Episode Transcript
Available transcripts are automatically generated. Complete accuracy is not guaranteed.
(00:10):
Sveriges kommuner lägger årligencirka 1,5 miljarder på snöröjning.
I Ånges och Örnsköldsviks kommunerhar IoT-tillämpningar testats
för att få till ett smartareoch effektivare snöröjningssystem.
-Det här är ett projekt som också haröppnat dörrarna till en ny IoT-produkt på marknaden
(00:34):
som även kan användas inom fler områden.
Jag heter Maria Bergenheim och du lyssnar på IoT Sveriges podcast om innovativa IoT-projekt i offentlig sektor.
Hej du som lyssnar och välkommen till ett nytt avsnitt.
Idag ska vi prata om snöröjning,smart snöröjning.
(01:00):
Det är lika bra att vänja sig vid tanken påatt vi snart är där
då den första snön falleroch den första halkan slår till.
Även om vi just nu när vi spelar in det här avsnittethar högsommar här i Uppsala.
Med mig i studion har jag två gäster:
(01:22):
Jennie Roos, projektledare på Bron Innovation
och Michael Jakobsson,försäljningschef på techbolaget Starbit.
Välkomna hit.
-Tackar!-Tack så mycket!
Ni har ju båda deltagit i det här projektetsom heter IoT för smart snöröjning
(01:44):
som finansierades genom IoT Sverigeoch drevs mellan 2021 och 2023.
Det ska vi strax prata om men innan dessså är jag nyfiken på vilka ni är.
Jennie, du har ju varit projektledareför det här projektet
och du jobbar på Bron Innovationi Sundsvall. Berätta lite om vem du är!
(02:06):
-Ja, vem är jag?
Jag utgår egentligen från Örnsköldsvik.Bron är ju för hela regionen Västernorrland
och jobbar med digitaliseringoch är ett IT-tech-kluster där uppe.
Jag har projektlett några olika projekt däroch har jobbat där i tre och ett halvt år ungefär.
(02:33):
Det här projektet fick jag ödmjukt taefter ungefär ett halvår efter uppstart.
Sen så har vi nu tagit det tillsammans i mål.
Det var det första IoT-projektetsom jag var involverad i.
Jag har lärt mig otroligt mycketbåde om utmaningar inom offentlig verksamhet
(02:57):
och den nyfikenhet som ändå finns,men också allt runt infrastruktur till sensorers möjlighet
och kulturen i verksamheterna.Ja, det är ett otroligt spännande område.
-Just det, det ska vi komma in på lite senare.
Micke, du arbetar som försäljningschefpå techbolaget Starbit. Vem är du?
(03:21):
-Ja, men precis.Jag är hemmahörande i Härnösand på dagarna oftast
och jobbar på Starbitsom är ett tech- och innovationsbolag
inom en större koncern som heter Camic Group,en svenskägd industrikoncern.
-Och koncernen finns påfler ställen än uppe i Härnösand?
(03:45):
-Ja, precis, huvudkontoret är i Stockholmmen vi inom Starbit och koncernen också
finns på flera andra orter.
Jag sitter i Härnösand men jag har kollegori Stockholm och Göteborg bland annat också.
Koncernen finns också representeradi många andra länder faktiskt.
-Just det. Och det här projektet då, IoT för smart snöröjning,det var ett genomförandeprojekt
(04:09):
som finansierades med 5 miljonervia oss på IoT Sverige.
Och vi kan väl säga då vilka som var medi det här för det var ju flera projektparter.
Vi har Ånge kommun, Örnsköldsviks kommun, Portalplus,ProAndPro, Servanet, Starbit, RISE och Mittuniversitetet
(04:32):
med då projektledning från erpå Bron Innovation.
Jag tänkte att vi tar det från början
för det här projektet är ju sprunget urett annat projekt. Eller hur, Jennie?
-Ja, men precis. Några år innan det här projektet startadeså hade man ett projekt i Sundsvall i stadskärnan
(04:52):
som jobbade mycket med tillgänglighetoch framförallt tillgänglighet
för funktionsnedsatta som satt i permobiler.
Och det var ett samarbete med Mittuniversitetet,Sundsvall och Permobil bland annat med andra partners.
Och i det här första projektet så insåg man ju...
(05:14):
Dels tog man fram förlagen till den här snösensornsom vi pratar mer om i det här projektet.
Men sen så handlade det mycket omatt snöröjning var en stor utmaning
just för dem som satt i permobiler.
-Det är svårt att ta sig fram ju.-Ja.
Och att man behöver veta läget på hur snön är plöjdoch bortforslad inom stadskärnan för att ta sig fram.
(05:39):
-Om vi pratar om just snöröjning.
Det är ju en ganska komplex verksamhetoch som kostar ganska mycket pengar.
1,5 miljarder varje år för kommuner.Vad tänker ni kring det?
-Snöröjning behövs juoch det är ju en tjänst som...
(06:02):
Det är mycket människor inblandade, mycket personaloch mycket entreprenadmaskiner och liknande
därute som ska koordineras och samordnas.
Och en del i det, det är ju detman kallar för utkallning.
Alltså att någon åker ut och bedömer, hur mycket snöär det på en punkt i den här regionen?
Och baserat på den informationenså tar man beslut om utkallning.
(06:24):
Alltså "nu gör vi den här insatsen".
Och varje gång kommunerna gör en insatsär det många som engageras
och det är mycket maskiner i fartenså det är klart det blir kostnader kopplat till det.
-Just det, mycket okulär besiktningeller vad man ska säga.
-Ja, precis, de mäter helt enkelt manuellt.
-Ja, och det som man vet också är juatt det går inte att bedriva snöröjning
(06:47):
på samma gamla sätt,utan här krävs det nya sätt helt enkelt.
Mycket på grund av att vi har ett klimat som förändras,speciellt runt kustkommunerna.
Det är jättesvårt att vetaoch sätta budgetar på de områdena
för att snön är väldigt olikaoch den beter sig olika också.
Det är en annan typ av snö som faller helt klart.
(07:10):
-Förklara, hur då?
-Ja, men när man snöröjer i norra delarna av Sverige,kan jag väl främst prata om,
så är den betydligt tyngreoch blötare de senaste åren.
Det gör att den är svårare att få undan helt enkelt.
-De här kommunerna då, Ånge och Ö-vik,de har lite olika förutsättningar.
(07:35):
-Båda kommunerna har ju egentligenganska många mil vägyta att ta reda på.
Men Ånge kommun är betydligt längre in i landetoch är inte riktigt lika drabbad
av de här hastiga klimatförändringarnasom man ser på kustsidan.
(07:58):
Örnsköldsviks kommun har ett större vägnätatt ta reda på och hålla koll på helt enkelt.
Det är väldigt olika från ena området till det andravad som händer under nätterna.
-Låt oss komma in på det här projektet då.
(08:21):
Berätta vad det är ni har gjort.
-Ganska tidigt i projektet gjorde manen ganska stor behovsanalys i de olika kommunerna.
Var är flaskhalsarna och vad är det man tyckeratt man borde titta på?
Hur kan man göra störst nyttamed framför allt den snödjupssensor
(08:43):
som Mittuniversitetet har tagit framoch som Starbit tagit vidare i det här projektet?
Man landade i tre olika spår.
I Ånge var främst runt den här snödjupssensorn,
men det har också varit testområdei Örnsköldsviks kommun.
(09:04):
Ett annat spår vi hade var ruttoptimering.
Eftersom det är mycket entreprenad hos kommunerna,ungefär 70% i alla fall,
så vill man ha bättre koll på hur bilarna köroch om man kan effektivisera
att de kör på rätt sätt, helt enkelt enligt avtal.
(09:24):
Och det sista handlade om sandfickor.
Alltså såna fickor som man har i centralorternaför entreprenadfirmor att hämta sand.
Att man inte vill att det ska sinautan att det alltid ska vara bra nivåer på sanden.
-Och målet för projektet var att få tillen IoT-baserad snöröjningsplanering.
(09:48):
-Ja, precis.Och det har väl gått olika långt i kommunerna.
Men det har väl främst fått dem att tänkapå ett helt annat sätt i verksamheten
och se möjlighetenhur man kan använda ny teknik.
-Jag tänker att vi ska gå in lite grannpå de här lösningarna som testades här,
(10:11):
snödjupssensorn.Berätta om IoT-lösningen.
-Absolut. Det är från början en produktsom Mittuniversitetet
och deras avdelning STChade tagit fram.
Jennie berättade om föregångarprojektetdär den faktiskt uppstod.
(10:32):
En av de delleveranserna för oss i det här projektetvar just att kunna ta den hårdvaran eller mjukvaran
som universitetet hade tagit fram som fungerade bra,men som också var en prototyp,
och kommersialisera och skala upp denså att den skulle kunna gå att serietillverka
(10:53):
och faktiskt få den svenska forskningen att komma utpå marknaden på ett effektivt och bra sätt.
Så det väl ett av våra ingångsvärdensom vi satte igång med.
Vi fick den tekniken och så jobbade vitillsammans med Mittuniversitetet
och gjorde första generationenkan man säga.
(11:14):
Idag är vi framme i generation 4 av den tekniken.
Då har både hårdvaran och mjukvarani sensorn och även mjukvaran på servsidan
utvecklats väldigt, väldigt mycket sen dess.
Men det var upptakten,att faktiskt kommersialisera svensk forskning
och göra det till en kommersiell produkt, och idag är vi där.
-Ja.Berätta hur den funkar. Vad gör den?
(11:38):
-Det är en relativt liten sensor,en cylinder kan man säga, som skickar sensordata.
Den mäter snödjup väldigt, väldigt exaktmed en felmarginal på ett par millimeter bara.
Den mäter också lufttemperatur,luftfuktighet och några andra saker till.
(11:59):
Och den skickar den informationentill en mjukvara som når
dels entreprenörernaute i fordonen, om de så vill,
men framför allt tjänstemänneneller den kund som vill ha det här datat.
Presenterat på en dator eller i telefonen,för nu finns det en mobil version av den också.
(12:19):
-Var sitter de här sensorerna placerade?
-Det fina med de här är att de är helt trådlösa.
Så de är inte beroende av elektriciteteller något annat trådburet på det sättet.
Så kunderna kan placera ut demi princip var de vill.
De sitter på fasader, de sitter pålyktstolpar eller andra stolpar.
(12:40):
En del sätter de även på tak för att mätasnödjup på större och lite plattare tak.
Så de är lätta att placera ut,
vilket var också en av delarna i produktensom Mittuniversitetet tog fasta på.
Att man måste ha en produkt som är lätt att sätta utoch som kommunicerar trådlöst.
(13:00):
Så den är helt batteridriven,har en livslängd på 4-5 år åtminstone.
Den sitter bara ute och gör det den ska.Och syns knappt.
-Nej, just det.
Och i det här projektet så placerades den utpå lyktstolpar, var det så, eller?
-Framförallt på lyktstolpar.
-Berätta vad som händer då, hur man ska agera påden här datan som den samlar in.
(13:26):
-Man får sensordata fyra gånger i timmenjust nu, är det vanliga att man får in.
Fyra gånger i timmen får man information omsnödjupet på platsen där sensorn sitter.
Man får även temperatur och luftfuktighet.
Så beroende på det så kan...
Det ju duktigt yrkesfolk som får det här datat,så de vet på ett ungefär,
(13:47):
"okej, nu är det dags att göra en utkallning"eller göra en insats av något slag.
Så de får den här informationen iså gott som realtid och tar beslut på det.
Så det vi har åstadkommit är ett IoT-baseratdigitalt beslutsunderlag för snöröjningsinsatser.
-Och för att få det att funka så ska mansåklart agera på den här datan.
(14:12):
Då tar man ett beslut, att antingen måste viåka dit eller så måste vi inte åka dit.
-Ja, precis, och det senarehar vi ju också förstått.
Man har ju lärt sig väldigt mycketunder det här projektet, åtminstone jag,
saker som jag inte riktigt kunde förut.
Det är lika viktigt att veta när man skakalla ut som att veta när man inte ska.
(14:35):
För det är ju insatsersom också kostar en del pengar.
Och det kan också vara så att kallar man ut för sent,då kan ju insatsen bli svårare,
för då övergår det från snöröjning tillatt man måste skrapa vägarna
och ta bort is istället så småningom.
-Jag håller ju med, vi har lärt ossotroligt mycket under den här resan.
Jag tror att ansökan skrevs innan pandeminoch sen så svängde pandemin till,
(14:59):
vilket var utmanande.
Vi har haft inlåst data, vi har haft mycketkulturutmaningar i projektet också.
Sen har Starbit gjort ett fantastiskt jobbatt få fram en fin mjukvarudel också.
(15:20):
För det är inte bara data som man kan se,utan man måste också förstå vad det handlar om.
Så först hade vi ju grafana bildersom egentligen... Det var för mycket data.
Man kunde inte tolka. Den såg ju alltoch fångade lastbilar eller vad som.
(15:41):
Och det verktygethar ju också varit en stor del,
även fast det kanske nästanvar utanför projektet.
Men det är en jättefin produkt.
-Det var ju också de här sandfickornasom du nämnde.
År det samma sensorersom användes i det, eller?
-Ja, och det spåret var egentligen att viskulle testa väldigt olika typer av sensorer.
(16:04):
Och det var ju redan existerande sandfickor.
Man kan ju tänkaatt man skulle ha satt en våg under
om man skulle bygga en sandfickaidag till exempel.
-En ny?-Ja, men precis.
Men de testade all möjlig teknikoch i förväg så trodde vi
att det skulle vara väldigt enkelt och litet,men det är ganska utmanande
(16:24):
att särskilja vad som är sandoch vad som är snö.
Och när man tarså tar man just i mitten.
Det visade sig också att snödjupssensornvar den bästa att mäta sandfickor med.
-Och den praktiska användningen av detskulle då vara
att man vet när sanden håller på att ta slut?
(16:46):
-Ja, men precis. I dagsläget är detett delat ansvar att höra av sig
och säga tillnär det behöver fyllas på sand.
Men det här tror jag att fler kommuner har snappat upp också.
Att det används i betydligt större grad.
Nu hoppade jag lite här men du pratade ju ocksåom det här med ruttoptimering.
Det var en del i projektet.
(17:09):
-Ja, precis. Man ville säkerställafrån den kommunala verksamheten
att entreprenad, alltså fordonen,körde på rätt sätt.
Och vi hade ju hoppats att den datanredan fanns i fordonen
vilket man redan harexisterande system för egentligen.
(17:31):
Att det skulle vara enkelt.
Men här var det inlåst datasom var den stora svårigheten.
Vi löste det genom att trycka utnågra puckar i ett antal fordon.
Det var väl bara en handfull fordonsom det landade till.
Och det blev kanske en mindre projektdelän vad vi kanske trodde förut, '
(17:54):
som vi kunde kanske ha gjortom datan redan fanns i alla fordon.
Men här var det ju också mycket kultur, att också köra på exakt samma sätt.
-Ja, förklara.
-Tesen var ju då att vi skulle kunna göraprecis som man gör med kommunalbussar
(18:16):
eller att man kunde estimera tidenoch att man också skulle kunna tillgodose...
Att genom att köra på samma sättse till så de större vägarna hölls...
De viktiga förledarna som var viktigaför dels kommunikation som bussar.
(18:37):
men också gångvägar och cykelsom det som står i avtalet,
att man skulle kunna följa detpå ett bättre sätt.
Men vi nådde inte ända fram.
Det blev ett mindre områdeoch vi kom kanske inte så långt
som vi hade hoppatsjust i den delen av projektet.
(18:58):
Men det lärdes massor.
Så i nästa upphandlingsdel så såg manverkligen till att ha sitt eget data till hands,
när man gjorde upphandlingen för entreprenadså att det inte blev...
Det blev en stor lärpenning för kommuneni det här fallet faktiskt.
(19:19):
Att se till så att ens eget datavar tillgängligt för att kunna nyttja det
i andra IoT-sammanhang helt enkelt.
Vi kan komma in på lite utmaningarsom ni har haft i det här projektet.
Vad säger du, Micke, med Starbit?
(19:40):
Nu har ju ni jobbat med offentlig sektoroch kommuner här i synnerhet.
Vad ser du för utmaningar där?
-För det första är det utvecklandeatt jobba med offentlig sektor.
Vi pratade om det härinnan det här samtalet startade.
Att offentlig sektor idag är väldigt bra påatt driva nya projekt.
(20:02):
Och egentligen trycka tekniken framåtoch användandet av den.
Utmaningar är väl egentligensom med alla organisationer,
det är det här med att få medtillräckligt många delar av verksamheten.
I kommuner kan det ju vara ganska mångaolika avdelningar som ska kopplas in
(20:22):
och behöver vara involveradei den här typen av projekt.
Medan det i en privat organisationkanske inte är på riktigt samma sätt.
Nu ska det sägas att jag tyckeratt i det här projektet
så gjorde kommunen ett väldigt bra jobbmed att få de olika avdelningarna
väl representerade i projekten.
Men det är nog någonting jag tänkeratt man ska ta med, att faktiskt se till
(20:44):
att de som ska använda tekniken på olika nivåer,även om det bara är datat,
också behöver få vara med och tänka tillnär man kliver in i sådana här projekt.
Men det var väl förberett tycker jagi de här projekten.
-Vad säger du, Jennie?-Ja, jag håller med Micke.
(21:05):
Men det är olika mognadsgraderi kommunerna också.
Vissa har jobbat med den här fråganoch då går det så mycket smidigare.
Man har koll på infrastrukturoch på införandeprocesser och så.
Och för vissa är det första gångensom man jobbar med det här.
(21:25):
Och så är det väl där ute också,att det är väldigt olika nivåer.
Jag bara hoppasatt hela Sverige hänger med liksom.
Att det inte bara är någrasom kommer att tuffa på här
utan att alla kommuner kommer attkunna få möjlighet att fångas med i det här.
För jag tror att det finns så mycketsom de skulle kunna göra verksamhetsnytta inom.
(21:47):
Att använda betydligt smartare teknik.
-En utmaning som vi stötte på i det här projektetvar återigen datat och tolkning av datat.
Jennie nämnde ju det, att när vi sätter igångoch slår på de här sensorerna,
och de börjar skicka datafyra gånger i timmen,
så mycket riktigt så plockar de juupp allt som de ser.
(22:12):
Inte bara förändringarpå någon millimeter hit och dit i snö,
utan står det en bil parkerad underså ser de det också.
Eller om de bara passerarunder tid som man mäter.
Ingen vill bli inlåstutan man vill ju bestämma själv,
man vill äga sitt data,vilket man ska göra.
Men det är också det här:
Vilken plattform ska vi använda? (22:31):
undefined
Kan vi få in datat i den plattformsom vi själva har valt.
Och inledningsvis så var deten utmaning därför att vi använde...
Vi vill ju inte heller låsa in någon.
Men vi hamnade också iatt datat blev väldigt svårtolkat.
Det var det som till slut ledde tillatt vi utvecklade en egen mjukvara.
(22:54):
Just för att tolka det där.
Idag när vi pratar med kunder och kommuneroch även privata näringslivet,
så är vi mer i en hybridlösning.
Man använder våran dataför att göra alla tolkningar.
Verksamheten användervåra tjänster för att visualisera.
Men vi skickar också datat vidaretill dem som vill ha in det i sina system,
(23:16):
för att publicera det på webbareller ta in det i andra system.
Men det var en utmaning inledningsvis.
Det gick inte riktigt att agera på det datatför befintlig teknik satte stopp för det.
-Men fick ni för mycket information?-Ja, faktiskt.
Vi pratar idag om verksamheter som...
(23:36):
En vision vi hade var att det skulle kunnaleda till någon form av automatisering.
Eller åtminstone till där vi är idag.
Att man har ett beslutsunderlagdär man ska kunna våga göra en utkallning,
baserat på det sensorernasäger att de ser.
Men har man då ett data som är väldigt exakt,men också väldigt yvigt,
(23:56):
så att det är väldigt stora avvikelser, då är detingen som kan eller vågar agera på det.
Och då är ändå inte lösningen användbar.
-Jag vet att ni också...
Du nämnde att det här projektet ägde rumunder covid-19-pandemin.
(24:17):
Och att det orsakade en del bekymmer.
Berätta!
-Det var väl mest Mickesom fick slita verkligen.
Vi drabbades ju ganska hårt av halvledarbristensom ganska snabbt blev påtaglig.
Sen är det ju såklart...
Man tackar ju för Teams ochsådana mötesformer men det var ju...
(24:40):
Det är ju svårare att ha ett stort projektmed flera projektparter helt klart,
under sådana omständigheter.
-Ni fick inte i tag på halvledare?-Nej, det var ju den största utmaningen.
Men du får nästan ta vid där, Micke,vilka utmaningar ni hade.
-Ja, det var ju verkligen så.
Vi hamnade precis mitt i det som Jennie nämnermed den så kallade halvledarbristen.
(25:05):
Vi var ju då i att vi skulle utveckla en plattformsom vi tänkte skulle bli standard
för den här typen av sensorer framgent.
Och då tittade vi över ett antal ...
Vilka komponenter ska ingå i den här för attman ska kunna bygga en bra produkt?
Och mitt i alltihop av det där så slutade vi i att det var ingen som hade produkter att leverera.
(25:30):
Antingen så gick det inte att tillverka demeller så gick det inte att få fram dem
för att transporterna stod stilla.
Plötsligt hade vi fördröjningar.
När alla var jättesugna påatt få sin hårdvara och sina tjänster
så blev det plötsligt ett tvärstopp.
Men vi gjorde annat under tiden.
(25:51):
-Vad har det här snöröjningsprojektetbetytt för er på Starbit?
-Ja, vi hade ju inte den här produkten tidigare.
För det första så har det lärt oss attnär man kliver in i ett sånt här projekt ...
Vi jobbar ju en hel del medatt ta fram produkter till andra bolag
som kommer till oss och ber om det.
(26:12):
Men det skapar ju också en ödmjukhet.
Inte minst med halvledarbrist och annat.
Idag har vi en produkt som vi har fått framsom är väldigt, väldigt bra.
Så det har hjälpt ossatt hitta en produkt och en tjänst
som vi nu vet ...
Vi vet vad det är marknaden vill ha.
(26:33):
Och hur den ska fungeraför att den ska vara användbar.
Så det har definitivtdet här projektet gett oss.
-Ge exempel, för den här kan ju användasinom andra områden också.
-Precis, nu används den ju mycket ...
Eftersom det är en vädersensor ocksåska man komma ihåg.
Det är inte bara snödjuputan det är ju väder.
(26:54):
Som ett exempel nämnde jag tidigare Skistarsom är en kund till oss,
som använder det för att ...
En av de tjänster som är mest efterfrågadeär hur mycket snö det finns på skidorterna.
Hur mycket ny snö har det kommit och så vidare.
Så den används ju till det.
Den används inom järnvägenför samma sak där.
(27:14):
Mäta på perronger och växlaroch spår och liknande.
Järnvägsövergångar och så.
-Det känns ju ganska viktigt.-Det känns ju viktigt, ja, absolut.
Tidigt, tidigt så började vi fåförfrågningar från fastighetsbolag.
Många kommuner har ju ocksåegna kommunala fastighetsbolag och så.
Tidigt i det här projektet redanså började man ju prata om det här
(27:38):
att det är snö på takom man skottar snö också på taken.
Så vi började titta på den tjänsten också.Så den har ju utvecklats.
Vi gick ut för inte så länge sen, tillsammansmed Mittuniversitetet och ett universitet i Italien,
har tagit fram en AI-modellsom så småningom ska lansera en ny tjänst
(28:00):
kopplat till ungefär samma hårdvarasom ska kunna tala om
hur tung snön är som ligger på takenför att ytterligare hjälpa
fastighetsägarna att skotta i rätt tid och så.
Men sedan har visamma teknikplattform i botten.
Vi försöker standardiseraden här hårdvaruplattformen
för att kunna återanvända den sen då.
(28:20):
Så att i de här dialogerna som kanske intenödvändigtvis hör till projekt som sådant,
utan i de dialoger som har kommit efteråt,så har vi också sett
andra tillämpningar som vi kan använda.
Samma teknik, samma mjukvara till,men som gör andra saker.
Till exempel att se värmeutvecklingockså mot järnvägen till exempel.
(28:45):
För att prediktera solkurvorsom ett projekt som vi tittar på nu.
-Hur rälsen rör sig.-Ja precis, för att förhindra urspårningar
som faktiskt är ett, kan man tycka,inte så stort problem,
men det är nog större än man tror.
Malmbanan stod stilla nästan en veckahär i maj på grund av det.
-Kostsamt.-100 miljoner om dygnet tror jag
(29:08):
att jag såg någonstansatt det kostade.
-Finns det en internationell marknadför det här? Det gör det ju förstås.
-Ja, absolut.Vi har flera dialoger igång
med flera olika länderoch det är jättespännande. Behovet finns.
Vi är ju inte den enda produktenpå marknaden, men man har tittat för
(29:34):
och så har vi börjat dyka uppoch vara intressanta.
Så idag har vi flera långtgående dialogermed olika länder som har behov
av den typen av tjänster.Och det är jätteroligt.
-En viktig del är ju förstås att jobbamed internationella standarder
när ni bygger era hård- och mjukvaror.
(29:55):
-Precis.
Vi kommer ju från den här industriella bakgrundeni och med koncerntillhörigheten.
Att titta på en standard som vi ska kunna följahar ju varit någonting
som vi har haft med oss från dag ett.Och fortsätter att titta på.
Sen måste man kanske anpassa den lite grannberoende på var produkterna ska vara någonstans.
Men ja, absolut.
(30:20):
-Jag tänkte på en speciell incidentsom ni har berättat om,
som vi måste berätta om.
När det gäller de här sensorernasom sattes upp i lyktstolpar.
Det hamnade i lokalmedia.
-Ja, eller egentligen ...
Vi hade ju redan när vi satte upp demgått ut med det i lokal media.
(30:41):
Men det här skedde strax efteratt Ryssland gick in i Ukraina.
Och jag antar att många är lite på helspänn.Så det blev en polisanmälan i Ånge
för att man troddeatt det var en främmande makt
(31:02):
som hade satt uppövervakning i lyktstolparna.
Så det gäller ju att kommuniceraoch försöka få med sig
och förklara på tydligare sättän vad man tror många gånger.
Vi tycker ju att de är väldigt smäckraoch snygga så att ingen borde se dem,
men ja, det märks tydligen.
-Kommunikation kan man ju konstateraär också viktigt.
(31:22):
-Ja, på alla sätt.
-Men slutligen då, vad känner ni själva?Vad tar ni med er?
Vad var det roligastmed att jobba i det här projektet?
Det är ju ett samverkansprojekt med väldigt många olika aktörer.
-Ja, men det är definitivt ett innovationsprojekt.
(31:42):
Även om man tar ett ganska starkt sikteöver vart man ska någonstans
så har ju projektet tagit lite andra vägar.
Men jag tror att resultatenhar varit minst lika viktiga.
Det känns som att det börjar bubbla,precis som Micke säger.
Offentlig sektor börjar liksom ...Nu måste man tänka om och tänka nytt.
(32:05):
Och det finns vissa kommunersom är verkligen framåt.
Och jag hoppas bara att fler kommunerkommer med i den här resan.
Att tänka smartare helt enkelt.
Utifrån sin egen verksamhetoch hur man ska göra det.
-Vad säger du, Micke?-Ja, jag håller med.
Det har varit läroriktoch utvecklande och spännande.
(32:31):
Att se de här olika utmaningarnasom verksamheterna ändå har.
Och vilka vägar man hittarför att lösa dem.
För varje lösning som mankommer fram med så föds fler frågor.
Okej, men skulle man då ocksåkunna lösa det här?
Hur kan man titta på det här?
Mycket sånt har det varit.
(32:53):
Det skapar också lite ödmjukhet införatt det är just innovationsprojekt.
Och det kan ju vara lite utmanande också.
Så det har varit roligt, och ibland utmanande,att hantera de frågorna som har dykt upp.
-Precis, det pratar vi ocksåganska mycket om.
(33:13):
Det här med innovationoch innovationsprojekt,
att man vet ju ändå inte på förhandexakt hur det kommer att bli.
-Precis.-Nej.
-Då kanske det inte heller hartillräckligt hög innovationshöjd.
-Det är så. Och det ärdet här med förväntanshantering.
Och den är ju svår,för i ett sådant här projekt
(33:36):
är det ingen part som riktigt vetvart det kommer att ta vägen någonstans.
Du sa ju det, att man målar upp ett målom man har en vision,
men det händer saker under resans gångsom gör att man får tänka om och tänka nytt.
Och man kommer fram till någonting annatsom man inte riktigt visste från början.
Så absolut.
(33:56):
-Men då säger jag tack så mycket till er,Jennie Roos och Micke Jakobsson,
för att ni kom hit och delade med erav lärdomar och erfarenheter
från projektet IoT för smart snöröjning.
Och tack särskilt till dig Jennie,för du kommer ju att sluta på Bron Innovation.
-Ja, precis, och det kanske ären del utav den här resan också.
(34:20):
Det kommer att handla merom infrastruktur och bredband framåt.
Så mer kommunikation blir det.
-Tusen tack!-Tack så mycket!
-Tack!
-Du har lyssnat tillen podcast från IoT Sverige,
(34:42):
ett strategiskt innovationsprogramfinansierat av Vinnova,
Energimyndigheten och Formas.
Musiken i programmetär skriven av Johannes Bergenheim
och jag som produceratheter Maria Bergenheim.