IoT och samverkan förbättrar vårdkedjan vid fallolyckor

Fallolyckor är ett växande samhällsproblem, särskilt bland äldre över 80 år där nio av tio skador orsakas av fall. Projektet Autumn Leaves – IoT för att upptäcka fallolyckor, har tagit fram en systemmodell för en snabbare och mer precis vårdkedja vid akuta fallolyckor. I detta avsnitt träffar vi Hanna Maurin Söderholm, programansvarig på PICTA och Mattias Seth doktorand på institutionen för elektroteknik på Chalmers, som berättar mer om prototyputvecklingsprojektet Autumn Leaves.

Producerat av: Maria Bergenheim

Episode Transcript

(00:07):
Fallolyckor är ett växandesamhällsproblem,
särskilt bland äldre över 80 år,där nio av tio skador orsakas av fall.
I dag finns lösningar för att upptäckaoch varna när någon har ramlat,
men det saknas effektiva systemsom kan hantera larm vid akuta incidenter

(00:28):
där tiden från händelsetill vård ofta är direkt avgörande.
Projektet Autumn Leaves har tagit sigan just denna utmaning
och utvecklat en systemmodellför ett effektivare vårdflöde
vid akuta fallolyckor.Jag heter Maria Bergenheim

(00:48):
och du lyssnar på IoT Sveriges podcastom innovativa
IoT lösningar i offentlig sektor.Varmt välkommen
du som lyssnar,och välkomna till dagens gäster,
Hanna Maurin Söderholmprogramansvarig på PICTA

(01:09):
och Mattias Seth,doktorand på Institutionen
för elektroteknik på Chalmers.Tack! Tack så mycket!
Vi befinner oss i dagpå Lindholmen Science Park i Göteborg.
Det är en arenaför forskning, utveckling och innovation
och det passar ju väldigt branu när vi ska prata just utveckling

(01:32):
och innovation inom området digital hälsa.Men först en presentation av er.
Hanna, vem är du?Jag har en bakgrund som bibliotekarie
way back in the day.Disputerat inom informationsvetenskap.
En avhandling som handlade om videomellan ambulanssjukvård

(01:54):
och akutmottagningar som jag gjorde i USA.Jättelänge sedan nu.
Ja, jag har inte egentligen fortsatt vidareinom det informationsvetenskapliga området,
men däremot har jag ända sedan dessjobbat inom tillämpning, utveckling,
innovation inom det prehospitala områdetoch ambulanssjukvården framför allt.

(02:17):
Jag kommer närmast från ...Jag har varit föreståndare preHospen
Centrum för prehospital forskning
i Högskolan i Borås, men är sedan 2019anställd här på Lindholmen Science Park.
Ungefär ett år på heltid härdär jag leder innovationsprogrammet
PICTA, Prehospital Innovationsarena.-Ja, kort om PICTA bara.

(02:38):
Vi driver innovation, utvecklingoch förändring
inom det prehospitala området,ambulanssjukvård,
närliggande områdeninvolverar andra blåljusaktörer
som polis och räddningstjänst,men också hemsjukvård, mobila team.
Mer och mer av vårdensker utanför sjukhusen i dag
och vi står mitt i en omställningsom kräver nya arbetssätt,

(03:03):
nya verktyg, digitala verktyg.Vi jobbar jättemycket med att försöka
sänka trösklarna hos offentlig verksamhetoch inom den delen av vården.
Att kunna använda och få access till sådantsom är varje dag-teknik
i resten av samhället i dag, som video,som är så oerhört svårt
att få in i den här typen av verksamheter,men som skulle kunna bidra

(03:24):
med väldigt mycket. Så i PICTA jobbar jagmycket med den här typen av projekt,
sammanföra akademimed vårdverksamheter med företag
och vi arbetar neutralt, oberoende.-Det där var ju en radioövergång
till akademin.Välkommen Mattias! Berätta om dig!
Tack så mycket!Jo, jag är doktorand vid Chalmers

(03:45):
sedan två år tillbaka.Jag har bakgrund som civilingenjör
från Lunds Tekniska Högskolaoch i dag så arbetar jag
och min forskargrupp med beslutsstödoch moderna it-teknologier
för att effektiviserasjukvården, främst fokuserat

(04:05):
på prehospital sjukvård och mobila team.
Autumn Leaves, förbättrad falldetektioni nära vård,
som det här projektet heter.Det är ett prototyputvecklingsprojekt
som har fått knappt 2 miljoneri finansiering via oss på IoT Sverige.

(04:26):
Det är nästan avslutat, eller hur?Det återstår lite slutrapportering och så,
men det pågick mellan januari 2021fram till nu.
Och det handlar juom ett stort samhällsproblem,
nämligen fallskadorsom vi ska prata mer om.
Men egentligen så tar det ju avstampi en ännu större samhällsutmaning

(04:50):
som har med demografi att göra. Berätta!-Ja, men precis.
Och för att koppla litetill det vi sa i inledningen
så blir vi ju fler och fler i världensamtidigt som vi lever längre
och detta parallelltmed att sjukvårdsresurserna minskar.

(05:10):
Så det är ena bakgrundsproblematikenkan man väl säga.
Det andra är att vi ser i dagatt det finns teknologier och sensorer
för att distansmonitorera patienteri hemmen och så vidare.
Men problemet ofta med de här lösningarnaär att de oftast fokuserar

(05:31):
på långa händelseförloppsom monitorering av kol och hjärtsvikt.
Och sen så är de här systemenoftast då utvecklade av privata aktörer
som inte kan kommunicera med varandraoch inte med systemen
inom offentlig sektor heller.Och det gör ju då
att den här informationen,den viktiga informationen

(05:54):
som samlas in av de här sensorernaoch plattformarna,
det tar liksom inte tillvara på detoch utnyttjar
de här applikationernas fulla potential.Så det ville vi kika vidare på
hur vi kan göra det och fokuserar främstpå hur vi kan hantera
de akuta incidenterna inom hemmen.

(06:16):
Berätta vad projektet går ut på.-Det handlar ju om att kunna dra mer ...
I framtiden kommer det att finnas meroch mer teknik i hemmen,
hos människor som vårdas i hemmet.Det kommer vara fler som vårdas i hemmet
och inte kanske lika mycketpå sjukhus och så.
Det kommer att finnas mer teknikför olika typer

(06:38):
av monitoreringav olika typer av tillstånd.
Och någonstans ville vi i projektetbygga en modell för och börja testa.
Hur kan vi dra nytta av den informationsom de här olika typerna av sensorer
och teknik faktiskt har möjlighetatt bidra med?

(06:58):
Till exempel om fallolyckor i hemmet,om en person ramlar hemma?
Att kunna få en rikare informationredan vid larmet.
Antingen om det sker automatiskteller hur det nu sker.
Att larmcentralen,den som tar emot larmet,
skulle få en bättre bild av vad som händereller vad som har hänt.

(07:23):
Det kan handla omatt någon kanske faktiskt bara har ramlat.
Om det finns teknik för falldetektioni ett hem så kanske den detekterar fallet.
Men vi behöver också kunna vetahur allvarligt det är.
Är personen medvetslöseller om det har föregåtts av någonting
som har kunnat mätas, som blodtrycksfalleller någonting sådant,

(07:45):
så kanske man behöver skicka uten annan typ av resurs
än om det kanske är någonsom bara har glidit
ner från sängen, kanske behöva hjälpatt ta sig upp.
Men då det är så många aktörerinvolverade i vården,
i hemmet, kommunala aktörer,hemsjukvården, det kan vara andra typer
av team och så.I de riktigt akuta fallen …

(08:06):
Ambulanssjukvården är regionalså det är väldigt många
som är involverade.Men ju bättre information
man kan få om ett larm, desto lättareär det att se
till att rätt resurser kommer på plats.Och inom då den tiden
som är det som krävs för att det ska bliså bra utfall som möjligt.

(08:26):
Vi pratar ju då om händelser,alltså akuta fallolyckor då.
Men beskriv hur ett vanligt scenariokan se ut för vad som händer när.
När det blir en sån här akut fallolycka?-Ja, jag vet inte om man kan säga
ett vanligt scenario,för det kan ju variera beroende på region
och kommun och hur de arbetar.Men här i Göteborg

(08:49):
så har ju de äldre oftast på sigett trygghetslarm
så de i händelse av ett fallförhoppningsvis kan trycka på det här.
Larmet går vidare till trygghetsjourenlarmcentral
som då analyserar det här larmetoch försöker lista ut
vad det är som har häntoch så skickar de en resurs

(09:11):
hem till patienten.Och det ska ju tilläggas
då att de här personernasom tar emot det här larmet
är ju oftastkanske inte medicinskt utbildade
och oftast dåså behöver de kanske tillkalla
ytterligare resurserinnan de faktiskt kan lista ut huruvida
de behöver kalla på en blåljusresurseller inte.

(09:32):
Och tiden från att någontinghar inträffat fram tills dess
att patienteneller den äldre personen i hemmet
lyckas trycka på knappenoch fram tills dess
att en resurs är hemma hos patientenoch sen tillkallat SOS
och vidare då fram till att en ambulanskanske är framme hos patienten,

(09:55):
det kan ju ta väldigt lång tidoch gör oftast det i många fall.
Så att det ärså den problematiken ser ut i dag.
Just det. Och vi ska snart komma in på hurden här systemmodellen
som ni eller den här prototypensom ni har tagit fram, hur den fungerar.
Men jag tänkte om vi bara håller oss kvarvid den här kedjan
för det verkar vara som att det är många …Det är en kedja av händelser

(10:19):
som sker när en incident inträffar
och den är ganska komplex.Det är många händelser
som ingår i den här kedjanoch det blir lite
som att lägga ett pussel.Vi pratade lite grann inför det här om det.
Hur har ni gjortför att kartlägga det här?

(10:39):
Ja, alltså när vi gick in i projektet.Vi hade ju aktiviteter
som handlade om att förstå involveradeaktörers arbetsprocesser
och förutsättningar så. Men vi insåg junär vi började titta
på det här hur komplexiteten.Det handlar om olika huvudmän.
Det handlar om olika delar av vårdensom inte arbetar tillsammans

(11:02):
särskilt mycket och inte delar sammainformationssystem,
sjukvårdens journaler och de som regionenoch sjukhusen
eller ambulanssjukvården kan se.Man har inte access till varandras …
sådana saker, till exempeldet som vi gjorde i ett av paketen,
vilket jag tycktevar blev ett väldigt viktigt bidrag

(11:24):
med projektetockså, var att en av projektdeltagarna
som kommer från ambulansenhär på Sahlgrenska
tittade på just olika hålltideri den här kedjan,
från det att någon trycker på larmknappenoch vad som händer.
Då fick ju hemsjukvårdeni Göteborgs stad titta på …

(11:51):
De får inte dela information med varandra.Inte inom projektet heller.
De fick bidra då med … För en och samma patient,vad händer? Vilken tid
tryckte man på larmet?Vilken tid kom larmet i trygghetsjouren?
Vem kom ut till patienten?När?
Sen från ambulansens perspektiv,när var ambulansen på plats? Och de stegen.

(12:11):
När är man framme på sjukhus?När har patienten
blivit inskriven till exempel?Och sen också tittade på
när man blev utskriven.Så hela, antalet vårddygn och sådana saker.
För jag tror att det var kanskeEtt femtiotal patienter,
man gick in på djupetoch tittade på det här
och då blev det tydligt att iblandkunde det handla om att

(12:32):
från att någon har tryckt på larmknappentill att patienten
faktiskt blev inskriven,kunde det handla om ganska många timmar.
Och har man till exempeldrabbats av en fraktur eller något
har man också väldigt ont.Det påverkar utfallet, mortalitet
och sådana saker också.Hur länge man kanske har varit tvungen
att vänta på att komma rätt.-Framför allt kopplat till äldre personer

(12:55):
som oftast kanske är lite skörare,så blir det ju extra kritiskt.
Precis. Vi kunde ta fram två typfallpå något sätt.
Ett där det gick ganska så fortoch där det inte var så komplicerat
och ett det där …Hade man bara tittat på starttid
och sluttidså här hade man tyckt att
”oj, det här var väldigt lång tid”.Men när man börjar

(13:16):
titta på de här mellantiderna och alla stegenoch alla aktörer som är involverade
så förstår man varfördet är sån komplex process.
Vi har visualiserat den,har vi gjort också
och utgått från den i att ta fram sen”okej, hur skulle olika typer av teknik
kunna bidra till att den här processenskulle kunna gå något snabbare?”

(13:37):
Projektet har ju involveratflera olika aktörer.
Dels PICTA, ni har ju varitprojektkoordinator
och från offentlig sektorså är det då Göteborgs stad
och från Västra Götalandsregionenså är det ambulanssjukvården
och sjukvårdens larmcentral, som du nämnde.Och sedan från akademin
så är det ni på Chalmerssom har varit involverade.

(14:01):
Och sen såär det då flera företag från näringslivet.
Då har vi då Civiva, Imaging Care,Retelligence, Camanoi och InterSystems
som har varit med.Så det är rätt många aktörer
och hur har ni kunnat samverkaoch vad har samverkan betytt,
att ha med alla de här? Vad säger du, Mattias?-Ja, men det har väl egentligen kanske

(14:25):
varit en av de viktigaste faktorernaatt faktiskt ha med
så många olika aktörer som möjligt.Just för att vi ser ju
att vi i dag har ett stort problemmed interoperabiliteten,
alltså hur vi kan fåde här olika systemen att samverka.
Och i händelse av ett fallinom exempelvis hemsjukvården

(14:48):
eller i hemmetså vill vi ju på något sätt,
i händelse av en akut incident,kunna samla in
all möjlig tänkbar informationom den här patienten
för att på så sättreducera de här tidsfördröjningarna
som vi har tagit upp och också då på såsätt öka patientsäkerheten, effektivisera

(15:08):
vården och med hjälpav de här olika aktörerna
så har vi ju faktisktkunnat visa på att den här informationen,
den finns där ute någonstans.Så det handlar egentligen bara
om att på ett smart sättsamla in den här informationen
och göra något vettigt med den.-Och sen också visa

(15:31):
att det går att kanske få in …som Retelligence som har en slags radarteknologi
för att detektera fall.Då är det ju en pusselbit,
skulle det kunna vara,medan andra leverantörer har andra delar.
De kanske har hemmonitoreringssystemsom används för någonting annat
och att man ska kunnaanvända information därifrån.
Men bara för att det gåratt samla den här informationen

(15:57):
in i en tjänst till larmcentralen,så betyder ju inte det …
Alltså där var det väldigt viktigtatt vi hade med larmcentralen.
För hur behöver den här informationense ut och presenteras
för att den faktiskt ska vara till hjälp?Det går ju inte bara massa parametrar.
Både hur den ska se ut och presenteras,men också inledningsvis,

(16:19):
vilken information är relevantför en larmoperatör
eller larmsjuksköterska?Vad skulle kunna bidra till …
Av den som skulle kunna finnas tillgängligi den här situationen,
vad skulle kunna bidratill ett bättre beslut?
Vad är centralt?Där gjorde vi någon slags inventarie…
en lista, bruttolista,på vilken typ av information är …

(16:42):
Är det puls?Vad är det för parametrar?
Vilken info är det som är central?Och prioriterade och rangordnade
och utgick mycket från det.-Precis att tjänsteleverantörerna
har ju kunnat erbjuda tillgångtill den här datan
som vi behöver och larmcentralenoch de andra aktörerna

(17:05):
har hjälpt till att sortera ut.Men vilken typ av information
ska presenteras? När i tiden för vem?-Vad är användbart för vem?
Bara för det gåratt skicka jättemycket grejer
så ska vi avväldigt många olika anledningar
inte bara göra det, om man säger så.-Nej, men precis.

(17:25):
Berätta om den systemmodellsom ni har tagit fram.
Ni har ju byggt en plattformsom kallas för ASAP Core,
Acute Support Assessmentand Prioritising Core. Stämde det?
-Ja.-Precis. Berätta om den.
Ja, men precis. Vi kan väl kort sägaatt den här systemmodellen

(17:49):
är ju tänkt att användassom en typ av interoperabilitetsmodell
som tillåter oss att samla in dataoberoende var datan
kommer ifrån ursprungligen.Men då med syfte
att kunna erbjuda

(18:10):
en större informationsrikedom,eller vad man ska kalla det,
till att exempelvis larmoperatöreroch ambulanspersonal.
Men det är också viktigt att påpekaatt den här systemmodellen
som vi har tagit framär inte på något sätt tänkt
att den här ska agera ensamteller enskilt i verksamheten,

(18:33):
utan de här processernasom vi har i dag med trygghetslarmen
och så vidare, det vill vi inte ta bort,utan det kan ju fortfarande finnas kvar.
Men den här systemmodellenerbjuder ytterligare ett skydd
eller vad man ska kalla det då.Ytterligare ett sätt att effektivisera.
Bättre beslutsunderlagkan man säga egentligen
för att kunna bedöma en situation?Vad är rimligt? Vad behövs?

(18:57):
Precis. I stället för att ambulanspersonalenendast har en adress och ålder att gå på
så vill vi med den här modellenkunna exempelvis då erbjuda personalen
att de har tillgångtill kanske realtidsdata
om patientens hjärtfrekvensoch andning eller vakenhet
eller vad det nu kan varaför relevanta parametrar

(19:18):
som de vill komma åt. Och även kanskekomplettera detta med
sjukdomshistorikoch vilka mediciner patienten
går på, om de lider av benskörhet
eller annat som kan vara viktigt.-Hur har ni jobbat med interoperabilitet?
För det känns ju som grundläggande

(19:40):
att få in all den här datanoch kunna samköra.
Ja, precis. Och i projektetså har vi valt att förhålla oss
till FHIR-standardensom det heter, som är en …
Kan man säga att det är en populär standard.Har blivit under de senaste åren

(20:01):
i alla fallväldigt populär i sammanhanget IoMT,
eller Internet of Medical Thingssom det så fint heter.
Ja, och berätta lite om det.Nu får vi stanna till vid det begreppet.
Vad innebär IoMT,Internet of Medical Things?
Ja, men kort kan man säga att det ärsom IoT fast där de olika sensorerna

(20:22):
och applikationerna används föratt samla in hälsodata på något sätt.
Då kan man sägaatt det är liksom en förlängning av IoT
eller en del av IoT.-Just det. Och FHIR nämnde
det också som står för Fast HealthcareInteroperability Resources.
Ja, precis. Så det är ju en standardspecifikationsom specificerar

(20:45):
hur utbytet av hälsoinformationska gå till
så att det specificerar dels REST-API:eroch även då format och semantik
för hur den här informationenska skickas mellan olika
system, så den har vi valt att användaoss av i projektet bland annat.
Vad har leverantörernabehövt göra i det här då?

(21:08):
Ja, det har varit viktigtatt tillsammans med leverantörerna
och aktörerna komma överens om hurska vi anpassa
den här standarden för projektet?För att bara för att man
säger att vi ska använda en viss standardså finns det många olika sätt
som man kan använda standarden på.Så dels handlar det om att komma överens

(21:31):
om vilka resurser som vi ska användaoch resurser är då en,
kan man säga,en komponent i FHIR-standarden.
Så man specificerar vilken typ av informationdet som vi ska skicka.
Så dels det och senatt de utvecklade REST-API:er
där vi skulle kunna gå utoch efterfråga information

(21:54):
från deras plattformar.-Så alla leverantörerna
har någon slags hemmonitoreringssystemoch är alla
stora aktörerpå den marknaden och inom det området.
Så då fick de inom projektet möjlighetatt ta fram en API

(22:14):
för att kunna skicka data och variablertill den här ASAP Core-tjänsten.
Så någonstans kan vi demonstrera
att så här går att göra.Och det handlar inte om specifikt
bara den här tillämpningen,alltså fallolyckor i hemmet
eller de här specifika variablernasom vi i det här fallet bedömde

(22:37):
var relevanta från respektive leverantör,utan det är snarare principiellt liksom.
Här har vi olika leverantörersom alla har sitt system
och sina gränssnitt.Vi kan samla den informationen.
Så det är också ett tillägg där,i början av projektet så skapade vi,
jag tror det var sex stycken personas,alltså sex typfall kan man väl säga.

(23:01):
Typer av patientersom kan exempelvis drabbas av
eller råka utför en fallolycka inom hemmet
och tillsammans inom projektetkomma överens om
eller lista ut kanske snarare
vilken typ av informationär relevant att samla in
i de här enskilda fallen?-Och vad kan respektive leverantör

(23:22):
utifrån sina plattformartjänster bidra med?
Har det varit lättatt samverka med alla leverantörer
eller har ni haft några utmaningarkring det här?
Alltså det är klart att vi alltid har …och det handlar inte om leverantörer
eller om akademi eller vårdverksamheter.Men i den här typen av …

(23:45):
Det är ganska komplexa samverkansprojekt.Vi är ganska många.
Projektet startade 2021,mitt under pandemin.
Första gången vi fick möjlighetatt ses var efter typ
ett och ett halvt, två år in i projektet.Väldigt många av oss
hade inte jobbat ihop tidigare.Det är klart att det är en utmaning.

(24:06):
Leverantörerna å ena sidan,de hade ju väldigt mycket
att göra under de här perioderna.Det var efterfrågan på deras tjänster
och vårdverksamheter hade också …Det var också mycket,
mycket hårt ansträngda.Gick upp i stabsläge
till och från hela tiden och så där.Det här var ju parter …
Medans vissa av oss andra,där var det snarare så

(24:29):
att verksamheter … Vi stängde ju inte ner,men ”håll er hemma, nu jobbar vi hemifrån”.
”Nu gör vi bara minsta möjliga som behövs.”Att gå in med så olika förutsättningar
är ju alltid svårtoch dessutom mycket personal
som flyttades, både mellan parteroch inom både företagen

(24:50):
och olika verksamheterna.Det har varit jättekrångligt,
så klart, har det varitmen jag kände nog ändå
i slutet där, att fasen,vi rodde det i land
och alla harfått ut någonting av projektet.
Vi har kunnat demonstreraoch visa på möjligheterna med vissa grejer

(25:13):
och vi har kunnat lyfta uppden här problematiken.
Men samtidigt,det är ett prototyputvecklingsprojekt.
Jag tror att vi själva hadeibland lite lätt
för att gå lite för långt i tanken.Vi ville längre
än en prototyputvecklingsprojektet.-Ni har ju gjort
avgränsningar. Berätta!-Ja, dels så handlar det

(25:38):
om att ta fram en prototypför att visa på att det var möjligt
att över huvud taget göra det,men inte att det skulle implementeras
eller integreras i annan systemmiljö,alltså larmcentralernas system.
Det är alldeles för komplext.Vi måste först börja med att visa
att det går, vilket också göratt det här med olika juridiska aspekter,

(25:59):
juridiska , integritetsmässiga, legala,har vi inte hanterat alls
för att steg ett är att visaatt det går.
Vad nyttan skulle kunna vara,och vi har identifierat var
någonstans finns de härmöjliga skärningspunkterna

(26:20):
där man behöver ta ställning till det.Data mellan huvudmän,
olika typer av sådana saker.
Så det är väl en sådanganska central avgränsning.
För skulle vi börja med dem,då hade vi aldrig kommit i gång.
Det är så här stora, stora …De drivs på helt andra nivåer
än vad ett litet projekt kan göra.-Ja, precis. Det är mycket en större fråga.

(26:46):
Det måste lösas. Det är inte baraför vårt projekt skull. De måste ju …
Ska vi komma någon varti omställningen av vården
så måste de här lösas och hanteras.Och nu börjar man förstå att varje region
kan inte heller sitta … eller i varje kommun,och göra egna tolkningar
utan nu behöver vi lyftade här nationellt.
Så det är klartatt vi kan bidra till den diskussionen.

(27:06):
Men vi valde att inte ta hänsyntill dem i projektet,
för vi använderju inte heller riktiga patienter
på det sättet. -Nej, just det,för ni har använt er av testdata
så att säga.-Ja men precis det stämmer.
Så det är ingen datakring riktiga patienter.
Jag tänker också på sådana här frågorkring uppkoppling och så där.

(27:29):
Nu är vi i en storstad,men jag tänker mig på landsbygden.
Har ni tänktpå sådana saker i projektet?
Nja, skulle jag nog svara på den frågan.
-Det ingår också i avgränsningarna kanske.-Ja, men lite så.
Vi har ju fokuserat främstpå integrationer mellan ASAP Core

(27:50):
och tjänsteleverantörens plattformarså att på sensorsidan, hur leverantörerna
har valt att skicka datafrån sensorerna till sina plattformar,
det är inte någontingsom vi har kikat på,
utan det har vi utelämnat ur detta projektet.Men kort kan man väl säga

(28:11):
att vi har ju använt, ellerleverantören använder ju protokoll
som är lämpliga för olika devicessom körs på batteri.
-Till exempel?-Till exempel MQTT, det protokollet.
Mattias, du sa ju inför det här samtaletnär vi pratade lite grann

(28:32):
att tekniken är inte problemetoch det har ni varit inne på lite grann nu.
Ni har så att säga bevisatatt det går att göra detta.
Men, ja, vad är problemet då?Vad behöver vi göra för att komma framåt?
Om du fick spåna fritt här?-Ja, det är stora frågor.

(28:53):
-Ja, så klart.-Men precis, tekniken finns ju där.
Det finns otaliga standardersom man kan använda.
Det handlar ju omi ett sånt här projekt
att koordinera arbetet.Att komma överens om hur vi ska göra
och att alla följer det.Det är en aspekt.
Men sen är det ju ännu större problematt komma fram till,

(29:16):
”Okej, men vi kan samla inall den här datan
och vi kan analysera detmed maskininlärning.”
”Vi kan göra detta och detta.”Men hur ska den informationen
användas i praktiken?Det som vi var inne på innan
att man i händelse av en fallolyckaeller stroke
eller annat akut,vart ska informationen skickas?

(29:37):
Vem ska få larm?Och hur ska de processerna gå till?
Det skulle nog säga den största utmaningen.Och inte minst det här
med de regulatoriska och legala bitarna.Det är ju också ytterligare
en dimension som försvårar.-Nu pratar vi om fallolyckor.
Men som ni sa, det skulle ju lika gärnakunna handla
om andra typer av akuta situationer.-Ja, men precis, absolut.

(30:01):
Vi har ju parallella och andra projektsom bygger lite på samma princip.
Ett projekt som heter TEAPaN som handlar omhur man skulle kunna få rikare larm
och information vid trafikolyckor.Där finns det också …
Om vi nu pratar om Autumn Leaves,vi pratar om de här hemmonitoreringssystemen,
eller smartklockor och sådana saker,vad som finns i hemmen,

(30:22):
att dra nytta av det, men vid en trafikolycka …Dagens fordon samlar in massor
av information om fordonet,om föraren, om körningen, om massa saker.
Men den informationen användsju inte heller alls i de här …
Alltså när någonting händer.Där har vi tittat på utifrån samma principer.

(30:44):
Hur skulle man kunna använda vissav den informationen
så att den automatisktockså går med i larmet till larmcentralen.
Det är ett exempelpå den typen av tillämpning
och vi kan hitta ganska många situationerdär det finns möjlighet

(31:05):
att faktiskt utnyttja mer vad människors …Till exempel en mobiltelefon,
vad har vi för kapacitet där?Vi kan sätta i gång en videoström.
Vi kan skicka med det häroch det här.
Då pratar jag inte omatt det är nåt som händer passivt.
Självklart är det något som människoraktivt måste vara del i att göra,
men det är väldigt mycket informationsom i dag inte utnyttjas men som finns.

(31:27):
Och vi tror inte heller att lösningen äratt bara slänga in
massa olika sensorer i hemmetoch så löser det problemet
utan det handlarju om att liksom komma fram
till vad för sensorersom ska användas, vilken data
är relevant i de olika fallenoch sen hantera det på ett smart sätt.
Och det är ju någonting som egentligen rördå alla regioner i Sverige.

(31:51):
Har ni haft något utbyte eller kontaktmed andra regioner nationellt?
Alltså, vi jobbar ju med olika regioneri flera olika projekt.
Och jag skulle vilja sägaatt det som från PICTA:s perspektiv
är helt centralt,det är att vi i alla de projekten

(32:11):
vi gör, oavsett om en region är inkluderadeller involverad i själva projektet
eller om det är flera, så ärkunskapsdelning
och erfarenhetsdelningen helt avgörande.Det är väldigt vanligt i dag
att en verksamhet i en region,en ambulansverksamhet, testar någonting.
Ja, det här var lite svårt.Det här funkade inte jättebra.
Vi lägger nog ner det.Men man berättar ju inte om det

(32:34):
och då sitter en annan verksamhet.I en annan region
så testar de samma grejeroch samma typ av problem.
Vi försöker samla erfarenheternafrån våra projekt
oavsett om det handlarom att ta fram liksom …
Vill ni börja använda videofrån ambulansen till sjukhuset?
Hur kan man jobbamed informationsklassningar?
Hur kan man samlaoch dela erfarenheter

(32:56):
så mycket det bara går?Det kan vara svårt ibland, men det tror
jag är helt avgörande.För det är också lite befängt.
Alla regioner står inför samma typav utmaning när det gäller
det demografiska och vårdens omställning.-Det gäller hela Europa.
Ja, det gör det ju.Men vi har 21 regioner

(33:17):
som liksom på något sättlite blir ibland egna problemägare
och då och självabehöver ta fram sin egen lösning
på vissa av de här frågorna.Där ser jag hur avgörande
det är att försöka lyfta där man kandet här till en lite mer nationell

(33:38):
i alla fall diskussion.-Vad händer härnäst?
Ja, vi tar väl med ossden här systemmodellen kan man säga.
ASAP Core kommer att leva vidareoch fortsätta utvecklas
och användas i andra projekt.Och förhoppningen

(34:02):
är att kika vidarepå de här legala frågorna
och se hurman kan ta det ytterligare ett steg
närmare verkligheten.-Precis. Jag menar, vi siktar på gemensamt
att gå vidare med både det här TEAPaN-projektetsom fokuserar på trafikolyckor och
ni har ju också ett parallellt projektsom fokuserar på tillämpning

(34:23):
i trauma är det väl.-Ja, det är faktiskt
ett IoT Sverige-projekt.Det stämmer ASAP PoC.
-Ja, Point-of-Care.-Precis, så återigen,
där lägger vi också pussel.Vi är flera aktörer som samarbetar.
Det är så stora komplexa problemså ett enda projekt
kan aldrig nå målet.Men däremot får vi pussla,

(34:49):
titta på en lösning,olika tillämpningar
som triggar att ta en lösning vidare.Vi har haft projekt med det här med video
från inringare till larmcentralsom vi håller på och skalar upp nu.
Det hade vi ocksåinom IoT-programmet tidigare.
Det är också en IoT-aspektom man nu ser mobiltelefonen

(35:09):
som någon slags sensor ute i samhället,och koppla det
till de här andra projekten.Så vi lägger pussel.
Vi tar det steg för steg.-Slutligen, vilka är de främsta lärdomar
som ni tar med er?Har ni fått några aha-upplevelser?
Ja, just i det här projektet så …Eftersom vi jobbar mot ambulanssjukvården

(35:32):
mycket, ofta är det kanskeregionerna vi har med oss.
I det här projektet hade vi också kommunalt,det vill säga Göteborgs stad
och hemsjukvården här.Jätteviktigt. Det märkte jag så här
när ambulansen, larmcentralenoch hemsjukvården
eller stadenfick sitta ner ihop prata om samma sak.
Bara det var ju väldigt, väldigt bra.

(35:58):
Oavsett vad det genererar för teknisk lösning.Plötsligt så fick man prata om det här.
Vi pratar om samverkan hela tiden.Den är ju komplicerad
när det är över huvudmannagränseroch inom olika …
Det är olika aktörer inom vården.Det tyckte jag var väldigt …
Vi fick med oss mycket från de dialogernai det här projektet

(36:20):
som också visade på andra sakervi behöver ta vidare.
Så jag kan väl tyckaatt ibland … aha-upplevelser, ja,
men kanske mer”oj, det finns väldigt mycket mer
att dra i här”. Ja.-Från min sida
så var det nogåterigen det här med tekniken,
att det är verkligen inte problemetalltså den finns där.

(36:47):
Just det, vi har ju gjorten iscensättning. En film om projektet.
Bra Hanna. Innan outrot härmåste vi bara puffa för den. Berätta!
Ja, vi iscensatte två av de här situationerna
där den här teknikenskulle kunna bidra på olika sätt
och gjorde en film om det.Det är som riktiga situationer

(37:12):
när någon ramlar hemma, vad som händer medtrygghetsjour, ambulanspersonal.
Så vi användealla de aktörerna in i att levandegöra
och vi hoppaskunna visa på vad den här typen …
Det kan vara ganska abstrakt annars,den här typen av teknik.
Ja, den där filmenkan vi verkligen slå ett slag för.

(37:32):
Den visar ju olika scenarierför vad som händer.
Ni hittar den på PICTA:s hemsidaeller på IoT Sveriges hemsida.
Då säger jag tackså mycket till Hanna Maurin Söderholm
och Mattias Sethför att ni var med i IoT Sveriges
podcast och delade med erav era erfarenheter kring projektet

(37:53):
Autumn Leaves, förbättrad falldetektioni nära vård.
Tack! Tack så mycket!Tack så jättemycket!
Du har lyssnat till en podcastfrån IoT Sverige,
ett strategiskt innovationsprogramsom finansieras av Vinnova,
Energimyndigheten och Formas.Musiken i programmet är skriven

(38:15):
av Johannes Bergenheimoch jag som producerat
heter Maria Bergenheim.