August 12, 2025 • 43 mins
Det går att förebygga uppkomsten av trycksår med god riskbedömning och ny teknik. Projektet Pressure har tagit fram en madrass med sensorer i som känner av och kan signalera risk för uppkomst av trycksår. Det senaste avsnittet av IoT Sveriges podcast gästas av Sophie Brundin och Johan Sidén från projetet Pressure samt av forskaren Lisa Hultin från Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset vars forskning lett till att flera regioner i Sverige nu använder en ny metod för riskbedömning av trycksår.
Mark as Played
Transcript
Episode Transcript
Available transcripts are automatically generated. Complete accuracy is not guaranteed.
(00:11):
Varje år drabbas tusentals patienter av trycksår i Sverige.
Det är en vårdskada som orsakar svårt lidande och stora samhällskostnader.
IoT Sverige-projektet Pressure har tagit fram en prototyp på en uppkopplad madrass,
som signalerar när patienter behöver byta ställning.
(00:34):
I det här avsnittet möter du, förutom projektet Pressure,
också en forskare från Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset,
vars forskning lett till att flera regioner i Sverige nu använder en ny metod för riskbedömning av trycksår.
Tillsammans med dagens gäster ställer vi oss frågan, om smart teknik i kombination med
(01:00):
god riskbedömning, kan bidra till att ytterligare minska uppkomsten av trycksår i vården.
Jag heter Maria Bergenheim, och du lyssnar till IoT Sveriges podcast om innovativa IoT projekt i offentlig sektor.
Ja, men hej och välkommen, du som lyssnar.
(01:23):
Idag befinner jag mig i Sundsvall tillsammans med dagens tre gäster, som är Sofie Brundin.
Du är projektledare för Pressure och arbetar på managementkonsultföretaget
Pro&Pro här i Sundsvall. Välkommen Sofie.
Tack.
Sen har vi Johan Sidén. Du är forskare i elektronik här vid Mittuniversitetet. Välkommen.
(01:49):
Tack Maria.
Och så har vi Lisa Hultin.
Du är omvårdnadsforskare vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset. Välkommen du med.
Tackar, tackar.
Ja, ni ska strax få presentera er själva.
Men innan det så tänkte jag berätta för lyssnarna att det här är faktiskt ett lite speciellt avsnitt.
(02:13):
Och speciellt i den bemärkelsen att vi ju har med oss en utomstående forskare, Lisa Hultin.
Och du har ju inte varit med i projektet Pressure,
men däremot så har du forskat mycket kring just riskbedömning av trycksår.
Så det här blir som ett helt nytt möte egentligen, kan man säga,
för ni har ju inte träffats innan det här. Så vi kommer att utforska det här ämnet
(02:36):
under den här stunden tillsammans, ur lite olika perspektiv. Vad känner ni inför det här?
Ja, men det är jättespännande. Jätteroligt.
Ja, speciellt när vi kommer från så olika delar från projektet.
Och du har ju inte ens varit med i allt i projektet. Så kan bli ett spännande samtal.
Ja, det kommer absolut bli spännande.
Ja, jag är i alla fall nyfiken. Men innan dess så är jag förstås nyfiken på vilka ni är.
(02:59):
Så Sofie, berätta lite kort om dig och din bakgrund.
Ja, jag kommer från ett managementkonsultföretag som heter Pro&Pro.
Och vi kom in i början av projektet vid 2023,
och hjälpa projektet med behovsanalys och en kommuniceringsprocess.
Och på slutet så tog jag över projektledarrollen.
(03:22):
Har en akademisk bakgrund som ingenjör och företagsekonomiutbildning.
Och en liten side-note är att jag spelar elitfotboll.
Ja, och det kanske vi faktiskt kommer tillbaka till i slutet av avsnittet.
Det får bli en cliffhanger. Johan, vem är du?
Ja, precis som du sa Maria. Jag är forskare i elektronik på Mittuniversitetet här i Sundsvall.
(03:45):
Och jag ska inte dra hela mitt CV här. Men anledningen till att jag har hamnat i det
här projektet är att jag har jobbat mycket med det som kallas för tryckt elektronik.
Medan elektronik blir mindre och mindre, som vi alla vet,
så har jag alltid jobbat med att göra det större och större.
Och då tar man ofta … Eller till exempel tryckt elektronik,
när man helt enkelt byter ut färgpigmentet i bläck, och stoppar in funktionella partiklar i stället för …
(04:06):
Och det är lite av grunden till det tekniska i det här projektet.
Ja, spännande. Och vi ska komma in lite mer på det tekniska alldeles strax.
Men Lisa, berätta om dig och din bakgrund.
Jag är specialistsjuksköterska inom vård av äldre, disputerad.
Jag började min karriär som sjuksköterska inom akutsjukvården, kardiologi och akutsjukvård.
(04:29):
Och sen gick jag vidare till geriatriken där jag arbetat inom boende,
hemsjukvård, och sen började jag forska på riskbedömning av trycksår.
Jag tänkte faktiskt börja med att ställa den här grundläggande frågan.
Vad är trycksår och hur uppkommer de?
(04:49):
Ja, trycksår är ju en skada i huden. Den är oftast belägen över ett benutskott.
Vanligt att det till exempel är på armbåge, skulderblad, sakrum.
Och det uppstår ju på grund av att det har blivit ett för högt tryck, eller tryck i kombination med skjuv.
Och det blir då en deformation som orsakar en lokal syrebrist, och det här leder till en vävnadsskada.
(05:18):
Eller så kan det även vara att vävnadscellerna direkt deformeras, och så uppkommer en skada utav det här trycket.
Och ett väldigt vanligt exempel på det är ju om vi har en äldre patient
som har fallit i hemmet och fått en fraktur. Och kommer in på sjukhuset,
ligger i en säng, och till exempel väntar på att bli opererad eller har opererats.
(05:40):
Och ligger i sängen och har mycket smärta, och kanske är påverkad utav läkemedel.
Och den här patienten eller personen kommer inte ändra läge då,
utan då blir det oftast för högt tryck mellan patienten och underlaget.
Och då uppstår den här skadan, så det blir ett trycksår.
Just det. Vad jag har förstått så kan det ändå gå ganska snabbt att trycksår uppstår?
(06:04):
Absolut. Ja, det är jätteolika beroende på vilken patient, eller vilken person man har framför sig.
Men det kan uppstå väldigt fort, absolut.
Och det är ett stort lidande. Berätta.
Ja, det är ju ett lidande för patienten. Det är ju smärta av det här såret.
Trycksår finns i olika kategorier. Kategori 1, 2, 3, 4.
Och det är ju såklart att de mindre trycksåren kanske inte medför lika mycket lidande,
(06:27):
men det gör ju ont. Det är en smärta som finns där.
Och de större kategorierna medför väldigt mycket lidande.
Det här är ju en vårdskada som jag sa i inledningen. Men hur vanligt är det?
Ja, inom regionen och kommunen så uppstår nästan 10 000 trycksår per år.
(06:50):
Som du var inne på där, det finns olika typer av trycksår.
De här fyra kategorierna. Såklart så är de flesta de lägre.
Men så fort man bara kommer upp till kategori 2, det är då det också blir förlängd vårdtid.
Ifall om du då är redan inne på sjukhuset till exempel.
Och de här grövre trycksåren, då ungefär 10 % vardera.
(07:17):
Om man kollar då på sjukhusen, jämför de särskilda boendena,
till exempel äldreboende, och där ser vi också att det skiljer oss åt.
Det är vanligare på sjukhusen. Nästan dubbelt så högt med 14 %.
Vilket är ungefär var sjunde patient på sjukhusen.
(07:37):
Så var sjunde patient drabbas av trycksår, kan man säga?
Precis, på sjukhusen. Men på de särskilda boendena, då är det lite lägre med 6 % i stället för 14 %.
Om man då tittar på, som du berättar,
att var sjunde patient utvecklar ett trycksår som är inneliggande på sjukhus.
Om man då har ett trycksår, kategori 2 eller högre,
(07:58):
då har man ju en förlängd vårdtid på drygt 15,8 dygn.
Och då ser man verkligen, tycker jag, vilket lidande det bidrar till.
Och vilka kostnader, vilka otroliga kostnader, det blir för det.
Ja, och det var faktiskt nästa fråga. Vilken radioövergång, Lisa.
Nej, men vad kostar det här samhället? Går det att säga vad det kostar?
(08:21):
Ja, framför allt så kostar det väl ett väldigt, väldigt stort lidande för de som har trycksåren.
Om man vill kolla på det mer runt ekonomiskt perspektiv.
Så det skiljer sig också åt då från sjukhusen, jämfört med de särskilda boendena.
Men på grund utav den här förlängda vårdtiden, som vi pratade om med trycksåren,
(08:44):
som förlänger nästan två veckor, eller dryga två veckor,
så blir det ungefär 50 000 extra vårddagar per år för sjukhusen i Sverige.
Och om man då tar hänsyn till den förlängda vårdtiden,
kostnad per vårddag, och hur många som drabbas av trycksår,
så kostar det här sjukhusen upp mot en halv miljard kronor per år.
(09:06):
Ja, det är väldigt mycket pengar ju.
Väldigt mycket pengar. Och på särskilda boenden så fungerar det väl lite annorlunda.
En specifik kostnad är då att hyra in madrasskostnad.
Så i stället för … Såklart jobbar de också med prevention,
men där kan man få en annan madrass beroende på hur illa ett trycksår är.
(09:30):
Som är lite mer dynamiska, och hjälper till att fördela trycket med pumpar och så vidare.
Så det här projektet, det var ju mycket kring samarbetspartner här i region Västernorrland.
Så vi kollade då på vad är den här madrasshyrkostnaderna, för alla kommuner i region Västernorrland.
(09:50):
Så inte hela Sverige. Bara i region Västernorrland för alla kommuner, så uppgick den mot 2 miljoner per år.
Och då är det madrasser, alltså inte med sensorer i,
utan madrasser som ska vara bra för att förebygga trycksår.
Precis. Och det här är någonting man hyr in, så patienten har det inte hela tiden.
Så här får vi också ta i åtanke att patienten har ju redan fått lidande här,
(10:11):
för den har ju redan ett trycksår.
Låt oss då komma in på projektet Pressure. För det är ett nyligen avslutat prototyputvecklingsprojekt,
som är finansierat via oss på IoT Sverige med 2 miljoner kronor.
Och jag tänkte räkna upp då de projektparter som har ingått.
(10:35):
Då har vi Bron Innovation som har varit projektkoordinator.
Mittuniversitetet där du, Johan, jobbar är med såklart. Pro&Pro, din arbetsplats, Sofie.
Sen har RISE varit med. Och Järven plast och smide, det är då företaget som tillverkar madrassen.
(10:55):
Och sen så har då Sundsvalls och Örnsköldsviks kommuner varit med.
Men Johan, berätta om projektet. Vad det är ni har gjort.
Ja, vi har gjort väldigt mycket, kan jag säga först.
Ska kondensera ner det, så får väl säga att vi började med en behovsanalys tillsammans med Pro&Pro.
Och parallellt med det utveckla, kolla på själva sensordelen,
(11:17):
som ändå är en väldigt central del naturligtvis.
För att det är så mycket mer än bara ett teknikprojekt.
Jag kommer från bakgrunden inom tryckt elektronik, när man helt enkelt gör stor elektronik.
Till exempel i storlek av en säng, eller madrass som i det här fallet.
Och tillsammans med madrasstillverkaren som du nämnde, Järven.
(11:38):
Och RISE i Mölndal, vårt forskningsinstitut där.
Kollat på också lite kravspecat, hur ska en sån här sensor vara. Hur måste den vara.
Den får naturligtvis inte vara jättehård. Man får inte ligga på den. Den får inte skapa trycksår.
Nej, det känns ju rimligt.
Ja, men visst. Vilket skulle vara ganska lätt annars.
Och naturligtvis så ska den vara billig att producera.
(12:01):
Och det är det rent tekniska. Sen har vi också systembiten som är minst lika viktig.
Att när vi har varit i kontakt ganska tidigt med, som du nämnde,
Sundsvalls och Örnsköldsviks kommun och de som faktiskt jobbar
ute i verksamheten, till skillnad mot för mig.
Att hur vill de att systemet ska vara ur användarsynpunkt.
Vilka funktionaliteter vill de ha?
(12:22):
Och slutsatsen där är naturligtvis att det ska vara så enkelt så det inte märks.
Just det. Jag tänker att vi kommer tillbaka till den frågan.
Men jag tänkte om vi stannar kvar lite vid själva sensorlösningen. Så hur funkar madrassen?
Ja, var rädd att gå in för mycket på tekniken.
Nej, men det är intressant.
Nej då. Men vi kollar på att utveckla,
(12:42):
eller utvärderat helt enkelt väldigt många olika material som ska in i den här.
Och det ska vara så att det ska inte störa någonting i madrassen.
Det ska kunna lamineras in i något av mellanskikten i en professionell madrass.
Det kan vara upp till kanske fem olika skikt man har i en madrass, fast man märker inte det normalt.
Och det ska vara producerbart.
(13:03):
Det ska vara väldigt kostnadseffektivt, i förhållande till de produkter som faktiskt finns i dag som kostar multum, kan man säga.
Och gärna producerbart i Sverige.
De prototyper vi har gjort nu, det är då med 960 stycken mätpunkter i en madrass.
Som vi har ansett hittills vara en bra mängd, lämplig mängd.
Och de är helt handgjorda, var och en. Det var julpyssel för tre personer i två veckor.
(13:29):
Och vi vill inte att det ska hamna bara i ett låglöneland, och någon stackare ska göra det.
Utan mycket av prototyputvecklingen är också att det ska vara fabricerbart i Sverige.
Och vi har, jag vill inte nämna namnen, men lite diskussioner med industripartners
som skulle kunna eventuellt producera det här också. Själva sensorlösningen.
Och sen tekniskt, det är det enda, att vi ligger och loggar av.
(13:49):
Elektronik ligger och loggar av madrassen här
och skickar upp i det berömda molnet.
Där vi processar de här mätpunkterna, helt anonymt naturligtvis.
Och sen skickas det ner till en app i en telefon som finns på nästan alla vårdboenden,
som vårdpersonalen använder för allt möjligt. Och då får man en textnotis,
precis som när du får ett sms eller ett annat mess.
(14:13):
En liten pushnotis, att nu är det nog så att du bör gå in och titta till
fru Svensson eller patient nummer tre.
För hon har inte rört sig så mycket på ett tag nu.
Och riskerar att uppkomma trycksår. Precis, hon ligger i riskgruppen.
Nu har vi inte utvärderat på det sättet när vi kör skarpt, men det är funktionen.
Och det som också är viktigt. Personer som har risk för trycksår, ganska hög risk.
(14:38):
De har ju ett så kallat vändschema, så man vänder på dem vid ett visst tidsintervall, även på nätterna.
Så säger den här appen också till att nu har fru Svensson faktiskt vänt sig ganska mycket i natt,
så att du behöver inte gå in och väcka henne och vända på henne.
Utan du kan gå och ta en kopp kaffe i stället.
För det ser vi i verksamheterna i dag. Att eftersom de inte vet vilken kroppsdel
(15:00):
som behöver förflyttas på sig eller så ofta,
så har de ju ett schema när de ska in och vända på dem.
Och det är såklart också under natten när de ligger i sängen, och behöver då göra en pannkaksvändning på hela användaren,
eller den som bor på det här boendet till exempel.
Vilket gör att det stör deras sömn, och då såklart så tar det också mer tid från personalen.
(15:23):
Ja. Lisa, jag tänkte spela in dig också här i den här frågan.
För jag vet att du har använt dig i din forskning av liknande teknik. Kan inte du berätta?
Ja, men absolut. Jag har testat liknande teknik med trycksensorer i som ett plastlakan, som var kopplat till en monitor.
Det här är ju lite äldre, så det var inte några appar här.
(15:45):
Utan det var en monitor som var kopplad till det här trycksensorlakanet.
Där gjorde jag bland annat två studier, där jag först tittade på hur personalen använde sig av den.
För att titta på hur många preventiva hjälpmedel satte de in hos patienterna när man använde den här,
före och efter för att kunna jämföra. När de fick titta på monitorn
(16:07):
och se hur trycket fördelades mellan patienten och underlaget.
Och sen så har jag även gjort en studie där vi vände på apparaten, så att patienterna fick ha monitorn i stället.
Och titta på hur det påverkar patienten, om patienten själv kan förebygga trycksår.
Och hur det påverkar deras delaktighet i sin egenvård att förebygga trycksår.
(16:29):
Och det var ju väldigt spännande studier att göra. Båda gav ju väldigt positiva resultat.
Personalen, när de använde monitorn så såg man att det blev signifikant fler preventiva åtgärder som man satte in.
Man använde flera kuddar och filtar, och alla möjliga preventiva åtgärder som man satte in.
(16:50):
När patienterna fick använda monitorn så såg vi att delaktigheten ökade när vi intervjuade dem.
De kunde ju uttrycka själva att de kunde se på monitorn,
precis som du nämnde, det här göra en helomvändning på patienten.
Det minskar man. För de kan själva se att när det lyser rött på monitorn, så räcker det med att jag gör en sån här mikrorörelse.
Jag måste inte ändra läge eller kliva upp ur sängen, utan att det räcker att jag justerar
(17:12):
lite läget själv och så slutar det lysa rött. Att det blir grönt och blått i stället.
Just det, för det är som en heat map som man kan se. Liksom en kropp.
Ja, precis. Den bilden som de fick,
det var ju som en bild på en person som skiftar i blått, grönt, och orange och rött.
Och när det är orange och rött så är det för högt tryck mellan patient och underlag.
Och när det är blått och grönt så är det lagom tryck.
(17:37):
Och det var det de såg på monitorn.
Dels personalen när de använde den, och sen även patienterna när de använde den.
Jag tänker tillbaka då till Pressure, till er lösning. Vad kostar den?
Målet är att den ska vara såklart väldigt billig. För om man kollar på marknaden i dag, så finns det helt otroliga madrasser där
som är dynamiska, fördelar trycket med hjälp av pumpar och så vidare.
(18:02):
Men det gör ju också att de kostar tiotusentals kronor och uppåt.
Så vi kan ju iallafall säga att målet är att den ska kosta betydligt mindre.
Svårt att säga såklart i dag vilken prisbild det kommer landa på, då vi fortfarande är i prototypstadiet.
Men ändå att den ska vara så pass kostnadseffektiv, att både regionen och kommunerna
(18:27):
ska spara pengar på att arbeta preventivt med den här madrassen.
I stället för att de i riskgrupp får då trycksår, och behöver behandla de trycksåren när de väl har uppkommit.
Ja. Så att jag vill inte heller sätta kronor och ören på det här i dag.
Men potentialen är helt klart att den kommer att vara betydligt …
(18:47):
Vi pratar en tiondel av de kommersiella som finns i dag.
Kanske inte har 100 % samma funktionalitet, som Sofie var inne på.
Men den ska vara väldigt kostnadseffektiv.
Och det har varit en stor målbild i hela projektet som har genomsyrat.
Vad återstår det för att kunna få ut den här? Det är ju ett prototyputvecklingsprojekt som vi sa.
Men vad återstår för att kunna få ut den i vården?
(19:10):
Jag kan ju ta från den tekniska sidan, som vi också varit inne och berört.
Det är att just själva sensorn måste produktifieras på ett annat sätt.
Det måste anpassas lite grann. Det håller vi också på med för att få ut en ny produkt.
Men sen är det också väldigt mycket mer, som jag vet att Sofie också kan väldigt mycket mer än mig.
Ja, såklart är det den tekniska sidan med tillförlitligheten och analysdelen, när den ska varna och så där.
(19:35):
Alltså basically ta den från prototyp till produkten.
Och det är ju ett företag som behöver göra det.
Det här har ju varit ett samarbete mellan näringsliv och forskningen.
Och en utmaning som vi ser, det är ju någon som driver då certifieringsresan.
För med medicintekniska produkter som ska ut på marknaden, så måste det vara CE-märkta.
(20:00):
Ni kanske har sett den där lilla svarta loggan som finns med ett CE-märke på.
Och den kommer ju också med en prislapp.
Och det beror ju såklart på hur mycket ansvar som ligger på den här produkten.
Är det en våg som man använder bara efter ett gympass, så är inte det så mycket ansvar för den att visa en vikt.
Medan en pacemaker är ju livsviktig, och måste verkligen fungera exakt som det ska.
(20:24):
Och då är det också högre krav på produkten, om man säger som så.
Och den här sensormadrassen, den hamnar ju någonstans mitt emellan vågen och pacemakern.
Men ändå så pass högt att det krävs kliniska studier, och ett allmänt organ som är involverat. Och då tar det flera år och kostar
(20:45):
flera miljoner kronor innan det kan komma ut på marknaden med den här certifieringsstämpeln.
Så det är en ganska krånglig och lång väg att gå?
Ja, det är i alla fall en väldigt hög inträdesbiljett.
Och det är absolut inte alla små och medelstora företag som har råd med det här.
Så oftast hamnar väl innovationen kanske då på de större företagen,
(21:09):
som också måste kunna motivera den här satsningen i både tid och pengar.
Ja, och därför också är det väldigt svårt att sätta priset på slutprodukten.
För det här ska ju naturligtvis också betala sig på något sätt.
Och om jag går tillbaka till min tekniklåda igen också.
Det vi också gör nu är att vi försöker få ytterligare finansiering naturligtvis
för det här på alla möjliga fronter.
(21:32):
En sak vi vill satsa på förutom produktifieringen, det är också att träna upp
betydligt bättre så kallade AI-modeller än vad vi har i dag. För att göra …
Och det där görs ju framsteg teknikmässigt på AI-modeller man kan använda varje dag i princip.
Men vi ser att det kommer att kunna bli väldigt bra, men det ska ändå provas ut.
(21:53):
Absolut. Vad ska AI-modellerna bidra med?
Precis, vad ska de göra? Ja, först och främst så tar de ut väldigt väl
hur man ligger, eller rentav sitter i en säng och tar ut det.
Och sen när de nu blir vältränade, som vi säger då, det kan också ta väldigt lång tid.
Med en del handpåläggning och mata in i den här modellen.
(22:13):
Så ska det helt enkelt jämföras med medicinska data, och lite grann som Lisas specialområde.
Att verkligen säga, på något sätt säga, kanske med ett stapeldiagram bara,
hur stor eller liten risk det är för trycksår på just den här patienten, och/eller vårdtagaren.
Och vilken kroppsdel det är och så där.
Men det gäller ju också att det här verkligen fungerar.
(22:35):
Och det är en del med kliniska studierna.
De finns ju inte bara där för skojs skull, att någon konsult ska tjäna pengar.
Utan vi får ju inte riskera att skapa trycksår med ny teknologi.
I inledningen så sa jag ju att vi skulle utforska om smart teknik, i kombination med god riskbedömning,
kan bidra till att ytterligare minska uppkomsten av trycksår i vården.
(23:00):
Och Lisa, du är ju som jag sa forskare på Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset.
Och du har faktiskt fört in en ny metod för riskbedömning av trycksår till Sverige.
Berätta om den här metoden, Purpose T.
Ja, men Purpose T är ju ett relativt nytt riskbedömningsinstrument.
(23:21):
Vi träffade på det och ville prova det i Sverige.
Och jag var ju doktorand och det ingick i mitt avhandlingsprojekt.
Och när man hittar ett instrument, så man kan inte bara ta det till Sverige. Utan man måste översätta det och se vad som händer.
För vi vet inte vad som händer när vi översätter det. Och så testa det på vårdpersonalen.
(23:41):
Så jag tittade på de psykometriska egenskaperna, användbarheten och genomförbarheten.
Så jag gjorde tre studier på Purpose T,
för att utvärdera vad som händer när vi översätter det, fungerar det i Sverige.
Och alla de här tre studierna visade väldigt positiva resultat.
Så när det sista resultatet kom på genomförbarhetsstudien,
då tog Akademiska sjukhuset beslutet att de skulle breddinföra instrumentet på Akademiska sjukhuset.
(24:10):
Så då har man arbetat med det riskbedömningsinstrumentet.
Och sen är det flera andra regioner som har börjat gå över till Purpose T också.
Den största skillnaden med Purpose T, det är att det inte är ett numeriskt instrument.
Utan man gör en riskbedömning där det är ett visst antal riskfaktorer i.
Och du tittar på de olika riskfaktorerna och vilka du identifierar.
(24:32):
Sen måste du göra en bedömning utifrån vad du har identifierat.
Så du får aldrig en siffra som säger att patienten är si eller så.
Utan du måste använda din kliniska blick som sjuksköterska, eller hälso- och sjukvårdspersonal.
Och lägga ihop den här kombinationen av riskbedömning, tillsammans med din
kliniska blick och besluta, är patienten i risk för att utveckla trycksår.
Har patienten redan ett trycksår, eller är patienten inte i risk för att utveckla trycksår.
(24:59):
Hur fungerar Purpose T rent praktiskt?
Purpose T består utav tre steg, väldigt kortfattat.
Det är tre steg. Och steg ett kan vara ett screeningsteg, där man kan screena ut patienten.
Så att om jag skulle riskbedöma dig rakt upp och ner här, så skulle jag screena ut dig på tre frågor.
Så att jag inte behöver göra en hel riskbedömning på alla patienter.
Och man ska alltid gå den kortaste vägen. Så att fastnar du på första frågan,
(25:21):
då går du direkt ner till steg två.
Och där är en större riskbedömning där du har nio olika riskfaktorer,
som du tittar på. Till exempel nutrition, rörlighet, medicintekniska produkter.
Och så fyller du i den riskbedömningen med de här riskfaktorerna.
Och när du har gjort det så tittar du på steg ett och två,
vilka riskfaktorer har du identifierat. Och då har du tre val i steg tre.
(25:44):
Alltså om patienten inte har risk för att utveckla trycksår.
Patienten är i risk för att utveckla trycksår.
Eller att du redan har identifierat trycksår hos patienten.
Och då är det ju självklart också fortsatt risk för att utveckla trycksår.
Men det är de tre valen som finns där.
Så då använder du det här underlaget som finns i Purpose T
med riskfaktorerna och din kliniska blick, och sammanställer det här.
Så det nya, vad är det nya i det här alltså?
(26:07):
Den största skillnaden egentligen med Purpose T, jämfört med till exempel
modifierade Nortonskalan som många använder fortfarande,
det är ju att det inte är ett numeriskt instrument.
Sen ingår det en hudbedömning, och det gör det inte i modifierade Nortonskalan.
Utan här måste du titta på patientens hud.
Du kan inte sitta framför datorn och göra en riskbedömning, utan att titta på huden på patienten.
(26:31):
Och sen så använder du din kliniska blick. Du får inte ut den här siffran,
som många gånger tyvärr kan falla mellan stolarna.
Att det inte riktigt stämmer överens med hur patientens …
Du kan ha en patient som har ett utvecklat trycksår, men modifierad Norton säger att det inte är risk för att utveckla trycksår.
Så den stora skillnaden är att den inte är numerisk, och att du behöver titta på patientens hud också.
(26:55):
Hur långt har man kommit i teknikstöd där,
när man kanske kan hålla upp en mobil och ta ett kort på sin hud?
Eller att läkaren eller sjuksköterskan tar det och får hjälp?
Ungefär som jag vet att man kan göra och detektera hudcancer i dag.
Ja, det är väldigt olika beroende på var du befinner dig.
Till exempel på Akademiska sjukhuset, där gör man riskbedömningen hos patienten.
(27:16):
Och sen dokumenterar man den i den elektroniska patientjournalen.
Sen, en del tar kort om man har sår och lägger in i journalen. Och en del gör det inte.
Och det där beror mycket på, det är inte jag jättebra på,
elektronisk patientjournal. Om man får fota eller inte.
Var det finns en säker yta för att ladda över fotografier och inte.
Men det är jag inte expert på.
(27:37):
Men du kan tänka dig kanske i framtiden att man använder så kallade AI-modeller, om det kommer för detta?
Absolut, det är många regioner … Ett stort förhinder, för många regioner vill börja med Purpose T,
det är att man inte får in riskbedömningsinstrumenten i den elektroniska patientjournalen.
Och det kan man ju tycka, varför ska det vara ett förhinder?
(27:58):
Men det är ju tyvärr så, att det är komplicerat att lägga in det i patientjournalen.
Så att man ligger kvar med det gamla instrumentet, för att det är för tekniskt komplicerat att lägga in.
Om man tar den här sensormadrassen, som Pressure nu har tagit fram en prototyp för.
Hur skulle den kunna kombineras med Purpose T?
(28:22):
Jag tror du var lite inne på det, Johan, tidigare.
Jag tycker att det skulle vara optimalt om man gör en riskbedömning av en patient.
Så ska du som hälso- och sjukvårdspersonal titta på, identifiera,
har den här patienten risk för att utveckla trycksår eller redan trycksår.
Om jag då identifierar att patienten har risk för att utveckla trycksår,
(28:42):
då ska jag göra åtgärder för att förebygga så att det inte blir något trycksår.
Och här kommer den här trycksensormadrassen eller funktionen in.
Då ska vi kunna identifiera att här kanske vi behöver en madrass för att göra det här.
Eller kan patienten själv använda sig av den här trycksensortekniken,
(29:04):
och vara delaktig i att förebygga trycksår.
Så att när man identifierar de här patienterna …
Jag tror det är svårt att säga att vi sätter in madrasser på alla patienter.
Utan man måste identifiera vilka patienter som ska ha de här.
Vilka kan personalen förebygga, och vilka kan patienterna själva förebygga.
Var ska tekniken in?
(29:24):
Här ser jag att i dag fungerar den här sensormadrassen mer som den varnar, baserande på tid och tryck.
Så har ett tryck varit på madrassen under en längre tid, då varnas det.
Så det är inte specificerat för den specifika personen.
Och här kan jag tänka att Purpose T blir mer som en personanpassad del utav det hela.
(29:49):
Såklart finns ju andra faktorer också. Temperatur och fuktighet i rummet och såna saker.
Men för att få in det här verktyget, då blir det också en förändring av att …
Ja, men då kanske vi behöver varna tidigare för den här personen.
Med den här personen ska vi varna senare, för den kan klara av att ligga med det här trycket under en längre tid.
Jag tycker att tekniken är otroligt intressant.
(30:12):
Jag skulle önska att man kunde använda den för att få patienten delaktig också i sin egenvård.
Hur kan patienten … För jag jobbar också med att få patienten delaktig i att förebygga trycksår.
Och där finns det många patientgrupper, som till exempel ALS eller reumatiker, som är pigga och klara.
(30:35):
Men de behöver få kanske lite assistans och stöd att bli påminda.
Okej, nu behöver jag ändra läge, eller nu … Men de kanske inte ska ha just en madrass.
Utan de kanske kan ha den på något annat sätt i vardagen, eller när de ligger.
Det är jätteintressant, tycker jag.
Och i en sån här diskussion hör man direkt, den som lyssnar,
(30:56):
varför det är så viktigt att ha den här kedjan av olika kompetenser i ett projekt.
Att någon som jag kanske har någon idé, så här ska vi kunna bygga en sensor.
Men hade vi känt dig, Lisa, innan hade vi kanske bjudit in dig i projektet också.
Men också ha de här, de som jobbar i vården. Vi har projektstyrning.
Menar att alla behövs så väl. Därför har det ändå varit ett bra projekt.
(31:17):
Det är ett bra projekt. Det går inte att göra det själv för någon av oss.
Jag tänkte på den där frågan också med vårdpersonalen, som ska jobba med det här.
Det pratar vi också ofta om. Hur är det att ta till sig ny teknik?
För det innebär ju kanske nya arbetssätt.
(31:38):
Det vore intressant att höra i projektet hur …
Jag kan dra lite grann hur vi presenterade på ett äldreboende eller vårdboende i Sundsvall här, inför all personal.
20-25 stycken. Och de såg ganska skeptiska ut när vi kom. När vi gick så var de nästan överväldigade.
Och en man som hade jobbat där typ hela sitt liv, han hade jobbat i vården i 40 år.
(32:01):
Han sa att ”ofta kommer folk, det är nya tekniska saker, ganska krångliga”.
”Men det här är precis vad vi vill ha.”
Vad spännande.
Och bland annat för enkelheten, enkelheten.
Just att det var trycksår, vilket är ett problem naturligtvis.
Men också enkelheten.
Den var lätt att använda.
Ja, väldigt enkelt. Lösningen. Ja, och den här appen som vi pratade om.
(32:23):
Till exempel, du kan knappt mata in någonting. Du kan inte göra fel. Bara en sån sak.
Du ska inte känna oro att du ställer till någonting med den.
Spännande. Lisa, har du någon erfarenhet av det där? Hur reagerar vårdpersonal?
Jo, men det här är ju en äldre variant som jag har testat.
Det är en monitor till. Och där personalen tyckte ju …
Det fanns inga negativa kommentarer alls kring den, utan det var bara positivt.
(32:49):
Det som var intressant tyckte jag när jag testade det på patienterna, det var att där fick jag …
När jag presenterade studien för personalen, då var de lite skeptiska till det, och tyckte att det här är ju …
För det var ju på en ortopedgeriatrisk avdelning.
”Kommer patienterna klara av att titta på den här tekniken eller förstå?”
Men där var de överväldigade och sa ”oj, det här funkar ju jättebra”.
(33:10):
De förstår och kan använda det här, och det uttryckte de ju när vi intervjuade dem också.
Att det var enkelt att förstå, det var inte komplicerat.
Nej, och en viss skillnad här. Vi har ju haft ett prototyputvecklingsprojekt.
Och när jag kört presentationerna så har jag visat hur vi visionerar att produkter ska fungera ett antal år framåt.
Vi har ju inte alls provat den skarpt på det viset, för personer med risk för trycksår.
(33:32):
För det är helt andra studier.
Utan vi presenterar ett koncept. Och för att få i gång en dialog på ett vettigt sätt med personalen, för det är de som kan det.
Hur vill de att systemet ska se ut.
Du Johan, madrassen som ni har tagit fram, prototypen här nu då.
Den mäter i dagsläget tryck, alltså vikt.
(33:56):
Men finns det fler användningsområden, om man fick spåna fritt?
Det gör det absolut. Både för trycksensorn, och man kanske kan få fram annan data i sängen.
Här kan ni som lyssnar också gärna skicka ett mejl till mig, och ge förslag på var en sån här produkt skulle kunna användas.
Till exempel om man har de här 960 sensorerna för att de är väldigt, väldigt små.
(34:17):
Kanske i form av en skosula. Om man samplar med mycket högre samplingshastighet.
Man kan ta ut gångsteg, löpsteg bara för ett exempel.
Är man i sängen ska vi också komma ihåg att det finns väldigt många, eller det är väldigt hög integrationsaspekter här.
Man får verkligen tänka på vad också … Vi ska mäta vad man tar ut, men …
(34:38):
Integritetsaspekter. Förlåt, ja.
Men till exempel, man kanske skulle ta ut andning, analysera det.
Kanske nästan filtrera ut hjärtslag, hostningar och så.
Men återigen, att man behöver vara ett rejält gäng med människor med olika kompetenser.
Vad som behövs, vad som är möjligt att utveckla när man möts där.
(34:59):
Och det tror jag säkert ni andra också har idéer om, vad man skulle kunna göra.
Jag tänkte faktiskt spela in dig, Sofie, här.
För nu kommer den här cliffhangern, att du faktiskt är elitidrottare också.
Ja, precis. Jag sparkar ju på en fotboll som en liten del av my living.
Som den elitidrottare som jag ändå försöker vara, så ser man också hur det blir mer och mer teknik i det.
(35:20):
Ni kanske till och med har sett de här västarna, som ska mäta hur mycket de springer och allting nu på EM eller VM.
Men jag kan också se då, om jag till exempel analyserar ett löpsteg med trycksensorer i en sula i en sko.
Springer man på rätt sätt, vilken del av foten man sätter i.
Hur snabbt steget är. Men även kanske själva impact mot en boll.
(35:45):
Allt ifrån en fotboll eller en … Ja, golfen har väldigt mycket teknik i sig i dag.
Men det är också väldigt många andra sporter, där det blir någon form av impact,
som vi tänker att den här tekniken kanske har en framtid.
För jag tycker ändå att det som har blivit väldigt unikt med just de här trycksensorerna
är att de är väldigt, väldigt tunna.
För syftet i det här projektet var ju att man inte skulle känna av dem när man låg på dem.
(36:08):
Och på så sätt så lyckades ni verkligen få fram en väldigt tunn trycksensor.
Lisa, ser du några fler användningsområden?
Jag tänker kunskap också är jätteviktigt.
Jag tänker att man kan använda sig utav det när man utbildar personal.
För att kunna se … Om man till exempel ska utbilda i förflyttningsteknik,
(36:30):
så kan man ha den här trycksensormadrassen.
För att man ska få en uppfattning av hur högt tryck det blir mellan patient och underlag.
Och hur snabbt det blir det.
Och vilka positioner, vilka områden på kroppen, som är speciellt utsatta.
För det är inte självklart att man har den kunskapen med sig. Vilka områden är speciellt utsatta.
(36:51):
Och där var ett exempel från den studien jag tittade på när personalen använde monitorn.
Så upptäckte de när de la patienterna i sängen på eftermiddagen för att vila.
Om de inte tog bort det lyftlakanet som de använde när de förflyttar patienten med en sån patientlyft,
så lyste den sömmen i lyftlakanet som ett rött streck under patienten.
(37:16):
Det var också en kunskapslucka kanske som saknades, där man plötsligt såg att det här är inte bra.
Det här måste vi ta bort. Patienten kan inte ligga på den.
Så jag tror att kunskap är också ett sånt område, där man skulle kunna få …
Det är ju alltid lite lättare när man får en visuell bild av det, än att läsa en text.
(37:40):
Projektet Pressure avslutades ju tidigare i år. Men vad händer härnäst?
Ja, härnäst är väl tanken att vi söker finansiering för uppföljande projekt.
Med fokus på själva användandet, och vilka moment som fungerar i praktiken för personalen.
(38:04):
Men även kanske fortsätta jobba med den här tekniska biten som vi var inne på innan,
med att förbättra och personanpassa varningssignalerna.
Lisa, vad händer i din forskning kring det här framgent?
Ja, men dels så har jag precis gjort färdigt en utvärdering av vad hände när vi breddinförde Purpose T.
(38:25):
Och där såg vi ju väldigt positiva resultat.
Vi fick en minskning av framför allt kategori två och tre av trycksåren, efter att vi hade infört Purpose T.
Så att det är väldigt spännande att se det resultatet.
Men sen tittar jag också på kommunikation. Det handlar lite om kunskap och kommunikation också kring trycksår.
Hur kommunicerar vi kring trycksår, vad rapporterar vi till varandra.
(38:48):
Vad missar vi, vad är stora kunskapsgapet kring trycksår.
För det är ändå att hela tiden drivs man lite av frågan, varför uppkommer de här trycksåren
som egentligen inte ska uppkomma? Det är ju en vårdskada, något som vi ska förebygga.
Så kommande projekt som jag har är framför allt kring kommunikationen kring trycksår.
Vad driver dig i din forskning, Lisa?
(39:11):
Jag tycker att det är otroligt roligt att forska.
Jag är väldigt tacksam för att få forska, och hitta, identifiera frågor som man vill undersöka.
Och titta på om det finns lösningar och inte, och komma framåt.
Jag tycker att det är väldigt roligt.
Johan, vad säger du?
Ja, det blir mycket samma svar som Lisa. Man är nyfiken och vill prova.
(39:34):
Men på den tekniska sidan också. Det är en viss tillfredsställelse, att man har ett problem … som ingen annan har gjort förut.
Det är definitionen på forskning.
Att man faktiskt lyckas ibland i alla fall. Sen i ett sånt här projekt,
jag har jobbat mycket med till exempel antenner och industritillämpningar. Det är roligt.
Men här ser man direkt samhällsnytta, så man jobbar och hjälper människor.
(39:54):
Både vårdtagare, och förhoppningsvis även vårdgivare. För det här ska vara ett stöd för dem också.
Det blir en extra dimension av det.
Vad säger du, Sofie?
Ja, men det känns som att det varit helt fantastiskt att se hur långt
vi kan ha kommit i det här projektet. Med det här samarbetet vi har haft
(40:17):
mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor.
Och såklart finns det flera projekt där ute som också har det här samarbetet.
Men jag tycker att det här projektet har varit väldigt unikt, och varit ett typexempel när trippelhelix faktiskt fungerar.
Om man skulle ge ett tips till andra, vad är framgångsfaktorn?
Vad är det som har gjort att det har blivit så bra?
(40:40):
Dels att det har funnits ett driv mellan alla partners.
Men också att kunskapen har såklart funnits där. Och att vi alla vetat vart vi ska.
Och när det sker problem så har vi verkligen funnits där och hjälpt varandra.
Vad säger du, Johan?
Jo, jag nämnde det lite förut också, just att vi har ett konsortium.
(41:04):
Att det är inte bara vi som är tekniker, eller bara på sjuksköterskesidan. Och kompletterar varandra.
Och sen kanske det var lite tur också att vi har faktiskt haft människor
på varje ställe nu som man inte alltid har,
som har varit väldigt intresserade och drivit och velat.
I alla de här företagen och offentliga organisationerna vi nämnde.
Och också haft näringslivet så involverat med oss,
(41:25):
med Järven som har varit … De är inte bara madrasstillverkare.
De har haft så himla mycket kunskap i det här projektet.
Vi börjar ju närma oss slutet av det här avsnittet, konstigt nog.
Det går fort när man har roligt. Men vad har ni lärt er i det här samtalet?
(41:47):
Framtiden känns ljus. Vi kan ändå kombinera varandras kunskaper på något sätt, som vi kanske inte visste att …
ja, men du framför allt, Lisa, besatt och allt du har gjort, innan vi fick prata med dig här i dag.
Och försöka få in dig i det här på något sätt.
Nej, men jag tycker att det har varit väldigt spännande. För jag har bara testat färdiga produkter.
Och jag har förstått att det är en otrolig verksamhet före det finns en färdig produkt.
(42:12):
Och det har jag fått en större insyn i, alla de komplicerade stegen som är innan.
Så det är jättespännande.
Ja, jag har fått en inblick i en värld som var för mig ganska obekant tidigare.
Det vill säga, vårdsektorn överhuvudtaget.
Ja, och jag tycker att det jag hör är att det finns en stor potential.
(42:34):
Och även fler användningsområden än det vi har pratat om i dag.
Men då har det faktiskt blivit dags att runda av. Så att jag säger tusen tack till er, dagens gäster.
Sofie Brundin, Johan Sidén och Lisa Hultin.
Tack för att ni var med i vår podcast.
(42:55):
Tack för att vi fick vara med.
Tack så mycket.
Du har lyssnat till en podcast från IoT Sverige.
Ett strategiskt innovationsprogram finansierat av myndigheterna
Vinnova, Energimyndigheten och Formas.
(43:16):
Musiken i programmet är skriven av Johannes Bergenheim.
Själv heter jag Maria Bergenheim.
Varje år drabbas tusentals patienter av trycksår i Sverige.
Det är en vårdskada som orsakar svårt lidande och stora samhällskostnader.
IoT Sverige-projektet Pressure har tagit fram en prototyp på en uppkopplad madrass,
som signalerar när patienter behöver byta ställning.
(00:34):
I det här avsnittet möter du, förutom projektet Pressure,
också en forskare från Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset,
vars forskning lett till att flera regioner i Sverige nu använder en ny metod för riskbedömning av trycksår.
Tillsammans med dagens gäster ställer vi oss frågan, om smart teknik i kombination med
(01:00):
god riskbedömning, kan bidra till att ytterligare minska uppkomsten av trycksår i vården.
Jag heter Maria Bergenheim, och du lyssnar till IoT Sveriges podcast om innovativa IoT projekt i offentlig sektor.
Ja, men hej och välkommen, du som lyssnar.
(01:23):
Idag befinner jag mig i Sundsvall tillsammans med dagens tre gäster, som är Sofie Brundin.
Du är projektledare för Pressure och arbetar på managementkonsultföretaget
Pro&Pro här i Sundsvall. Välkommen Sofie.
Tack.
Sen har vi Johan Sidén. Du är forskare i elektronik här vid Mittuniversitetet. Välkommen.
(01:49):
Tack Maria.
Och så har vi Lisa Hultin.
Du är omvårdnadsforskare vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset. Välkommen du med.
Tackar, tackar.
Ja, ni ska strax få presentera er själva.
Men innan det så tänkte jag berätta för lyssnarna att det här är faktiskt ett lite speciellt avsnitt.
(02:13):
Och speciellt i den bemärkelsen att vi ju har med oss en utomstående forskare, Lisa Hultin.
Och du har ju inte varit med i projektet Pressure,
men däremot så har du forskat mycket kring just riskbedömning av trycksår.
Så det här blir som ett helt nytt möte egentligen, kan man säga,
för ni har ju inte träffats innan det här. Så vi kommer att utforska det här ämnet
(02:36):
under den här stunden tillsammans, ur lite olika perspektiv. Vad känner ni inför det här?
Ja, men det är jättespännande. Jätteroligt.
Ja, speciellt när vi kommer från så olika delar från projektet.
Och du har ju inte ens varit med i allt i projektet. Så kan bli ett spännande samtal.
Ja, det kommer absolut bli spännande.
Ja, jag är i alla fall nyfiken. Men innan dess så är jag förstås nyfiken på vilka ni är.
(02:59):
Så Sofie, berätta lite kort om dig och din bakgrund.
Ja, jag kommer från ett managementkonsultföretag som heter Pro&Pro.
Och vi kom in i början av projektet vid 2023,
och hjälpa projektet med behovsanalys och en kommuniceringsprocess.
Och på slutet så tog jag över projektledarrollen.
(03:22):
Har en akademisk bakgrund som ingenjör och företagsekonomiutbildning.
Och en liten side-note är att jag spelar elitfotboll.
Ja, och det kanske vi faktiskt kommer tillbaka till i slutet av avsnittet.
Det får bli en cliffhanger. Johan, vem är du?
Ja, precis som du sa Maria. Jag är forskare i elektronik på Mittuniversitetet här i Sundsvall.
(03:45):
Och jag ska inte dra hela mitt CV här. Men anledningen till att jag har hamnat i det
här projektet är att jag har jobbat mycket med det som kallas för tryckt elektronik.
Medan elektronik blir mindre och mindre, som vi alla vet,
så har jag alltid jobbat med att göra det större och större.
Och då tar man ofta … Eller till exempel tryckt elektronik,
när man helt enkelt byter ut färgpigmentet i bläck, och stoppar in funktionella partiklar i stället för …
(04:06):
Och det är lite av grunden till det tekniska i det här projektet.
Ja, spännande. Och vi ska komma in lite mer på det tekniska alldeles strax.
Men Lisa, berätta om dig och din bakgrund.
Jag är specialistsjuksköterska inom vård av äldre, disputerad.
Jag började min karriär som sjuksköterska inom akutsjukvården, kardiologi och akutsjukvård.
(04:29):
Och sen gick jag vidare till geriatriken där jag arbetat inom boende,
hemsjukvård, och sen började jag forska på riskbedömning av trycksår.
Jag tänkte faktiskt börja med att ställa den här grundläggande frågan.
Vad är trycksår och hur uppkommer de?
(04:49):
Ja, trycksår är ju en skada i huden. Den är oftast belägen över ett benutskott.
Vanligt att det till exempel är på armbåge, skulderblad, sakrum.
Och det uppstår ju på grund av att det har blivit ett för högt tryck, eller tryck i kombination med skjuv.
Och det blir då en deformation som orsakar en lokal syrebrist, och det här leder till en vävnadsskada.
(05:18):
Eller så kan det även vara att vävnadscellerna direkt deformeras, och så uppkommer en skada utav det här trycket.
Och ett väldigt vanligt exempel på det är ju om vi har en äldre patient
som har fallit i hemmet och fått en fraktur. Och kommer in på sjukhuset,
ligger i en säng, och till exempel väntar på att bli opererad eller har opererats.
(05:40):
Och ligger i sängen och har mycket smärta, och kanske är påverkad utav läkemedel.
Och den här patienten eller personen kommer inte ändra läge då,
utan då blir det oftast för högt tryck mellan patienten och underlaget.
Och då uppstår den här skadan, så det blir ett trycksår.
Just det. Vad jag har förstått så kan det ändå gå ganska snabbt att trycksår uppstår?
(06:04):
Absolut. Ja, det är jätteolika beroende på vilken patient, eller vilken person man har framför sig.
Men det kan uppstå väldigt fort, absolut.
Och det är ett stort lidande. Berätta.
Ja, det är ju ett lidande för patienten. Det är ju smärta av det här såret.
Trycksår finns i olika kategorier. Kategori 1, 2, 3, 4.
Och det är ju såklart att de mindre trycksåren kanske inte medför lika mycket lidande,
(06:27):
men det gör ju ont. Det är en smärta som finns där.
Och de större kategorierna medför väldigt mycket lidande.
Det här är ju en vårdskada som jag sa i inledningen. Men hur vanligt är det?
Ja, inom regionen och kommunen så uppstår nästan 10 000 trycksår per år.
(06:50):
Som du var inne på där, det finns olika typer av trycksår.
De här fyra kategorierna. Såklart så är de flesta de lägre.
Men så fort man bara kommer upp till kategori 2, det är då det också blir förlängd vårdtid.
Ifall om du då är redan inne på sjukhuset till exempel.
Och de här grövre trycksåren, då ungefär 10 % vardera.
(07:17):
Om man kollar då på sjukhusen, jämför de särskilda boendena,
till exempel äldreboende, och där ser vi också att det skiljer oss åt.
Det är vanligare på sjukhusen. Nästan dubbelt så högt med 14 %.
Vilket är ungefär var sjunde patient på sjukhusen.
(07:37):
Så var sjunde patient drabbas av trycksår, kan man säga?
Precis, på sjukhusen. Men på de särskilda boendena, då är det lite lägre med 6 % i stället för 14 %.
Om man då tittar på, som du berättar,
att var sjunde patient utvecklar ett trycksår som är inneliggande på sjukhus.
Om man då har ett trycksår, kategori 2 eller högre,
(07:58):
då har man ju en förlängd vårdtid på drygt 15,8 dygn.
Och då ser man verkligen, tycker jag, vilket lidande det bidrar till.
Och vilka kostnader, vilka otroliga kostnader, det blir för det.
Ja, och det var faktiskt nästa fråga. Vilken radioövergång, Lisa.
Nej, men vad kostar det här samhället? Går det att säga vad det kostar?
(08:21):
Ja, framför allt så kostar det väl ett väldigt, väldigt stort lidande för de som har trycksåren.
Om man vill kolla på det mer runt ekonomiskt perspektiv.
Så det skiljer sig också åt då från sjukhusen, jämfört med de särskilda boendena.
Men på grund utav den här förlängda vårdtiden, som vi pratade om med trycksåren,
(08:44):
som förlänger nästan två veckor, eller dryga två veckor,
så blir det ungefär 50 000 extra vårddagar per år för sjukhusen i Sverige.
Och om man då tar hänsyn till den förlängda vårdtiden,
kostnad per vårddag, och hur många som drabbas av trycksår,
så kostar det här sjukhusen upp mot en halv miljard kronor per år.
(09:06):
Ja, det är väldigt mycket pengar ju.
Väldigt mycket pengar. Och på särskilda boenden så fungerar det väl lite annorlunda.
En specifik kostnad är då att hyra in madrasskostnad.
Så i stället för … Såklart jobbar de också med prevention,
men där kan man få en annan madrass beroende på hur illa ett trycksår är.
(09:30):
Som är lite mer dynamiska, och hjälper till att fördela trycket med pumpar och så vidare.
Så det här projektet, det var ju mycket kring samarbetspartner här i region Västernorrland.
Så vi kollade då på vad är den här madrasshyrkostnaderna, för alla kommuner i region Västernorrland.
(09:50):
Så inte hela Sverige. Bara i region Västernorrland för alla kommuner, så uppgick den mot 2 miljoner per år.
Och då är det madrasser, alltså inte med sensorer i,
utan madrasser som ska vara bra för att förebygga trycksår.
Precis. Och det här är någonting man hyr in, så patienten har det inte hela tiden.
Så här får vi också ta i åtanke att patienten har ju redan fått lidande här,
(10:11):
för den har ju redan ett trycksår.
Låt oss då komma in på projektet Pressure. För det är ett nyligen avslutat prototyputvecklingsprojekt,
som är finansierat via oss på IoT Sverige med 2 miljoner kronor.
Och jag tänkte räkna upp då de projektparter som har ingått.
(10:35):
Då har vi Bron Innovation som har varit projektkoordinator.
Mittuniversitetet där du, Johan, jobbar är med såklart. Pro&Pro, din arbetsplats, Sofie.
Sen har RISE varit med. Och Järven plast och smide, det är då företaget som tillverkar madrassen.
(10:55):
Och sen så har då Sundsvalls och Örnsköldsviks kommuner varit med.
Men Johan, berätta om projektet. Vad det är ni har gjort.
Ja, vi har gjort väldigt mycket, kan jag säga först.
Ska kondensera ner det, så får väl säga att vi började med en behovsanalys tillsammans med Pro&Pro.
Och parallellt med det utveckla, kolla på själva sensordelen,
(11:17):
som ändå är en väldigt central del naturligtvis.
För att det är så mycket mer än bara ett teknikprojekt.
Jag kommer från bakgrunden inom tryckt elektronik, när man helt enkelt gör stor elektronik.
Till exempel i storlek av en säng, eller madrass som i det här fallet.
Och tillsammans med madrasstillverkaren som du nämnde, Järven.
(11:38):
Och RISE i Mölndal, vårt forskningsinstitut där.
Kollat på också lite kravspecat, hur ska en sån här sensor vara. Hur måste den vara.
Den får naturligtvis inte vara jättehård. Man får inte ligga på den. Den får inte skapa trycksår.
Nej, det känns ju rimligt.
Ja, men visst. Vilket skulle vara ganska lätt annars.
Och naturligtvis så ska den vara billig att producera.
(12:01):
Och det är det rent tekniska. Sen har vi också systembiten som är minst lika viktig.
Att när vi har varit i kontakt ganska tidigt med, som du nämnde,
Sundsvalls och Örnsköldsviks kommun och de som faktiskt jobbar
ute i verksamheten, till skillnad mot för mig.
Att hur vill de att systemet ska vara ur användarsynpunkt.
Vilka funktionaliteter vill de ha?
(12:22):
Och slutsatsen där är naturligtvis att det ska vara så enkelt så det inte märks.
Just det. Jag tänker att vi kommer tillbaka till den frågan.
Men jag tänkte om vi stannar kvar lite vid själva sensorlösningen. Så hur funkar madrassen?
Ja, var rädd att gå in för mycket på tekniken.
Nej, men det är intressant.
Nej då. Men vi kollar på att utveckla,
(12:42):
eller utvärderat helt enkelt väldigt många olika material som ska in i den här.
Och det ska vara så att det ska inte störa någonting i madrassen.
Det ska kunna lamineras in i något av mellanskikten i en professionell madrass.
Det kan vara upp till kanske fem olika skikt man har i en madrass, fast man märker inte det normalt.
Och det ska vara producerbart.
(13:03):
Det ska vara väldigt kostnadseffektivt, i förhållande till de produkter som faktiskt finns i dag som kostar multum, kan man säga.
Och gärna producerbart i Sverige.
De prototyper vi har gjort nu, det är då med 960 stycken mätpunkter i en madrass.
Som vi har ansett hittills vara en bra mängd, lämplig mängd.
Och de är helt handgjorda, var och en. Det var julpyssel för tre personer i två veckor.
(13:29):
Och vi vill inte att det ska hamna bara i ett låglöneland, och någon stackare ska göra det.
Utan mycket av prototyputvecklingen är också att det ska vara fabricerbart i Sverige.
Och vi har, jag vill inte nämna namnen, men lite diskussioner med industripartners
som skulle kunna eventuellt producera det här också. Själva sensorlösningen.
Och sen tekniskt, det är det enda, att vi ligger och loggar av.
(13:49):
Elektronik ligger och loggar av madrassen här
och skickar upp i det berömda molnet.
Där vi processar de här mätpunkterna, helt anonymt naturligtvis.
Och sen skickas det ner till en app i en telefon som finns på nästan alla vårdboenden,
som vårdpersonalen använder för allt möjligt. Och då får man en textnotis,
precis som när du får ett sms eller ett annat mess.
(14:13):
En liten pushnotis, att nu är det nog så att du bör gå in och titta till
fru Svensson eller patient nummer tre.
För hon har inte rört sig så mycket på ett tag nu.
Och riskerar att uppkomma trycksår. Precis, hon ligger i riskgruppen.
Nu har vi inte utvärderat på det sättet när vi kör skarpt, men det är funktionen.
Och det som också är viktigt. Personer som har risk för trycksår, ganska hög risk.
(14:38):
De har ju ett så kallat vändschema, så man vänder på dem vid ett visst tidsintervall, även på nätterna.
Så säger den här appen också till att nu har fru Svensson faktiskt vänt sig ganska mycket i natt,
så att du behöver inte gå in och väcka henne och vända på henne.
Utan du kan gå och ta en kopp kaffe i stället.
För det ser vi i verksamheterna i dag. Att eftersom de inte vet vilken kroppsdel
(15:00):
som behöver förflyttas på sig eller så ofta,
så har de ju ett schema när de ska in och vända på dem.
Och det är såklart också under natten när de ligger i sängen, och behöver då göra en pannkaksvändning på hela användaren,
eller den som bor på det här boendet till exempel.
Vilket gör att det stör deras sömn, och då såklart så tar det också mer tid från personalen.
(15:23):
Ja. Lisa, jag tänkte spela in dig också här i den här frågan.
För jag vet att du har använt dig i din forskning av liknande teknik. Kan inte du berätta?
Ja, men absolut. Jag har testat liknande teknik med trycksensorer i som ett plastlakan, som var kopplat till en monitor.
Det här är ju lite äldre, så det var inte några appar här.
(15:45):
Utan det var en monitor som var kopplad till det här trycksensorlakanet.
Där gjorde jag bland annat två studier, där jag först tittade på hur personalen använde sig av den.
För att titta på hur många preventiva hjälpmedel satte de in hos patienterna när man använde den här,
före och efter för att kunna jämföra. När de fick titta på monitorn
(16:07):
och se hur trycket fördelades mellan patienten och underlaget.
Och sen så har jag även gjort en studie där vi vände på apparaten, så att patienterna fick ha monitorn i stället.
Och titta på hur det påverkar patienten, om patienten själv kan förebygga trycksår.
Och hur det påverkar deras delaktighet i sin egenvård att förebygga trycksår.
(16:29):
Och det var ju väldigt spännande studier att göra. Båda gav ju väldigt positiva resultat.
Personalen, när de använde monitorn så såg man att det blev signifikant fler preventiva åtgärder som man satte in.
Man använde flera kuddar och filtar, och alla möjliga preventiva åtgärder som man satte in.
(16:50):
När patienterna fick använda monitorn så såg vi att delaktigheten ökade när vi intervjuade dem.
De kunde ju uttrycka själva att de kunde se på monitorn,
precis som du nämnde, det här göra en helomvändning på patienten.
Det minskar man. För de kan själva se att när det lyser rött på monitorn, så räcker det med att jag gör en sån här mikrorörelse.
Jag måste inte ändra läge eller kliva upp ur sängen, utan att det räcker att jag justerar
(17:12):
lite läget själv och så slutar det lysa rött. Att det blir grönt och blått i stället.
Just det, för det är som en heat map som man kan se. Liksom en kropp.
Ja, precis. Den bilden som de fick,
det var ju som en bild på en person som skiftar i blått, grönt, och orange och rött.
Och när det är orange och rött så är det för högt tryck mellan patient och underlag.
Och när det är blått och grönt så är det lagom tryck.
(17:37):
Och det var det de såg på monitorn.
Dels personalen när de använde den, och sen även patienterna när de använde den.
Jag tänker tillbaka då till Pressure, till er lösning. Vad kostar den?
Målet är att den ska vara såklart väldigt billig. För om man kollar på marknaden i dag, så finns det helt otroliga madrasser där
som är dynamiska, fördelar trycket med hjälp av pumpar och så vidare.
(18:02):
Men det gör ju också att de kostar tiotusentals kronor och uppåt.
Så vi kan ju iallafall säga att målet är att den ska kosta betydligt mindre.
Svårt att säga såklart i dag vilken prisbild det kommer landa på, då vi fortfarande är i prototypstadiet.
Men ändå att den ska vara så pass kostnadseffektiv, att både regionen och kommunerna
(18:27):
ska spara pengar på att arbeta preventivt med den här madrassen.
I stället för att de i riskgrupp får då trycksår, och behöver behandla de trycksåren när de väl har uppkommit.
Ja. Så att jag vill inte heller sätta kronor och ören på det här i dag.
Men potentialen är helt klart att den kommer att vara betydligt …
(18:47):
Vi pratar en tiondel av de kommersiella som finns i dag.
Kanske inte har 100 % samma funktionalitet, som Sofie var inne på.
Men den ska vara väldigt kostnadseffektiv.
Och det har varit en stor målbild i hela projektet som har genomsyrat.
Vad återstår det för att kunna få ut den här? Det är ju ett prototyputvecklingsprojekt som vi sa.
Men vad återstår för att kunna få ut den i vården?
(19:10):
Jag kan ju ta från den tekniska sidan, som vi också varit inne och berört.
Det är att just själva sensorn måste produktifieras på ett annat sätt.
Det måste anpassas lite grann. Det håller vi också på med för att få ut en ny produkt.
Men sen är det också väldigt mycket mer, som jag vet att Sofie också kan väldigt mycket mer än mig.
Ja, såklart är det den tekniska sidan med tillförlitligheten och analysdelen, när den ska varna och så där.
(19:35):
Alltså basically ta den från prototyp till produkten.
Och det är ju ett företag som behöver göra det.
Det här har ju varit ett samarbete mellan näringsliv och forskningen.
Och en utmaning som vi ser, det är ju någon som driver då certifieringsresan.
För med medicintekniska produkter som ska ut på marknaden, så måste det vara CE-märkta.
(20:00):
Ni kanske har sett den där lilla svarta loggan som finns med ett CE-märke på.
Och den kommer ju också med en prislapp.
Och det beror ju såklart på hur mycket ansvar som ligger på den här produkten.
Är det en våg som man använder bara efter ett gympass, så är inte det så mycket ansvar för den att visa en vikt.
Medan en pacemaker är ju livsviktig, och måste verkligen fungera exakt som det ska.
(20:24):
Och då är det också högre krav på produkten, om man säger som så.
Och den här sensormadrassen, den hamnar ju någonstans mitt emellan vågen och pacemakern.
Men ändå så pass högt att det krävs kliniska studier, och ett allmänt organ som är involverat. Och då tar det flera år och kostar
(20:45):
flera miljoner kronor innan det kan komma ut på marknaden med den här certifieringsstämpeln.
Så det är en ganska krånglig och lång väg att gå?
Ja, det är i alla fall en väldigt hög inträdesbiljett.
Och det är absolut inte alla små och medelstora företag som har råd med det här.
Så oftast hamnar väl innovationen kanske då på de större företagen,
(21:09):
som också måste kunna motivera den här satsningen i både tid och pengar.
Ja, och därför också är det väldigt svårt att sätta priset på slutprodukten.
För det här ska ju naturligtvis också betala sig på något sätt.
Och om jag går tillbaka till min tekniklåda igen också.
Det vi också gör nu är att vi försöker få ytterligare finansiering naturligtvis
för det här på alla möjliga fronter.
(21:32):
En sak vi vill satsa på förutom produktifieringen, det är också att träna upp
betydligt bättre så kallade AI-modeller än vad vi har i dag. För att göra …
Och det där görs ju framsteg teknikmässigt på AI-modeller man kan använda varje dag i princip.
Men vi ser att det kommer att kunna bli väldigt bra, men det ska ändå provas ut.
(21:53):
Absolut. Vad ska AI-modellerna bidra med?
Precis, vad ska de göra? Ja, först och främst så tar de ut väldigt väl
hur man ligger, eller rentav sitter i en säng och tar ut det.
Och sen när de nu blir vältränade, som vi säger då, det kan också ta väldigt lång tid.
Med en del handpåläggning och mata in i den här modellen.
(22:13):
Så ska det helt enkelt jämföras med medicinska data, och lite grann som Lisas specialområde.
Att verkligen säga, på något sätt säga, kanske med ett stapeldiagram bara,
hur stor eller liten risk det är för trycksår på just den här patienten, och/eller vårdtagaren.
Och vilken kroppsdel det är och så där.
Men det gäller ju också att det här verkligen fungerar.
(22:35):
Och det är en del med kliniska studierna.
De finns ju inte bara där för skojs skull, att någon konsult ska tjäna pengar.
Utan vi får ju inte riskera att skapa trycksår med ny teknologi.
I inledningen så sa jag ju att vi skulle utforska om smart teknik, i kombination med god riskbedömning,
kan bidra till att ytterligare minska uppkomsten av trycksår i vården.
(23:00):
Och Lisa, du är ju som jag sa forskare på Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset.
Och du har faktiskt fört in en ny metod för riskbedömning av trycksår till Sverige.
Berätta om den här metoden, Purpose T.
Ja, men Purpose T är ju ett relativt nytt riskbedömningsinstrument.
(23:21):
Vi träffade på det och ville prova det i Sverige.
Och jag var ju doktorand och det ingick i mitt avhandlingsprojekt.
Och när man hittar ett instrument, så man kan inte bara ta det till Sverige. Utan man måste översätta det och se vad som händer.
För vi vet inte vad som händer när vi översätter det. Och så testa det på vårdpersonalen.
(23:41):
Så jag tittade på de psykometriska egenskaperna, användbarheten och genomförbarheten.
Så jag gjorde tre studier på Purpose T,
för att utvärdera vad som händer när vi översätter det, fungerar det i Sverige.
Och alla de här tre studierna visade väldigt positiva resultat.
Så när det sista resultatet kom på genomförbarhetsstudien,
då tog Akademiska sjukhuset beslutet att de skulle breddinföra instrumentet på Akademiska sjukhuset.
(24:10):
Så då har man arbetat med det riskbedömningsinstrumentet.
Och sen är det flera andra regioner som har börjat gå över till Purpose T också.
Den största skillnaden med Purpose T, det är att det inte är ett numeriskt instrument.
Utan man gör en riskbedömning där det är ett visst antal riskfaktorer i.
Och du tittar på de olika riskfaktorerna och vilka du identifierar.
(24:32):
Sen måste du göra en bedömning utifrån vad du har identifierat.
Så du får aldrig en siffra som säger att patienten är si eller så.
Utan du måste använda din kliniska blick som sjuksköterska, eller hälso- och sjukvårdspersonal.
Och lägga ihop den här kombinationen av riskbedömning, tillsammans med din
kliniska blick och besluta, är patienten i risk för att utveckla trycksår.
Har patienten redan ett trycksår, eller är patienten inte i risk för att utveckla trycksår.
(24:59):
Hur fungerar Purpose T rent praktiskt?
Purpose T består utav tre steg, väldigt kortfattat.
Det är tre steg. Och steg ett kan vara ett screeningsteg, där man kan screena ut patienten.
Så att om jag skulle riskbedöma dig rakt upp och ner här, så skulle jag screena ut dig på tre frågor.
Så att jag inte behöver göra en hel riskbedömning på alla patienter.
Och man ska alltid gå den kortaste vägen. Så att fastnar du på första frågan,
(25:21):
då går du direkt ner till steg två.
Och där är en större riskbedömning där du har nio olika riskfaktorer,
som du tittar på. Till exempel nutrition, rörlighet, medicintekniska produkter.
Och så fyller du i den riskbedömningen med de här riskfaktorerna.
Och när du har gjort det så tittar du på steg ett och två,
vilka riskfaktorer har du identifierat. Och då har du tre val i steg tre.
(25:44):
Alltså om patienten inte har risk för att utveckla trycksår.
Patienten är i risk för att utveckla trycksår.
Eller att du redan har identifierat trycksår hos patienten.
Och då är det ju självklart också fortsatt risk för att utveckla trycksår.
Men det är de tre valen som finns där.
Så då använder du det här underlaget som finns i Purpose T
med riskfaktorerna och din kliniska blick, och sammanställer det här.
Så det nya, vad är det nya i det här alltså?
(26:07):
Den största skillnaden egentligen med Purpose T, jämfört med till exempel
modifierade Nortonskalan som många använder fortfarande,
det är ju att det inte är ett numeriskt instrument.
Sen ingår det en hudbedömning, och det gör det inte i modifierade Nortonskalan.
Utan här måste du titta på patientens hud.
Du kan inte sitta framför datorn och göra en riskbedömning, utan att titta på huden på patienten.
(26:31):
Och sen så använder du din kliniska blick. Du får inte ut den här siffran,
som många gånger tyvärr kan falla mellan stolarna.
Att det inte riktigt stämmer överens med hur patientens …
Du kan ha en patient som har ett utvecklat trycksår, men modifierad Norton säger att det inte är risk för att utveckla trycksår.
Så den stora skillnaden är att den inte är numerisk, och att du behöver titta på patientens hud också.
(26:55):
Hur långt har man kommit i teknikstöd där,
när man kanske kan hålla upp en mobil och ta ett kort på sin hud?
Eller att läkaren eller sjuksköterskan tar det och får hjälp?
Ungefär som jag vet att man kan göra och detektera hudcancer i dag.
Ja, det är väldigt olika beroende på var du befinner dig.
Till exempel på Akademiska sjukhuset, där gör man riskbedömningen hos patienten.
(27:16):
Och sen dokumenterar man den i den elektroniska patientjournalen.
Sen, en del tar kort om man har sår och lägger in i journalen. Och en del gör det inte.
Och det där beror mycket på, det är inte jag jättebra på,
elektronisk patientjournal. Om man får fota eller inte.
Var det finns en säker yta för att ladda över fotografier och inte.
Men det är jag inte expert på.
(27:37):
Men du kan tänka dig kanske i framtiden att man använder så kallade AI-modeller, om det kommer för detta?
Absolut, det är många regioner … Ett stort förhinder, för många regioner vill börja med Purpose T,
det är att man inte får in riskbedömningsinstrumenten i den elektroniska patientjournalen.
Och det kan man ju tycka, varför ska det vara ett förhinder?
(27:58):
Men det är ju tyvärr så, att det är komplicerat att lägga in det i patientjournalen.
Så att man ligger kvar med det gamla instrumentet, för att det är för tekniskt komplicerat att lägga in.
Om man tar den här sensormadrassen, som Pressure nu har tagit fram en prototyp för.
Hur skulle den kunna kombineras med Purpose T?
(28:22):
Jag tror du var lite inne på det, Johan, tidigare.
Jag tycker att det skulle vara optimalt om man gör en riskbedömning av en patient.
Så ska du som hälso- och sjukvårdspersonal titta på, identifiera,
har den här patienten risk för att utveckla trycksår eller redan trycksår.
Om jag då identifierar att patienten har risk för att utveckla trycksår,
(28:42):
då ska jag göra åtgärder för att förebygga så att det inte blir något trycksår.
Och här kommer den här trycksensormadrassen eller funktionen in.
Då ska vi kunna identifiera att här kanske vi behöver en madrass för att göra det här.
Eller kan patienten själv använda sig av den här trycksensortekniken,
(29:04):
och vara delaktig i att förebygga trycksår.
Så att när man identifierar de här patienterna …
Jag tror det är svårt att säga att vi sätter in madrasser på alla patienter.
Utan man måste identifiera vilka patienter som ska ha de här.
Vilka kan personalen förebygga, och vilka kan patienterna själva förebygga.
Var ska tekniken in?
(29:24):
Här ser jag att i dag fungerar den här sensormadrassen mer som den varnar, baserande på tid och tryck.
Så har ett tryck varit på madrassen under en längre tid, då varnas det.
Så det är inte specificerat för den specifika personen.
Och här kan jag tänka att Purpose T blir mer som en personanpassad del utav det hela.
(29:49):
Såklart finns ju andra faktorer också. Temperatur och fuktighet i rummet och såna saker.
Men för att få in det här verktyget, då blir det också en förändring av att …
Ja, men då kanske vi behöver varna tidigare för den här personen.
Med den här personen ska vi varna senare, för den kan klara av att ligga med det här trycket under en längre tid.
Jag tycker att tekniken är otroligt intressant.
(30:12):
Jag skulle önska att man kunde använda den för att få patienten delaktig också i sin egenvård.
Hur kan patienten … För jag jobbar också med att få patienten delaktig i att förebygga trycksår.
Och där finns det många patientgrupper, som till exempel ALS eller reumatiker, som är pigga och klara.
(30:35):
Men de behöver få kanske lite assistans och stöd att bli påminda.
Okej, nu behöver jag ändra läge, eller nu … Men de kanske inte ska ha just en madrass.
Utan de kanske kan ha den på något annat sätt i vardagen, eller när de ligger.
Det är jätteintressant, tycker jag.
Och i en sån här diskussion hör man direkt, den som lyssnar,
(30:56):
varför det är så viktigt att ha den här kedjan av olika kompetenser i ett projekt.
Att någon som jag kanske har någon idé, så här ska vi kunna bygga en sensor.
Men hade vi känt dig, Lisa, innan hade vi kanske bjudit in dig i projektet också.
Men också ha de här, de som jobbar i vården. Vi har projektstyrning.
Menar att alla behövs så väl. Därför har det ändå varit ett bra projekt.
(31:17):
Det är ett bra projekt. Det går inte att göra det själv för någon av oss.
Jag tänkte på den där frågan också med vårdpersonalen, som ska jobba med det här.
Det pratar vi också ofta om. Hur är det att ta till sig ny teknik?
För det innebär ju kanske nya arbetssätt.
(31:38):
Det vore intressant att höra i projektet hur …
Jag kan dra lite grann hur vi presenterade på ett äldreboende eller vårdboende i Sundsvall här, inför all personal.
20-25 stycken. Och de såg ganska skeptiska ut när vi kom. När vi gick så var de nästan överväldigade.
Och en man som hade jobbat där typ hela sitt liv, han hade jobbat i vården i 40 år.
(32:01):
Han sa att ”ofta kommer folk, det är nya tekniska saker, ganska krångliga”.
”Men det här är precis vad vi vill ha.”
Vad spännande.
Och bland annat för enkelheten, enkelheten.
Just att det var trycksår, vilket är ett problem naturligtvis.
Men också enkelheten.
Den var lätt att använda.
Ja, väldigt enkelt. Lösningen. Ja, och den här appen som vi pratade om.
(32:23):
Till exempel, du kan knappt mata in någonting. Du kan inte göra fel. Bara en sån sak.
Du ska inte känna oro att du ställer till någonting med den.
Spännande. Lisa, har du någon erfarenhet av det där? Hur reagerar vårdpersonal?
Jo, men det här är ju en äldre variant som jag har testat.
Det är en monitor till. Och där personalen tyckte ju …
Det fanns inga negativa kommentarer alls kring den, utan det var bara positivt.
(32:49):
Det som var intressant tyckte jag när jag testade det på patienterna, det var att där fick jag …
När jag presenterade studien för personalen, då var de lite skeptiska till det, och tyckte att det här är ju …
För det var ju på en ortopedgeriatrisk avdelning.
”Kommer patienterna klara av att titta på den här tekniken eller förstå?”
Men där var de överväldigade och sa ”oj, det här funkar ju jättebra”.
(33:10):
De förstår och kan använda det här, och det uttryckte de ju när vi intervjuade dem också.
Att det var enkelt att förstå, det var inte komplicerat.
Nej, och en viss skillnad här. Vi har ju haft ett prototyputvecklingsprojekt.
Och när jag kört presentationerna så har jag visat hur vi visionerar att produkter ska fungera ett antal år framåt.
Vi har ju inte alls provat den skarpt på det viset, för personer med risk för trycksår.
(33:32):
För det är helt andra studier.
Utan vi presenterar ett koncept. Och för att få i gång en dialog på ett vettigt sätt med personalen, för det är de som kan det.
Hur vill de att systemet ska se ut.
Du Johan, madrassen som ni har tagit fram, prototypen här nu då.
Den mäter i dagsläget tryck, alltså vikt.
(33:56):
Men finns det fler användningsområden, om man fick spåna fritt?
Det gör det absolut. Både för trycksensorn, och man kanske kan få fram annan data i sängen.
Här kan ni som lyssnar också gärna skicka ett mejl till mig, och ge förslag på var en sån här produkt skulle kunna användas.
Till exempel om man har de här 960 sensorerna för att de är väldigt, väldigt små.
(34:17):
Kanske i form av en skosula. Om man samplar med mycket högre samplingshastighet.
Man kan ta ut gångsteg, löpsteg bara för ett exempel.
Är man i sängen ska vi också komma ihåg att det finns väldigt många, eller det är väldigt hög integrationsaspekter här.
Man får verkligen tänka på vad också … Vi ska mäta vad man tar ut, men …
(34:38):
Integritetsaspekter. Förlåt, ja.
Men till exempel, man kanske skulle ta ut andning, analysera det.
Kanske nästan filtrera ut hjärtslag, hostningar och så.
Men återigen, att man behöver vara ett rejält gäng med människor med olika kompetenser.
Vad som behövs, vad som är möjligt att utveckla när man möts där.
(34:59):
Och det tror jag säkert ni andra också har idéer om, vad man skulle kunna göra.
Jag tänkte faktiskt spela in dig, Sofie, här.
För nu kommer den här cliffhangern, att du faktiskt är elitidrottare också.
Ja, precis. Jag sparkar ju på en fotboll som en liten del av my living.
Som den elitidrottare som jag ändå försöker vara, så ser man också hur det blir mer och mer teknik i det.
(35:20):
Ni kanske till och med har sett de här västarna, som ska mäta hur mycket de springer och allting nu på EM eller VM.
Men jag kan också se då, om jag till exempel analyserar ett löpsteg med trycksensorer i en sula i en sko.
Springer man på rätt sätt, vilken del av foten man sätter i.
Hur snabbt steget är. Men även kanske själva impact mot en boll.
(35:45):
Allt ifrån en fotboll eller en … Ja, golfen har väldigt mycket teknik i sig i dag.
Men det är också väldigt många andra sporter, där det blir någon form av impact,
som vi tänker att den här tekniken kanske har en framtid.
För jag tycker ändå att det som har blivit väldigt unikt med just de här trycksensorerna
är att de är väldigt, väldigt tunna.
För syftet i det här projektet var ju att man inte skulle känna av dem när man låg på dem.
(36:08):
Och på så sätt så lyckades ni verkligen få fram en väldigt tunn trycksensor.
Lisa, ser du några fler användningsområden?
Jag tänker kunskap också är jätteviktigt.
Jag tänker att man kan använda sig utav det när man utbildar personal.
För att kunna se … Om man till exempel ska utbilda i förflyttningsteknik,
(36:30):
så kan man ha den här trycksensormadrassen.
För att man ska få en uppfattning av hur högt tryck det blir mellan patient och underlag.
Och hur snabbt det blir det.
Och vilka positioner, vilka områden på kroppen, som är speciellt utsatta.
För det är inte självklart att man har den kunskapen med sig. Vilka områden är speciellt utsatta.
(36:51):
Och där var ett exempel från den studien jag tittade på när personalen använde monitorn.
Så upptäckte de när de la patienterna i sängen på eftermiddagen för att vila.
Om de inte tog bort det lyftlakanet som de använde när de förflyttar patienten med en sån patientlyft,
så lyste den sömmen i lyftlakanet som ett rött streck under patienten.
(37:16):
Det var också en kunskapslucka kanske som saknades, där man plötsligt såg att det här är inte bra.
Det här måste vi ta bort. Patienten kan inte ligga på den.
Så jag tror att kunskap är också ett sånt område, där man skulle kunna få …
Det är ju alltid lite lättare när man får en visuell bild av det, än att läsa en text.
(37:40):
Projektet Pressure avslutades ju tidigare i år. Men vad händer härnäst?
Ja, härnäst är väl tanken att vi söker finansiering för uppföljande projekt.
Med fokus på själva användandet, och vilka moment som fungerar i praktiken för personalen.
(38:04):
Men även kanske fortsätta jobba med den här tekniska biten som vi var inne på innan,
med att förbättra och personanpassa varningssignalerna.
Lisa, vad händer i din forskning kring det här framgent?
Ja, men dels så har jag precis gjort färdigt en utvärdering av vad hände när vi breddinförde Purpose T.
(38:25):
Och där såg vi ju väldigt positiva resultat.
Vi fick en minskning av framför allt kategori två och tre av trycksåren, efter att vi hade infört Purpose T.
Så att det är väldigt spännande att se det resultatet.
Men sen tittar jag också på kommunikation. Det handlar lite om kunskap och kommunikation också kring trycksår.
Hur kommunicerar vi kring trycksår, vad rapporterar vi till varandra.
(38:48):
Vad missar vi, vad är stora kunskapsgapet kring trycksår.
För det är ändå att hela tiden drivs man lite av frågan, varför uppkommer de här trycksåren
som egentligen inte ska uppkomma? Det är ju en vårdskada, något som vi ska förebygga.
Så kommande projekt som jag har är framför allt kring kommunikationen kring trycksår.
Vad driver dig i din forskning, Lisa?
(39:11):
Jag tycker att det är otroligt roligt att forska.
Jag är väldigt tacksam för att få forska, och hitta, identifiera frågor som man vill undersöka.
Och titta på om det finns lösningar och inte, och komma framåt.
Jag tycker att det är väldigt roligt.
Johan, vad säger du?
Ja, det blir mycket samma svar som Lisa. Man är nyfiken och vill prova.
(39:34):
Men på den tekniska sidan också. Det är en viss tillfredsställelse, att man har ett problem … som ingen annan har gjort förut.
Det är definitionen på forskning.
Att man faktiskt lyckas ibland i alla fall. Sen i ett sånt här projekt,
jag har jobbat mycket med till exempel antenner och industritillämpningar. Det är roligt.
Men här ser man direkt samhällsnytta, så man jobbar och hjälper människor.
(39:54):
Både vårdtagare, och förhoppningsvis även vårdgivare. För det här ska vara ett stöd för dem också.
Det blir en extra dimension av det.
Vad säger du, Sofie?
Ja, men det känns som att det varit helt fantastiskt att se hur långt
vi kan ha kommit i det här projektet. Med det här samarbetet vi har haft
(40:17):
mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor.
Och såklart finns det flera projekt där ute som också har det här samarbetet.
Men jag tycker att det här projektet har varit väldigt unikt, och varit ett typexempel när trippelhelix faktiskt fungerar.
Om man skulle ge ett tips till andra, vad är framgångsfaktorn?
Vad är det som har gjort att det har blivit så bra?
(40:40):
Dels att det har funnits ett driv mellan alla partners.
Men också att kunskapen har såklart funnits där. Och att vi alla vetat vart vi ska.
Och när det sker problem så har vi verkligen funnits där och hjälpt varandra.
Vad säger du, Johan?
Jo, jag nämnde det lite förut också, just att vi har ett konsortium.
(41:04):
Att det är inte bara vi som är tekniker, eller bara på sjuksköterskesidan. Och kompletterar varandra.
Och sen kanske det var lite tur också att vi har faktiskt haft människor
på varje ställe nu som man inte alltid har,
som har varit väldigt intresserade och drivit och velat.
I alla de här företagen och offentliga organisationerna vi nämnde.
Och också haft näringslivet så involverat med oss,
(41:25):
med Järven som har varit … De är inte bara madrasstillverkare.
De har haft så himla mycket kunskap i det här projektet.
Vi börjar ju närma oss slutet av det här avsnittet, konstigt nog.
Det går fort när man har roligt. Men vad har ni lärt er i det här samtalet?
(41:47):
Framtiden känns ljus. Vi kan ändå kombinera varandras kunskaper på något sätt, som vi kanske inte visste att …
ja, men du framför allt, Lisa, besatt och allt du har gjort, innan vi fick prata med dig här i dag.
Och försöka få in dig i det här på något sätt.
Nej, men jag tycker att det har varit väldigt spännande. För jag har bara testat färdiga produkter.
Och jag har förstått att det är en otrolig verksamhet före det finns en färdig produkt.
(42:12):
Och det har jag fått en större insyn i, alla de komplicerade stegen som är innan.
Så det är jättespännande.
Ja, jag har fått en inblick i en värld som var för mig ganska obekant tidigare.
Det vill säga, vårdsektorn överhuvudtaget.
Ja, och jag tycker att det jag hör är att det finns en stor potential.
(42:34):
Och även fler användningsområden än det vi har pratat om i dag.
Men då har det faktiskt blivit dags att runda av. Så att jag säger tusen tack till er, dagens gäster.
Sofie Brundin, Johan Sidén och Lisa Hultin.
Tack för att ni var med i vår podcast.
(42:55):
Tack för att vi fick vara med.
Tack så mycket.
Du har lyssnat till en podcast från IoT Sverige.
Ett strategiskt innovationsprogram finansierat av myndigheterna
Vinnova, Energimyndigheten och Formas.
(43:16):
Musiken i programmet är skriven av Johannes Bergenheim.
Själv heter jag Maria Bergenheim.
Popular Podcasts
Las Culturistas with Matt Rogers and Bowen Yang
Ding dong! Join your culture consultants, Matt Rogers and Bowen Yang, on an unforgettable journey into the beating heart of CULTURE. Alongside sizzling special guests, they GET INTO the hottest pop-culture moments of the day and the formative cultural experiences that turned them into Culturistas. Produced by the Big Money Players Network and iHeartRadio.
Crime Junkie
Does hearing about a true crime case always leave you scouring the internet for the truth behind the story? Dive into your next mystery with Crime Junkie. Every Monday, join your host Ashley Flowers as she unravels all the details of infamous and underreported true crime cases with her best friend Brit Prawat. From cold cases to missing persons and heroes in our community who seek justice, Crime Junkie is your destination for theories and stories you won’t hear anywhere else. Whether you're a seasoned true crime enthusiast or new to the genre, you'll find yourself on the edge of your seat awaiting a new episode every Monday. If you can never get enough true crime... Congratulations, you’ve found your people. Follow to join a community of Crime Junkies! Crime Junkie is presented by audiochuck Media Company.
Stuff You Should Know
If you've ever wanted to know about champagne, satanism, the Stonewall Uprising, chaos theory, LSD, El Nino, true crime and Rosa Parks, then look no further. Josh and Chuck have you covered.