24):
hela tiden ser effekterna av de antaganden man gör och det är det som då minimerar
risker för att faktiskt utveckla fel lösningar.
För sen när vi har, om vi tänker i den här point of view och har valt det här
problemet som faktiskt vi tycker i det här teamet är väldigt angeläget att lösa.
Och sen hittar vi en idé, vi hittar en lösning på det här och testar av den.
(18:47):
Och sen funkar inte den alls.
Då måste vi ju gå tillbaka helt enkelt.
Då har vi lärt oss någonting på vägen. Vi gjorde fel antagande, vi hade fel idé.
Så går vi tillbaka och antingen gör om alltihopa eller också gör om den här
(19:08):
problemdefinitionen, point of view helt enkelt.
Och för att jag ska förstå det, kan man ha många point of view?
Vi kommer in i en myndighet, man identifierar många problem och då kan man också
sätta upp många point of view och göra många små tester.
Eller har vi en point of view för helheten och sen gör vi många små tester för att förbättra den?
Man skulle kunna ha flera point of views men man måste ju också veta när man
(19:33):
testar det vilken point of view det är man håller på att testa och söker så
att gärna att man faktiskt jobbar med en i taget helt enkelt för det är ju också
point of view är ju kopplat till en eller flera,
användare eller de här personerna som jag pratade om, det är ju kopplat till en.
(19:54):
Användare som har ett specifikt behov och vi har upptäckt varför den har det
här behovet och sen har vi utvecklat en lösning på hur vi ska tillgodose behovet helt enkelt,
Vi kan jobba med parallella, absolut. Men bara det att man vet vad det är man testar, helt enkelt.
Och vilken feedback man får tillbaka då.
(20:15):
Så den första triangeln, då samlar vi först in. Sen kommer vi fram till point
of view. Och sen så hittar vi på en massa saker.
Berätta. Sen är det då, då har vi en point of view. Och den här point of view,
den formuleras ju, den ramas ju in.
Och det här, det är ju en superkraft för kreativiteten.
(20:36):
Och det är det som den här metodiken ger också.
Det är förmågan att rama in problemen och rama om dem.
Och rama om dem utifrån olika perspektiv helt enkelt. Så med enkla formuleringar,
med frågor så kan vi rama in ett problem.
(20:56):
Och det är som att man har en liten facett, eller vad kan jag kalla det, skåp.
Man gör små justeringar och ser olika saker. Men point of view ska ju liksom
riktas mot ett specifikt håll och rama in.
Med vissa begränsningar naturligtvis, så är det ju.
(21:20):
Men därifrån då, för då har vi kommit liksom till spetsen av den första diamanten.
Vi har liksom, det är som en laserstråle nu.
Så handlar det om att go wild helt enkelt. Alltså att man bara genererar massor med idéer på det här.
Så om man har en point of view som har den här formuleringen.
Hur ska vi kunna lösa det här problemet för den här typen av användare?
(21:44):
Då är det bara att ösa ur idéer. Hur mycket idéer som man kan helt enkelt.
Och det här är ju också en av de här skillset på engelska. Men färdigheterna.
Att kunna bejaka impulser från varandra när man befinner sig i ett team.
(22:07):
Som vi tar det här Laura-teamet.
Att kunna jobba tillsammans med idéer och hela tiden bejaka varandra.
Music.
Smalna av processen då vi börjar titta på idén och börja värdera och ta ett
(22:30):
beslut så småningom om det är en eller flera idéer som vi går vidare och jobbar med.
Men så att det får man särskilja väldigt noga på när man genererar idéer och
när man då börjar att titta på, alltså värderar dem på något sätt.
Och återigen det här med antaganden och tankar om någonting.
(22:52):
Det är det vi vill befria oss från så mycket som möjligt i idégenereringsfasen.
Och det är ju den här delen som jag har lagt till beslut, kallar jag det för.
Just det här för att vara stringent kring hur man jobbar med idéer.
Att man inte bara har den här ganska trubbiga, bra eller dålig,
(23:15):
realistisk eller orealistisk. Det är inte den typen, utan man ställer nya frågor om idéer.
Vad kan jag tillföra den här idén som ger ett nytt värde eller ett fördjupat
värde eller värde för andra?
Hur kan man jobba med idéer för att göra dem realistiska till exempel?
(23:39):
Man har ju olika kriterier här. Det kanske inte är realistiska man vill ha egentligen,
där man vill ha väldigt kreativa idéer för att sen kunna jobba vidare med dem.
Alltså det här är också någonting som man ska vara noga med helt enkelt,
särskilt skilja på idéer, genereringar och beslut.
Kan du ge ett konkret exempel på en point of view och sen så beskriva några
(24:03):
av sina idéer och hur man utvärderar dem då?
Ja, jag tar det här andra exemplet som jag har i min bok då.
Han heter Stefan och han är gymägare. Och han har ju problem med sina kunder.
Han får ju ett kundtapp hela tiden.
Alltså de försvinner. Så han har ju utforskat då och sett att hans användare,
(24:25):
hans persona då blir ju en senior.
Gösta helt enkelt som han ser nu.
Alltså de äldre seniorerna tränar på ett helt annat sätt än vad han har liksom föreställt sig ens.
Och då blir hans point of view, hur ska, med hans kunskaper alltså.
Hur ska vi kunna hjälpa Gösta att träna för att få ökad samvaro och kunna orka
(24:48):
med sina fritidsintressen med barnbarnen?
Det är ganska långt ifrån man tänker så här.
Den här skrivbordsanalysen som man brukar göra av sina kunder.
Här ser man ju att han tränar för att orka med barnbarnen. Han tränar för att han vill träffa folk.
(25:13):
Och sen då därifrån, när man har format den point of viewn.
Så kan man ju, hur kan man möta socialt samvaro? Hur kan man träna för socialt samvaro?
Man kan ju göra olika träningsprogram där många ingår. Man kan göra,
man behöver inte vara på gymmet ens för att träna för socialt samvaro.
(25:34):
Man kan ju ordna promenader eller löprunder tillsammans. Alltså man kan göra
hur många saker som helst egentligen.
Och funktionell träning när man lekar med barn.
Vad behöver man då för att träna en seniorkropp för att göra de sakerna?
Så att det handlar om att förstå den man designar för. och sen så designa utifrån de specifika behoven.
(26:00):
Så det är en massa, massa idéer på det här.
Och sen så testa. Så väljer man då, som Stefan då, han kom på att han skulle
ha en seniorklubb helt enkelt.
Då man då ger seniorerna en liten mer guldkant, blir lite mer service på det här seniorklubben.
Så att han skräddarsyr det här programmet. Och sen så bjuder han in ett antal
(26:25):
seniorer och testar det här. Hur funkar det?
När ni får göra det här, ni får den här appen och så får ni det här träningsprogrammet. Vad tycker ni?
Men han frågar inte så, vad tycker ni? Det gör han inte. Utan han låter dem testa.
Och så ser han hur resultatet blir.
(26:47):
Blir de glada? Tycker de att det här är toppen? eller vad möter de för nya problem
nu? Tycker de att det här var krångligt?
Så det blir massa feedback tillbaka. Hur utvärderar han vilken idé han ska testa?
Då om man jobbar i ett team till exempel,
då är det ju i den här beslutsfasen som är idégenerering och beslut då finns
(27:11):
det ju massa olika verktyg som man belyser och inventerar en idé vilket gör då att.
Man fastnar inte i de första älsklingsidéerna utan man ser successivt vilken
idé som den här tror jag faktiskt på.
Den här kommer att ge det här och det här resultatet, jag tror på det.
(27:34):
Man kan ju rösta om man är ett team till exempel i sluttampen.
Det är ju det där handlingsdrivet, rösta på idéer.
Man inventerar idéer och ser dem från olika håll. Och sen så har man till exempel
kriterier för att välja idéer.
(27:54):
Man kanske har att den ska vara väldigt nyskapande eller också ska den inte vara det.
Det är sådana kriterier som man vill ha en liten förbättring.
Men man fokuserar på upplevelsen och inte på den här flashiga, innovativa delen.
Har du sett några utmaningar du har sett på när du tillämpar det här i olika
(28:15):
projekt? Och hur har du övervunnit dem?
Det största utmaningen skulle jag säga.
Det är ju att det som jag pratade om allra inledningsvis tror jag.
Det är det här med när man ska gå in i det här okända.
Och det är därför som jag gjorde den här modellen så tydligt och uppstrukturerad.
(28:38):
För när man visualiserar den på det här viset som jag har gjort.
Och sen har man alla de post-it-lappar som man hela tiden jobbar i modellen.
Så skapade det tryggheten. När jag testade det själv, för jag jobbar ju med
det här jättelänge för att utveckla den här metodiken som jag använder.
Så tyckte jag att jag såg att det blev en mer avspänd hållning kring att våga
(29:03):
till exempel gå ut och prata med människor som man inte känner för där. Det är det som är...
Att faktiskt inte göra enkäter utan man pratar, man går till vänlaren och pratar med personen i frågan.
Man skapar kontakt, man vågar ställa frågor som inte har omedelbart med projektet att göra.
(29:33):
Utan man ställer frågor som får människor att berätta om sig själv.
Och genom att de gör det så kan jag förstå dem på ett djupare sätt och jag kan
få en större helhetsbild av personens liv helt enkelt.
Då tänker jag att den här personen använder en tjänst.
(29:56):
Varför den här, vilka motiv som ligger bakom att en person använder en tjänst
till exempel. Och hur anpassar du design thinking-processerna för olika sammanhang
eller är det alltid samma?
Nej, själva grunden, jag skulle säga så här att för att kunna anpassa processen
så behöver man kunna den på något sätt.
(30:19):
Man måste lära sig verktyget först.
Och det är också därav att jag har gjort den ganska tydligt och strukturerad.
Att man går igenom den steg för steg som man lär sig. Man mognar in i den.
För när man har gjort det en gång, då är det inte så konstigt att man går baklänges mot den lösningen.
(30:42):
Man börjar hos användare eller behoven.
Har man gjort det flera gånger så blir det här mer och mer till en vana och
en självklarhet och man får ett förhållningssätt.
När man möter ett problem och det är då man kan börja att designa sina egna
(31:02):
processer mycket, mycket enklare.
Då ser man ju, man kan ju ha till exempel ett problem nu om vi tar den här myndigheten.
Då kan man ju ha en hel workshop, hela den här diamanten, en drippel diamanten
bara för att hitta problemet helt enkelt.
(31:24):
Kan du ge tips om hur man faciliterar effektivt en sån här design thinking workshop,
typ den som du tog som exempel?
Ja, som facilitator så är man ju där för att hålla processen helt enkelt.
Så att den här öppna upp och stänga följs.
Och det är ju min uppgift helt enkelt att ge dem aktiviteterna så att deltagarna gör det.
(31:49):
Jag behöver inte säga att de ska vara kreativa. Jag har ju en planerad rutt
i den här trippeldiamanten som jag leder dem i.
Och då gäller det ju att skapa en god stämning. Det är ju superviktigt.
Och det vet ju alla som jobbar med team och workshops.
(32:12):
Just det här att känna det här stora engagemanget för det man gör.
Och det tycker jag, jag lyfter det ganska mycket, just kärleken för uppgiften.
För att det är då, när man har det här engagemanget, man tycker att det är roligt,
en design thinking workshop är oftast väldigt rolig.
Och det man ser till som facilitator ser man till att det blir roligt. För det ger...
(32:37):
Både den här tryggheten i gruppen och sen så att man får den här lekfullheten.
Man blir modigare och i slutändan blir det bättre resultat helt enkelt.
Så då är det att leda den här processen helt enkelt.
Att skapa den här tryggheten och plocka ut aktiviteter som passar till gruppen.
(33:02):
För att en del grupper som jag har träffat på, de är helt wild and crazy.
Där kan man göra ganska mycket med för att de tillåter det.
Och det känner man ju ganska instinktivt, man känner det ganska omedelbart.
Medan vissa grupper känner inte varandra, kanske de är en annan sammansättning
(33:24):
och då måste man ju anpassa aktiviteterna så att hela gruppen känner sig bekväm.
Och sen har jag också det här med ritualer som också är, det tror jag också de flesta känner till,
just att man, ja men incheckning och utcheckning men också de här för att värma
upp de här olika faserna så kan man ha olika övningar som liksom värmer upp mindsetet.
(33:47):
Så när man ska ut och intervjua så är det ju lämpligt att träna på att bara
göra en liten övning där man får intervjua varandra till exempel.
Att ställa frågor om fritidsintressen, att locka varandra, att berätta saker på ett lekfullt sätt.
Och ska man idégenerera då kanske det är mer av de här spontanitetsövningarna,
(34:11):
lite mer improövningar som man kan göra.
Och sen när man ska bygga prototyp, för det är ju vanligt i design thinking
att man bygger hela tiden med händerna, man klipper och klistrar kartonger och så.
Och det är också att få igång händerna så att man omedelbart om man får en idé
också kan skissa upp den, bygga upp den.
(34:35):
Och göra det visuellt. Så att det där, att ha de här övningarna som triggar det här hela tiden.
Det är också ett sätt att både skapa lekfullhet men också få kvalitet i processen.
Hur övertygar du dig att det ger kvalitet när någon tycker att det här känns jätteflummigt? Ja.
(34:56):
Ja, jag förklarar syftet oftast faktiskt. Det här är en... Eller också efteråt.
Och fullföljer man det? Tycker man att det är flummigt men fullföljer det?
Oftast så brukar man se vitsen med det sen efteråt.
(35:16):
Det är inte så att jag gör övningar bara för att. Utan det finns alltid en tanke med alla övningar.
Och en del kan verka... Jag har ju till exempel... För jag jobbar ju mycket
med improvisationsteater. Det ligger i min bakgrund.
Teater och improvisationsteater. Men jag har ju en idégenerering, då brukar jag göra det.
Och då är det så här att man får två och två och sen så ska man ta upp en...
(35:41):
Alltså man har en hatt och så ska man ta upp fantasigrejer ur den här hatten.
Så här, här, det låter ju jättelarvigt.
Och det kan ju de deltagare och de kunder tycka att det är lite så här.
Men ofta så gör de det. Och då får du upp en apelsin. Jag får upp en och ha
(36:01):
ett paraply och så vidare.
Men när man kopplar det, vad har det här med design thinking att göra?
Det har med idégenerering att göra.
Det har med att bejaka de impulser av idéer som jag får.
Och det handlar också om att bejaka andras impulser, andras bidrag.
(36:21):
För om jag har en negativ, nej men det där går inte. Det sprider sig som en
löpeld i samarbetet helt enkelt.
Istället för att hela tiden träna det här, ja och, ja men titta där,
du fick en sån, och och, så va.
Så det blir som att de flöde helt enkelt.
(36:42):
Och det där är också någonting som jag har sett när jag har gjort det här.
Ja, de greppar det när man kopplar det sen till arbetet. Absolut.
Andra missuppfattningar kring design thinking som du ofta möter?
Det är att det handlar om idéer mycket.
(37:05):
Man är redan så här, nu ska vi jobba med, för man pratar ju om,
det heter designutmaning när man börjar i ett projekt.
Ja men då har jag en idé på det, redan.
Ja men det handlar ju om idéer.
Vänta, skriv ner idéerna, ha dem. Och sen nu lägger vi undan dem och så ska vi börja att utforska.
(37:29):
Och det är ju, ja, stor. Och sen så är också det här att använda studier,
använda empati. Det kan göras genom enkäter också.
Det är också en vanlig missuppfattning.
Och att man, jag kan ju prata med, ja men Bengt i kundtjänst har ju träffat
(37:53):
kunder. Jag kan ju prata med Bengt.
Och det är också en stor, alltså jag, jag med min erfarenhet.
Jag med mina känslor ska möta en användare.
Det är vår kontakt som det handlar om.
Det är min kreativitet som det handlar om.
Och när man ska leda och hantera förändringar i organisationer.
(38:15):
Kan man använda det här då? Ja, absolut.
Det som jag skriver i och visar i boken egentligen. När man möter problemlösning.
Men det är ju också det här med att visst då har vi ett team som jobbar med
Design Thinking men ingen annan i organisationen känner till Design Thinking
(38:37):
vilket gör att teamet blir ganska ensamt i sin kunskap och i sitt arbetssätt.
Och så funkar det ju ofta, att man har någon liten grupp där,
man har en litet labb där någonstans som håller på med de här sakerna och sen
så verkar det jättespännande och så.
Men man vill ju egentligen att det här ska mogna.
(39:02):
Det är då som jag, det är min ambition att visa hur det här kan mogna och flytta
in i som ett förhållningssätt i en hel kultur helt enkelt. I en organisationskultur.
Och det behöver ju inte betyda att man hela tiden håller på med en massa design thinking-projekt.
Utan det handlar om mindsetet. Att vi, hur, det värde som vi skapar, skapar vi ju för någon.
(39:30):
Och hur väl känner vi den typ användaren eller de kunderna som vi är där för?
Hur väl känner vi dem egentligen? Och hur kan vi möta de behoven när vi ser
att saker och ting förändras i omvärlden eller i vår organisation?
Blir jag panikslagen och ska ha kontroll eller kan jag följsamt hitta nya sätt
(39:56):
och nya möjligheter i förändring?
När saker och ting blir väldigt komplexa ska jag försöka fånga in någonting
och göra det mindre eller ska jag se komplexiteten som en möjlighet och se hur
delarna samspelar i en större helhet helt enkelt.
(40:18):
Har du någon fallstudie du skulle kunna dela om hur det här har löst någonting i ett projekt?
Jag jobbar ju ofta att jag kommer in i organisationer och jag kan jobba med
utbildning och då lär jag den här processen. Lär verktygen, lär arbetssättet.
(40:39):
Eller också så kan jag designa processer för att...
Då handlar det inte om lärande utan då handlar det om att man vill ha någonting
i slutändan och då leder jag den processen och så går vi igenom det och så får man ett resultat.
Det kan ju handla om att man vill jobba med en fråga eller ett möte,
(41:01):
man vill ha information om en användare till exempel.
Så hela processen går man och så involverar man den användaren som man vill
ha information om i processen.
Och det där är ett typ uppdrag som jag har så jag jobbar inte med att jag leder under en helt projekt,
(41:23):
som till exempel det som jag beskriver med Laura, att jag skulle vara Laura
och sen så det är inte så jag jobbar utan,
men jag ser ju i de kunder som jag har vad det ger för effekt i deras organisation
när de kommer med och har den kunskapen Och jag ser också hur till exempel i en sån här,
(41:45):
när jag har en designad process och de resultat som de använder sig av,
att det kommer till nytta helt enkelt.
Det kan vara egentligen en dialog med marknaden, en dialog med kunder.
Så det är så. Där kan jag se tydliga bra fallstudier.
(42:07):
Sen har jag ju deltagare från kurser som hör av sig till mig och säger att de
har fått så bra hjälp av det här förhållningssättet när de har utvecklat sina produkter,
många som jobbar med verksamhetsutveckling också och utvecklar förmågan att
komma samman på arbetsplatsen och jobba kring frågor.
(42:28):
Då använder man den här workshopsformen helt enkelt och metoderna och att det
har fungerat väldigt bra. Om jag som projektledare skulle vilja använda mig
av det här. Vad börjar? Vilka råd skulle du ge?
Jag skulle börja med.
Om du aldrig har stött på det här. Då provar du.
(42:50):
Du kan ju köpa min bok. Eller också gå på en liten kurs som ger en liten prova på.
Eller också testa på förhållningssättet helt enkelt. För att bekanta dig med det.
Sen om du har flera stycken i en grupp. Då kan ni ju prova att faktiskt göra
tillsammans en workshop.
(43:14):
Att ha en utmaning. Vi behöver inte vara så allvarlig. Så att man provar.
För att bekanta sig med förhållningssättet. Det är där man måste börja.
Utifrån din erfarenhet då, vad är de kritiska faktorerna om jag vill börja integrera
det här i min organisation, i min kultur?
(43:35):
Vad är det som jag måste trycka på eller jobba med?
Ja, det beror ju på hur stort det är. Men det som själva, det är många saker.
Det är ju det här med processen. Att kunna få tillåtelse att ha en process som
(43:56):
inte är så tydligt. Vi vet inte vad resultatet blir i slutändan.
Vi hoppas att det blir något som blir värdeskapande men vi vet ju att det kan misslyckas.
Det måste det ju få göra annars så går det ju inte.
Det blir ju en linjär process helt enkelt.
(44:18):
Så en beredskap för processen och att man måste få tillåtelse att misslyckas.
Sen är det ju helt enkelt hela vokabulären kring empati, användarstudier eller
fältstudier, vad man väljer att säga,
(44:38):
vad är det som problem, alltså alla de där sakerna som vi använder i design
thinking, de används ju, personer används ju på olika håll och kanter.
Och här betyder ju någonting specifikt så det är där att det kan bli en missuppfattning,
(44:59):
begreppsmissuppfattning man pratar om olika saker och så tror man att man pratar om samma saker,
och sen att få tiden för det är också den här när man forskar helt enkelt när
man går ut på fältet eller vad man nu går ut och vi säger i en organisation
att utforska så tar det tid helt enkelt och det måste ta tid och där är det också kanske att det är.
(45:24):
Nej, men det där har vi inte resurser till riktigt. Och då blir allting haltande.
För det är ju där själva nyckeln ligger.
Det är ju där starten är, helt enkelt.
Så lägger vi inte tid där, då kan vi lika gärna göra något annat.
(45:44):
Och du var inne på det här med misslyckanden. Har du själv gjort några misstag
du skulle kunna dela med dig av?
Som andra kan lära sig av? Ja men jag har ju gjort massor med misstag.
Som kursledare och facilitator har jag ju gjort en del. Jag kan börja där då ett par.
Det är det där att när man leder, jag sa ju det just det här att ha koll på
(46:08):
processen lite och så leda i, både hålla och leda i processen.
Och där känner jag att de misstag jag har gjort är att jag har styrt för mycket.
Jag har inte lyssnat in deltagarna när de börjar få flow.
(46:29):
När det händer saker. Utan då har jag blivit så här, men vår planering.
Jag måste hålla tiden här. Och då har jag hindrat det som var på väg.
Och då det känns att det liksom ska sen har jag gjort det andra misstaget det
var då när man upptäckte att jag ska ge dem mycket mer frihet ja då,
(46:51):
då har det blivit så mycket frihet att att man ger utrymme till diskussioner som inte är,
relevanta, att man hamnar i en slags liksom.
Kaninhål, där man tror att ja men det här är ju intressant Men det har ingenting
med workshopen och det kommande resultatet att göra utan man hamnar i en slags energisluk.
(47:19):
Och det har jag också sett. Både inlyssnande men också ha det här,
nej men nu måste vi släppa det och gå vidare.
Det är de misstagen och de lärdomar jag har gjort när det gäller bland annat.
Sen så har ju jag alltid varit en idésprut. Alltså jag har alltid haft massa, massa idéer.
(47:41):
Och innan jag kom i kontakt med design så hade jag ju kanske en uppsjö affärsidé
som jag försökte utveckla.
Och där hade jag ju, jag tyckte ju att de var geniala ska jag säga, de var ju,
lysande och sen så utvecklade jag dem och sen så började jag kolla med kunder och,
(48:02):
det var ju ingen som förstod vad ska vi ha det där till jag hade ju till exempel en sån här.
Liksom konstnärsprojekt som jag skulle sälja och jag jobbade ganska länge in
i liksom produktutveckling När jag började sälja det var det ingen som ville ha det.
(48:23):
Det var ju strålande bra men det var ju ingen som ville ha det.
Så då hade jag lagt ner all den här tiden på att inte skapa empati med mina kunder.
Att inte förstå deras verklighet helt enkelt.
För det är ganska svårt att komma in till exempel med en clown eller en performanceartist,
i en organisation bara sådär som jag hade tänkt. Utan att ha koll på hur det här tas emot.
(48:50):
Jag har gjort ganska många sådana misstag där jag faktiskt har utvecklat idéer
och sen så har jag inte testat dem tidigt.
Men så kom jag i kontakt med design thinking och då insåg jag ju,
verkligen, att så fort man har en idé, få ut den.
(49:14):
Vad är den minsta möjliga prototypen man kan göra? Vad är det minsta jag kan
göra för att testa av den?
Alltså bara en halvtimme efter man har fått idén kan man testa den.
Då ser man ganska klart och tydligt var det leder.
Tack för att du delade det här. Och jag tror du inser också att hade du inte
gjort de här misstagen tidigare. Så hade du kanske aldrig kommit in på design thinking spåret.
(49:38):
Och aldrig förstått hur bra det var. Nej. Nej.
Det hade jag inte gjort kan jag säga. Jag tycker det finns så mycket att lära
sig av det. Att misstag är inte misstag.
Utan det är bara ett sätt att lära sig. Det är otroligt bra.
Ja. Och du har ju. Man kan lära sig mer av dig.
Du har ett kommande program som heter Design Thinking Leadership.
(49:58):
Vad kan deltagarna förvänta sig där?
Ja men då kan man ju gå hela den här basic.
Från den första nosningen på design thinking.
Och sen växla upp mognadsgraden hela tiden.
Man lär sig. Alltså det här online baserat helt enkelt.
Så att man kan lära sig det här. Hur det hänger ihop i sin takt.
(50:22):
Men jag har workshops och jag har coachning och webbinarier.
Så att jag är med på hela resan.
Men så kan man också se hur man kan applicera det här sen när man har fått upp
ångan och förstår vad det handlar om. Hur leder jag då?
Hur kan jag leda andra och lära andra?
Det ingår också i det här konceptet design thinking leadership.
(50:44):
Man blir liksom en designtänkare. För vad som händer när man jobbar med det
här är ju att man slutar att bli så bunden till den här metoden,
modellen, trippel, diamant och det.
Utan det blir ett mindset, det blir ett förhållningssätt helt enkelt.
Och det är där man, jag skulle säga, det är en superkraft helt enkelt.
(51:09):
Och då kunna applicera, man lär sig helt enkelt applicera det här på olika områden,
på olika sätt helt enkelt.
Om man skulle vilja få tag på dig, hur gör man det? Då kan du gå in på min hemsida
www.creosa.se och där finns allting om Design Thinking Leadership och mina kontaktuppgifter.
(51:31):
Och så finns jag ju förstås på LinkedIn, Helena Frisk. Vi kan lägga länkar i
anteckningen till avsnittet.
Idag har vi lärt oss vad design thinking är. Vi har lärt oss mycket om att man
kan lära sig av misstag och framförallt tipsat om hur vi som projektledare kan använda oss av det här.
Stort tack för att du tog dig tid att vara med i projektledarpodden. Tack ska du ha själv.
(52:10):
Music.
Popular Podcasts
Crime Junkie
Does hearing about a true crime case always leave you scouring the internet for the truth behind the story? Dive into your next mystery with Crime Junkie. Every Monday, join your host Ashley Flowers as she unravels all the details of infamous and underreported true crime cases with her best friend Brit Prawat. From cold cases to missing persons and heroes in our community who seek justice, Crime Junkie is your destination for theories and stories you won’t hear anywhere else. Whether you're a seasoned true crime enthusiast or new to the genre, you'll find yourself on the edge of your seat awaiting a new episode every Monday. If you can never get enough true crime... Congratulations, you’ve found your people. Follow to join a community of Crime Junkies! Crime Junkie is presented by audiochuck Media Company.
24/7 News: The Latest
The latest news in 4 minutes updated every hour, every day.
Stuff You Should Know
If you've ever wanted to know about champagne, satanism, the Stonewall Uprising, chaos theory, LSD, El Nino, true crime and Rosa Parks, then look no further. Josh and Chuck have you covered.