Episode Transcript
Available transcripts are automatically generated. Complete accuracy is not guaranteed.
(00:06):
Vad är det som gör att barn och ungakänner sig trygga
eller otrygganär de vistas i offentliga miljöer?
Och går det att ökaden upplevda tryggheten
med hjälp av modern teknik?I det här avsnittet
möter vi projektet Smartand Safe som just nu testar flera
IoT-baserade trygghetslösningarrunt om i Karlstad.
(00:31):
Jag heter Maria Bergenheimoch du lyssnar till IoT Sveriges podcast
om innovativaIoT-lösningar i offentlig sektor.
Ja, men varmt välkommen du som lyssnartill ett nytt avsnitt
och hej och välkomna dagens gäster!Vi har i dag
(00:52):
med oss Carolin Maule,innovationsmanager på Compare
och du är också projektledareför Smart and Safe.
-Ja, det stämmer.-Sedan har vi Henrik Holm, affärsutvecklare på Karlstads Energi.
-Välkommen!-Tack så mycket!
Och John Weslien, brottsförebyggande samordnare,Polisområde Värmland.
(01:12):
-Tackar!-Ni är ju alla tre
en del av projektgruppenför det här projektet Smart and Safe.
Och det är ett prototyputvecklingsprojektmed det övergripande målet
att just öka upplevd trygghet hos barnoch unga i offentliga miljöer.
Det är lite extra spännande,för i det här projektet
(01:35):
ingår ju flera olika aktörersom vanligtvis inte samverkar
och som ändå har samlatsför att skapa förflyttning
i en gemensam och viktig samhällsutmaning.Det här ska vi prata om strax.
Men först är jag ju nyfikenpå er, vilka ni är.
Så Carolin, du är projektledare. Du får börja.-Ja, tack så mycket!
(01:57):
Ja, min bakgrund äratt jag är från Värmland från början.
Jag är innovation- och designingenjörmen också teknisk skribent.
Så det här med tekniska lösningarhar alltid varit ett stort intresse.
Jag har jobbat inom olika branscher,allt från matindustri till kontorsmiljöer
och det har över åren övergåtttill digitalisering mer och mer.
(02:21):
Och efter ett antal år utomlandsså återvände jag hem till Värmland
och fick chansenatt jobba på stiftelsen Compare
där jag jobbarmed avancerad digitalisering
och jag har förmånenatt få jobba med de här IoT-projekten
och faktiskt skapa riktig samhällsnyttamed tekniska lösningar.
-Spännande! Henrik Vem är du?-Ja, vem är jag?
(02:46):
Jag jobbar som affärsutvecklarepå Karlstads Energi.
Jag jobbar även inom någontingsom heter MittNät.
Är med som verksamhetskoordinatoroch det är nio kommuner som samverkar.
Det är mestadels de här kommunerna i Värmland,men även Dalsland och Dalarna.
Och det gör väl detatt vi har en ganska bred syn
på det som vi gör här.Det som vi gör här
(03:07):
kan även användasi de andra åtta kommunerna
eftersom jag kommerprata mest om Karlstad i dag.
Men jag har en bakgrund också.Jobbat på universitetet
under många år här i Karlstadoch även andra …
Mest inom teknik och utveckling ska jag säga.Det är väl min bakgrund.
-John berätta om dig!-Ja, det kan bli spännande.
(03:28):
Nej, men jag är ju polisområdessamordnareför brottsförebyggande verksamhet just nu,
som en del av mitt jobb i alla fall.Alltså polis sedan många år tillbaka.
Har nog gjort det mestaman kan göra inom polisen
och även lämnat polisenför att komma tillbaka
till det här trevliga jobbet.Jag var faktiskt borta i 13 år
(03:49):
innan jag kom tillbaka. Då på den tidenså satte jag min heder på en ungdomsgrupp
och trygghet och sen fick jag intesom jag ville riktigt.
Men nu är jag tillbaka med ny energisen några år tillbaka.
Nej, men det är väl där jag äroch jag gillar väl det här
med lite ungdomsarbete och trygghet.Vi har ju lite att ta i så att, ja, där är jag.
(04:11):
Det var en bra radioövergångför jag tänkte faktiskt
att vi skulle börja i själva bakgrundentill det här projektet.
Varför det egentligen finns och behövs.Det handlar ju om barns
och ungas upplevda tryggheti offentliga miljöer i Karlstad.
Även om det gåratt applicera på fler kommuner.
Och det är ju angeläget för allai Sverige
(04:34):
kan man ju verkligen säga.Men hur ser det ut i …
Beskriv problembilden här i Karlstad?-Ja, den hamnar väl på mig då kanske.
Men egentligen är Karlstad i grundoch botten en trygg stad.
Vi har inga jätteproblem.
(04:55):
Vi har inga utsatta områdeni den bemärkelsen
som vi har på andra ställen.Vi har givetvis bekymmer.
Vi har lite gängrelateradbrottslighet, absolut.
Vi har det som alla städerhar i den här storleken.
Men i grund och bottenen trygg och bra stad.
Och så har det varitunder en längre period.
(05:15):
Sen går det upp och ner.Vi har bekymmer
men absolut inte mer,snarare mindre, än många andra.
Jag tänker just det här med trygghet.Vad är det som gör
om barn och ungakänner sig trygga eller otrygga?
Ja, alltså, egentligen hänger det inte ihop
med vad som händer,utan det är ju upplevelsen.
(05:38):
Det räcker ju att man läser i tidningenatt någonting har hänt
och så känner man otrygghet.Men i grund och botten
tror jag, som vi pratade om tidigare härockså, att det gäller
att man ska känna sig trygg i miljönoch i situationen
och att man kan ha kontakt med andra.Det är nog inte helt lätt att säga
vad som gör att man känner sigotrygg precis i varje situation.
(06:02):
Där har vi varit inne påatt den enes trygghet
kan ju vara den andras otrygghet.Så sitter man på en buss
så vill vissa ha många på bussenmedan andra vill vara ensamma.
Det är en upplevd trygghet
som kan se väldigt olika ut.-Vad säger du, Carolin?
-Ja, jag håller med.Just det här att man kan ha kontakt
med sina vänner eller familjen,det skapar trygghet
(06:25):
för väldigt många unga i dag.Och sen som Henrik sa att upplevd trygghet
är en väldigt personlig känslapå insidan.
Det är väldigt svårt att ta på,men statistiken som man ser
skapar juen känsla för otrygghet ganska ofta.
(06:46):
Smart and safe då,om vi kommer in på projektet.
Det är ett prototyputvecklingsprojektsom finansieras via oss på IoT Sverige
med 2 miljoner kronor och lika mycketi medfinansiering från projektet.
Det är många projektparter som ingår.Det är fem officiella projektpartners
och det är Compare, där du jobbar, Carolin.Det är Karlstads kommun,
(07:10):
Karlstads Energi och Polismyndighetenoch Karlstads universitet.
Sen vet jag att det är många fler också.Men berätta om projektet.
Var börjar vi? Carolin Vill du börja?-Jag tycker den viktiga frågan
är varför vi har valtatt jobba med barn och unga just.
Vi valde det som vår målgruppför att vi tror
(07:31):
att de påverkar hela samhället.De påverkar hur vi har det hemma.
De påverkas av hur vi har det hemma.De tar med sig det här
till förskolan, skolan, fritidsgården.De tar med det till alla sina aktiviteter.
Sitt umgänge med sina kompisar.Och de är vår framtid.
Det är de som vi måste skapaett tryggt samhälle för
(07:53):
så att de tar det vidare framöver.-Sen ska man väl säga
att projektet handlar rätt mycketom att samverka också,
så att en del av det härsom vi pratar om nu, det är barn och unga,
men alla de aktörerna som är med,det viktiga är
att vi börjar prata med varandraom lösningar och hur vi delar information
(08:14):
eller data,vilket man nu väljer att kalla det
för i dag är vi ganska fastlåsta iatt vi har en informationsmängd
som är vår egen.Men det svåra är ju, som oftast kanske
till och medlägger krokben för oss själva,
det är när vi ska börja dela informationom vad vi får och vad vi inte får göra.
Så att det finns också delar i det härsom är kopplat till juridik
om vad vi får och inte får görasom är ganska viktig
(08:37):
ur ett samverkansperspektiv.-Berätta lite om datadelning.
Vad är det för datavi ska dela i det här projektet
-Egentligen datat i det här projektet
som vi delar,det handlar nog väldigt mycket
om förberedelser inför framtiden,alltså hur vi kommer att dela information.
Men vi sitter ju ett par styckenfrån olika organisationer.
Inte minst du John från polisenhar ju mycket information.
(08:59):
Vi kan ju bidra till den bilden, tror jag,i kommunen. Det kan komplettera
den bilden. Sensorer är ju en saksom kan komplettera bilden
och bli lite mer online.För tekniken finns här
och den kommer att användas framöver,det är vi helt säkra på.
-Historiskt kan vi sägavi har hållit på våra egna grejer.
(09:20):
Det har vi gjort definitivtoch gör fortfarande ganska mycket.
Men det är början på att lätta upp det däroch där vi kan ta hjälp av varandra
och kanske hitta möjligheterså är det absolut möjligt.
Och jag trordet är mer möjligt än vad vi tror.
Vi har ju märkt det ocksåatt det finns nog mer möjligheter
än vad vi tror från början liksom.-Vi har ju en gedigen kartläggning
(09:40):
över trygghet i Karlstad.Det finns kartläggning över skolbarn,
hur de känner sig trygga,var de känner sig trygga.
Det görs också trygghetsmätningarregelbundet.
Tänk om vi kunde lägga ihop det med våraIoT-lösningar
och få en nutidsbild på trygghetslägetoch sen dela det med polisen, kommunen
(10:01):
och så vidare.-Ja, vi ska strax komma in
på de här lösningarnasom ni också har testat,
men jag tänkte stanna kvar lite granni de här regulatoriska utmaningarna,
för ni har ju juristermed i projektet också. Berätta!
-Ja, just det.Vi har ju ett en grupp med jurister
som sitter och tittar justpå det här med hur vi delar datan.
(10:22):
Vi får visa våra dataflöden.Vem äger datan?
Hur kan man hantera det?För det är ofta många
som ingår i datahanteringenoch det är någonting
som vi behöver juristernas stödför att säga om vi får eller inte får göra
eller hur vi kan arbeta med datadelningen.Men sen är det just också
den här trygghetskartläggningen.Hur kan vi arbeta mer effektivt
(10:44):
med det här framöver?Vad finns det för regler
och policys som stoppar ossoch hur kan vi ta det vidare?
Och vi tittar ocksåpå väldigt smarta lösningar
som i dag kanskeinte är tillåtet att använda.
Men vi vill påvisa att det härskulle vi kunna lösa stora problem med
om vi får använda det på rätt sätt.-Hela tiden en avvägning
(11:07):
med personlig integritet givetvis.Men vi får se.
Det händer mycket och fort. Det gör det.-Vad betyder det
att ni är så många olika aktörer?-Framför allt att vi har olika syn.
Man tittar från olika vinklar.Det är jätteintressant
att prata i den här gruppen.Vi ses ju mer eller mindre
en gång i veckani de här grupperna och diskuterar
(11:28):
och så kan man se hur skolanhar sin syn, vården har sin syn, polisen
och så vidare och så vidare.Och man slås av att vi har samma mål
men att vi har kanske lite olika vägaratt ta oss dit
och hur vi skulle kunna samverkaoch bli ännu mer snabba på att reagera.
(11:48):
-Ja, det kan vi väl också säga att vägen in
för alla oss var ju inte spikrak.Det var inte självklart
att polisen skulle vara där.Det var det absolut inte,
utan det var väl mer …Till slut släppte vi in er
och få in ny informationoch ”det här är ju rätt” liksom.
Men det var inte så lätt inte.
(12:11):
-Hur involveras själva målgruppen barn och unga?-Ja, dels har vi ju som sagt var
tittat på kartläggning kring hur barnoch unga upplever tryggheten i Karlstad.
Vi har också informerat skolor,högstadiet och gymnasiet
om våra tester, om projektet,så att de vet vad som pågår.
Vi har ju med skolan i projektgruppen.De sitter i våra veckomöten,
(12:33):
så de är djupt involverade på det sättet.Men sen har vi gett ungdomsfullmäktige
i Karlstad som uppdragatt vara en referensgrupp.
Och i vår nästa omgång av testerså kommer de att vara del i testgruppen
och svara på lite intervjufrågoroch så vidare.
Och sen har viju vårt UF-företag SafeStyle
(12:54):
som faktiskt är medoch arbetar med våra riktiga tester
och har en produktsom vi jobbar tillsammans med.
Men det är en relevant frågaför det är inte helt lätt.
Vi har suttit några gånger och tänkt:
”Ja, ja, tycker vi” (13:05):
undefined
”men vad tycker målgruppen?”-Ja, får ni några där ni tycker olika?
Och vad är det då?-De tänker ju lite längre än vad vi gör.
Vi tittar på lösningar i dag.De tittar på vad de vill ha i framtiden.
Så vi har involverat drönarei våra projekt för att det tror de
(13:30):
är en väldigt bra lösning för deras trygghet.Men de tycker att projektet är helt rätt.
De är väldigt öppna med att diskuterahur de känner, vad de tycker.
Vi har väldigt rak dialogmed vår målgrupp.
Men man ska väl också sägaatt utgångspunkten är inte
att de inte har jättestort förtroendeför oss heller.
Oss vuxna i allmänhet.Och det gör ju lite ont,
(13:51):
att man kanske får det tillbaka,att ”ja, vi tror inte att det blir”
”så mycket av det här ändå”.Men jag tycker att nu efter ett tag
när vi har jobbat med de här ungdomarnaen stund så då öppnar de upp sig.
Och precis som Carolin sa,att då vill de verkligen dela.
-Ja, precis. Vad krävs för att nå framöver generationsgränser?
(14:14):
-Jobba mot ett gemensamt mål.När vi förklarar vad vi vill göra
och med deras hjälp,då har det inte varit svårt.
Det är inte på det sättet,men den grundläggande inställningen
kanske inte var så positiv i början.-Nej, jag tror att de upplever
att ofta frågar vuxna,men sen händer det ingenting.
Så vad är det för idé med att vara medoch jobba om vi ändå
(14:35):
inte kommer att göra någonting med det?Men här är de aktiva, här är de med
och här har vi lyssnat på democh vi har tagit med det in i våra tester.
-Och barn och unga …Vilken åldersgrupp är det alltså?
Nu har vi valt att jobba med 15-18-åringar
för att försöka fånga in demsom fortfarande
befinner sig i skolsystemet,men att vi kan få tillgång till dem
(14:59):
på ett bättre sätti och med att vi inte behöver målsmans
samtycke och så vidare.-Just det. Och det är också den gruppen
som kan befinna sigi offentliga miljöer förstås.
-Ja, de kan befinna sig i offentliga miljöerpå egen hand och de börjar bli lite …
De befinner sig ute.De kör bil, vissa av dem
så att de finns ute i samhället.
(15:26):
-Nu är ju jag nyfiken påde här IoT-lösningarna som ni har testat.
Det är ju tre stycken jag tänkteatt vi skulle prata om.
Ska vi börja medden interaktiva parkbänken. Berätta!
Ja, vad är det för någonting?Jo, alltså, vi har väl haft en tanke om …
Vi pratat med ungdomarnaoch sett ”vad är det ni behöver för någonting?”
(15:49):
Vi vill ju hitta en platssom ska vara just trygg.
Grundläggande för ungdomarnaär ju egentligen kommunikationen.
Och då har vi mobiltelefonen i centrumsom är ganska självklar.
Så den här parkbänken dåär ett företag i Värmland
som den kommer ifrån, Vestre,och de har tagit fram en bänk
som passar ganska bra in. Fin utformadoch passar in på ett torg till exempel.
(16:15):
Så vad vi har gjort äratt vi har stoppat in teknik
i den här parkbänkendels för att testa tekniken,
men också för att komma fram till,vad skapar trygghet?
Vad skapar inte trygghet?
Så vi håller ju på fortfarandeoch testar kan man säga.
Men i dag står den påStora torget i Karlstad.
Den har laddning av mobiltelefonsom är central
för att ungdomars mobiltelefonerär kanske inte de bästa
(16:37):
och laddar ur sig.Det vill säga, den måste laddas.
Sen är det även gratis wifi-uppkoppling därså att man kan alltså koppla upp sig
och kommunicera, vilket är grundläggandebåde för att kunna kommunicera hemåt
men också med andra kamrateroch finna en trygghet.
Sen vet vi att där vi sätter uppladdningsstationer,
där kommer ungdomarna att hänga.-Just det, bänken i sig
(16:59):
drar till sig ungdomar.-Ja, men precis.
Så det är en ganska bra grundförutsättningför att de ska hitta dit.
Sen har vi stoppat in, som du sa,interaktivitet i den också.
För vi försöker också …Vad är nästa steg
i vår utveckling då?Och i det här fallet så pratar bänken
så man kan ställa frågor till den.Precis som man tänker sig.
”Hej Siri!” så vaknar telefonen,så är det ”Hej bänk!”
(17:23):
och så kan man då ställa frågortill bänken
och i det här fallet så är det merav den lite mer filosofiskt lagd
så att man kan ställa frågan ”Vad är tiden?”och så får man en utläggning
om ”vad är tiden” snarare än vad klockan är.Men tanken med den är
att den ska kunna ocksåha mycket precis information
som till exempel attjag ska kunna fråga bänken:
(17:44):
”När går nästa buss till Kronoparken?”Eller ”Vilket nummer på bussen”
”ska jag ta för att komma till …?”och på det viset
få en mycket informativ … ett utbyte.-Just det.
-Men vi provar oss fram här lite grann
och ser vilka informationsmängdersom är intressanta egentligen.
-Har ni fått några reaktioner redan?-Ja, munterhet
(18:06):
har den väl väckt i alla fall.Lite konstiga svar och så där.
-Och som vi sa, i dag har den
ingen exakt informationså du kan fråga ”Vad kostar en glass?”
Så kan jag svara (18:16):
”I Karlstad kostar en glass”
”ungefär 1 500 kronor.”
Men det är en väldigt …
Den har gett mycket skrattoch tanken framåt
är att den ska bli lite mer precis.-Samlar den in data också
om användningen av den?-Nej, det gör den inte,
(18:39):
utan den är lite grannså att den lyssnar på frågan
och har en delsom är väldigt lokal,
men den sparar ingeninformation över huvud taget om användaren.
-Och hur jobbar ni då
just med att veta hur …om den gör det
ni har tänkt att den ska göra.-Det finns ju två sidor av det.
(18:59):
Det ena handlar om den juridiska delenoch där har vi med juridiken.
Och det är väl detsom är bra med det här projektet,
att man kan prova sakeroch så förklarar vi vad vi gör
och i och med det så lämnar vi överdet till juristerna att faktiskt prova.
”Är det här okej?”Ganska mycket handlar om
vem som har äger bänken,vem som äger informationen.
Och så den här privatpersonensom är inblandad.
(19:22):
Det känns väldigt braatt kunna prova de här sakerna.
Vi får se.Vi var skeptiska.
Den första reaktionen jag fick på polisenvar ”ja, det kommer det att sitta”
”fem psykiskt sjuka personeroch prata med någonting som inte finns”.
Och det kan man ju tro.Jag tror inte att det blir så nu,
men om det så är enså får det väl vara det.
Men den är ju utvecklingsbargivetvis. Men ja, vi får se.
(19:47):
Det är som vi säger,tryggheten kanske ligger först
och främst iatt ha en möjlighet att kommunicera.
Det är kanskeden grundläggande tryggheten.
Sen att vi utvecklar den med möjligheter,att man kanske kan
trigga viss typ av information.Det kan handla om all möjlig information.
När vi pratar omhur vi vill utbilda
eller upplysa om saker och ting.Stora torget …
Man kanske kan få en historielektiongenom att trigga just
(20:09):
en informationsberättelse.Eller så kan det vara så
att miljöförvaltningen vill upplysaom hur vi ska tänka runt miljö
och nedskräpning eller andra typer.Det finns väldigt mycket saker
man kan använda den till.Sen är det ju upp till oss själv
att använda fantasin, att faktisktdet ska bli någonting bra också.
-Vi har ju en drömom att man skulle kunna koppla ihop
(20:29):
flera sådana här bänkarså att du kan sitta i Karlstad
och kommunicera med någonpå en likadan bänk i New York.
-Ja, då kan man sittaoch filosofera på olika ställen.
Ja, spännande. Jag tänkte på en annan grejnär det gäller barn och unga
och det här med personlig integritet.Har ni frågat dem
(20:50):
hur de ser på den typen av frågor?
Vi har haft diskussion om detoch där kan man säga att det är lite …
Man kan inte se barn och unga som en typ.De reagerar absolut inte på samma sätt
utan vi har … precis som medoss andra människor
så är det så att en del tyckeratt det här är jobbigt
(21:12):
och undrar ”var sparar ni informationen?”och andra har inte ens en tanke
på det utan de är bara gladaatt det finns någonting
att sitta på bänkenoch använda sig av uppkopplingen.
Så det är en väldigt bred …Det är olika svar vi får.
-Det känns nog överlagsom att omvärlden med gängkriminalitet,
Skjutningar, har gjortatt vi är nog mer okej
(21:35):
med att vara på film i dagän vad vi var för 20 år sedan.
Det ifrågasätts inte alls lika mycket.-Den interaktiva platsen är ju inte bara
till för målgruppen barn och unga,utan det vi försöker
skapa en plats för alla.För vi vet att blandar vi åldrar
och olika grupperså att alla umgås på samma plats,
då händer det inte så mycketoch då skapar man
(21:57):
automatiskt en trygg plats.Så den interaktiva bänken
eller den smarta bänkenär en plats för alla.
Det kommer fler dit då, eller?-Ja, men den drar till sig personer
och det är en rolig plats att vara på.Det dyker upp folk i alla åldrar.
I gruppen så var det en som sa:
”Där tanter finns, finns det trygghet.”-En fråga jag också tänkte på
(22:21):
var det härmed Karlstads universitet roll i det hela.
Berätta om det!-Ja, Karlstads universitet har hjälpt oss
just kring forskningsfråganom upplevd trygghet
eftersom vi inte kan ta upplevd trygghetsom statistik
utan vi måste förståmänniskors känslor bättre.
Och där finns det mycket forskningkring vad
(22:42):
som får en att känna sig trygg.Där ingår den här interaktiva platsen.
En plats där man kan umgås.En plats där barn och vuxna
kan umgås tillsammans samtidigtoch dygnet runt kanske.
Vi har tittat på exempel där det finnsinstallerade bordtennisbord till exempel.
Med den här bänkenvill vi ju egentligen ha en testarena
(23:04):
för vår teknik,men det skulle lika gärna kunna vara
en busshållplats,en park eller en hel stadsdel.
Jag tänker att vi kommer in på nästaIoT-lösning som ni har testat
och det är ett larmband.-Ja, så vi har tittat på dels Trygg plats
(23:27):
som är den här bänken i dag,men det finns ingen trygg plats
utan trygga personer.Så då tittar vi på Trygg person också.
Och vi har ju med Karlstads universiteti det här projektet.
Och de har ju haft som uppdragatt ta reda på:
Vad finns det för forskningkring upplevd trygghet?
Vad vet vi i dag? Och interaktiva platserär någonting som kan skapa trygghet.
(23:52):
Men sen är vi ju dagsdjur,så vi tycker om ljus.
Så vi bestämde oss föratt vi ska testa någonting med ljus
och så fick vi kontaktmed det här UF-företaget SafeStyle
som är tre tjejersom har tillsammans med ett företag
som heter Plegiumtagit fram ett överfallslarm
för tonårstjejer i dag.Nu tittar de på att utveckla det här
(24:14):
så att de når en större målgrupp,men någonting
som man vill ha som tonårstjej.Någonting som inte syns.
För i vår första diskussion så sa jag:
”Kan man inte bara ringa med mobilen” (24:21):
undefined
”om man känner sig otrygg?” Det finns jutill och med nödsamtal, direktknapp.
Ja, men telefonen ligger oftai en stor väska, långt ner.
Och när man får panikså får man inte tag i telefonen.
Det ska vara något som ingen vet ommen som jag har nära mig
(24:42):
så varför inte ett armbandeller en hårsnodd?
Så då har satt ett överfallslarmi en hårsnodd.
När man trycker på larmetså skickas ett sms
till fem kompisar, mamma och pappa …Ja, vilka man nu har valt. Till exempel
kan det vara bästa kompisensom man vet finns någonstans i närheten
(25:03):
och personensom tar emot det här meddelandet
får veta exakta GPS-koordinaterpå var du befinner dig
när du aktiverar larmet.Så då sa vi att om vi skulle
kunna ta GPS-koordinaternaoch tända belysningen i precis det området
när du aktiverar larmet,hur skulle det vara?
Och SafeStyle tyckteatt det här var ju en jättebra grej.
(25:26):
För just det här när det är mörkt,när man går hem,
när man är ensam,om man kunde få lite belysning
så skulle det fåen att känna sig tryggare.
Men det kanske också skulle stoppaett överfall,
till exempel att förövarenblir lite överrumplad
och tror att någon kommerför att ljuset tänds.
Så att då sa vi attdå testar vi och ser om vi kan göra det.
(25:47):
Sen så testade vi veckan före midsommaroch sa att ljus
kanske inte är jätteeffektivt.-Svår testperiod.
Då sa vi det kanske ljudeffekterav något slag också
skulle kunna avvärjaoch samtidigt skapa ökad trygghetskänsla.
Så vi testade i förra veckanoch både tända upp ljus
(26:09):
och att spela upp olika ljudmeddelandenför att se vad reaktionen blev.
Det här blir ett fiktivt test.
Vi vill inte vänta påatt någon ska bli överfallen
och råka befinna sigprecis där vår testplats är.
Och vi vill heller inteatt de ska bli överfallna igen
för att se om det kändes bättreden här gången
(26:30):
när vi tände lamporna. Så det härhar vi fått göra ganska kontrollerat.
Men vi har ju pratatmed dem som har gått förbi.
Och som sagt var så ska vi koppla invår ungdomsfullmäktige i nästa testomgång.
Det blir intervjuerför att se hur man upplever det här.
Och än så längehar det varit väldigt positivt om
hur man kan skapa en trygghetsom gör att man kanske
(26:51):
vågar sig ut på områden i standär man skulle välja
att inte gå vissa tider på dygnet.-Jättespännande.
Och det föder ju lite frågor också.Jag tänker, John, ditt perspektiv
på det här som polis.-Det här är ju mycket enklare
än den talande bänken egentligen.Det här är mer konkret trygghet
att det händer någonting.Om du nu har en som följer efter dig
(27:13):
och det tänds upp.Det är absolut …
Det är mycket enklare.
Alla förstår ju att det härär nog ganska bra.
Vidareutvecklingen för vår del är ju …Den finns det inga gränser på egentligen.
Jag har ju det enkla exempletatt torget ska tända upp
när vi stänger krogarna.Det blir för mycket folk
på torget till exempel. Eller ett bråksom kan kännas igen med en sensor.
(27:38):
Det där har vien stor utvecklingsmöjlighet.
-Jag tänkte också just på det här faktumetatt om man aktiverar det där armbandet,
att det då är kompisar som ska kommatill en plats som kanske är farlig.
-Här kommer vi tillden här trygghetskartläggningen
till exempel.Det finns ju föräldrar på stan.
(27:59):
Det finns föreningarkanske som befinner sig ute.
Om man skulle kunna koppla ihopdet här larmet
och den här GPS-koordinatenmed de här personerna
som befinner sig,att ”nu har det hänt någonting nära dig”.
Och så kan de bege sig dit.-Man skulle kunna tycka
att det skulle gå direkt till polisen,men det fungerar inte,
(28:20):
i alla fall i dagsläget på det sättet.
Nej, det är ju inte riggat så,vårt system, så att säga.
-Nej, det är det inte. Men det är klartatt det kan vara en farlig plats.
Men jag vet inte, de här förövarna …Ja, det ska vara extremt sällsynt
om det skulle varaen väldigt farlig plats.
Det är bättreatt det kommer folk med civilkurage.
(28:41):
Det är alltid bra, oavsett ålder.Fler på plats.
-Här pratar vi om merav ett online-system,
som är lite snabbt,att man att man kan vara på plats
väldigt fort.Och det är väl det som vi pratar om
också med nästa steg i de här …Oavsett vad det är för någonting vi testar
så kan det dyka upp i en kartasom ett larm för vem det nu må vara,
(29:04):
så kan man då titta på vem …Åka dit och göra något åt saken,
vilket blir intressant då.-Ja, precis. Vi får ju också påminna oss om
att det är ett prototyputvecklingsprojekt.
Men jag tänkte vi skulle komma in även dåpå den tredje
IoT-lösningen som ni har testat. Mosquito.-Just det.
(29:28):
Det låter lite konstigt,men det finns en förklaring.
Det här handlar egentligen omatt när folk är på fel plats vid fel tid
så ska man kunna skicka ut någon typav signal som gör
att det är lite mer obekvämt att vara där.Och Mosquiton,
det är ett högt ljud.Jag kan glädjande säga
att jag hörde det en gångfast jag är så gammal.
Men normalt sett så upptill 20-årsåldern
(29:52):
så hör man det här ganska tydligt.Och det blir så
att när någon är exempelvis,som i vårt fall, på ett skoltak,
då kommer det här triggasoch det dras i gång,
ungefär som när man går i närhetenav en sån här lampa
som tänds upp av närvaron.Så nu dras ljudet i gång
och då blir det obekvämt.Problemet som vi har, som vi säkert delar med många,
det är att det kommer upp ungdomarpå taken på skolorna
(30:15):
och där håller de tilloch det är ett ganska lugnt ställe
att vara på på vissa ställen,men de dyker upp där med …
Det är varukorgar och mopederoch allt möjligt uppe på taken
så det är inte ofarligt.
Så om signalengör det lite obekvämt att vara där, ja,
då kommer de att sluta.Det vill säga vi ändrar lite beteende,
(30:36):
de kommer inte att vara där.Sen finns det också en annan del
att vi får statistik på att veta var de äroch när de är där.
Och det återigen lite samma som larmbandet,och att vi får faktiskt möjlighet
att göra någonting. Annars har viingen aning om att de är där.
Nu vet vi att vid den här tidpunktenså är de där.
Och då kan man antingen välja …Polisen kanske inte
är rätt att skicka dit,men det finns också väktare.
(30:58):
Det finns andra sätt och det beror på vardet är någonstans, tänker jag.
Det kan ju vara på ställensom man absolut inte ska vara på.
-Det skiljer sig jufrån den här parkbänken.
Det här är en lösningdär man vill få bort folk
och parkbänkensnarare lockar till sig folk då.
-Så skapa en platssom är bättre att hänga på.
(31:20):
-Precis.Har ni testat den här också?
Och hur funkade testet?-Ja, men den är i gång.
Precis som de andra sakernaså är det här i gång
och vi är flera stycken inblandadeSå universitetet har också i uppgift
att de ska följa upp den här statistiken
och så småningom kunna dra lite slutsatserfrån den.
Sen har vi idéer om fortsättningen också,hur vi ska använda den här informationen
(31:44):
och kanske också …Vi pratar om trygghetskarta,
där man i dag
egentligen har rapportörer in,det vill säga det går från mun till mun
och så läggs det in i den här kartan.Det här kan ju vara ett nästa steg
att man har faktiskt en online-informationatt nu är någon uppe på taket.
(32:07):
-Vi pratar ju om att skapa trygghetoch så där och vi använder modern teknik.
Finns det risk att skapa en falsk trygghetmed det här?
-Absolut, det tycker jag nogatt man kan tro.
Det är det ju.Alltså, man kan ju vara oerhört trygg
fast det är en väldigt otrygg plats.Så det är mycket med det upplevda.
(32:32):
Men den finns väl.-Sen är det väl så
att det går att lita på en trygghet
ett litet tag,men sen om det inte blir någon åtgärd så …
Jag tänker att omen signal går till polisen
så dyker inte polisen upp.Men efter ett tag så lär de sig.
”Det här var ingen …”Och det är klart, då är det väldigt tydligt
att det blir en falsk trygghetoch så bryr man sig inte.
(32:52):
Det är lite Peter och vargen över det hela.
-Vad säger du, Carolin, om det?-Ja, vi har ju ett exempel med det här
med när man tänder belysningen.Man kanske påkallar någon uppmärksamhet
som man faktiskt inte vill ha.Så även om ljuset i sig
får dig att känna dig tryggareså kanske fel person ser
att du befinner dig där just då.Så visst, vi kan ju skapa falsk trygghet
(33:15):
med det här också.Att säga att en plats gjord
för att få en att känna sig tryggarebetyder ju inte att ingenting kan hända.
-Åker polisbilen in i ett tryggt område
så orsakar vi otrygghetför då undrar alla vad som har hänt
och vice versa.Är det ett väldigt otryggt område
så ska vi vara där.Så det är det är svårt.
(33:37):
Men vi är ändå i förhållandevisen ganska liten stad.
Vi har ganska bra koll på vad som händeroch det är väl
både en för- och en nackdel i det här projektet.För att om jag går till mina poliser
så säger de att ”ja, men det därvet vi redan”, och det vet de ju.
I en sån här stadvet vi ju ganska exakt var saker
och ting händer.Är det London eller New York,
då kan man ännu mer nytta av tekniken.Men det är väl en utmaning vi har.
(34:02):
Men det kommer bli bra.-Vad har ni för andra utmaningar?
Jag tänker kanske det här ocksåmed att samverka mellan så många aktörer.
Hur gör ni?-Hur gör vi?
Ja, vi sa det precis här innanatt vi var fem projektparter
som drog i gång det här projektetoch vi är ungefär 45 aktörer
som är aktiva dagligen i det här projekteti dag på mer eller mindre aktiv nivå.
(34:29):
Vi har med osskommunens flesta verksamheter
skulle jag säga.Vi har med oss Räddningskåren,
vi har med oss Trygghetscentrum,vi har med oss skolorna,
vi har med oss målgruppen.Och sen så gjorde vi så att …
Vi skulle ju titta på IoT-lösningarså då sa vi:
”Nu måste vi samlaalla stadens IoT-experter,”
”alla Värmlands IoT-experter.” Och sen sa viatt det behöver vi inte alls.
(34:52):
De har en lösning. På vad vi än vill göraså kommer de ha en lösning.
Det behöver vi bara förklara för dem.Men vad är det vi ska lösa?
Så då bjöd vi in alla aktörersom har någon slags erfarenhet,
känsla för trygghet … Och de flesta har det.Så vi hade med oss
lekplatsutformare,psykologer, jurister.
(35:16):
Vi hade med hur många olika intressentersom helst och därifrån tog vi kraft
och skapade de här testernaoch insåg att det är
det här vi behöver fokusera på.Och det skapade också idéer
om hur vi ska kunna jobba vidare sen.Vi tror att det är ett jättebra sätt
att få in så mycket erfarenhetoch kunskap som möjligt.
(35:38):
-Ni samlas kring ett gemensamt behovsom alla kan docka in på
och känna någonting för.-Ja.
-Sen kan man ju sägaatt vi har inte gått spikrakt uppåt,
vi har gått lite upp och neroch börja om och så.
-Ifrågasatt oss själva.-Absolut!
-Så som ett innovationsprojekt är.Har ni något utbyte
(36:02):
med andra kommuner i Sverige?
-Ja, vi har ju smygtittat lite på andraoch tagit kontakt.
Bland annat Trollhättan har vi tittat påhur de har utvecklat sitt torg
för att skapa en varm plats.Vi har tittat på Luleå.
De har ju också drivit ett IoT-projektkring sin isbana.
(36:23):
Där vi tittat på litehur de har jobbat med lösningar där.
Så visst. Sen har vi jobbat tillsammanslite med Linköping
och det är också ett IoT-projektdär vi har samarbetat kring
just trygghetsfrågandär vi har ingått i Trygghetsforum
under hösten.-Just det. Precis.
IoT Sverige hade ett strategiskt projektsom hette Forum Trygghet
(36:48):
i offentliga stadsrummet med IoT.Det finns en rapport för den
som är intresserad att läsa om.Jag tänker ni har nämnt storstäder
också runt om i världen.London och New York.
Har ni blickat internationelltockså och kikat?
-Ja, vi tittar ju på Amsterdamoch Responsible Sensing Lab
(37:08):
som vi träffade genom trygghetsforumet.Och det har varit jätteintressant
att se hur de jobbar ocksåmed sensorer, kameror, belysning.
Så där har vi också haftett utbyte med dem.
-Vad händer framgentefter projektet avslutas?
(37:29):
Det här projektet pågår ju tilloch med oktober 2024
om jag inte har helt fel.-Ja, det stämmer.
-Vad händer sen?-Ja, vad händer sen?
Vi har ju jättemycket idéer kvaroch jättemycket som vi vill testa.
Och som sagt varså har vi så många aktörer med oss nu
som vill fortsätta driva den här frågan.Och vi har hittat ett jättebra sätt
att samverka över organisationsgränserna.Vi umgås kring ett ämne
(37:54):
som alla känner ansvar föroch vill göra någonting åt.
Så vi sitter just nuoch funderar på hur vi ska arbeta vidare
och göra det härtill en lite större satsning
än kanske bara ett projekt.-Precis före vi började med inspelningen här
så hade vi ett möte i projektet.Då inser man att det finns så mycket kvar
(38:15):
att göra för alla har … Som vi sa,vi jobbar inte ensamma i det här
utan det är skola och det är vårdoch deras processer
och deras behov fortsätter ju att utvecklas.Och just det här
träffas över gränsernahar visat sig väldigt starkt
och vi kan bidra med olika saker,möjliggöra för varandra.
-Och vi arbetar bra tillsammansoch vi har kul när vi gör det.
(38:37):
-Absolut. Och vi är ju bara i början.Så får man ju säga.
Det är ju start det här.-Det viktiga för oss är också
de här sakernasom vi har pratat om nu,
att de finns i verklighetenoch att jag tror
att där drarvi väldigt mycket erfarenheter
ifrån att göra saker på riktigt.När man ställer en sak på torget
så blir det en …Det finns utmaningar i det.
Det som händer runtikringär också intressant.
(38:59):
Det är inte bara IoTutan det är väldigt mycket annat
som händer runtikringsom man både lär sig om
så man blir lite klokare,men också att
man tar del av varandras problematik.-Ja, precis. Jag tänkte just fråga,
vad är framgångsfaktorerna?Det är det här att hands-on någonting.
(39:19):
Ni testar verkligen saker.-Ja, men det har vi väl sagt från början
att det måste bli lite verkstad också.Annars kan vi hålla på i evighet.
Men det är klart, jag tyckervi är bra där nu.
-Det är en otrolig möjlighetatt få göra det ute på stan
så att alla medborgare i Karlstad kan seatt vi faktiskt jobbar på det här.
Vi testar på riktigt.
(39:46):
-Vi börjar faktiskt närma oss slutet av det här avsnittet.Men jag undrar ju då …
Det verkar ju som att ni samarbetaroch samverkar väldigt bra.
Men vad är det roligastemed att jobba i det här projektet?
John, vad säger du?
-Det är ju lite nyttoch det är väl ingen tvekan om
att i min myndighetstår vi väl kanske inte på …
Ja, vi har väldigt mycket framåtmed sensorer och kameror
(40:07):
och det kommer hända otroligt mycket.Men det är lite oprövad mark
det här ändå, tycker jag,och det kan man komma någonvart
ihop med andraså är det väl väldigt mycket värt.
Och kan man dessutom uppnå lite trygghetså är det ännu mer värt.
Och det är ju det vi jobbar medså att ja …
Jag tycker det är helt rätt med det vi ska göra.-Carolin?
(40:32):
-Ja, just att vi kommer tillsammansoch gör saker och hur bra det fungerar
och vad starka vi blir tillsammansnär vi jobbar över gränserna.
Att vi inte jobbar i våra olika småoch stuprörsprojekt
utan vi gör det här tillsammans.Och möjligheten
att få jobba tillsammans med vår målgrupp.Det känns otroligt positivt.
-Henrik?-Jo, men grundläggande är väl egentligen
(40:54):
att har man både barn och barnbarn så …Det här är otroligt viktiga frågor.
Man lever med det. Och det som gör detbåde roligt och nyttigt …
Det roliga är kanske detvi gör tillsammans.
Det nyttiga och det som känns braär att vi åstadkommer skillnad.
Och som sagt,för då kanske den viktigaste gruppen
i samhället.-Det ska bli väldigt roligt
att följa projektet framåt.Men nu säger jag faktiskt tack
(41:20):
till dig Carolin Maule, Henrik Holmoch John Weslien
för att ni var med i IoT Sveriges podcastoch berättade om det här projektet
Smart and Safe. Tack till er!-Tackar!
Du har lyssnat till en podcastfrån IoT Sverige,
ett strategiskt innovationsprogramfinansierat av Vinnova, Energimyndigheten
(41:43):
och Formas. Musiken i programmetär skriven av Johannes Bergenheim
och jag somproducerat heter Maria Bergenheim.